Hänförande  rött

Ursprungligen designades platåskon på 1930-talet och återkom, med förnyad kraft, på 1980-talet. Platåskon lyfter en kvinna, till nya höjder, med bibehållen skokomfort. Denna kvinnliga kroppsförlängning, etablerades först i sällskapslivet, för att senare också göra sitt intåg i arbetslivet. Eleganta och söta och samtidigt en sorts lekfullhet i sina oproportionerliga former och ofta djärva färger. Platåskorna påminner om dåtida filmers oskuldsfulla eller stygga, karaktärer och seriefigurer och precis som de rubinröda aftonskorna, från denna tid, har dessa skor, i hänförande rött, en egen hemlig kraft.

Swe nr 0002

Hovlig brokad

Under 1700-talets modemedvetna hovliv i de franska rokoko palatsen, var enorma kjolar, peruker och små fötter, tecknet för hög social ställning. Spetsiga brokadskor, klämde ihop tårna och vingliga klackar placerades i hålfoten, för att få ett piedestal liknande uttryck på foten. En dröm att beskåda, men en mardröm att gå i. De var mycket ostadiga och svårbalanserade, precis som det dåtida högre ståndslivet. Franska drottningen Marie Antoinette ägde ett häpnadsväckande antal par, av denna skotyp, men när hon fick höra att folket inte hade bröd att äta, trampade hon i klaveret med att säga: - Låt dem äta tårta. För att rättfärdiga denna obalans, lät folket halshugga henne, med peruk och allt.

25003

Italiensk racer

Detta är en variation på en turkisk toffel. Denna ovanliga stil är på en gång antik och nutid, futuristisk och surrealistisk. Linjerna medför en vacker form på foten och benet, samtidigt som skon ger intryck av att stå stadigt på marken. Den aerodynamiska formen känns snabb och redo för rymdåldern, precis som många trodde om framtiden på 1950-talet. Helt enligt design visionen och tidens  anda, förser en sådan sko sin sofistikerade ägare med stil, som för henne genom livet, i lyx och flärd.

25004

Stensatt

Sandaler, överströdda med juveler, har funnits sedan det antika Egypten. Från medeltiden och fram till tidigt 1900-tal, var det förbjudet för kvinnor att visa tår och vrister. På 50-talet, när männen var hemma igen, efter kriget, blev ultrafeminism en trend. Denna tjusiga sko, framhäver ett bens vackra form, medan den juvelbeströdda skon har ett litet titthål fram, som visar upp de tidigare förbjudna tårna.

Opera Boot

 Opera stövel

Fram till mitten av 1800-talet, var det bara män som använde stövlar. En växande frigörelseanda för kvinnan, växte sig allt starkare under mitten av seklet och kvinnor började använda ankelhöga stövletter, för att på 1880-talet övergå till höga stövlar. Med ”Art Nouveau” kom blommönstret, med fläktar från Paris och förvandlade skomodet, med en elegant stil av blombroderat siden. Kända som operastövlar, blev de blommiga sidenstövlarna, populära i kulturkretsar i Italien och Frankrike. Senare, flyttade stövlarna, från publiken och upp på scenen, där can-can dansöserna på Moulin Rouge visade upp både stövlar och underbyxor. Oavsett om det var på danshaket eller operan, blev de höga opera stövlarna snart karakteristiskt för det glada 1890-talet – både lätthjärtat, feminint, sofistikerat och frestande.

 På tå

De första balettskorna designades som en del av en kostym åt Louis XIV, regent i 1600-talets Frankrike och i modevärlden. Han gjorde framträdanden i sin egen Kungliga balett, iförd högklackade skor, en överdriven form av rådande mode. Balettskon, som vi känner till den, är också hämtad från modevärlden i form av en finsko från tidigt 1800-tal. För att möta de tekniska kraven av balettkonsten, stoppades tån. På 1900-talet, övergick man till att använda limmade formar i tårna, för att få bättre stöd, men fortfarande är det ett tufft jobb för både sko och dansare. Professionella dansare gör ofta av med ett flertal balettskor på en vecka! Balettskon är, med sin spröda uppenbarelse, en klassisk symbol för graciöst – i alla fall i rosa – kvinnligt ideal.

 Silver moln

Fysiskt mått har ofta varit grund även för socialt mått. Denna unika sko har flera lager av sulor, som höjer upp en kvinna på en plattform, där hon blir uppmärksammad. Skohöjden påminner om de illa beryktade ”chopinerna”, som bars av kurtisaner i 1600-talets Venedig och som formligen placerade bäraren på piedestal, medan de bytte erotisk njutning, mot ett liv i oberoende, välmående och senaste modet. Det metalliska utseendet, påminner om värdefulla mynt och erkänner att skon är ett objekt för fantasi och makt. Modeskaparna på 1970-80 talet återinförde platåskons popularitet, med ny kraft, humor och geometrisk nyfikenhet. Men just denna skulpturala design (från ca 1940), var långt före sin tid, dessutom i silver, under mörk krigstid.

 Knyter knuten – ”gänga sig”

När vitt blev på modet i mitten av 1800-talet och utsökta finskor blev idealet för kvinnlighet, gjorde den vita bröllopsskon entré. Eftersom kvinnan, under denna tid, var mannens ägodel, förväntades hon vara orörd och renhet symboliserades av vitt. Generösa rosetter gjorde bröllopsskon extra feminin och ger känslan av att hon är presentförpackad åt brudgummen. Den skira skon återkopplar till mystiken kring sagans askungen, som finner sin prins genom glasskon, medan mannen själv bär bastanta skor eller stövlar, som speglar auktoritet. Likt en bröllopstårta, med sina våningar, lyfter denna högklackade, sena 1900-talssko, bruden till toppen.

 Rosenbädd

Denna feminina aftonsko, från tidigt 1900-tal, påminner om de luxuösa, spetsiga hovskorna från tidigare århundraden, komplett med den populära Louis XIV klacken, formad som ett korsett liv. Kortare kjolar, drog blickarna till fötterna och detta förklarar skons återkommande popularitet, efter 1910, i Europa och Amerika. Skon har en rundad tå, som ger en mjukare linje och en romantisk rosenknopp pryder skon. Ett mjukt rosa foder, som göms av foten, är en del av mystiken som väntar på att komma fram. I en tid då inte bara kjolarna blev kortare, utan propagandan för kvinnans rösträtt var het bland suffragetterna, var de flesta kvinnor fortfarande mer intresserade av mode än politik.

 Pärlmule

Denna fantasifulla, hällösa finsko, med låg klack är känd som ”mule” och kan dateras flera hundra år tillbaka i hovkretsens garderober. På 1950-talet blev mulen åter populär, då skotypen passar för både fritid, välstånd och sensualism, som allt fler kvinnor, inte bara överklassen, flörtade med. Av tradition är inte finskon designad för att vara funktionell, utan tillåter full frihet för fantasifulla dekorationer. Denna finsko förskönar hela foten, utom tårna. Rader av pärlor formligen höjer foten till skyarna med sin skönhet. Med en enkel snärt, släpper skon från foten, eftersom inget håller den kvar, utom viljekraft.

 Juvelsmyckad klack

Efter första världskriget, skiftade kvinnans roll i samhället. Kjolfållarna höjdes, så skor och silkesstrumpor kom i rampljuset. På 1920-talet gjorde de riktigt korta klänningarna entré, ibland med ett band eller slejf, för att förhindra att skon flög av i en charlston eller rag. Detta underbara, feminina exemplar, med Louis XIV klack, behandlar foten, precis som nacken, som ett objekt att pryda med band och juveler.

 Kejsarinnan

När handel och resandet nådde internationella dimensioner på 1800-talet, gjorde de prisade orientaliska tygerna sitt intåg i den franska modevärlden. Genom att använda luxuöst siden och satiner, guldband, tofsar och metalltråd, uppnåddes en exotisk och ädel känsla från östern, som förmedlade – se men inte röra. Skor i denna stil symboliserade välstånd och makt. Även mot seklets slut och massproduktionens intåg, var en handgjord sko av detta slag en dyrbarhet.

Swe nr 0013

Praktfull quilt

Skodesign, genom tiderna, har använt rikliga mängder av material och former. Denna sko har allt som historiskt har gjort skor till passionsobjekt. Den starka linjen av en högt vinklad klack, visar på styrka och klackhöjden framhäver hålfoten och vaden. De öppna sidorna visar hela, vackra hålfoten. Den knutna rosetten runt ankeln, drar uppmärksamheten till den kurviga vaden och betraktarens fantasi. Det praktfulla materialet passar både mer formella tillfällen och för hemmalyx.

Balans akt

”Pump”-skon, från början bara använd av män, etablerade sig själv som en symbol för privilegierade i 1700-talets franska societet. Med klacken, opraktiskt placerad under hålfoten, balanserade kvinnorna och utstod smärta, när foten pressades framåt och gav kramp i tårna.

Dekorerad stövel

Modemagasinen kom i slutet av 1800-talet och med dessa klev nymodiga stövlar genom sidorna. Från början användes stövlar mest för arbete eller krig, men på 1800-talet blev de ett populärt val för kvinnor. Spetsmönstrat skinn och snörning påminner om samtidens underkläder och korsettliv. Vackra att se på och enkla att gå i, stod man stadigt på marken och kvinnor fick friheten att promenera, delta i aktiviteter och ändå se fashionabla ut.

 Eftermiddags te

När amerikanerna precis deklarerat sin självständighet, stannade det engelska eftermiddagsteet kvar som tradition, liksom den eleganta och komfortabla skon. Dessa brokadskor var inte lika spetsiga som sina franska motsvarigheter. Den höga skärningen på skon gömde foten, så de inte blev för vågade. Även i Frankrike blev den praktiska, engelska modellen på modet, men utan juveler och dyra tyger för det vanliga folket.

 Leopardstilett

Stilettklackar, tunna och höga, är inte bara vackra i sig själva, utan gör också benen vackrare. Att gå vackert på dessa klackar är en konst. Dessa klackar bär också skulden till förstörda golv och psykisk påverkan. Repade golv och fastnade klackar i rulltrappor var vanligt, liksom mäns uppmärksamhet på kvinnoben. Denna sexiga stilettsko i leopardimitation är typisk för 50-talet, när både äkta och oäkta päls var på modet. Skon utstrålar passion och vildhet och lockade fram jaktinstinkten i varje grottman, som hoppades fånga denna katt på jakt, eller tämja henne och locka henne till lyan.

 Promenad

På tidigt 1900-tal fick skon en framträdande roll i modetidningarna. En växande bomullsmarknad kom med vackra gasvävstunna tyger, som användes i lager till klänningar. En högt skuren sko var högsta mode, nu när kvinnorna vågade visa en glimt av foten, genom tunna tyger. Pärlknappar lade till elegans, liksom pärl- och stendekorationer. Med solfjäder, hatt, parasoll och handskar var man redo för söndagspromenaden. Allteftersom kvinnan blev mer aktiv, blev också skorna allt fotvänligare. På 20-talet blev dock denna typ av sko avsedd för äldre och handikappade, för nu förberedde sig kvinnorna att slå klackarna i taket med dans.

Tillbaka toppen av sidan