Toppen

Bjärsjöladugård

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort  Kontakt Uppdateringarna

Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Diverse länkar som inte passar in på, orter eller branscher

 

   
Bjärsjöladugård

Trakten där nuvarande Bjärsjölagård är beläget är känd som boplats för kungliga personer redan under 700-talet. Senare skall vikingarna ha anlagt den första borgen på platsen. Området var då till delar en insjö, vars kringflutna holmar tidigt nyttjades i försvarssyfte. På så sätt tillkom den medeltida borgen Beritzholm, belägen på tre holmar i den numera torrlagda sjön, c:a en km nordväst om den nutida slottsbyggnaden.

Beritzholm var ett av Danmarks viktigaste riksfästen under medeltiden och blev på så sätt föregångare till andra försvarsanläggningar, bl a Lindholmen (vid Börringesjön).

Borgens status framgår av den tidiga ägarlängden där såväl kung Valdemar Atterdag som senare hans dotter, unionsdrottningen Margareta, har varit dokumenterade ägare till borgen.

Under 1400-talet, efter drottning Margaretas död 1412, är borgens öde höljt i dunkel, men i början av 1500-talet är Mourids Jepsen Sparre skriven som innehavare som pant för ett lån till kung Christian II. På så sätt blir ätten Sparre ägare av Beritzholm fram till 1520-talet då den illa befästa och förfallna borgen förlorar sin roll som riksfäste till Lindholmen. Den gamla borgen rivs för att ge byggnadsmaterial åt andra slott tillhöriga ätten Sparre, främst Svaneholm. När borgen rivits förblev egendomen i danska kronans ägo fram till 1658, då den genom freden i Roskilde tillföll svenska kronan.

Under resterande 1600-talet och fram till 1730 nyttjades egendomen som rusthåll, d v s som en materiell tillgång för kronans och senare indelningsverkets räkning.

Egendomen förvaltades av en överkommissarie Cronacker, och i andra generationen av hans dotter Susanna Barbara Cronacker, gift Coyet. Deras son Peter Julius Coyet köpte egendomen av kronan 1730 och blev därmed den första privata ägaren av Bjärsjölagård. Nästa generation, Henrik Julius Coyet, övertog ägandet 1752 och lät uppföra den nuvarande mangårdsbyggnaden och den norra flygeln år 1766 respektive 1777, efter ritningar av hovintendenten Jean Eric Rehn. Han var en av rokokons och den tidiga gustavianska periodens mest namnkunniga svenska arkitekter och formgivare. Bjärsjölagård stannade i släkten Coyets ägo till år 1820.

Då hade även den södra flygeln tillkommit och ägandet övergick till släkten Ehrenborg. Under resten av 1800-talet och fram till 1958 hade Bjärsjölagård många ägare. Då inköptes hela egendomen av Malmöhus läns Hushållningssällskap, som alltjämt innehar Bjärsjölagård.

 

Färs härad, Piratens hembygd
Några kilometer SO om Bjärsjölagård ligger orten Vollsjö, som är mest känd som den plats där författaren Fritjof Nilsson ”Piraten” föddes och tillbringade sin barndom. I inledningen av ”Bombi Bitt och jag” skriver han att ”Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup, Mina föräldrar var goda och ömma. Jag var en vanartig son.”

Tosterup är författarens egen benämning på sin barndoms by, eller närmare bestämt godset där den dominerande och sluge patron Esping huserade.

Fritjof Nilsson föddes 1895 och blev redan som barn involverad i folket och sysslorna vid den dåtida järnvägsstationen och i det lilla samhället. Det gav kunskaper och erfarenheter  som skulle komma till användning i många av hans böcker.

Redan i unga år lockades han av studier och bröt på så sätt successivt med sin barndoms enkla liv och traditioner. Efter blandade framgångar i studierna tog han till slut sin juristexamen som efter några års vidare utveckling kröntes med en egen advokatbyrå i Tranås.

Trots ett framgångsrikt yrkesliv drevs han av tanken att i ord och text återge egna och andras minnen från barndomens Wollsjö. Detta förverkligades under sena 20-talet och han debuterade 1932 med Bombi Bitt och jag. Boken blev en omedelbar framgång och såldes redan utgivningsåret i 18 000 exemplar. Hans originella berättarkonst, med en väl avvägd blandning av det sannolika och det osannolika, det verkliga och det diktade gjorde honom snart till en etablerad författare. Hans burleska ”figurer” från Tosterup och Färs härad blev dåtida symboler för frihet och styrka som ingen rådde på. Trots att den ouppfostrade buspojken Bombi Bitt förledde stinsens försiktige och strängt fostrade Eli till hiskliga äventyr fanns det inga inslag av elakhet eller ondska i deras tilltag. Författaren visar redan i debutromanen vad som i kommande verk skulle bli hans signum, verkliga och diktade människor insatta i ett mer eller mindre sannolika sammanhang för att förstärka deras personligheter.

Året därpå, 1933, utkom Bock i örtagård som av många Piratenvänner anses som hans bästa roman. Här visar författaren sin unika begåvning som iakttagare och berättare. Redan inledningskapitlet är ett mästerverk när han fångar stämningar, interiörer och människor i matsalen på hotell Horn i Malmö, just när de lägger sista handen vid dagens uppdukning av det traditionella smörgåsbordet. När bordet tömts och rökdimmorna skingrats reser huvudpersonen, godsägaren, uppkomlingen och analfabeten Jon Esping hem till Tosterup och lever sitt liv i en salig och osalig blandning av intriger och rävspel för sin egen framgång och andras undergång.

Andra uppskattade romaner av Fritjof Nilsson Piraten är Bokhandlaren som slutade bada, utkommen 1937 och Historier från Färs, 1940.

Piraten avled 1972 och ett aktivt sällskap vårdar de återstående miljöerna från stationsområdet i Vollsjö, bl a den rekonstruerade banvaktsstugan där ett museum inrättats.

© Ragnar Lönnäng.

 

Foto: © Ragnar Lönnäng.

 

 

 

Foto: © Fred Lundberg.

 

Foto: © Fred Lundberg.

 

Foto: © Fred Lundberg.

   
   © Ragnar Lönnäng. © Översättning Bryan Ralph.   Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten
   

Valdemar (IV) Atterdag

Jean Eric Rehn (A Roslin)

   
   

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

   

 

 

   Till länken med nästan alla Skånska slott

Till toppen av sidan