En härlig bild från Nya Torg i Hörby. Två grisar på rymmarstråt. Mellan torget och Nygatan står de och funderar över sin situation. Vilket håll är det bäst att sticka åt? Neråt torgstånden eller upp mot järnvägsstationen?

Ja, en härlig bild är det, med gris kultingarna som springer lösa, som sig bör, på Grisatorget på slutet av 1940-talet. Det är vid NV hörnet, i korsningen mellan Nygatan och Torggatan som leder upp till Hästatorget.
På hörnet bakom stånden, som nog sålde knäck, var på den tiden en klädesaffär, Varuhuset. Där började min fader, Wolf Blumenau – mest känd som Blom, sin karriär som affärsbiträde i Hörby. Sedan efter giftermål med Köpenhamska Dora Itkin, 1936, som alltså skulle bli min kära moder, fick han mod till sig att öppna eget alldeles invid, i byggnaden till vänster, som alltså blev till Beklädnadsmagasinet.
Affären var ett familjeföretag som drevs ända tills slutet av 1970-talet då min mor avvecklade och sålde fastigheten till Stefan Svensson som öppnade Elkedjan efter total ombyggnad. I början hyrde Beklädnadsmagasinet lokalen från Kristina som hade Kaffeservering på baksidan försedd med lummig trädgård innehållande bersåer, en rad utedass, förrådshus, ett stort kastanjeträd och kantad av alla slags bärbuskar. Särskilt vid Stormarknaden spikade hennes vän, bryggare Lorenz upp långa bord och bänkar och det var tjo och tjim till kaffegöken och vetebrödet. Det var i hennes kök jag först fick smaka svartsoppa och blodkorv, som ju annars var förbjuden föda, ja, fy för den lede.

Hade ingen aning om att Kristina och Lorentz var ett äkta par, så det är glada nyheter.

Annars kan jag påpeka att Beklädnadsmagasinet var till från ungefär 1936 till ungefär 1979 och således var en bestående del av Hörbys affärsliv över en hel massa år, men besviken som jag är, är där inte en enda bild på fastigheten på färde.

Förutan detta var min fars affär mycket mer än en herrekipering, såsom det beskrives här. I stort sett var Beklädnadsmagasinet en klädesaffär med allt för familjen, med märkesvaror från Kapp Ahl, Tigers, Oskar Jakobsson, Algots, Tuppens Väfv, Wranglers, Trelleborgs stövlar och gymnastikskor, Kortvarubolaget, osv.

Min fars affärsgeni låg i att erbjuda kunderna med hög kvalitet till låga priser. Och hur klarade han av det? Jo, eftersom jag fick följa med på hans affärsresor till Borås, som ju var textilcenter på den tiden, kan jag tala om hur det gick till. Först och främst kunde han tala med alla på deras vis och hade massor av kontakter. Han kunde besöka ett restlager, t. ex. hos Algots, ta en kvick titt på vad som fanns uppstaplade på borden-hyllorna, och efter ett kort överräkning i huvudet var han klar med att ge ett tillbud per hyllmeter eller för hela partiet till allas överraskning, men till stor belåtenhet för både säljare och köpare.

Därefter, glömde man honom inte, utan körde runt honom från grossist till grossist där hans köpekonst upprepades och sedan vankades det fin middag på hotellrestaurangen.

Uppvaktning av Köpman Wolf Blumenau vid fyllda 50 år.
Egentligen utbränd efter att ha arbetat stadigt utan semester alla hans år och skulle lida svår hjärtattack 5 år senare och avlida, enligt den tidens prognos, ytterligare 10 år senare. Mitt hjärta blöder ännu över hans alltför tidiga död. Min moder är vid hans sida. Bilden tagen i våningen Storgatan 11.

Beklädnadsmagasinet på Nya Torg. Året är 1949, närmare bestämt den 16/10.För dagen pågår en Motortävling.
Militär mc orientering kanske? Mc killarna har kartor på tanken
Fotograf Carl Martinsson.  Fotot på motortävlingen tillsänd oss av Ingegärd Olofsson.

Opel Kadett 1937. Du kan se fler gamla fordon här.

Storgatan i "nyare" tider, bilarna har blivit några fler och betydligt modernare. Kuriosa är att det är samma bil som reklambilden visar, som den som står parkerad till höger på bilden av Storgatan.

Min pappa måste ha köpt Opel Kadetten i slutet av 1930-talet. Med sin danska fru besökte  de hennes familj i Köpenhamn, säkerligen en gång i månaden. Faktum är att min storasyster föddes i Köpenhamn på en av dessa turer, 1937. På den tiden tog det mer än 1½-timmar att köra från Hörby till Malmö, och på vintern ännu längre, och den gamla Lundavägen, kantad av stora träd, när den blev hal, var direkt livsfarlig. 

Väl ankommen sattes bilen i Centralgaraget på Baltzargatan, och sedan tog man en taxi till tågfärjan som tog  1 3/4 timmar till frihamnen och därifrån droska till  Rådhusplatsen och vidare med spårvagn, linje 2. Ja hela färden tog säker 5 timmar från dörr till dörr. Under kriget när ingen bensin fanns att tillgå pallades bilen upp och den fick ta tåget, som tog ännu längre tid, och de höll inte upp förrän det blev för farligt med nazisterna i ockuperade Danmark, som speciellt bevakade båten på kajsidan och tullen.

När kriget var över och dem danska släktingarna hade återvänt togs bilen ut ur sitt förvar och turerna till Köpenhamn fortsatte. Opel Kadetten hölls i gott skick till början av 1950-talet då pappa köpte upp sig till en Vauxhall.

På bilden här till vänster kan man se just pappas bil parkerad, på vänster sida som sig bör, vid porten till uppgången till Hilbert Mårtenssons Damsalong. Vid den tiden hade familjen redan flyttat till Storgatan 11 från en tidigare adress på Kungsgatan, och det Sandalska huset ersatts av det nya huset med Skandinaviska Banken, som ses längre upp för gatan. 

Huset vid Kungsgatan där mina föräldrar hyrde på 1930-talet innan de flyttade till den nya byggnaden på Storgatan 11, då jag var i 2-3 års åldern, som jag kan förstå det. Och det stämmer ganska väl med fotot taget av pappa och mig i trädgården bakom huset.
Följde ofta med pappa dit vid lite senare ålder för att parkera Opel Kadetten, som hade garage där, även efter vi flyttat därifrån.

Varuhuset, vid Nya Torg, på hörnet av Nygatan och Torggatan.

Varuhuset, vid Nya Torg, på hörnet av Nygatan och Torggatan. En liten del av Kristinas fastighet syns till vänster, kanske renoverad och hyste redan då Beklädnadsmagasinet på framsidan och hennes servering på baksidan och ovanpå. Varuhuset ägdes från 1930 till 1950-talet av köpman Därtner, vars familj bodde i det gula tegelhuset på hörnet av E. Ahlgrensgatan och Bollhusgatan.

Hade ett visst samröre med deras son då vi tillsammans blev utsatta för religionsläraren som hade för avsikt att lära oss hebreiska och i detta ärendet kom hela vägen från Malmö, tyvärr utan mycket framgång i mitt fall som ännu var omogen för sånt.

Satte aldrig min fot i deras affär så vet inget att berätta om den, eftersom min lojalitet var obetingat med min far, Blom i Beklädnadsmagasinet. Där var ju dessutom vänliga affärsbiträden, Fröken Inga Lund, en verklig trotjänare som var med från början till slutet från 1936 till 1979, och Fru Björklund som senare med sin man från Fiskaffären öppnade egen diverseaffär på Skolgatan, mittemot Nya Skolan, också snälla Inger som hade passat mej från barnsben och cyklade mej runt byn på pakethållaren.