Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr

Stationer

Blandat

Tidningsklipp

Välj att skrolla/bläddra ner på sidan i den kronologiska ordning vi fått in material,
eller välj länk och hamna där du vill direkt

Askeröd

Fler järnvägsbilder

Järnvägsolycka vid Snogeröd
17 januari 1951

Fogdarp

Invigningen

Rallardråp

Fulltofta

Järnvägshotellet i Hörby

Sista tåget Eslöv - Kungshult 1967

Hörby

Källförtekning

Höör

Nils-Ludvigs avskedsdikt

Linderöd

Sista resan

Ludvigsborg

Snabbfakta

Osbyholms banvaktarstuga

Till en början gick det bra

Osbyholm

Tillkomsten

Satserup

Vi strövade vid Höörslinjen

Stattena

Viaduktbygge

Sövröd hållplats

Ångloksbanan Kristianstad - Eslöv

Äspinge

Rätt ord i "järnvägsspråket"

Snabbfakta

• 1435 mm spårvidd.

• 12,6 km.

• 3 februari 1882 koncession beviljas.

• 25 oktober 1882 öppnas Höör-Hörby Järnväg (HHyJ).

• Från 1897 utkonkurrerad av nybyggda Eslöv-Hörby Järnväg.

• 25 oktober 1900 säljs HHyJ på exekutiv auktion till Lunds Sparbank.

• 31 juli 1906 köps järnvägen av häradshövding C. A Trolle.

• 24 september 1915 köps järnvägen av Östra Skånes  Järnvägar.

• 1 januari 1929 läggs HHyJ ned.

• 1931 rivs rälsen upp.

• 1950/60 talet används banvallen som ett populärt utflyktsmål att både gå och cykla på.

• 1970-talet byggs riksväg 13 delvis på banvallen mellan Höör-Hörby.

Fortfarande finns det spår efter Hörby järnvägsstation.
Foto, april 2016: © Roland Pedersen.

Mor och barn i väntans tider på ett tåg.
Foto, april 2016: © Roland Pedersen.

Inte den skarpaste bilden, men då det i sig är en ganska unik bild så får den vara med för att illustrera den sista turen. Det är med stor sannolikhet den sista bilden som togs av ett tåg "på väg" på banan.
Sista färden mot Höör Nyårsafton år 1928 Tåget är i höjd med Syrehus som syns svagt i den vänstra sidan av fotot man kan skymta taket på gården. Tåget kunde emellertid inte ta sig tillbaka från Höör- Hörby utan färden slutade strax utanför Ludvigsborg. 1 januari 1929 lades banan ner. Foto Carl Martinsson. Bilden tillställd oss av  Ingegärd Olofsson.

En av de sista tågbiljetterna för sista turen från Hörby. "Jag reste med" står det längst ned. Det  var lokaljournalisten Henry Holm, som åkte med. Han arbetade då på Sydsvenskan.                                                                                                                                                Bild ID: HH_2953.

Hörby järnvägsstation. året är 1911.

Tillkomsten

Diskussion om Hörby skulle få järnväg, höll på i 50 år innan man bestämde sig. Första brevet ett memorial skrevs av första lantmätare L. B. Falkman år 1846.
Man hade andra förslag Malmö-Hörby-Kristianstad.
Den 4 juni 1881 utfärdades en inbjudan till Höör. Kommunalstämman tecknade 1 000 aktier a´ 100 kr.
Män som gick i borgen var:
Kapten Fredrik von Seth Osbyholms slott.
Kronolänsman Georg Krook Georgshill.
Häradsskrivare och ordförande K. H. Barfoth.
Kyrkoherde J. C. E. Lundegård.
Köpmän A. E. Täckling Råbygatan.
Sven Thorsson Lindqvistagården .

Höör-Hörby Järnvägsaktiebolag (HHyJ) bildades 1881 för att bygga en järnvägsförbindelse mellan Höör vid södra stambanan och Hörby.

Den 11 september 1882 var en betydelsefull dag då var skenläggningen mellan Höör-Hörby klar.
Den 18 oktober 1882 hade banans ångvagn provkörts, den höll vad som lovats. Nyfikna resenärer kunde få en premiärtur. Bansträckan som uppmätts till 12,6 km avverkades på 24 minuter.
Den 21 oktober 1882 besiktigades både bana och stationerna Fulltofta och Ludvigsborg.

Banan öppnade den 25 oktober 1882. Strax före klockan sex tågade en stor del av aktieägarna och många andra från Hörby torg till den nya stationen. Uppför backen med pompa och ståt. Tåget var smyckat med girlanger och flaggor. När det anlände utbrast folk med hälsning och stora hurrarop. Tåget skulle komma klockan sex men var försenat till halv åtta (kvällstid)
Första tidtabellen från den 26 oktober 1882 anger att resan tog 43 minuter.

Victoria Benedictsson hade skrivit ett invigningstal som hölls på stationen, dock inte av henne själv, eftersom hon vid en längre tid varit drabbad av alltför stor smärta i sitt tbc skadade ben.

Stins Gustav Fridolin.

Folke Lindén var den sist anställde på Hörby station. Han tjänstgjorde till 1984. Här vinkar han av ett tåg 1964. Persontrafiken slutade sommaren 1967, men något godståg gick då och då. Foto: Einar Kjäll

Gustav Fridolin
Bild ID: HH_3270

Knut O. Jensen tillförordnad stationsföreståndare på Hörby station. Lokstallarna med vändskiva syns i bakgrunden. Knut var på fritiden scoutkårs chef under 1930-40 talet i Hörby.
Bild ID: Knut-O--Jensen.

Till toppen av sidan

Invigning

Invigningsdikt
 

Stilla och flärdlöst har bandet knutits
fast till det vidsträckta jernvägsnät
Genom den bygd som af fliten brutits
samfärdslinien går trygg och rät.

Jernfålen frustar och ångan sjuder,
svänger i hvirflar mot himlen opp,
gälla signalen kring nejden ljuder
käck som ett jublande framtidshopp.

Väcker väl genljud i månget sinne.
tänder den slumrande vandringslust.
Hemmet dock lefver i troget minne,
saknadt och älskadt på fjerran kust.

Håll ej tillbaka den unge och djerfve
vikingalynnet tål inga band
Rikdom och rykte han fritt förvärfve,
skänke det sedan åt fädrens land!

Älskade hembygd, från verldens äflan
redan för länge du skyggt dig gömt.
Tveka ej längre! Stig fram till täflan,
visa i handling hvad tyst du drömt.

Djupt i den lugna, den skånska hågen
framtidens löfte så långsamt gror,
liknar den härdiga vinterrågen,
springer i ax när minst man tror.

Höstklädd står nejden och löfven sväfva
döende ned öfver mörkbrun ljung,
våren på nytt skall dock manteln väfva:
susande skogen blir åter ung.

Fagraste ängar kring Ringsjöstränder
le då mot främlingens tjusta blick!
Spörj honom sen, om i fjerran länder
blidare tafla han skåda fick.

Författare
Victoria Benedictsson

Victoria Benedictsson

Victoria Benedictsson, Hörbys mest kända kvinna genom tiderna har en egen officiell hemsida. www.viktoriabenedictsson.se

Tilläggas ska att Viktoria reste samma år den 5 november med ångvagnen från Hörby-Höör för vidare transport till Lund för behandling av sitt sjuka ben. Hon blev en flitig resenär då hon besökte sina författare vänner t.ex. i Köpenhamn George Branders eller till Stockholm Ellen Key och August Strindberg m.fl.

Efter invigningen samlades styrelsen (aktieägarna) och andra herrar som var inblandade i projektet, dessa blev bjudna på middag och dryck av gästgivaren Johan Nilsson på Stora Hotellet, eftersom Järnvägshotellet inte var färdig byggt.
Victoria Benedictsson har vid senare tillfälle uttryckt sig att det inte var lämpligt med rusdrycker denna dag.

Järnvägen var byggd som en ångspårväg dvs. ett lågpriskoncept med dansk inspiration som tillämpades på tre andra platser i Skåne. Det var klenare räls än standardrälsen och lämpade sig endast för låga hastigheter i gengäld slapp man inhägna banan. Därför trafikerades också järnvägen med ångspårvagnar till en början, det var en typ boogievagn med drivande ångmaskin. Den första ångvagnen som trafikerade banan kom endast upp i 20km/tim. Senare köptes en nyare ångvagn som kunde komma upp i den hiskliga farten av 40 km/tim.
Efter ett par år övergick järnvägsbolaget helt till lokomotivdragna tågsätt med både person och godsvagnar.
Första lokomotivet ut på linjen var Bifrost som byggdes samma år av Nydqvist & Holm i Trollhättan, det var så klent att det nätt och jämnt orkade dra sig själv. Redan år 1900 såldes det till LKAB forslades år 1901 sjövägen till Narvik. Museiföreningen övertog loket år 1964 och det står utanför stationen i Narvik. Än idag är loket högaktuellt att beskådas av järnvägs entusiaster.
Bifrost betyder på fornnordiska Regnbåge.

Tåget bestod av lok, passagerarvagn och godsfinka och undantagsfall även restaurangvagn. På sommaren hade man även en öppen tvåvåningsvagn byggd av Nohab av Rowans typ som kallades ”Mickael”. Den hade solida räcken, man satt upp bänkar för passagerare för att sitta ute i ”friska luften” om inte kolröken från loket besvärades för mycket, det gick att sätta upp ett tak typ presenning. För det mesta rymdes vagnen av gods. Annars fanns det utrymme under vagnen för gods och djurbesättning som hundar, grisar och höns då det var torsdags marknad i Hörby. Vid dessa tillfällen sattes det oftast in extra vagn.
Stationerna Fulltofta och Ludvigsborg hade sina godsmagasin på vinden. Detta innebar att via en port och lastlem fick stationskarlarna trippa med lasten över till ångvagnens tak. Denna speciell byggda ångvagn fick ett eget stall sammanbyggt med stationshuset i Hörby.

Egen privat lastkaj, magasin och godsvagn vid stationens norra del hade grosshandlare John Olsson, det var en kylvagn som han skickade smör och svinkroppar till Stockholm via Höör. Likaså hade handlare Carl Lindqvist för att skicka spannmål. Från Ludvigsborgs bränneri sändes med egen vagn, drank i en träcistern. Handlare Zeime hade också långt senare magasin.

Passagerarvagnen var försedd med värmeledning och ringledning för avstigning.
Klass I hade plats för 14 passagerare. Kostnad för biljetten enkel tur var 1 kr och 5 öre. Säten var försedda med stoppade dynor, man kunde sitta kvar hela vägen och njuta av färden.
Klass III var avsedd för 40 passagerare kostnad för biljetten enkel tur 60 öre då satt man på träsitsar. Krav på dessa passagerare var att om något skulle hända tåget fick man hjälpa till. Det var konduktören som stod för biljettförsäljningen. En enkel biljett mellan Höör-Sövröd kostade 20 öre, även Sövröd-Ludvigsborg kostade 20 öre.

Gångbiljett mellan Hörby-Höör kostade 3 kr/år. Detta var helt i sin ordning att promenera längst med järnvägsspåret, vilket oftast blev en genväg till byn. Hade man ingen gångbiljett var det strängeligen förbjudet att beträda järnvägsspåret.
Personalen på tåget var oftast lokförare Malmberg och konduktör Rådberg.

Ångvagn, kallad Mickael med eget stall i stationshuset hade två våningar med översta våningen ute i det fria, Flyttades sedan till Gärdsköping.

Loket är troligen Höör-Hörby Järnvägsaktiebolagets lok nr 2 med namnet Tollarp och som under en tid trafikerade Höör-Hörby.

Loket Bifrost, trotjänaren vid Hörbybanan, var med från början och tjänstgjorde även senare under de 46 år linjen fanns. Det såldes sedan till Norrland och står uppställt i Narvik.

Loket kallades för "Bifrost" som drog vagnarna mellan Hörby och Höör. Därefter fick det jobba på LKAB, som växlingslok. Idag är loket uppställt på Narviks station. Foto: Sylve Andersson.
Bild ID: HH_3307

Restaurangvagn i Östra Skånes Järnvägars vagnspark. Den sattes i trafik 1899 och drogs in 1931.
Bild ID: HH_3269

Till toppen av sidan

Hörby station

Stationsföreståndare ”stinsen” hette Olof Dahlin född 1865 i Kristianstad, han kom till Hörby till en början blev han stationsskrivare 1886 och stationsföreståndare 1891. Under en period var Gustav Fridolin född 1886 i Ö. Broby han var också till en början stationsskrivare 1919 och stationsföreståndare 1928 till sin pension 1947.

På Hörby station fanns 4 spår och 1 stickspår till ett par av byns handlare. Lastbrygga, godsmagasin, vändskiva, lokstall och en kiosk fanns inom stationsområdet. 
Stationen blev ett populärt ställe för ungdomarna att träffas vid och se när tågen kom in till stationen.

Anledningen till utsmyckningen av stationshuset är att kronprins Gustav V skall passera stationen på väg till Äspinge station, för att sedan några dagar jaga i Gammalstorp. Året är 1903. På museets arkivbild är året angivit till 1902, men tidningsartikeln om händelsen i Hörby Posten är daterad 25 augusti 1903, så vi får nog anta att det är det rätta.

Tidtabell Hörby - Höör
Bild ID: HOCE_045w-131.

Hörby järnvägsstation 1970. Foto: © Gert Nilsson
Bild ID: Horby_1970_001_Folke-Linden

Hörby järnvägsstation 1970. Foto: © Gert Nilsson
Bild ID: Horby_1970_002_Folke-Linden

Hörby järnvägsstation 1970. Foto: © Gert Nilsson
Bild ID: Horby_1970_003_Folke-Linden

Hörby järnvägsstation 1970. Foto: © Gert Nilsson
Bild ID: Horby_1970_004

Hörby järnvägsstation 1909.

Järnvägsstationen, året är 1910.
Bild ID: TE_112

Personal vid vändskivan och stallet åt väster på Hörby järnvägsstation.

För att nå Höörslinjen föredrog vi att korsa över Hörby – Eslövs spåret någonstans lite till väster om stationen, skulle tro i Ryttersgatans förlängning till Vallgatan, via en speciell trätrappa och sedan över den gamla bangården, kanske där det en gång stod lokstallar (se bilden), till Hörbys Norr, och sedan vek av till vänster, kanske på nuvarande Bruksgatan som nu suddas ut vid Hagagatan. Där ungefär var en gång ingången till Höörslinjen som nu mycket kompromissad går under E22 och sedan har tagits över av Riks 13.
© Leif Blumenau.

Klicka på ritningen för att se Per-Gunnar Mörcks original i stor skala. Anpassad till 24" skärm.

På ritningen överst, som är från 1882 ser man att ett spår går in i stationsbyggnaden på båda sidor. Ena sidan var reparationsverkstad medan den andra sidan var lokstall. Sedermera ombyggdes stationen och ett nytt lokstall byggdes.
År 1882 fanns bara bandelen Hör – Hörby. Spårslingan som ser ut som en triangel på ritningens vänstra sida använde man när man vände loken. En enkel form av vändplatta.

Den understa ritningen är från 1920. Fler spår har lagts. Lokstall, vändplats, kolupplag och lastkajer har kommit till. Industrier har växt upp längs banan. Trafiken går till Hör och Eslöv i den ena riktningen, och Kristianstad i den andra. Vissa detaljer i ritningen har förbättrats. Detta gäller för en del av texten samt siffrorna som hänvisar till beskrivningen). Ritningen är i grunden från Landsarkivet i Stockholm, medan den understa är från SJK arkiv i Hägersten.
Ritningarna är här till en del digitalt redigerade av www.gammalstorp.se  för att ge tydligare text på skärmen.

Klicka på ritningen för att se Per-Gunnar Mörcks original i stor skala. Anpassad till 24" skärm.

Banmästarförrådet i Hörby 1950.  Bilden hämtad från www.samlingsportalen.se

Lindqvists lagerhus vid järnvägen byggdes 1904, sedan han köpt tomten av bränneriföreningen. 1970 köpte Kjell Alfredsson magasinsbyggnaden vid järnvägen av Sven Lindkvist. Även grosshandlare Johan Olsson på Kvarnvik byggde ett magasin vid järnvägen intill Lindkvist.
Text och bildkälla: Berättelsen om Hörbys förvandling under de senaste 150 åren. Av Henry Olsson.

Järnvägsarbete 1965-05-24. Tv Karl Björklund. mannen till höger heter Hilding Andersson.
Bild ID: HH_3306. Foto: Henry Holm.

Avtackning Hörby station
Bild ID: HH_3275. Foto: Henry Holm.

Häradsekonomiska kartan 1910-1915. Visar järnvägens dragning.

Till toppen av sidan

Stationsföreståndaren Olof Bardén

Stinsen Anders Eriksson

Järnvägsbandelar i Skåne
Östra Skånes järnvägar ÖSJ tillkom den 1 juli 1898 genom fusion av Eslöv - Hörby järnväg. Frosta Härads järnväg (f.d. Hörby - Tollarp järnväg) Gärds Härads järnväg och Hästveda - Karpalunds järnväg Höör - Hörby järnväg förvärvades den 24 september 1915.

Järnvägslinjen Långebro - Hörby 42 km lades persontrafiken ner den 28 maj 1961. Godstrafiken mellan Tollarp - Hörby 25 km lades formellt ner den 28 maj 1967. Järnvägslinjen Höör - Hörby 13 km lades ner för all trafik den 1 januari 1929. Finaltåget måste tömmas på passagerare och forslas med taxi till Hörby på grund av lokskada. Linjen revs upp 1931 utom 1 km grusspår närmast Höör.

Höör
Höörs grusgrop borttagen infrastruktur 1936. Fogdaröd sidospår 1917 upphört 1920 stenlastning Sövröd hållplats 1898. Ludvigsborg station den 25 oktober 1882 med håll och lastplats bortagen 1920. Fulltofta station den 25 oktober 1882 med håll och lastplats borttagen 1920.

Hörby
Järnvägslinjen invigdes den 25 oktober 1882 lades ner den 1 januari 1929.
Järnvägslinjen Långebro - Eslöv lades ner den 28 maj 1967.
Sträckan Eslöv - Hörby invigdes den 1 juni 1897.
Sträckan Hörby - Tollarp invigdes den 16 november 1886.
Sträckan Tollarp - Skepparslöv invigdes den 6 december 1881.

I början av 1900-talet byggdes sträckan Skepparslöv - Långebro

Källa: Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 83 Utgiven 2009

Fulltofta station

Huset innehöll väntsal, expedition/postexpedition, magasin och bostad, uthus och utedass var byggt i trä och till färgen rött. En liten damm finns fortfarande kvar i trädgården.
Sista stationsmästare ”stinsen” var Anders Eriksson född 1871 uppvuxen i Fulltofta han bodde i stationshuset med sin familj. Anders var en passionerad biodlare och fruktodlare. Han skötte posten förutom sina se vanliga uppgifter som stins, han kunde även få hjälpa sockenborna att läsa och skriva brev till/från anhöriga. På stationen fanns ett frilastspår med plats för 5 vagnar och vid lastkajen fanns plats för 2 st. och en semafor fanns också. Stationen låg i en fantastisk idyll med en magnifik utsikt över Ringsjön men även över herrgården.

Efter Erikssons pension tog Ester Malmberg från Ekesåkra över posten på stationens postexpedition den flyttades senare till Ludvigsborg.
Anders Eriksson blev änkeman 1929 han bodde kvar i stationshuset tills sin död 1959. Alltså 30 år efter sista tåget passerat. Stationsbyggnaden finns kvar än idag men ombyggd och i privat ägo.

Mellan Fulltofta station och Ludvigsborgs station fanns ett stickspår vid Maltesholmsbackar, där fraktades timmer från närliggande skogar till Maltesholms Cement AB i Östra Sönnarslöv. Detta är där dagens p-plats till Branta slingan finns. Längst med f.d. järnvägsspåret mellan Ramstorpsvägen och p-platsen grävdes det in i banvallen 5 ektunnor som fylldes med vatten från en närliggande stenlagd utgrävd brunn. Ca fyra meter ifrån denna brunn finns en till som är stensatt och med ett gjutet lock som kom till på 1990-talet. Möjligt kan den ena brunnen ha sinnat och man har haft den andra i reserv. Detta var en beredskap man höll ifall tåget skulle slå gnistor och fatta eld. Det var banvaktarens uppgift som hade hand om denna sträcka och skulle se till att det alltid var vatten i tunnorna.

Fulltofta station före renoveringen i slutet av 1970-talet.
Foto: postum Lennart Persson.

Fulltofta station 1979.
Foto: © Bengt Gustavsson. (www.banvakt.se).

Fulltofta järnvägsstation 1890.

Fulltofta station 9 november 1986.
Foto: © Bengt Gustavsson. (www.banvakt.se).

 

Järnvägens torrdass för personal och resande i Fulltofta..
Bild ID: GATO_032. Foto: postumt, Lennart Persson.

Fulltofta järnvägsstation 1920.

Sista stinsen på Fulltofta station

Pensionär stationsföreståndare Anders Eriksson utanför den nerlagda stationen i Fulltofta fotot är taget i mars 1957 Anders fick bo kvar i huset till sin död 1959 eftersom järnvägen inte var i bruk. Han började på stationen år 1895

En av Anders söner var hembygdsforskaren Artur Ericson som vid sin pension på 1970-talet inventerade hela Fulltofta by. Skrev förhand av husförhörslängder som han samlade i ett kartotek. Artur var otroligt kunnig och intresserad av sin hembygd

Bodil Pedersen

Stins Anders Eriksson i Fulltofta Mars 1957.
Bild ID: HH_3706. Foto: postum Henry Holm.

Stins Anders Eriksson i Fulltofta Mars 1957.
Bild ID: HH_3707. Foto: postum Henry Holm.

Fulltofta station Kammarherre Erik Trolle med käpp Stationsmästare Anders Eriksson samt hans döttrar, det kan vara Agnes (1904) Astrid (1908 och någon av tvillingarna Anna eller Alice (1912).

Hembygdsforskaren Artur Ericson vid Fulltoftagården. Son till stationsföreståndare Anders Eriksson.
Foto: Lennart Persson (postum). Bild ID: lud_186.

Häradsekonomiska kartan från 1910-1915.

Till toppen av sidan

Vi strövade vid Höörslinjen

Vi strövade vid Höörslinjen i mer personlig regi än just Riksmarschen, medelst cykel och moped.

Ändamålet med besöken varierade med åldern. Först var det med att gå in i Hasselskogen och skära ner raka vidjor för spjut, pilar och pilbågar, sedan för att bygga befästningar i bäcken, och långt senare naturintresset.
Min vän Bengt Bornhage, som jag har relaterat, var ju en knoppande ornitolog och jag själv entomolog. Har rotat i många koskitar på Fulltofta strand för se inventariet av skalbaggar som jag sedan stoppade i giftburken.

Ibland kom vi ner till Höörslinjen från Slagstofta på gårdsvägen förbi Börje Johanssons gård, antagligen den nutida Ymers väg, som ju är yttre gränsen för Hörbys tätbebyggelse idag.
Börje var montör vid Tholdens och hjälpte till med att göra en stålskena som surrades fast på hasselträdspilbågen, och gissa vilken slagkraft den gav bågen.

På tillbakafärden, om man inte stod upp från sadeln nerför den där förut omtalade trätrappan blev man hamrad i pungen. Det är sånt som man inte glömmer. Andra småsaker kunde ha att göra med att bestämma sig i tid för att köra nerför Prostgatan eller vika ner för branten till Hästatorget för att fortsätta diagonalt över, vidare till Torggatan.
Om man undlåter att bestämma sig till sista sekunden kan man riskera att åka in i ett stort träd som står mitt i skrevet och få framhjulet deformerad till en åtta. Det är såna barndomshändelser som man lär sig av och som är till stor gagn i sitt fortsatta liv.

Det påminner om Riksmarschen.

Jag växte upp just när Folkhemmet höll på att struktureras som bäst av det evinnerliga sossestyret med såna personligheter som Erlander och Sträng.
Herrarna i Stockholm hade fått för sig, faktum är redan före min tid, sedan 1941, att svenskarna hade blivit förslöade och måste motioneras genom att gå till fots 10-15 km (den kortare sträckan för damer), helst i naturens sköte, runt om i landet i rikets regi.

I Hörby blev det naturliga att gå på just Höörslinjen, och det fick vi göra på realskoletiden. Bevisligen hade de rätt i Stockholm eftersom många konkade ut med håll i sidan, en vanlig åkomma under uppväxtåren, sades det.
© Leif Blumenau.

Höörslinjen en vinterdag den 22 februari år 1948.
Foto: Carl Pontus Martinsson 1888–1959.

Hörby 7 juni 1960. Höörslinjen
Bild ID: HH_3442

Ludvigsborgs station

Ludvigsborgs station var nästa, stationshuset var byggt likadant med rött tegel som Fulltofta och innehöll samma inredning som Fulltofta station såsom väntsal, expedition/postexpedition, magasin och bostad till stinsen, och uthusbyggnader.

Stationsmästare ”stinsen” hette Olof Bardén född 1867 i Västerstad han var en skojfrisk person och sällan sparade på sitt goda skämtsamma humör. Han var mycket mån att hjälpa personer som hamnat i nöd av olika orsaker. Anna Eriksson dotter till Anders Eriksson tog över postexpeditionen efter Olof hade gått i pension. Expeditionen flyttades senare in i annan lokal i Ludvigsborg. Olof Bardén arbetade på stationen i 38 år.

Stinsarna Eriksson och Bardén var mycket goda vänner familjerna umgicks även privat. Eriksson var betydligt allvarsammare. Eriksson och Bardén blev änklingar på sommar halvåret med drygt två månader emellan år 1929
Ludvigsborgs station var i privata ägor de sista åren men revs 1987 för att ge plats till ett nytt bostadsområde som ligger på Rallarvägen.

Vid Örnakärr eller som det kallades i folkmun ”Sextiofotabacken” låg strax efter Ludvigsborg. Denna backe var en fasa för lokföraren som fick sätta in alla krafter då tåget skulle ta sig upp för backen, ibland fick det stanna en liten stund för att ta nya krafter. Konduktör Rådberg hoppade oftast av tåget och gick sidan om, detta kunde även resenärerna få göra tills det blev nerförslut. Lokförare Malmberg och konduktör Rådberg har haft många svettiga stunder just vid denna backe som fick sitt namn där av ”sextio fotsteg.”

De mörkklädda, stationsföreståndaren Olof Bardén med fru samt Otto Alstads fru utanför Ludvigsborgs station. Bilden från 1920-talet.

Stationsföreståndaren Olof Bardén med fru och Otto Alstads fru. På en bänk utanför Ludvigsborgs station. Kanske väntande på ett tåg. Bild från 1920-talet.

Ludvigsborgs station i augusti 1936. Fem år efter att banan togs bort. Foto: Wilhelm Ågårdh. Byggnaden revs 1987.

Ludvigsborgs järnvägsstation år 1943. Det är 14 år sedan ett tåg rullade förbi och 12 år sedan rälsen drogs upp.
Fotograf: Carl Martinsson. Bilden tillställd oss av Ingegärd Martinsson.

Ludvigsborgs järnvägsstation år 1943. Det är 14 år sedan ett tåg rullade förbi och 12 år sedan rälsen drogs upp.
Fotograf: Carl Martinsson. Bilden tillställd oss av Ingegärd Martinsson.

Ludvigsborgs järnvägsstation år 1943. Det är 14 år sedan ett tåg rullade förbi och 12 år sedan rälsen drogs upp.
Fotograf: Carl Martinsson. Bilden tillställd oss av Ingegärd Martinsson.

Ludvigsborgs station  9 november 1986.
Foto: © Bengt Gustavsson. (www.banvakt.se)

Häradsekonomiska kartan från 1910-1915.

Ludvigsborg Stationen
Bild ID: HH_3876.

Närmare bestämt den 26 september är det, då banmästaren (?) för sista gången blickar ut över "sin" sträcka. Man är vid fotograferingstillfället i färd med att riva upp spåret på denna idyll.

På bron, Olof Bardén Ludvigsborg.
Delförstoring av bilden till vänster.

Järnvägsområdet i Ludvigsborg Olof Bardén längst till vänster. I bakgrunden lokalföreningens utlämningsställe där August E Nilsson var föreståndare. Bilden från 1920.

Till toppen av sidan

Sövröds hållplats

Sövröds hållplats kom till år 1898 då man uppförde en lastningskaj för fraktande av stenkross som skulle bli makadam.
Resenärer fick också åka från denna hållplats men då vända en skylt så att tåget stannade. Hållplatsen låg ungefär där Fädriftsvägen möter riksväg 13.

Den enda vaktstuga som fanns på hela sträckan låg ungefär där rondellen in till Höör är idag. Där riksväg 13 och riksväg 23 möts. Här fanns grindar som skulle skötas, oftast var det en kvinnosyssla. Det behövdes inget pumphus på denna sträcka eftersom den inte var så lång.

Mannen i vit sommarkostym kan vara torpare Per Andersson på Högatorp han arbetade vid järnvägen och hade egen dressin. Mycket ovanligt på den.
Höör-Hörby linjen på dressin. Banvakt/banarbetare, personerna okända.
Oftast var det rallarna som lagt spåren som sedan blev banvakter. Arbetsuppgifterna var att se till skötseln vid och runt järnvägsspåret. De hade en sträcka i genomsnittet på 2,5 km, men vid söndagssträckorna var det dubbla, 5 km. Eftersom varannan banvakt bereddes turvis ledighet. Bild hämtad från Hörby museum.
Bild ID: GATO_175

Till toppen av sidan

Höörs station

Höörs station slutstationen 78 meter över havet. På den tiden stavades samhället Höör med ett ö alltså Hör. I februari och mars 1856 utstakades mark till järnvägsbygget.
Stationen invigdes den1oktober år 1858 och ligger ut med stambanan. Den var 12:e stationen i landet. På invigningsdagen var första loket Prins August som kom in ångandes på stationen. En Stationsinspektör ”stinsen” hette David Montelin.
I början av 1900-talet skedde större förändringar utomhus. 1901 fick stationen en 30 ton vagnvåg. Stationshuset med två sidobyggnader är uppfört i vitt puts. År 1865 öppnades en stationsrestaurang. Södra delen av stationen fanns ett stall för ett lok som fick vatten genom en ledning i Tjurasjön. År 1904 fick stationen ett nytt pumphus med eldrivna pumpar uppfördes och stationen fick elektriskt ljus.
Stationen hade fyra spår, lastkaj, lokstallar och vändskiva för loken. År 1913 förlängdes bangården ytterligare, men där revs lokstallet med kolboden och avlägsnade vändskivan. HHyJ loken fick hädanefter köra backgående i ena riktningen. Hörbytågen fick en egen plattform i norr.

Ett rött tegelhus sidan om stationsbyggnaden var stationens dass, flera till antalet. Fortfarande finns denna byggnad kvar invändigt med vitt kakel. Fast i dag är bara ytterskalet kvar av det forna huset men tjänstgör som nedgången till tunneln under järnvägsspåren.
När August Strindberg åkte tåg i Skåne var han vaken och iakttagare av landskapets växlingar och fascinerades av detta. Järnvägshotellet låg mitt över gatan för att ta emot övernattande gäster.

Samtliga stationer hade en dressin, men även banvaktare eller stationskarlen kunde äga sin egen dressin som han hade i sitt arbete. Så var det med torparen Per Andersson på Högatorp i Ekesåkra/Fulltofta.

Fotografens originalbild finns här till höger

Öresundståget på bilden är ett littera X31 på järnvägsspråk.
Foto: © Anders Lundqvist.

Sista turen med tåget på Höör-Hörby banan nyårsafton 1928-1929. Bilden är utanför Höörs station. Tåget kommer inte längre än till Örnakärr "sextio fotabacken"strax innan Ludvigsborg.

Bild ID: Tidningsklipp_feb-1929.

Till toppen av sidan

Till en början gick det bra för HHyJ

Norra Skåne 23 juni 1887.

Tidningen Signalen 2 nov. 1900.

Tidningen Kalmar 2 nov. 1900.

Dagens Nyheter 1900-10-26.

Aftonbladet 1894-04-14.

Dagens Nyheter 1894-04-14.
Tidningsklippen, har vi fått oss tillställda av Staffan Persson.

Karta av Höör, från 1929.

Till toppen av sidan

Sista resan

Sista tåget avg. Hörby kl. 18.25 ank. Höör kal 19.12 avg. Höör. Kl. 19.30…
Nyårsafton 1928 på Höörs station hade samlats mycket folk, dels de som skulle åka med tåget den sista resan mot Hörby.

Järnvägsdöden hade börjat i ordets bemärkelse. Men innan tåget skulle köra samlades folk på Järnvägshotellet. Det hölls ett tal för både järnväg och personal av Nils-Ludvig Någon i publiken ropade ”tack ska du ha Malmberg för att du aldrig urspårat”! Folk begav sig till tåget som blev överfullt. Stins pojken från Fulltofta, Artur Ericson och Nils-Ludvig var med på sista färden samt många fler. Något försenad efter tidtabellen, men så var det också ett snöoväder.

Järnhästen pustade och stånkade och började rulla ut från Höör station, sista resan hade börjat.
På Fulltofta station förberedde stinsen Anders Eriksson för tågets ankomst. På den röda tegelväggen hängde Eriksson en fotogen lyckta som både brann och gav ljus, därefter bar han ut postsäcken som han noga förberett och ändrade semaforen och hans collie hund Ulla skällde.

I tåget arbetade personalen för högtryck, lokförare Malmberg och konduktören Rådberg slet och ansträngde sig till det yttersta. Lokomotiv nr 5 med passagerarvagn, godsfinka puffade och pustade men orkade inte upp för den branta ”sextiofotabacken” strax utanför Ludvigsborg blev tåget stående och kom varken fram eller bak. Snart skulle man konstatera att en säkerhetsventil till fyrboxen hade gått i sönder tåget tappade ånga och blev kraftlöst.

Nyårsafton 1928-1929 var Järnvägs epoken över för Hörbykittan - Höörsan. Ett bittert slut.
Resenärerna blev omplacerade i bilar till Hörby.
Östra Skånes Järnvägar (ÖSJ) skickade senare på kvällen ett lok som drog haveristen till Hörby.

En av de fem ektunnor som fanns nergrävda i banvallen Delar av tunnan var kvar efter 134 år sedan den grävdes ner. Dessa tunnor var fyllda med vatten, för att användas om tåget skulle slå gnistor och fatta eld. Foto: © Roland Pedersen.

Sträckan mellan Ramstorpsvägen och mot p-platsen Branta slingan. Vägen är f.d. järnvägsspåret och banvallen är där ektunnorna grävdes ner. Foto: © Roland Pedersen..

Höör – Hörby-järnvägen rives upp. Början av 1930-talet.

Rälsskruv och rälsspik hittade på Höör-Hörby järnväg vid Ludvigsborg av Lennart Persson när järnvägen revs upp 1931 Foto: postumt Lennart Persson.

Stenbrunnen som det togs vatten ur till nergrävda ektunnor längs järnvägsspåret vid Ramstorpsvägen och Branta slingan. I bakgrunden på bilden syns riksväg 13. Foto: © Roland Pedersen.

Stenbrunnen som ligger ca 5 meter från riksväg 13.
Foto: © Roland Pedersen.

Andra brunnen som är betydligt djupare och vattenfylld. Foto: © Roland Pedersen.

Upptagning av räls på järnvägen mellan Hörby och Höör 1931.

Banan lades ner vid årsskiftet 1928 -1929. Enligt ett föredrag hållet 1933 av ÖSJ:s baningenjör J. Ståhle (återgett i ÖSJ-bladet 4/1982) sjönk järnvägens betydelse efter öppnandet av Eslöv-Hörby. Dessutom gick banan genom skogsbygd på i genomsnitt 1 km avstånd från landsvägen, där all bebyggelse var koncentrerad. Persontrafiken försvann så gott som fullständigt när en busslinje inrättades på landsvägen. Enligt 1926 års driftrapport hade järnvägen en inkomst av ca 7 kr per dag och bankilometer. Totalförlusten under året var 22 250 kr. Källa: Jonny Saljefeldt

Banan var dåligt underhållen med många ruttna slipers!
Bilden är tagen i en skärning var? Skärningar var ovanliga på denna bana! Möjligtvis fanns någon skärning vid Sövröd? Kanske också någon mellan Ludvigsborg och Fulltofta?

Rälsskruv och rälsspik (syllar) fynd på Höör-Hörby järnvägen. Foto: postum Lennart Persson.

Bilderna när rälsen togs upp är hämtade från Järnvägshistorisk forum.

Upprivningen av räls på Hörby - Höörs järnväg.

Sista tåget Kristianstad - Hörby 1961-05-30 Stins Roos.
Bild ID: HH_3616. Foto: Henry Holm.

Till toppen av sidan

Nils-Ludvigs avskedsdikt på Järnvägshotellet i Höör 1928-1929

Porträtt av Nils Ludvig av konstnär
Karin Trier Fredriksen 1950.

Troget hava hjulen rullat flera tusen skånska mil.
Tappert har ditt ånglok kämpat fåfäng strid mot buss och bil.
Framåt! ropa Tidens stämmor. Du förmår att svara: Back!
Se jag viftar. Hoppfull kom du, villigt gick Du.
Hell! och Tack!
Nils-Ludvig

Foto:  Postum Börje Nilsson.

Till toppen av sidan

Järnvägshotellet i Hörby

Detta var första huset i Hörby som hade ringledningssystem. Hotellet bestod av matsal, festsal, café, skänkrum och biljardsal i källarplan var det öl servering. Det dansades mycket både inomhus och utomhus. En stor park som tillhörde hotellet hade en överbyggd utedansbana som var mycket populär det var dans som regel onsdag och lördagar, om inget annat arrangemang kom emellan. Ibland blev det slagsmål och då var det nära till Tingshuset på andra sidan gatan som hade arrestlokalen i källaren.

Krögaren Johan Nilsson gjorde goda affärer på detta. En som tyckte mindre om verksamheten var författaren Victoria Benedictsson som uttryckte sig vid ett tillfälle följande: ”Det är orättvist att bli så förmögen på rusdrycker medan ej någon med pennan i hand kunna tjäna sådana pengar.” 
En årlig julfest hölls för skolbarnen i byn, som hade stora förväntningar.

Johan Nilsson stora intresse var mer för gästgivargårdens tämligen stora lantbruk samt jakt och fiske. Han blev bara 38 år och dog den 27/2 1886 i hjärtslag. Efter Johans död drev hustrun Christina hotellet vidare hon var tidigare insatt i uppgifterna på hotellet och fick hjälp av krögare Scheitze. 

Efter olika krögare såldes järnvägshotellet 1940 till timmerhandlare Alfred Persson. Senare användes lokalerna till utbildning av militärpoliser och signalister. Vid den tiden var det gott om militärer i Hörby och det virvlade i dansens anda på utedansbanorna runt Hörby.

1946 köpte Ture Wiberg hotellet och startade där en kappfabrik, det var nästan bara kvinnor som arbetade där. Fabriken lades ner 1971.

Biblioteket som var trångbodda vid Gamla Torg flyttade in i lokalen i slutet av 1970-talet det var som en ny värld öppnade sig med stora ytor dessutom i två våningar. På den vägen är det än biblioteket finns i samma hus.

Järnvägshotellet: Hörnet Nygatan – Vallgatan.

Omkring 1900. Ungefär mitt emot stationen ligger det i särdeles vacker stil hållna Justitias tempel, Frosta härads tingshus. Nära intill detta reser sig Nilssonska hotellet, som är ett angenämt ställe för resande, som i Hörby längre eller kortare tid ämna kvarstanna, sedan vanliga utskänkningsrättigheter der blifvit beviljade och sedan den nyanlagda stora trädgårdens vegetation hunnit ett par år i utveckling. Från hotellet har man en storartad utsigt öfver byn och nejden. Öster om byn reser länslasarettet sin vördnadsbjudande massa och vester om syns provincialläkarebostället. I den gröna Hörbydalens andra sida ligger socknens nyanlagda, i anslående stil hållna kyrkogård. Högre upp på höjden framskymtar i ett kaos af grönska kronolänsman Krooks Georgshill.
Textkälla: www.morck-rosell.se

Till toppen av sidan

Baksidan av Järnvägshotellet. Bilden utlånad från Hörby museum.

I folkmun kallade man tåget i Hörby för Höörsan och i Höör för Hörbykittan. Men det kunde också kallas för t.ex. ”kvart i tian, halv tolvan, sexan, åttan, allt enligt den tidpunkt tåget passerade betraktarens geografiska position”. Även benämningen backatjitta användes. Apropå ordspråket, kärt barn har många namn.

Kvinnooriginalet Stora Karna bodde i Ekesåkra i Fulltofta, skulle oftast in till Hörby för att torga. Då var järnvägsspåret det närmsta hållet att komma till Hörby. Ingen gångbiljett löste hon utan traskade med sin korg på banvallen. Hur mycket lokföraren än gav signal struntade Karna i detta utan tåget var tvunget att sakta ner vilket blev förlorad tid och förseningar i tidtabellen. Vid ett tillfälle när tåget ångade in på Fulltofta station erbjöd lokföraren henne att stiga på och inte behövde hon betala heller utan de bjöd henne på resan. Karna som visste vad hon ville och led minst av allt av tunghäfta svarade prompt: - Åka med tåget? Nä, ded har jag min liv ente tid te för ja har bråttom!
Så knogade hon vidare på banvallen mot Hörby. Tåget hann snart upp henne och den vanliga historien upprepades. Påkörd blev hon aldrig för lokföraren Malmberg kände till hennes vanor och humör och var alltid på sin vakt då han passerade henne.

Ett bevis på tågpersonalens goda vilja var en tågförare som såg en gång en häst hade råkat hamna på rygg i diket, en bit från banan. Djuret i denna ställning var oförmögen att resa sig. Tågföraren rapporterade händelsen till närmsta station som var Ludvigsborg. Stinsen Olof Bardén skickade genast en man iväg till hästägaren för att meddela vad som hänt. Då denna fick vetskap om händelsen, ombesörjdes omedelbart att hästen fick hjälp i sitt nödläge. Detta hände vid sekelskiftet 1900 och hästen piggnade till efter ett tag. Märk väl att på den tiden fanns inga telefoner eller mobiler i bondehemmen.

En gång vid tröskningen gick en maskindel i sönder: Man rekvirerade en ny maskindel. Godset lämnades till lokföraren med en anhållan att denne vid angiven plats mitt ute på spåret skulle tåget stanna och där överlämnades paketet till rekvirenten.

Praktiserande doktor Per Green 1886-1891 anlitade hellre apostlahästarna än Höörsan. Han hade mottagning av patienter både i Höör och i Hörby. När det var fint väder promenerade han till sina mottagningar på järnvägslinjen, mer bråttom än så hade han inte.
När han kom till odlare Per som bröt mark och sten i Sövröd frågade denne ”Blir doktorn inte trött å gå så lång väj”? Han fick ett svar direkt av Green. ”Inte! Jag går för att inte bli trött, sparar man sina ben för mycket klemas de bort och då kommer tröttheten självbjuden”. Men en sak till sa doktorn ”här är så trivsamt att gå, markerna är gröna, solen lyser så grant, det susar i träden, fågelsången följer mig ända fram. Från en tågkupé upplever man inte byggd och natur så intensivt som då man färdas till fots”!

Nils-Ludvig hade besök av en berömd professor från Lund som hade studerat Ringsjöbygden hela dagen. Då det var dags att åka hem med tåget förstod man att det skulle bli problem med att hinna fram till tågets avgång. Nils-Ludvig tog kontakt med Ludvigsborgs station, stinsen Olof Badén höll tåget en kvart så professorn skulle hinna med tåget till Höör för vidare transport till Lund.
Bodil Pedersen

Lustiga historier av er, Bodil och Roland Pedersen. Kommer just på att den delen av Höörslinjen närmast Hörby, på min tid, alltså vid nuvarande tätbebyggda området på Hörbys Norr, mellan Hagagatan och Ymersväg, var kantad av pileträd av arten Sälg. Den hör till de arter som blommar mycket tidigt och före lövsprickningen eller "på bar kvist". Knopparna eller videungarna var mycket omtyckta och ett tecken på att våren hade äntligen gjort sitt intåg i mars månad, även om pölarna frös till på natten. Då, liksom jag antar nu, skar vi av kvistar för prydnad till Påsk.
Leif Blumenau.

F.d. järnvägsspåret Hörby-Höör som är en populär motionssträcka idag. Foto: © Roland Pedersen.

En rälsspik upphittad av Lennart Persson ,då järnvägen revs upp utanför Ludvigsborg 1931. Uppgiftslämnare Staffan Persson.
Ägare till rälsspiken är fotografen. Foto: © Bodil Pedersen.

Vi fortsätter här med att visa bilder från järnvägen, utan någon inbördes ordning.

Tåg på Hörby Järnvägsstation. Med Tollarpståget 1894. Gärdsbanans lok nr 4 byggt 1886 och först (-1890) tillhörigt Höör-Hörby järnväg där detta hette nr 2. 1890 överlämnades detta till Hästveda – Karpalund, senare till Gärdsbanan och slutligen ÖSJ nr 6. Längst bak stationsinspektor Gustav Fridolin.

Ett ånglok passerar Lågedammarna 1944. Bilden insänd av Monica Zeime Larsson och det är hennes pappa som tog fotot.
Bild ID: Bilder-järnvägsstationen/1944wa_Ångllok

Fäladen i Hörby med tåg 1955-07-26
Bild ID: HH_3189

Ur Sveriges kommunikationer november 1923. Bilden beskuren.
Turlista Hörby-Höör år1923. Observera på tabellen när restaurangvagnen medföljde resan.

AKTIEBREF för Hör-Hörby Jernvägsaktiebolag

Höör-Hörby Järnväg (HHyJ) var en av Skånes fem ångspårvägar, d.v.s. en järnväg som av ekonomiska skäl byggdes med bl.a. klenare räls än normalt, fast normalspårig. Linjen var 12,6 km lång och gick mellan Höör vid Södra stambanan och Hörby. Två stationer, en i Fulltofta och en i Ludvigsborg, plus en hållplats Sövröd. 

Banan byggdes 1882 och trafikerades av ångvagnar enligt Rowans system. Ursprunget kommer från Danmark, där William Rowans utexperimenterade "dampsporvej" som först blev byggd i form av Randers - Hadsundsbanen och Gribskovbanen var inspirationskälla för de skånska ångspårvägarna. Den första banan i Skåne var Gärds Härads järnväg.

Banan hade en ångvagn som trafikerade sträckan mellan Höör-Hörby, som sedermera även användes för trafiken på den 1886 öppnade Hörby-Tollarps Järnväg fram till Tollarp som låg på Gärds Härads Järnväg. Här möts alltså två olika bolag med samma ångspårvägssystem. Godstafiken bedrevs med ett ånglok kallat "Bifrost". Efter några år skaffade man personvagnar och körde dem med loket istället för ångspårvagnen. Efter problem med ekonomin gick trafiken över till Gärds Härads Järnväg 1893. Loket Bifrost såldes senare till Narvik i Norge, där det nu (2011) står utställt..

Trafiken drabbades av nedgång då banan Eslöv Hörby öppnades 1897 och 1900 såldes banan på exekutiv auktion. Lunds sparbank var köpare och hade banan fram till 1906 då häradshövdingen Carl A Trolle köpte den. 1915 såldes banan till Östra Skånes Järnvägar, ÖSJ, som lade ner trafiken 1929.
Källa: Wikpedia

Hörby järnvägsstation omkring år 1900.

Hörby Järnvägsstation med lokstallar flyglarna år 1882. En av de äldsta kända bilderna.

Ångvagn 1880-1900.

Ångvagn (vagndelen Atlas) nr. 1 vid Höör - Hörby Jernväg (Järnväg). Tillverkad vid Nydqvist & Holm, Trollhättan, 1882. No 162.
Källa: Tekniska museet. Foto: Robert dahllöf (1842-1904).
Bild ID: Angvagn_001

Tågvagn I klass och III klass,

Inga uppgifter på damerna på bilden, men troligtvis är detta på järnvägsstationen i Hörby.
Bilden hämtad från vår avdelning
"Konstnärer i bygden" Anna Tornbacka.

Tågvagn I klass och III klass.

Till toppen av sidan

Hörby Järnvägsstation. Till höger järnvägshotellet, som byggdes 1885. Stationshuset byggdes 1882. Den lilla lokveteranen Bifrost syns på bilden. Uppgifter säger att bilden är tagen omkring 1900-1910.

Bilden är från 1963. Efter renoveringen förenklades flygelfasaderna åtskilligt. Lägg märke till att strävorna som behövdes under flyglarna under stalltiden då det var höga hallar, finns kvar. Foto: Yngve Holmgren.

SJ:s nya skapelse, som kan få upp en fart av 110 km/tim. Just denna bild från 1953 är från provturen Eslöv - Kristianstad, men rälsbussen trafikerade alla linjer och med sin orange och gula färgsättning, uppmärksammade man den alltid.

Så här var färgsättningen på rälsbussarna.
Du som är intresserad av svenska lok och motorvagnar från de senaste 2 decennierna hittar mycket av detta på Ulriks hemsida.
Foto: © Ulrik Martinussen. www.tinumix.se

Krockad rälsbuss
Bild ID: HH_3309

Järnvägsarbete 1965-05-24.
Tv Karl Björklund. mannen till höger heter Hilding Andersson.
Bild ID: HH_3306.

Stationen i Hörby en vinterdag. Stationsskrivare Håkansson och Nils Schildt poserar framför stationshuset.

Stinsen Gustav Fridolin ansvarade under många för driften av Hörbys järnvägsstation. Makan Ellen höll i kulturen.
Foto: Henry Holm 1962.

Hörby station. Vagnen är en SJ-vagn. Banan förstatligades 1/7 1944 så bilden bör vara tagen någon gång därefter. Tåget skyltat Kristianstad-Eslöv-Malmö.

Den stora tanken innehöll fotogen som levererades till affärerna i Hörby med omnejd. Janne Nilsson på bostället stod för distributionen. Kuskarna hette Jönsson och Grönvall. Fotogenen kom till Sverige ca 1858 -1860.

Lokförare mellan Eslöv – Kristianstad var oftast Svensson och Arnold Hansson.

Från invigningen 1897, av linjen Eslöv – Hörby.
Fr. v. Axel Hentz, Oskar Olsson, stationsskrivare Johannes Olsson, J. O. Krantz, Carl Fors, samt på fotsteget konduktör Karl Tullberg. I lokets hytt skymtar lokförare Ströbeck och en annan person som är okänd. Troligen eldaren på loket.
Bild ID: HH_3308

Hörby järnvägsstation.

Året är 1928.

Delförstoring av bilden ovan. Året är 1928.

Järnvägstjänstemän/Stinsarna på Hörby - Höör järnvägen.
Fr. v. Oskar Olsson född den 10/10 1879 i Hörby. Per Lövendahl född den 16/3 1873 i Hörby död den1958. Anders Eriksson född den 3/12 1871 i Fulltofta död den 11/10 1959. Karl Fors född den 8/7 1867 i Hörby död den 7/9 1950. Olof Bardén född den 5/12 1867 i Ludvigsborg död den 26/11 1944. Johansson i Hörby. Anders Eriksson var stins i Fulltofta och Olof Bardén i Ludvigsborg, de var nära vänner och umgicks privat i familjerna .
Bild ID: Gato_463

Till toppen av sidan

Personal utanför Hörby järnvägstation.
Stins Johannes Olsson, sonen Oskar Olsson, lokförare August Holmgren & Sven Persson, eldare Emil Landen (första raden från höger), hotellvaktmästare Lindel, konduktör Janne Lindborg, kontorselev Ville Olsson, stationskarl August Johansson & Carl Fors, extra stationskarl Viktor Johansson. konduktör Per Jönsson, banmästare Jonsson i Fogdarp.
Bild ID: 2016_03_jarnvagspersonal.

Till toppen av sidan

Året är 1940.

Året är 1940.

Året är 1940.

Till toppen av sidan

Hörby järnvägsstation, gatusidan. Bild från Sveriges Järnvägsmuseum. Årtal och fotograf: Okänt.

Till toppen av sidan

Hörby station den 9 juni 2009.
Foto: © Bengt Gustavsson (www.banvakt.se)

Hörby järnvägsstation, 9 juni 2009. Bangårdsområdet har bebyggts och stationshuset rustats upp. Trevligt att den gamla plattformen fått ligga kvar. Foto: © Bengt Gustavsson (www.banvakt.se)

Hörby järnvägsstation, 29 september 1998, spårsidan. Busstationen som tog över bangårdsområdet på 1970-talet flyttades för några år sedan till annan plats.
Foto: © Bengt Gustavsson (www.banvakt.se)

Vår gamla välkända gul och orange färgade rälsbuss.

Åkte varje skoldag 1960 till 1961 fram och tillbaka till HAL i Eslöv.

Till den tidpunkten hade tåget gått ända till Kristianstad men nu upphörde persontrafiken efter Hörby. I samband med detta blev förbindelsen mellan Eslöv och Hörby gradvis värre tills slutligen all rälstrafik upphörde 1967.
Vi var några outhärdliga busungar på tåget och störde alla passagerare, men inte var det anledningen till indragningen. I min mening skulle tåget aldrig ha lagts ned, för busstrafiken kunde aldrig kompensera, och om man nu körde bil som blev allt vanligare, varför då just till Hörby istället för förbi till stan?

 Lok 4. 1904-1916.

Tidningsklipp Trafikomläggning Järnvägen. 1967-05-28
Bild ID: HH_3266

Lok 3, året är okänt.

Till toppen av sidan

Järnvägsövergång Slagtoftavägen  i Hörby, och året är 1957. Huset till vänster närmast järnvägsspåret är f. d. Zeimes.

Järnvägsövergången Slagtoftavägen mot Ekeboda i Hörby och året är 1957. Till vänster ligger slakteriet.

Kronolänsman Georg Krook, Hörby.

Krögare Johan Nilsson född d. 25/1 1848 i Lund - död den 27/2 1886 Han blev endast 38 år. Avfotograferad tavla tillhör Hörby museum.

Ryttmästare Eduard Albert von Seth, sedermera överste, regimentschef för Skånska Dragonregementet och styrelseordförande i Höör - Hörby järnväg, HHJ.

Friherre och godsägare Werner Gottlob von Schwerin.
Werner von Schwerin var son till Jules von Schwerin och Ingeborg Rosencrantz. Han blev student vid Lunds universitet 1870 och avlade juridisk-filosofisk kandidatexamen 1873. Han var ägare av Skarhults slott från 1880. Han var ledamot av centralstyrelsen för AB Skånska handelsbanken från 1896 och av styrelsen för Skånska hypoteksföreningen från 1897 och vice ordförande där från 1919. Han var bland annat även vice ordförande i styrelsen för Östra Skånes Järnvägs AB och ledamot av styrelsen för Ystad-Eslövs Järnvägs AB. Han var ledamot av Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott från 1888, häradsdomare och landstingsman under flera år.

Werner von Schwerin var ledamot av andra kammaren 1888-1899 (för Frosta domsagas valkrets). Han återkom till riksdagen åren 1902-1911 som ledamot av första kammaren för Malmöhus läns valkrets. Källa:   Wikipedia.

Från vänster:
Christian Benedictsson (1822-1899). Charles de Quillfeldt (Carl Erik Fredrik Thylander född 1841-10-07 I Malmö blev något över 80 år i New York. Här på tillfälligt besök från Amerika, och bror till Carl Hallqvist), Gästgivare Nilsson. Garvarmästare Hallquist.
Troligen en trädgård, i kanten av en hage eller skogsglänta i närheten av Hörby.
Datering: 1877-1881, Under denna tid gjorde Quillfeldt återbesök i Hörby under sina affärsresor till Sverige.
Fotograf: J. M. Lindstedt, Hörby. Bilden är från 1880-talet. Hundens namn är okänt.
Textkälla: www.victoriabenedictsson.se

Stationshuset och järnvägshistoria Hörby
Detta häfte finns att låna på Hörby bibliotek. Utgiven av Hörby kommuns Plan- och Byggkontor 1996.
Text och redigering © Henry Holm.
Klicka på häftesomslaget så får du upp ett läsbart häfte som PDF-fil.

Banvaktarstugan Stattena

Året är 2016 i mars månad.
Ekeboda grindstuga med fastighetsbeteckning Stattena. Här bodde "bomma- Kristina" fram till sin pension. Sista grindvakten var Anna Lindström som bodde lite längre bort. Kanske pojken är en liten Lindström..
Foto: © Kjell Gulin.

Ekeboda grindstuga med fastighetsbeteckning Stattena. Här bodde "bomma- Kristina" fram till sin pension. Sista grindvakten var Anna Lindström som bodde lite längre bort. Kanske pojken är en liten Lindström.
Bild ID: TAB_0264

Banvaktstugan Stattena foto från 1957.
"Lindströms vid bommarna" vaktstugan till vänster och över järnvägen Banvaktstugan där familjen bodde.

På väg från Långebro till Eslöv passerade tåget Satserup där de manuella bommarna i slutet av 1950-talet byttes mot automatik med kort spårledning - vilket tvingade fram hastighetsnedsättning till 20 km/h.
Hörbyborna kallade Stattena många gånger bara för "Öster".
Nästa plankorsning låg vid Äspinge, 38,1 km från Långebro, men därifrån har jag inte hittat några bilder.

När dessa bilder togs i november 1957 hade Stattena svängbommar med röda lyktor. Källa: Järnvägshistoriskt forum.

Namnet Stattena är antaget. Så hette vägövergången invid stugan och därför har det namnet valts. Det är enbart ett antagande, om än väl grundat.
Stugan finns på häradsekonomiska kartan 1910-1915. Den ligger vid järnvägens korsning med gamla riksvägen Malmö - Kristianstad (motsvarande dagens E 22) och är orienterad efter vägen som skär banan i lite sned vinkel. Vanligtvis brukar banvaktsstugor orienteras efter järnvägen.
Stugan saknas i SJ:s nummerserie, vilket troligen beror på att den sålts eller fått annan användning före förstatligandet.
Textkälla: www.banvakt.se

Anna Lindström vid vaktstugan och banvaktstugan låg på andra sidan järnvägsrälsen. Rälsbussen är på väg från Hörby till Kristianstad.
Fotot tillhör Göran Persson.

Sista persontåget mellan Hörby-Kristianstad år 1961. Rälsbussen stannar vid grindstugan i Ekeboda där Anna Lindström hänger en krans på tåget och Albin står sidan om.
Bild ID: Ekeboda_17. Källa: Göran Persson

Stattena
Bandel 588 Hörby, Tollarp, Skepparslöv, Långebro och Kristianstad

Namnet Stattena är antaget av ortsbefolkningen vägövergången invid stugan och området kallas så om än att Ekeboda ligger en liten bit därifrån. Man sa alltid ”Lindströms vid bommarna” och alla visste. Att vara grindstugevakt var oftast en kvinnogöra för att få en extra slant till hushållskassan. Frun var hemmavid och då kunde det vara lämpligt att vara till hands att passa tågets tidtabell. Det blev många öppnande och stängande på en dag.
Bodil Pedersen
Källa: Banvakt.se

Bilden till vänster.
Höör-Hörby linjen på dressin. Banvakt/banarbetare personerna okända.
Oftast var det rallarna som lagt spåren som sedan blev banvakter. Arbetsuppgifterna var att se till skötseln vid och runt järnvägsspåret. De hade en sträcka i genomsnittet på 2,5 km, men vid söndagssträckorna var det dubbla 5 km. Eftersom varannan banvakt bereddes turvis ledighet.

Text hämtad från Henry Olssons bok "Berättelsen om Hörbys förvandling under de senaste 150 åren.
Du kan läsa många fler trevliga utdrag från Henrys bok här.

Äspinge station

Äspinge station 1960. Egentligen en obemannad hållplats.

Äspinge. Utfarten mot Hörby 1960.

Äspinge station 1970.
Bild ID: Aspinge_1970_001. Foto: © Gert Nilsson.

Äspinge station 1970.
Aspinge_1970_003. Foto: © Gert Nilsson.

Äspinge station 1970.
Aspinge_1970_002. Foto: © Gert Nilsson.

Kungligt besök 1903

25 augusti 1903. Dåvarande H. K. H. kronprins Gustav V anländer till stationen i Äspinge.
Den stora industribyggnaden i bakgrunden är Bränneriet, som du även kan se här.
Kronprinsen har kommit hit för att bland annat jaga i Gammalstorpsområdet. Läs tidningsartikel 

Viaduktbygge

Järnvägen Hörby-Kristianstad
Järnvägs viadukten som byggs vid Kristianstadsvägen nästan mittemot dagens busstationen. Fortfarande syns banvallen på andra sidan vägen, den är en utmärkt promenad/cykel väg som man kan ta sig till Kristianstad på.
Originalfotot i privat ägo Ingegärd Olofsson (Martinsson).

Originalfotot i privat ägo Ingegärd Olofsson (Martinsson).

Originalfotot i privat ägo Ingegärd Olofsson (Martinsson).

Originalfotot i privat ägo Ingegärd Olofsson (Martinsson).

Originalfotot i privat ägo Ingegärd Olofsson (Martinsson).

Viadukten tämligen ny bilarna har börjat rulla på vägen. Lite pojkstreck var det på den tiden. Man satt sig på kanten uppe på viadukten mot kommande lok som bolmade rök vilket man fick på sig.
Bilden insänd av Per Landin.

Ångloksbanan Kristianstad-Eslöv

Ångloksbanan Kristianstad-Eslöv är väl nu bortglömd, men den var en gång närmast en huvudlinje och utgjorde i verkligheten den kortaste sträckan mellan Kristianstad och Malmö. Första hälften av 50-talet användes främst L11 i persontågen men också J, och S-lok ska ha kommit till användning. Som 12-åring, 1955 under ett års tid, hade jag nöjet att resa till Kristianstad, fram och tillbaka, med ångtåg en gång i veckan, vilket jag fortfarande minns. Vid dem starka sluttningarna upp till Linderöd, vid hög last, sjönk farten, sägs det, till 30 km/tim. På den tiden passerade tåget ut ur Hörby vid korsningen med Kristianstadsvägen under  en viadukt, belägen just innan avstickaren till Ekeboda, numera ett minne blott.

J-lok.

L11-lok.

S-lok

SJ:s nya skapelse, som kan få upp en fart av 110 km/tim. Just denna bild från 1953 är från provturen Eslöv - Kristianstad, men rälsbussen trafikerade alla linjer och med sin orange och gula färgsättning, uppmärksammade man den alltid.

På Eslöv-Kristianstad sträckan, innan införandet av rälsbussen 1953, behövde man lokstallar för ångloken. Det här stallet (bilden tagen på hösten 2016) även om vändskivan fyllts igen, står fortfarande kvar i Tollarp som en påminnelse om den tiden då Tollarp var en mellanstation. Säkerligen fanns det en gång ett liknande stall i Hörby, rent arkitektoniskt.
Foto & Text: © Leif Blumenau.

Rätt ord

Källa: Allt om hobby skriver. Citera gärna men uppge källan, så då gör vi det. Tidningen Allt om hobby. Nr: 1-2016.

Samma text som här bredvid men som PDF-fil

Rod Stewart, en hängiven modelljärnvägsrallare och järnvägsintresserad.
Bild: från Rod Stewarts officiella hemsida under pressbilder.

Detta är järnvägsspår.
Bilden hämtad från Pixabay.com.  CC0

Detta är en Räl. CC0
Bilden hämtad från Pixabay.com.

Slipers. CC0
Bilden hämtad från Pixabay.com.

Lok med tender. CC0
Bilden hämtad från Pixabay.com.

Folke Lindén var den sist anställde på Hörby station. Han tjänstgjorde till 1984. Här vinkar han av ett tåg 1964. Persontrafiken slutade 1961, men något godståg gick då och då. Foto: Einar Kjäll, 1964-11-11
Bild ID: HH_3272

   Osbyholms järnvägsstation

Bild ID: Osbyholm_Station_08. Bildkälla: Samlingsportalen.

Detta är taget österifrån med Slottsvägens östra infart, där bortom syns godsmagasinet.
Bild ID: Osbyholm_Station_01. Bildkälla: Samlingsportalen.

Detta är taget österifrån och visar Slottsvägens västra utfart till riksvägen. Därbortom ligger Grindst
Bild ID: Osbyholm_Station_02. Bildkälla: Samlingsportalen.

Norrifrån och visar utfarten från slottet mot riksvägen.
Bild ID: Osbyholm_Station_03. Bildkälla: Samlingsportalen.

Norrifrån och visar slottsvägens västra utfart till riksvägen.
Bild ID: Osbyholm_Station_04. Bildkälla: Samlingsportalen.

Västerifrån med Grindstugan till höger och infarten till slottet strax hitom Grindstugan. I bakgrunden syns godsmagasinet.
Bild ID: Osbyholm_Station_05. Bildkälla: Samlingsportalen.

Söderifrån och visar Slottsvägens östra infart med kvarndammen i bakgrunden.
Bild ID: Osbyholm_Station_10. Bildkälla: Samlingsportalen.

Österifrån och visar Fulltoftakorset med banvaktstugan.
Bild ID: Osbyholm_Station_15. Bildkälla: Samlingsportalen.

Norrifrån och visar Fulltofta korset med riksvägen i bakgrunden. På bilden syns även skolan och Oskar Nords torp.
Bild ID: Osbyholm_Station_16a. Bildkälla: Samlingsportalen.

Bild ID: Osbyholm_Station_06 Bildkälla: Samlingsportalen.

Osbyholm, mot slutet på 1930-talet

Bild ID: Osbyholm_Station_07. Bildkälla: Samlingsportalen.

Bild ID: Osbyholm_Station_13 Bildkälla: Samlingsportalen.

Bild ID: Osbyholm_Station_09. Bildkälla: Samlingsportalen.

Osbyholms Järnvägsstation. Byggdes 1897. Stinsen Emil Axdorff till höger på fotot. Tidsepok 1910-tal.

Bild ID: Osbyholm_Station_12. Bildkälla: Samlingsportalen.

En vy tagen från järnvägsperrongen i Osbyholm i mitten på 1930-talet. Fastigheten till höger är troligen det blivande bageriet och kaféet, som drevs av Harald och Rut Malm. Fastigheten till vänster är i så fall Sigurd Olssons lanthandel. Området som växte fram kring stationshuset kom att benämnas Ousbyvärn. Någon som kan bekräfta dessa antaganden?
Bild ID: IM_0007w. Källa Osbyholms byaförening.

Betevågen på Osbyholms järnvägsstation på 1950-talet. Användes för att väga och lasta betorna för vidare transport med järnväg till Örtofta sockerbruk 
Bild ID: Osbyholm_Station_14. Bildkälla: Samlingsportalen.

Osbyholms järnvägsstation 1910.

Osbyholms bangård

Osbyholms järnvägsstation 1970.
Foto: © Gert Nilsson.
Bild ID: Osbyholm_Station_1970_01

Osbyholms järnvägsstation 1970.
Foto: © Gert Nilsson.
Bild ID: Osbyholm_Station_1970_02

Osbyholms järnvägsstation 1970.
Foto: © Gert Nilsson.
Bild ID: Osbyholm_Station_1970_03

Järnvägsbrons östra fäste byggs på 1890-talet i Osbyholm. I bakgrunden syns Ousby nr 9 som inrymde en gårdssmedja och byns första skola. Detta hus brann ner 1917.
Bild 20081403

Osbyholms järnvägsstation 1910-1920-tal.
Bild ID: Osbyholm_Station_17. Bildkälla: Samlingsportalen.

Stinsen Emil Axdorff Ousbyholms station framför ett uthus omkring år 1910.
Fotot kommer från Lennart Perssons samling (postum).
Bild Id: LUD_244

Bild ID: BeGu_002-Osbyholm. Foto:  Bengt Gustavsson www.banvakt.se

Bild ID: BeGu_001-Osbyholm. Foto:  Bengt Gustavsson www.banvakt.se

Osbyholms banvaktarstuga

Ousbyholm. Banvaktsstugan vid Fulltoftakorset och det är hälften av det röda uthuset som köptes av trädgårdsmästare Lindgren i samband med att banvaktsstugan revs. En flygbild förmodligen från 1950-talet. Jämför gärna den tidens "renhållning" av banvallen med dagens!
Bild ID: Osbyholms-banvaktstuga.  Källa: Per-Erik Andersson

Osbyholm bommar. Ellen Nilsson 15 september 1959.  Vägen Ellen står på är vägen ner till Ringsjö camping.
Bild ID: HH_3793. Från journalisten Henry Holms bildarkiv.

Slutvaktat för denna gången september 1959

Hellre en gång för mycket än en gång för litet är fru Ellen Nilssons paroll. Igår vaktade hon järnvägsövergången vid Ringsjöstrand trots att hon egentligen inte hade behövt göra det. Eftersom vid bommarna var det uppsatt en skylt att läsa nämligen att övergången är obevakad under tiden 15 september-15 maj. Men nu är det slutvaktat för i sommar då sista tåget passerade igår kväll det var en rälsbuss. För längre sen stånkade ånglok fram på denna sträckan och hade sin vatten påfyllning i pumphuset på Fogdarp station. Vid Ringsjöstrand har det aldrig funnits någon station utan endast en hållplats för de resande. Platsen ligger mellan stationerna Osbyholm och Fogdarp.

Nu får fru Nilsson en längre semester när hon tänker på att under det närmaste halvåret kan hon strunta blankt i klockan. Att vara bomvakterska är inte bara en ansvarsfull post utan innebär också ett ständigt flängande mellan hemmet och järnvägsbommarna från tidig morgonen till sent på kvällen. Oftast är det stinsens fru som har detta uppdrag men inte i detta fall. Som mest har fru Nilsson att vakta övergången inte mindre än 14 gånger per dag. Då börjar jobbet klockan 06.30 och slutar vissa dagar vid kockan 23-tiden. Så nog hinner fru Nilsson bli varm i kläderna bokstavligt talat särskilt som hon har en bit att avverka mellan hemmet och övergången.
Hon är långt upp i åren men trivs ändå fint med arbetet som hon nu har hållit på med i fyra somrar i rad. Särskilt livlig är trafiken sommartid till Hörby fritidsområde och Ringsjöstrand. Inte minst när alla barn från Hörby och andra orter ska till sin simskola tar de tåget dit. Men ebbar ut i september då sommarens aktiviteter stängs ned. Under högsäsong kan det ha sina sidor det bildas köer och folk blir irriterade försöker att krypa under grindarna av otåligt väntande. Det hjälper inte fru Nilsson har sina instruktioner och här släpps ingen över förrän tåget har passerat.

Bodil Pedersen

Källa: Mellersta Skåne september 1959

Osbyholm bommar. Ellen Nilsson 15 sept. 1959..
Bild ID: HH_3793a. Delförstoring av bilden ovan.

Jag tror mig veta att hon hette Ellen Agneta, f. Persson 1898-01-21 i Vä. Hon bodde 1950 i Lyby 27:4, Hörby och dog i Hagadal, Osbyholm 1991-04-08. Hon var sedan 1928 gift med Nils Nilsson, f. 1889-06-24 i Lyby. Han står 1950 som f.d. småbruksägare. Annars var ju ofta grindvakterskor gifta med banvakter, men så icke Ellen. Nils dog 1951-02-02 i  Lyby 27:4.

Ellen flyttade som änka i mitten av 1950-talet till Norrtou 11:24 i Lyby och inom något eller ett par år till Norrtou 11:18 med postadress. Norrtou 11, Hörby. (Platserna ligger på var sin sida av vägen. Där var hon mantalsskriven 1958 så 1959 bör hon ha bott där.

Men var är då bilden tagen? Jo, jag är ganska säker på att den är tagen vid vägövergången en km väster om Osbyholm, vid campingplatsen. Man ser på skuggorna att vägen går söderut från järnvägskorsningen. Det ligger ett hus i vägens förlängning, den bör alltså utmynna i en T-korsning. Till höger och lite före vägkorsningen ligger ett hus. Det finns en allé utmed den korsande vägen. Det finns ingen annan plats i närheten av Osbyholm som passar.

Men hur kunde Ellen, boende i Norrto en halv mil från vägövergången vid campingplatsen, sköta grindbevakningen? Begav hon sig dit, (cyklande eller per bil?) till dagens första tåg och blev kvar till det sista?

Var hade hon i så fall sin uppehållsplats mellan tågen? Var det kanske bara säsongsbevakning och inskränkt till de tider på dygnet då det förekom trafik till camping- och badplatsen vid Ringsjöstrand?

Jöran

Kompletterande textmassa 2019-04-15
Hej
Efter att ha läst efterlysning angående Ellen Nilsson Osbyholms bommar tror, jag mig veta att hon har en dotter som heter Elsa. Vi var skolkamrater .Hon är född 1938-11-08  och bodde då på adress Lyby 27.Var hon bor nu vet jag inte
Hälsningar Margit Sjöberg.

Ousbyholm. Hälften av uthuset som tillhörde banvaktsstugan vid Fulltoftakorset flyttas av Gösta Palm till Osby 4 Lindgrens för att där bli ett ”krukförråd”. Därefter använde Sven Lindgren det som garage åt sin Renault Daphine.
Bild ID: IM_0099  Källa: Sven Lindgren

Ousbyholm. Lyftet! Se även bild 099.
Bild ID: IM_0101  Källa: Sven Lindgren

Ousbyholm. Lastat och klart. Se även bild 099.
Bild ID: IM_0102 Källa: Sven Lindgren.

Ousby 4 Lindgens. Uthuset från banvaktsstugan flyttas ännu en gång år 1972 när Ann-Louise och Sven Lindgren skall bygga ett nytt hus.
Bild ID: IM_0103 Källa: Sven Lindgren

Ousby 4. Uthuset på sin nya plats år 1972, idag (år 2019) finns enbart några spillror kvar. Se även bild 103.
Bild ID: IM_0104  Källa: Sven Lindgren

Fogdarp station

Fogdarps station med personal runt 1900-talet. loket är på väg till Eslöv.
Bild ID: Fogdarp_004.

Fogdarps station.
Bild ID: Fogdarp_007.

Juldagen på eftermiddagen inträffade att en banvaktare hade i närheten af Eslöf glömt att öppna tvenne grindar, så att lokomotivet sprängde dem båda, utan att någon vidare skada skedde.
(Ur Aftonbladet 1862-12-31).

Anm:
I järnvägens barndom var grindarna stängda över järnvägen då inte något tåg väntades. Glömde banvakten eller grindvakten att öppna dem för tåget (och stänga för landsvägen) blev han ersättningsskyldig för skador på grindarna och kunde även straffas genom löneavdrag eller varning. Den här typen av händelser skulle återkomma många gånger under årens lopp.

Det fanns även en allvarligare sida så tillsvida att många ban- eller grindvakter, som var för sent ute ändå försökte öppna grindarna för att undgå skadestånd och straff med den påföljden att de träffades av tåget och skadades till döds. Det finns åtskilliga sådana exempel.
Källa: www.banvakt.se

Olyckshändelse.
Enligt telegram till trafikstyrelsen för statens jernvägar inträffade i onsdags afton kl. 9,30 å banan mellan Eslöf och Stehag den olyckshändelsen, att banvakten Holm, som var stadd på hemgående efter begagnad permission, under stormen och mörkret blef öfverkörd och dödad af ett reservlokomotiv. Holm har gjort sig känd som en nykter och ordentligt karl.
(Ur Dagens Nyheter fredag 1868-02-07).

Aftonbladet har 1868-02-07 samma notis intagen, men avslutar den: /.../ reservlokomotiv. Karlen var nykter och ordentlig, hvarför det är antagligt att olyckan vållades genom oförsigtighet å hans sida.

Anm: Banvakten Per Nils Holm, var född 1821-12-25 i Esarp (M, boende vid Asmundtorps fälad i Trollenäs där han varit banvakt tillika torpare sedan 1859.
Källa: www.banvakt.se

Återigen ett bevis på banvakternas behöflighet
fick man i lördags e.m. å Hör-Hörby jernväg, skrifves till ”Sk.-D.” En järnvägsskena hade sprungit sönder två kilometer söder om Hörby, men missödet upptäcktes af tjenstgörande banvakten M. Larsson en qvart innan ordinarie persontåget skulle passera banan. Som någon skena icke på den korta tiden kunde inläggas, fick tåget med sakta fart passera öfver det farliga stället och fortsätta till Hör med sina passagerare, hvilka icke haft en aning om den olycka som så lätt kunnat inträffa. En ny skena inlades och banan var klar till nästa tåg skulle komma.
(Ur Göteborgs Aftonblad onsdag 1897-03-03).
Källa: www.banvakt.se

Banvaktstugan närmast Fogdarps station. 792 Fogdarp. Om det stämmer att bilen är en Fiat 127 är bilden tagen tidigast 1971.
Bild från Regionmuseet Kristianstad. Foto: Okänd.
Bild ID: Fogdarp_008. Vi har hämtat bilden från www.banvakt.se

Finnhults banvaktsstuga där pumparen August Lundvall bodde.
Foto: Kenneth Larsson, med tillstånd att publicera. Bild ID: Fogdarp_006.

Järnvägen mellan Hörby – Eslöv
Fogdarps station ligger i ett område som heter Pilafästan.

Delar av Järnvägssträckan mellan Hörby - Snogeröd var väl bemannat med järnvägspersonal. Från Hörbystation mot Osbyholm vid Fulltoftavägen fanns en banvaktarstuga därefter Osbyholms järnvägsstation en liten bit bort ”grindstugan” banvaktstugan möjligen med en anknytning till Osbyholmsslott. Vid Ringsjöstrand fanns en stoppskylt att stanna tågen om man skulle åka med. Därefter Fogdarps station och en liten bit bort banvaktarstugan inte så långt ifrån låg Finnhults banvaktsstuga bostaden för pumparen som arbetade i vattenhuset/pumphuset. Vid Riksväg 17 fanns en liten banvaktsstuga därefter Snogeröd station. Man brukar nämna att banvaktsstugorna låg med minst 2,5 km- 4 km emellan den bit banvaktaren hade som uppgift att sköta järnvägsspåret. Söndagssträckorna blev dubbelt så långa eftersom varannan banvakt bereddes turvis ledighet. Det blev bättre när hjulingar och dressiner blev tillåtna. Det var inte så långt emellan på denna sträckan som nämns.

Järnvägsbanan mellan Eslöv- Hörby började byggas den 1 april 1896 och invigdes den 27 maj 1897 och togs i bruk den 1 juni 1897. Drygt ett år senare den 1 juli 1898 uppgick EHJ (Hörby -Eslöv Järnväg) i den nybildade ÖSJ (Östra Skånes Järnvägsaktiebolag)
Det var både gods och persontrafik som rullade på spåret. Från ånglok som ersattes med diesellok och slutligen rälsbuss.

Fogdarps station var ingen stor station den hade ett växelspår och ett godsmagasin rivet sen flera år. Huvudsaken till anläggningen av stationen har inte bara varit trafiken utan i hög grad närheten till Ringsjön och tillgången till vatten av loken. Det var inte överallt man kunde få lämpligt ångpannevatten. Stationen hade aldrig någon regelmässig stationsinspektor med skrivarutbildning vanligen studentexamen.
Stationen förestods av en stationsmästare detta var en lägre lönegrad och placeringen på små stationer. Det kunde bli den långa vägen genom praktiskt arbete och kurs i säkerhet.
Fogdarps station hade även postkontor inhyrt i järnvägsstationen och stationsmästaren fick även befatta sig med dessa uppgifter. Första stationsmästare hette Sven Persson Lind född 1868 och anställd som stationskarl redan 1897 när banan var ny. Men lämnade sin plats redan 1900 för en annan station. Hans arvode var 100 kr. Det var vanligt att järnvägsfolket fick flytta ofta mellan stationerna ibland kortare sträcker men kunde också bli längre.

År 1900 kom Janne Wilhelm Kleberg född 1875 därefter Jöns Peter Svensson för en kortare tid. Redan 1912 anger ÖSJ att Fogdarps station är vakant därefter kom ingen fast placerad föreståndare utan en lång rad andra posttjänstemän. Man graderade in stationerna och Fogdarp låg på 35:e plats av 50 vid ÖSJ och bemannades med vikarier. År 1939 i mars anställdes Karl Nilsson som banvakt i Fogdarp han var gift med Ellen som arbetade som grindvakt. Om paret bodde i stationshuset eller banvaktsstugan har inte gått att hitta. 1940-talet var Ellen den första anställda platsvakt i Fogdarp. Karl började sitt arbete på Hörby järnvägsstation han råkade senare ut för en svår olycka i arbetet och dog.
År 1944 anställdes kvinnor som föreståndare det var när SJ tog över. Deras titel var platsvakt.

I början av 1900-talet bröts det is på sjön den drogs upp på en ramp intill stationen som sedan forslade isen med järnväg till närliggande städer. Vid Wrangelsborg bröts sandsten som togs med pråm över Ringsjön till Fogdarps station vidare med järnvägen.
Under 1930-talet förrättade pingstvänner dop i Ringsjön vid Ringsjöstrands tidigare dansbana.

© Bodil Pedersen

Källa:  Yngve Holmgren. Arkiv järnvägshistoria. Banvakts-Banföremans och banmästarminne. författare: Uno Lindmark
Frosta Härads Hembygdsförenings årsbok 1958.

Rallarvisa under byggtiden Linje Hörby-Eslöv

Per Löfvendahl berättade att det var brukligt att varje järnväg hade sin speciella rallarvisa under byggtiden. Den sjöngs gärna under arbetet och särskilt stenarbetarna var pigga på att ta ton i takt med hammarslagen mot mejslarna.
Två av rallarvisans verser är bevarade och handlar om ett par av arbetsledarna vid järnvägsbygget 1896 - 1897

Rallarvisa

”Ingenjören Boman han är stor och tjock
när han passar linjen då glor han som en bock
han stannar uti lagen betraktar varje man
och ser uppå oss alla om vi arbetar kan”

”Ingenjören Andersson det är en hedersman
för han betalar folket som de arbeta kan
Han vill vi skola taga ”syparna”
men taga dom så nätt
Arbeta under honom det går ju ganska lätt”

Här kan du lyssna på de två verserna. Det är Sven "Ulatofta", som gjort sin egen tolkning.

Pumphuset byggdes 1896 och togs i bruk redan under byggnadstiden för banan. De två inhyrda byggnadsloken Lund-Trelleborgs Aktiv och ett från Nydqvist & Holm sannolikt firmans eget engelska växellok tog vatten här och så kom år 1897 banans enda egna lok EHJ nr 9 från Trollhättan.
Pumpare benämndes han som skulle sköta järnvägens vattentorn och var anställd i Fogdarp hans namn var Lundvall. Bodde i en liten banvaktsstuga Finnhult längre bort mot Snogeröd. Så länge man hade gott om folk vid järnvägen eller att vattentagningen hade viss frekvens var Lundvall behövlig. På 1940-talet var pumpverket elektrifierat och under SJ tiden ombesörjde lokpersonalen själv vattentagningen in på 1950-talet. När det var slut med arbetet för Lundvall som pumpare flyttade han till Näsby Kristianstad och levde där som pensionär till ca 1960-talet då han dog. Banvaktarstugan Finnhult revs 1981.

Naturligt var det att uppföra Fogdarps station med Pumphus nära tillgång till Ringsjön. Bygget uppfördes i rött tegel liksom övriga stationshus runtom. Det var banentreprenören Fredrik Arvidsson Posses förslag detta blev hans sista arbete han dog 1897. Något originellt blev byggets utformning ett runt lågt torn på sjösidan av spåret med nedgrävd intagsledning till sjön och cistern. Vilket vattnet sögs upp i en varmluftsmaskin.
Redan vid besiktningen av EHJ gjorde förrättaren löjtnant Ossian Ekdahl flera anmärkningar. Vattenkastaren borde göras om och förses med murad graf så rörledningen till vattenkastaren borde grävas ner till ett djup av en meter under markens yta. Samtidigt skulle cisternen ”karet” i tornet höjas en meter för att få betydligt bättre tryck och förses med avstängningsventil och vattenkastaren förses med pådragningsventil istället för kran samt avtappningskran. I tornet krävdes handpump kamin och innanfönster.

År 1899 efter ÖSJ tillträdde rapporterades att cisternen och tornet hade höjts med 2,3 meter. Detta är synligt i den utåtbuktande skarven mellan den undre och övre delen. Hur skulle man ta sig upp i tornet? En trappa inne skulle ta för stor plats. Jo genom en murfästad öppen järnstege på utsidan intill skorstenen och en taklucka. Samtidigt uppförde man samma år en större kolbod och en ny rörledning hade lagts ner till sjön. En brunn finns också på tomten igenfylld med löv och ett snår med fina hallon på sommaren.

När vattenkastaren hade tjänat ut och man ersatte den med ett direkt utgående plåtrör med fälltratt finns inga hittade anteckningar om när detta hände. Möjligen kan det ha skett på ÖSJ-tiden samtidigt med att varmluftsmaskinen ersattes med en elektrisk pump. Säkerligen har bytet av vattengivningsanordningen med insättande av tenderlok som kom på 1900-talet på linjen. Då tog man hellre vatten till loket på Hörbystation vid lokstallarna som fanns 1897 - 1952 eller vatten i Eslöv. Pumphuset i Fogdarp var ändå i bruk in på 1950-talet. Man upphörde mer och mer att använda tankloken. Sista småloksturen var ett skoltåg som rullade enligt tidtabell ut från Hörby station - Eslöv någon gång på 1930-talet.

Sista tåget rullade från Eslöv-Hörby lördagen den 27 maj 1967 från plattform 3
Med detta gick en epok i graven.
Rälsen drogs upp och idag finns ett fint cykelspår från Hörby - Snogeröd för den som vill följa järnvägen där rälsen fanns. Det är dock en liten sträcka från Ringsjöstrand - Fogdarp som går längst strandvägen sidan om tidigare järnvägsspåret. Det är bara att tuffa på med cykeln ett trevligt och naturskönt utflyktsmål.

Förklaringar:
EHJ = Eslöv - Hörby Järnväg.
ÖSJ = Östra Skånes Järnväg.
SJ = Statens Järnvägar.

Pumphuset byggdes 1896
Eslöv-Hörby öppnades den 1 juni 1897. Drygt ett år senare den 1 juli 1898 uppgick EHJ i nybildade ÖSJ. Fram till 1961 trafikerades banan med ånglok som ersattes med diesellok till slut med rälsbuss.
Sista tåget den 27 maj 1967.

© Bodil Pedersen

Källa:
Yngve Holmgren.
Eget intresse för järnvägshistoria.

Bild ID: Fogdarp_1970_002.
Foto: © Gert Nilsson.

Bild ID: Fogdarp_1970_003.
Foto: © Gert Nilsson.

Bild ID: Fogdarp_1970_001.
Foto: © Gert Nilsson.

Vattenrännan från Ringsjön som det förmodligen har funnits en liten damm innan man kunnat pumpa upp vattnet.
Foto feb. 2021: © Roland Pedersen. Bild ID: Fogdarp_025.

Vattenintaget som de pumpade upp vattnet till tornet från Ringsjön.
Foto feb. 2021: © Roland Pedersen. Bild ID: Fogdarp_026.

Pumphuset förföll i ganska många år fram till 2004 då bestämdes det att Frosta Härads Hembygdsförening skulle ta över tornet men Höörs kommun äger det. Sagt och gjort restaurerades det mycket varsamt byggmästare Sture Nilsson Flyinge och dessutom ombud i Holmby ansvarade för arbetet. Och efter ett par år med mycket slit stod vattentornet färdigt år 2006.

En ganska sval och blåsig vårdag men solig och en klar Ringsjön med vågor inpå knutarna. Då samlades ett gäng medlemmar från Frosta Härads Hembygdsförening strax under 100 personer. Man samlades vid den västra delen där Pumphusets entré finns. Alla ville vara med och fira lördagen den 22 april 2006

Invigningstalare var ingen mindre än järnvägsexperten Yngve Holmgren från Färlöv Kristianstad. Vi bjöds av Yngve på en fantastisk järnvägshistoria en intressant resa och förändringar genom olika tidsepoker inte minst med olika lok som färdats på banan. Av inredningen inne i tornet menade Yngve att det fanns inte så mycket kvar möjligen den handdrivna Californiapumpen kunde vara från 1899 och gamla foto samt den trevliga lilla järnspisen.
För underhållningen stod Brunnssexteten från Hässleholm konserterade i tidstypiska uniformer. Konstnär och styrelsemedlem Ingela Jarlsson har målat en akvarell av Pumphuset som man har tryckt upp som gåva. Det delades ut vars ett exemplar till Sture Nilsson Bengt Fonander Lars Sjöstedt Yngve Holmgren och till Pumphusets ägare Höörs Kommun som mottogs av Per-Olof Ågren.  

För flera år sedan guidade jag en sommar vid Pumphuset genom Frosta Härads Hembygdsförening det är en naturskön plats och flera cyklister som kom förbi stannade gärna till då de såg att den röda dörren var öppen. Mycket utbyte av järnvägshistoria blev det.

Idag är det maken och jag som cyklar och gärna nyttjar spåret och ännu bättre att utanför är två fina bänkar och bord uppställda för fikapaus bättre kan det inte bli vid Ringsjön.

© Bodil Pedersen

Vid entrén föredragshållare järnvägs experten Yngve Holmgren .Bild ID: Fogdarp_012_Pumphuset 

Uppvisning av tavlan föreställande Pumphuset.
Bild ID: Fogdarp_016_Pumphuset

Medlemmar samlas till återinvigning av Pumphuset.
Bild ID: Fogdarp_011_Pumphuset

I tidstypiska uniformer konsertera en Brunnssextett från Hässleholm.
Bild ID: Fogdarp_013_Pumphuset

Tackande för god underhållning.
Bild ID: Fogdarp_014_Pumphuset

Yngve Holmgren gör honnör efter en mycket intressant och historisk resa i järnvägshistoria.
Bild ID: Fogdarp_015_Pumphuset

Linderöds station

Linderöd järnvägsstation 1970. Foto: © Gert Nilsson
Bild ID: /Linderod_1970_001

Linderöd järnvägsstation 1970. Foto: © Gert Nilsson
Bild ID: /Linderod_1970_002

Linderöd station 24 maj 1961.
Bild ID: HH_3898

Linderöd station 24 maj 1961.
Bild ID: HH_3899

Linderöd bro järnväg jan 1955
Bild ID: HH_3901.

Linderöd Rällsbuss 25 maj 1961.
Bild ID: HH_3900.

   Tidningsklipp

1957-01-25.  Sims = Henry Holm.
Bild ID: Rallar_drap_Sims.

Eslövståget 1942. Från Henry Holms arkiv. Bild ID:

Isgata vållade svår trafikolycka i Snogeröd, 17 jan 1951.

Järnvägsolycka vid Snogeröd 17 januari 1951.
Bild ID: IM_0076 Källa: Ulf Bergknut.

Isgata vållade svår trafikolycka i Snogeröd
Den 17 januari år 1951

En svår olycka inträffade vid kl. 8.30 tiden på morgonen i Snogeröd där järnvägen Kristianstad-Eslöv skär huvudleden mellan Malmö och Hässleholm. En tankbil lastad med 5.000 liter olja bl. a. bensin for på grund av det ishala väglaget genom nedfällda bommarna och upp på spåret där den kördes på av Kristianstadståget som var på utgående från Snogeröd station. Tankbilen en Volvo tillhörande Expressbyrån i Hässleholm blev en skrothög och loket spårade ur och välte och ytterligare två vagnar hoppade av spåret. Genom ett under kom ingen människa till skada tack vare bilförarens sinnesnärvaro undveks en allvarlig olycka. Chauffören kastade sig ur bilen när loket var på 10-15 meters avstånd och insåg att det inte gick att rädda situationen och oskadd klättrade han upp från diket. I nästa ögonblick inträffade kollisionen. Lokpersonalen var föraren J. Ekdal och lokbiträdet Arne Olsson båda hemmahörande i Kristianstad. Ekdal hade uppsikt framåt och såg bilen genast när den körde genom bommarna och slog ögonblickligen till bromsarna. Skenorna var hala och den korta sträckan gjorde en sammanstötning oundviklig. Hade Olsson som uppehöll sig i loket vid den sidan som tog smällen när loket gick omkull givet efter för en impuls att hoppa hade han med all säkerhet blivit krossad.

Det tunga loket låg nedgrävt på sidan i diket bredvid banvallen och vid främre delen var större delen av tankbilen söndertrasad och förarhytten fastklämd. Motorhuven hade kastats 5-6 meter framför loket som gått av spåren ett 20-tal meter från järnvägsövergången. Både tank och de bakre hjulparen hade vid krocken vräkts ner i diket och där blivit liggandes. Omedelbart efter olyckan började lokpersonalen att täcka över fyren i pannorna med jord gräs och torvor lyckades på det sättet snabbt släcka elden.

Resenärerna i tåget omdirigerades i bussar de som skulle till Kristianstad kunde åka buss till Hörby och sedan byta till tåg. Bussar mellan Hörby och Eslöv gick hela dagen. Men där var också passagerare som stod i Fogdarp och väntade på tåget som skulle ta dem till skolan i Eslöv helt ovetande. Tågsättet blockerade övergången vilket bidrog att fordonen som bildade en lång kö på båda sidorna fick vänta någon timmes tid. Vid 10-tiden kunde bilarna tränga sig förbi bakom en urspårad vagn.
Under tiden hade ett stort manskap varit i arbete att bygga ett spår vid sidan om olycksplatsen. Kl. 18.00 hade man ett nytt spår klart förbi loket. Kl. 19.40 kunde ett godståg från Hörby passera. Redan vid middagstid hade man larmat SJ:s katastrofvagn som var uppställd i Nässjö och den gav sig iväg omedelbart med specialmanskap enligt uppgifter var detta första turen till Skåne. Den anlände kl. 20.40 till Snogeröd där arbetena med att lyfta loket på rätt köl vidtogs. Vid 02-tiden på natten rapporterades det från olycksplatsen att man fått upp tendern på spåret och tankbilen på vägen. Tack vare den kraftiga lyftkranen gick arbetet bra och vid 04-tiden var loket på spåret.

Vägförvaltningen anklagades för orsaken till olyckan av dålig grusning vid så halt väglag vilket de hade fått påtryckningar tidigare. Vid 10-tiden dök vägförvaltningens bilar upp och grusade backen samt tillstötande vägar mycket noggrant.

Bodil Pedersen
Källor: Mellersta Skåne den 18 januari 1951. Privat person

Chaufför Elvin Magnusson, Hässleholm, som visade stor sinnesnärvaro vid olyckan.
Bild ID: Snogerod_1730a

"Tåg 452 17/1 1951 vid Snogeröd, SJ L11 1571. En tankbil med bensin och olja stod på spåret, loket lyftes på natten med katastrofkranen från Nässjö". "(svårtolkat ord)".
Bild ID: Snogerod_001a. Källa: Järnvägsmuseet.

Saxat från Järnvägshistoriskt forum

• Någon som vet var detta lok befinner sig idag?
   

• Märkligt. Enligt LOK:s bok 2008 finns av L11-loken endast 1657 kvar (Kristianstad) men kollar man SJK:s bok om SJ:s ånglok från 1974 anges endast slopning, inte skrotning. Jag betvivlar dock att loket finns kvar.
  L11 1571 tjänstgjorde i början av 50-talet vid 28 ms i Ystad och då främst på Kristianstad-Eslöv med direktvagnarna Kristianstad-Malmö. I januari 1951 var loket inblandat i en olycka vid Snogeröd, som kunnat få mycket allvarliga följder. Morgontåget Eslöv-Kristianstad kolliderade med en tankbil enligt uppgift lastad med bensin. Loket välte och bensinen forsade ut i diket, men personalen lyckades släcka fyren innan den befarade katastrofen inträffade - jag tänker i sammanhanget på en olycka 1967 i dåvarande DDR med 90-talet omkomna. Jag har för min del betvivlat uppgiften om bensin, kan det ha varit dieselolja i tankbilen? Minns någon?
  Christer Torgersson, Malmö
   

• Loket skrotades 1974 i Vislanda. Jag misstänker att väldigt mycket av den info som finns på den sidan helt enkelt är avskriven från 1973 års SJK-bok, men att man därmed saknar en hel del uppgifter från de senaste 40 åren. Detta lok försvann alltså för 40 år sedan.

Lok L11 1571.
Bild ID: Snogerod_0001

Loket borrade sig in i banvallen och blev liggande på sidan. Rester av lastbilens tak syns vid lokets frampart.
Bild ID: Snogerod_1726

Den stora oljetanken innehållande bl. a. 2.500 liter bensin jämte lastbilen underrede hamnade i diket strax bakom loket
Bild ID: Snogerod_1730

Loket som var med i olyckan såg ut så här i Kalmar 1943. SJ lok L11 1571.
Bild ID: Snogerod_0002. Foto: Erik Wilhelm Snell 1943.

Loket som var med i olyckan såg ut så här i Kalmar 1946. SJ lok L11 1571.
Bild ID: Snogerod_0003. Foto Henrik Snell 1946.

Askeröd

Järnvägsstationen i Askeröd

Askeröds station 1930

Resande vid Askeröds station omkring 1900. Brevkortet är från 29 juni 1902.

Askeröds station omkring 1900.

Askeröd station 1971.
Fotograf okänd men enl. Järnvägsmuseet kan bilden publiceras genom Creative Commons CC-BY-SA 4.0

Askeröd station 1971.
Fotograf okänd men enl. Järnvägsmuseet kan bilden publiceras genom Creative Commons CC-BY-SA 4.0

Askeröds station omkring 1920-1929.

Askeröd station 1957.

Askeröds station 1919.
Källa: Järnvägsmuseet. Foto: A. Ohrlander. 

Askeröds järnvägsstation någon gång 1900-1909.

Askeröds järnvägsstation omkring år 1900. Källa: Järnvägsmuseet.

Askeröds järnvägsstation omkring år 1900. Källa: Järnvägsmuseet.

Askeröds järnvägsstation omkring år 1920-1929. Källa: Järnvägsmuseet.

Tornur med ensekundspendel från senare 1800-tal. Just detta ur är från Askeröd.

Uret har ett löst lod. Urtavlan är numrerad från 1-24 med svarta siffror på vit emaljerad botten. Uret har ett trästativ, och består av följande delar:
1 Sekundärur med urverk och visare. 2 Sekundärur utan urverk och visare.
1 Spärrhandtag. Löphjul till lod. 3 Sekundärurverk utan tavla och visare.
1 huvudur. 1 Förlängningsaxel till sekundärur. 5 Timvisare. 5 Minutvisare.
1 Urverk (huvudur).
Ett ytterligare löphjul (:3) som tillhör uret men är trasigt har troligen bytts ut för att kunna visa uret komplett i utställningen.

På ett antal stationsbyggnader monterades tornur under senare delen av 1800-talet. Uren placerades högst uppe i byggnaden. Urtavla, timvisare och minutvisare placerades på utsidan och anslöts till drivverket med en rörlig axel. Pendeluret drevs av ett lod som genom en kanal sänktes från övervåningen till bottenvåningen. Därigenom krävdes uppdragning av lodet endast en gång i månaden.
Källa: Järnvägsmuseet.

Satserup

Satserup järnvägsstation 1961.

Satserup järnvägsstation 196.

Satserup station, i lite nyare tider.

Satserup station, i äldre tider. Möjligtvis omkring 1910.

Personal framför Satserups station omkring 1950.

Satserups stationshus omkring 1910.

Satserup station 2009. Foto: © Bengt Gustavsson.
Du som är intresserad av stationer etc. kan ta en titt på
www.banvakt.se

Satserup station 2009. Foto: © Bengt Gustavsson.
Du som är intresserad av stationer etc. kan ta en titt på
www.banvakt.se

Källor:
Stationshuset och järnvägshistoria i Hörby/Hörby kommun, Järnvägen i Höör 150 år/Höörs kommun, Fulltofta Sockenbok 1999. Hörby genom tiderna. Berättelse i ord och bild från Hörbytrakten av Per-Gunnar Mörck, Mellersta Skåne
Staffan Persson, Cykla Banvall, Hörby museum, Frostabygden 1989 bildarkiv, Frostabygden 1983 Hörby-Höör-Banan 1882-1983 av Edvin Persson, Hörby Socken Historia av Gottfrid Björkelund-Lars Hansson. Banvakts-banförmans- och banmästarminnen  författare: Uno Lindmark. Postum: Artur Ericson, Lennart Persson, Henry Holm.
Bilder och text är hämtade från många olika källor. När det gäller järnvägar har nedan ställen bra, kvalitativ information och bildmaterial. Vad vi kan bedöma har vi använt bilder där upphovsrätten gått ut, i annat fall har fotografen tillfrågats och hans namn finns då tydligt angivet under bilden. Vi försöker också alltid förtydliga med ©-tecknet att bilden fortfarande har upphovsrätten kvar, och om någon annan vill använda bilden måste fotografen tillfrågas. Alla bilder innan 1969 saknar idag upphovsrätt om man inte erkänner bilden som ett verk (unikt, nytänkande och kreativt).

Har du som besöker vår järnvägssida mer information och bilder tar vi naturligtvis emot ditt bidrag med glädje.
Kontakt: info@gammalstorp.se
 

Banvakt
En webbplats om banvakter och banvaktsstugor i Sverige. www.banvakt.se

Järnvägsmusei Vänner.
En stödförening till Sveriges  järnvägsmuseum
www.jvmv2.se

Stig Lundins hemsida
En privat hemsida om järnvägen i stort
www.stiglundin.se

Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr