|
Ellen Fridolin den verkliga mamman till Hörbys
museums tillblivelse |
|
Artikel om Ellen, skriven av Lars-John Lindberg. Källa: Nätet bruten länk. |
|
|
Idag är det kanske inte så många som minns henne men en generation tillbaka visste de flesta i Hörby och dess omnejd vem hon var. Hon tyckte om att tala med folk vilket hon gjorde på ett enkelt och naturligt sätt. Ellen var född den 19/4 1887 i Knislinge och hade all rätt att bära namnet snapphöna, vilket i Kristianstads nation räknades som en utsökt hederstitel. Gift med stationsinspektör Gustav Fridolin blev hon även en frosting. När Frosta Härads Hembygdsförening bildades år 1931 såg hon genast till att bli invald och få en plats i styrelsen där hon blev skattmästare. Hon var ett bevis på att bevara sitt ungdomliga sinne, alltid pigg och glad. Hon drevs av en järnvilja och envishet med ett brinnande intresse för Hörbys äldre historia och hade ett mycket stort samlar intresse. Ellen kunde gå långa sträckor ut i landsbygden för att besöka torpare och backstugesittare. Det har berättats att samlarintresset kunde ta överhand och att hon kunde stå kvar i dörröppningen tills hon fick det föremål som passade för hennes stora samling där hemma. Ellen och Gustav bodde i en lägenhet på andra våningen i Hörby stationshus. Här hade hon inrett lägenheten som ett litet museum och höll föreläsningar för föreningar och skolklasser där hon berättade och visade föremålen hur det kunde vara ”förr i tiden". Två stora drömmar hade hon och båda fick hon uppleva innan hon gick ur tiden. Första var att samla alla sina föremål i en hembygdsstuga. Hon kämpade både hårt och länge, resultatet blev ryggåsstugan Boarp, Norra Rörum som flyttades hit till det natursköna området Lågedammarna, med alla sina fornlämningar intill. Invigningen var den 1 maj 1952. På den tiden låg Boarpstugan i Hörbys utkant, det är den stuga vi idag kallar för Hembygdstugan. Hon vårdade den ömt som om det var hennes egen stuga, vilket många Hörbybor uppfattade att det var. Vad kunde bli bättre än att hon själv som värdinna tog hand om besökarna klädd i hembygdsdräkt. Det stora målet var dock att skapa ett museum i Hörby så hon började uppvakta kommunpolitikerna som tyckte att det räckte med Boarpstugan. När köpingen slogs samman med Östra Frosta och Långaröds kommuner fick hon ett eget ”departement”i den nya förvaltningsorganisationen. Hörby fick en kulturnämnd och planer på ett museum började vakna bland de förtroendevalda. När Eslövs tingsrätt upphörde med sina utflykter till tingshuset i Hörby, blev lokalerna lediga och väl skräddarsydda för ett museum. Tillsammans med amanuens Marie Stenfell var Ellen med
och planerade inredningens utformning. Det bars kartonger, möbler museum
föremålen från Ellen Fridolins bostad på andra våningen i Hörby
stationshus till f.d. tingshuset med en mycket nöjd Ellen Fridolin i täten
att förverkliga sin dröm. Första invigningen skedde den 9 december 1972. Då hade Ellen ställt i ordning första museidelen i källarplan med Hörbys historia, skolsal och apotek. Ellen och Marie katalogiserade samlingen, ett kriterium för att samla på Frostabygdens historia. I entréplan fanns fortfarande socialförvaltningen och räddningstjänsten kvar som hade sina kontor där. Andra invigningen var den 1 oktober 1977. De andra verksamheterna i entréplan hade flyttat ut. Istället hade det renoverats och flyttats in museum inredningen med fasta glasmontrar. I början av 1980-talet hade kommunen ett förslag att museet skulle vara obemannat, när besökarna var intresserade att gå dit skulle man åka till kommunhuset och hämta nyckeln för att komma in i lokalen. Tack och lov verkställdes aldrig detta förslag. Ellen Fridolin slutade sina dagar på ålderdomshemmet Källhaga, som ligger granne med hennes kära hembygdsstuga. Hon dog säkert mycket nöjd men också mycket trött. Ellen Fridolin gick ur tiden den 10 februari 1981. Bodil Pedersen
Källor: |
Interiörer från Ellen Fridolins museum i deras lägenhet på andra våningen i Hörby stationshus.
|
 Hembygdsstugan i Hörby (vykort). |
 Hembygdsstugan i Hörby. Lillstugan (vykort). |
Ellen Fridolin som finns på torpet Kungahuset i Fulltofta. Men ett bevis
att Ellen Fridolin gick runt i torpen i detta fall en backstuga och
besökte ägarna och få med sig något föremål från stugan. |
|
 |
|
 Ellen och Gustav bodde i en lägenhet på andra våningen i Hörby stationshus. Här hade hon inrett lägenheten som ett litet museum och höll föreläsningar för föreningar och skolklasser där hon berättade och visade föremålen hur det kunde vara ”förr i tiden". |
|
Ellen Fridolin i hembygdsstugan Hörby |
|
| På 1990-talet ansåg man inte
heller ha råd med någon sommarvikarie som kunde hålla öppet i
hembygdsstugan. Dåvarande museichef Nilla Bolding gick ut med en förfrågan till medlemmar i Frosta Härads Hembygdsförening. Ett gäng nappade på förslaget att hålla stugan öppen, man skiftades om och ställde upp ideellt, guidade efter det papper som förtryckts på inventarierna i stugan och många andra berättelser kom till. Öppettiderna var väldigt populära för dagmammorna med dagbarn på väg till Lågedammsbadet passade de på att titta in i stugan. |
|
Hembygdsstugevärdar fr. v. Bodil Pedersen, Nea Lisa Persson, Hanna-Gulli
Nilsson, Harry Holgersson Lennart Persson vinkande med keps. Omkring 1992. |
 Hembygdsstuge värdar Bodil Pedersen, Nea Lisa Persson Hanna-Gulli Nilsson,omkring 1992. Foto: © Eje Berntsson (Skånska Dagbladet). |
| Hembygdsvärdar i hembygdsstugan som ställde upp för att stugan skulle kunna hålla öppet på sommaren. Alla var medlemmar i Frosta Härads Hembygdsförening. | |
Bodil Pedersen, också författaren till sidan. |
Hanna-Gulli Nilsson |
Nea-Lisa Persson |
 Harry Holgersson Lennart Persson vinkande med keps. Omkring 1992. Foto: © Eje Berntsson (Skånska Dagbladet).
|
|
fr.v. Hanna-Gulli Nilsson, Harry Helgesson,
Nea Lisa & Lennart Persson, Bodil Pedersen omkring 1992. |
|
Ellen Fridolin Kyrkskolan Tingsjövägen 1944. |
|
