Galgbacken i Fulltofta
Steilebacken

Förr i världen fanns det nog inte så mycket grov kriminalitet i vårt land som nu. Mördare och andra grova brottslingar dömdes till döden och avrättades, ofta medelst hängning. Det förekom också stegling dvs. de dömda rådbråkades på stegel och hjul. Det fanns gott om galgbackar på den tiden. Hörby hade sin och Fulltofta sin. Den äldsta beteckningen på galgbacken här i Fulltofta var nog Steilelien. Det var det namn våra förfädrar alltid använde.
Sedan moderniserades det till Steilebacken, när ordet lid alltmer föll i glömska. Och smedjan, som ursprungligen kallades Prästasmedjan, fick heta Steilesmedjan, därför att den låg nära Steilelien. Som barn tyckte jag att det var ett fint och ovanligt namn och jag använde det i mitt första litterära alster: ett brev till Barnens brevlåda i Malmöradion. Det undertecknades ”Gräbban från Steilesmedjan”.

När jag var 15 år, förklarade kyrkoherde Bengtsson att Steilelien hade varit galgbacke. Det hade ingen där hemma velat tala om för att inte skrämma oss. Nu fick jag veta att vår farmors mor, född 1806 hade varit med om att bilda spetsgård vid en avrättning. De skulle stå i dubbla led i en ring omkring den dömde och hålla varandra hårt i händerna, så att han eller hon inte kunde rymma. Det var inte frivilligt att deltaga. De blev utkommenderade av någon myndighet. Jag vet inte alls, när farmors mor var med eller när den sista avrättningen i Fulltofta ägde rum.
Nu kallas den forna Steilelien ofta helt fredligt för Schusters backe, eftersom två generationers kyrkvaktmästare med namnet Schuster har bott och bor där mittemot.
Det lär ha funnits en skylt, som anger backens forna betydelse, men den tycks ingen känna till numera, sedan en företagsam ny ägare planterat lövskog på hela backen.

Gräbban från Steilesmedjan.
In Memoriam,  Agda Lundgren