Kronqvistatorpet
Nunnäs nr: 9

Original illustrationen av torpet var extremt skadat av fukt, veckat och solblekt. Bilden är återskapad och är en bildmanipulation som skall försöka återge verkligen.

Kronkvistatorpet i Nunnäs siste innehavare Distinktionskopralen Ola Kronkvist och hans hustru Elisabeth. Hade stor familj. Han var även fjärdingsman.

Där växer fortfarande vid ruinens ena gavel en väldoftande vit ros. Platsen är indelad i olika små tegar med stengärdsgårdar. Här är rikligt på nyttoväxter.

En vit väldoftande ros blommar varje år vid den ena husgaveln. Kan det vara en present till mor i huset? Då sonen blev trädgårdsmästare och studerade på Alnarp.

En mycket vacker och spännande plats, särskilt på våren.

Text: © Bodil Pedersen.

Rotesoldaten Ola Kronqvist.

Svärds Medaljör Ola Kronkvist med hustru Elisabeth född Jönsdotter.

Dottern Johanna Kronqvist. Konfirmationsbild från 1888.

På denna plats låg en gång i tiden ett soldattorp. Runt torpresterna finns en mycket väl bevarad närmiljö, med åkerlycka, potatisland, fruktträdgård och stengärden.
Torpet uppfördes troligtvis runt 1820 och tillhörde det indelta Norra Skånska infanteriregementet, Frosta kompani. Soldattorpen, eller rotetorpen, tillhörde en rote i socken. En rote bestod av ett antal gårdar, vilka tillsammans svarade för underhållet och solden (lönen) till den soldat som bodde i torpet. Den största gården i roten, på vars mark torpet oftast förlades, kallades stamrote. Denna gård svarade för att rotens skyldigheter uppfylldes. De mindre gårdarna i roten benämndes stödrotar eller hjälprotar. Dessa deltog i soldatunderhållet allt efter storlek och erlade till stamroten en årlig avgift för att denna upplåtit sin mark. Soldattorpet, vilket förmodligen tillhörde bönderna i Nunnäs by, var kontinuerligt bebott fram till ca 1900.

En av de sista indelta soldaterna på torpet var distinktionskorpral Ola Kronqvist (graden distinktionskorpral ersattes 1914 av graden furir). Ola var född i Fulltofta socken 1831. Han blev med tiden en respekterad man och fick bl.a. Svärdsorden (svensk förtjänstorden för officerare). Förutom sina eventuella extrasysslor, t.ex. hjälpa rotebönderna med allehanda göromål, skulle de indelta soldaterna bruka torpets mark. I regel hade man även en ko och ett svin.

Ola Kronkvist och hustrun Elisabeth Jönsdotter bodde på torpet mellan 1889-1894. Därefter tog sonen Ola över som knekt i roten. Sonen Ola tjänstgjorde även som fjärdingsman (polis på landsbygden). Indelningsverket upphörde 1901 och ersattes av en värnpliktsarmé.

Text: © Bodil Pedersen.

Den gamla hålvägen som leder till Kronqvistatorpet i Nunnäs.
Foto: © Pedersen.

Kartutsnitt från kartat 2020.

Huset invändigt med ingång på högra sida. Två generationer från samma släkt har bott där sonen Ola tog över huset som knekt i roten. Foto: © Pedersen.

Detalj av karta som visar var Kronqvistatorpet låg.
Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan
Kartutsnitt från kartat 2015.

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

inramad stengärdsgård i den gamla haven med en nyponros och ett par gamla förvildade fruktträd.
Foto: © Pedersen.

Rester efter Kronqvistatorpet som ligger på Nunnäs nr 9.
Foto: © Pedersen.