Kungahuset

Kungahuset Fulltofta den lilla damen i dörröppningen är Hanna som bodde i huset med sin bror Bengt. Hon talar med Ellen Fridolin som besöker henne kanske av ren slump men kanske också i tankar att få med sig något till sitt hembygdsmuseum (andra våningen på Hörby station bodde hon på den tiden se hennes länk). Ellen går hem och skriver berättelsen (se ovan) om sin vandring denna dagen. Fotot kan mycket väl vara tagit av bygdefotografen Edvard Nilsson  Ludvigsborg han har fotograferat de flesta torpen i bygden runt denna tiden. 

Text: © Bodil Pedersen.

Hanna Nilsson, allmänt kallad för "Kongahannan" på väg in i sitt hus.

Den sista Jordstugan av Elen Fridolin. (öppnas i eget fönster under gammalstrop.se)
Bild ID: 3990.

Kongahuset från en annan vinkel

Kongahuset, med Konga-Bengt, som var ryktare på huvudgården.

Till toppen av sidan

Ellen Fridolin den verkliga mamman till Hörbys museums tillblivelse och hembygdsrörelsens Grand Old Lady
Läs mer om henne här på www.gammalstorp.se/Ellen Fridolin

Hanna Nilsson, allmänt kallad för "Kongahannan"

Trots det imponerande namnet var Kungahuset en oansenlig boning, en liten enkel stuga delvis ingrävd i backsluttningen. Förmodligen uppförd på 1870-talet. Stugan var bebodd i början av 1900-talet.Enligt traditionen fick stugan namn efter en numera försvunnen källa, där en kung någon gång i forna tider skulle ha stannat till för att släcka sin törst.

Vid mitten av 1800-talet, när Fulltofta by skiftades, tvingades de flesta där boende att flytta ut å fälader och andra utmarker. Nils Jönsson byggde då sitt lilla hus på fäladen några kilometrar från byn. Någon kallade den pyttelilla kåken skämtsamt för Kungahuset, som sedan blev ett vedertaget namn.

Nils var hela sitt liv knuten till herrgården som dagsverkare, och när han dog 1868 tog de ogifta barnen Bengt och Hanna Nilsson över. De blev kallade Kungabengten och Kungahannan, och dessa öknamn gjorde dem så smått till "kändisar" i våra trakter. För övrigt lär de ha varit ett lugnt och strävsamt syskonpar, som absolut inte gjorde något väsen av sig. Båda var liksom fadern sysselsatta vid herrgården.

Bengt blev svårt sjuk på gamla dar och togs till sjukhuset i Lund för behandling. Men gubben vantrivdes där och drabbades så starkt av hemlängtan att han en vacker dag gav sig på rymmen och traskade hela den långa vägen hem till stugan i Fulltofta trots sin dåliga kondition. Att ta tåget från Lund till Osbyholm vågade han sig inte på, eftersom han inte tidigare prövat på detta moderna fortskaffningsmedel.

Han tillfrisknade aldrig efter den persen, men fick som han önskat dö i sin kära stuga. Hanna bodde kvar tills det hon helt orkeslös tvingades flytta till ålderdomshemmet, och där dog hon.

Syskonen hade det troligen bättre än de flesta andra torpare. De hade bara sig själva att ta hand om, ingen stor barnskara att hålla med mat, kläder och andra nödvändigheter. Potatis och grönsaker odlade de själva, och i stugans lilla stallhörna lär ha funnits ko, gris och höns. Troligen fick de också som åldringar viss hjälp från herrgården i form av ved, spannmål och då och då en slant. Text: © Bodil Pedrsen.

Kunga - Bengtan och Kunga - Hannans gravstenar viloplats: nya kyrkogården i Fulltofta.
Hanna Jönsson 1860-1947. Bengt Jönsson 1865-1939.

Hemvändare i Fulltofta. T.v. Ägaren till marken Cecilia Kristensson - Bodil Pedersen, vid ingången till backstugan Kungahuset.

Inne i backstugan. T.v. en del av den gamla "illdaren".n.

"Illdaren" eller spisen. OBS! den gamla ekstocken som satt ovanför spisen. Spaden i två delar.

Den söndriga spaden på "illdaren" (spisen).

Ingången till backstugan. Alla foto: © Roland Pedersen.

Läs en längre berättelse om Kungahuset av © Bodil Pedersen.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumentet i full storlek.