 Bild ID: Norreskog-karta_01. Källa: Min karta, Lantmäteriet. |
|
 1930-talet. Man började alltid betgallring med ett arbetsmoment som kallades avståndshackning och det arbetet utfördes med en långskaftad bethacka så man kunde gå och hacka. Avståndet skulle vara cirka 25 cm mellan planeterna. Nästa moment som vi ser på bilden är betgallring med en kort skaftad hacka och man kröp på knä i dom långa raderna för att gallra ut så att det bara blev en planta på var 25 cm. Knä och rygg ömmade ordentligt på kvällen när arbetsdagen var slut. Efter gallringen hackades en gång till med långskaftad hacka för att hacka bort ogräset. Mellan varje arbetsmoment kördes det också med hästhacka. Från vänster: 1. Nils Persson, 2. Okänd ev. John Erik, 3. Betty Persson, 4. Agnes, Sandin, 5. Oskar Ågren, 6. Berta Olsson |
 Här har man haft tur med vädret en längre tid när man tar upp sockerbetor liggande på knä i åkern. Det är ett höstarbete och för det mesta brukar det vara regn som gör åkern till en lervälling. Men även denna dag ser det fint ut när man först tar upp betan med en betgrep och sedan nackade man betan, man skilde blast och beta åt och betorna slängde man i högar så att det var lätt att lasta på vagnen och sedan transporteras till sockerbruket. I dag tar man upp betor maskinellt och man behöver inte folk än en som kör traktor sen sköter betupptagningsmaskinen resten som det behövdes sex personer och två hästar att göra 1930. Från vänster: 1.Betty Persson, 2. Charles Bergkvist, 3. Sonja Flinck, 4. Kaj Flinck, 5. Anna Persson, 6. Anna Kristiansson, Kilhult. |
 Skördearbetare, Norreskog (kärrhavre). Från vänster: 1. Arrendator Nils Persson, 2. Torvald Månsson, 3. Per Persson, 4. Ida Blomdal, 5. Nils Persson, 6. Agnes Landin, 1. Anna Blomdahl. Man utnyttjade all mark man ägde för att så och skörda om det gick och på vissa marker var det lite sankt och då försökte man nyttja kärren att odla havre på, därav namnet kärrhavre. Det gick inte att köra med maskiner på kärren så allt skördearbete fick göras för hand. |
|