Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

BOSERUP, ett par km sydväst om Billesholm, omtalas i skrift på 1300-talet under namnet Bosa- eller Bosaethorp och var redan under medeltiden sätesgård för herremän från framstående släkter. Den äldste kände ägaren är väpnaren Jösse Powelsen med fyrstyckad sköld, som skrev sig till gården 1377 - 92. Han kan ha tillhört den urgamla skånska adelsätten Laxmand, eftersom näste ägare var Peder Andersen Laxmand (f. före 1360) till Sjörup i Ljunits härad. Han var gift med Bodil Karlsdatter Sparre (f. före 1380). Deras dotter Sidsel (f. före 1425) innehade sedan gården och genom hennes giftermål med Poul Tolfsen Ribbing (f. före 1430) kom den i denna släkts ägo. Deras son Jens skriver sig senare till "Boserup i Luggude härad".

Hans dotter Sidsel Jensdatter Ribbing gifte sig med riddaren och landsdomaren i Skåne Lave Jörgensen Urne (ca 1468 - 1530) till Belteberga och förde gården till denna ätt, av vilken Lave Urne var den förste som blev bofast i Skåne. Han var enögd efter att vid födseln ha skurits ut ur modern, Margrethe Eriksdatter Bille (ca 1431 - ca 1468), och då ha mist ett öga, samtidigt som den stackars modern av allt att döma miste livet. 1530 ärvde sonen, riddaren Jörgen Lavesen, Boserup. Denne efterträdde sin far som landsdomare och blev senare länsman på Malmöhus. Han var gift med Madelene Tygesdatter Brahe. Makarna erhöll för sina efterkommande patronatsrätten till Risekatslösa kyrka.

Upprest mot kyrkans ena yttervägg står numera Jörgen Urnes gravsten. Det är en vackert huggen kalkstenshäll, som i relief visar bilder av riddar Jörgen i elegant ciselerad rustning, hans hustru i änkedok och deras lilla dotter. På inskriftstavlan under bilderna kan man läsa att efterleverskan Madelene Brahe lade stenen över sin 1560 döde man och över dottern Kierstine samt att den även lades över henne 1571.

Av makarnas barn nådde endast dottern Sidsel vuxen ålder och fick ärva Boserup. Hon var gift först med Albert Oxe till Nielstrup och Torsjö och sedan med Frederik Hobe (von Hoben). Albert Oxe hade Gedser, Sörup och Ålholm som förläningar och blev 1573 föreståndare för Herlufsholm. Han och Sidsel fick inga barn och han var den siste mannen av släkten Oxe när han dog 1577. Frederik Hobe var länsman på Bispensö och hövitsman på Nyköbing och Ålholm och dog 1597.

Hans dottern Sophie ärvde då Boserup. Hennes make Jörgen Venstermand sålde 1612 gården till Steen Jensen Bille till Billesholm. Dennes arvingar avyttrade 1635 gården till riksrådet Gunde Rosenkrantz, känd som en stor godsspekulant, vilken 1645 sålde den till Knud Ulfeldt.

Genom gifte med hans dotter Margrete tillträdde 1657 amiralen Niels Juel. Han hade fått sin sjömilitära utbildning i bl.a. Nederländerna och utsågs 1657 att leda den danska flottans fartygsbyggen och blev senare generalamiral. Som befälhavare för flottan vann han lysande segrar i sjöslag mot svenskarna vid Ölands södra udde 1676 och i Köge bukt 1677 och kom att gå till historien som en av Danmarks största sjöhjältar.

När Skåne blev svenskt, gick det här som på många andra gods, att det blev svenska adelsmän, som trädde i de gamla danska ägarnas ställe. Juel sålde nämligen 1665 Boserup till generalen, riks- och krigsrådet greve Ludwig Lewenhaupt. Vid hans död 1668 gick gården i arv till sonen greve Carl Julius Lewenhaupt, som dog 1726.

1727 köptes egendomen av ryttmästaren Anders Rosensten, vilken 1733 avyttrade den till överstelöjtnanten friherre Gustaf Adolf Stackelberg. Efter hans död 1742 lät änkan friherrinnan Hedvig Eleonora Faltzburg år 1746 uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. Hennes initialer finns som ankarslutar på den södra fasaden. 1760 efterträddes hon av sin svåger lantrådet friherre Adam Fredrik Stackelberg, som 1765 sålde Boserup till ryttmästaren Johan Christian Roos.

År 1768 köptes egendomen av Catharina Beata von Schoting, änka efter amiralen och landshövdingen i Stockholms län Theodor Ankarcrona till Runsa i Uppland. Denne var född Christophers och hade 1715 som ung överlöjtnant utfört bragden att med ett litet fartyg föra Karl XII ur det belägrade Stralsund i säkerhet till Skåne. Som belöning adlades han 1717. Makarna hade inga barn och fru von Schoting stiftade ett fideikommiss av Boserup och Runsa till förmån för sin mans brorson ryttmästaren Conrad Vilhelm Ankarcrona och dennes efterkommande. Han tillträdde som fideikommissarie 1770 och dog 1809. Boserup kom därefter att gå från far till son inom denna släkt i sju generationer. Egendomen, som omfattar ca 1.650 hektar, ägs nu av syskonen Caroline, Madeleine och Theodor Ankarcrona och drivs som Boserups Gods AB med Theodor som VD.

Hur Boserup sett ut före mitten av 1700-talet vet man ej. Det av friherrinnan Faltzburg uppförda corps de logiet är en lång envåningsbyggnad av tegel med högt sadeltak. I början av 1900-talet försågs byggnaden med ett högre, utbyggt mittparti. Efter 1700-talets mitt tillkom två vackra korsvirkesflyglar, av vilka den ena brann ned på 1840-talet. På dess plats anlades istället en trädgård.

Boserup är inte tillgängligt för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten.

Omgiven av öppen åkermark och i öster skyddad av ett större skogsparti ligger Boserup – en sätesgård belagd i skriftliga källor från 1300-talet. Den storskaliga ägostrukturen och de allékantade vägarna samt bokskogsbeståndet understryker områdets karaktär av herrgårdslandskap. Betydande arealer nyttjas för betesdrift.

Gården bildar en väl samlad enhet. Huvudbyggnaden i rött tegel uppfördes på 1740-talet. Vid 1900-talets början försågs byggnaden med frontespis. Enligt vanligt 1700-talsmönster inramades ursprungligen gårdsplanen av två flyglar, av vilka kvarstår endast den västra, byggd i korsvirke. Öster om gårdsplanen utlades efter det att den östra längan brunnit ned under 1800-talet en trädgård med blomsterkvarter och vinkelräta gångar. Huvudbyggnaden och ekonomibyggnaderna skiljs åt genom en väg. Tillsammans bildar de löst grupperade uthuslängorna, varav de äldre är i gråsten, en fyrkant öppen mot norr. Ett kraftigt gråstensmagasin från 1800-talet ligger nära vägkrysset öster om huvudanläggningen. Arbetarbostäder, i huvudsak placerade vid vägen mot Risekatslösa, representerar senare delen av 1800-talet. De röda brädfodrade längorna överväger. Mölledammen i dalgången öster därom anger genom namnet platsen för gårdens kvarn.

Motiv för bevarande
Kulturlandskapet har fått sin karaktär av herrgården och det därtill knutna agrara näringsfånget. Genom byggnadsbestånd och landskapsutformning speglas utvecklingen under 1700- och 1800-talen.
Källa: Länsstyrelsen.

Niels-Juel

Jörgen-Urnes-gravsten.

   Till länken med nästan alla Skånska slott