Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Under Christian III:s regeringstid, 1534-1559 byggdes två viktiga befästningsverk i Skåne, Malmöhus och Landskrona. När Malmöhus slott stod färdigt 1542 beordrade kungen länsmannen på riksfästet Helsingborg att planera och bygga ett befäst slott vid hamninloppet till Landskrona. Resultatet blev en befäst tegelborg, uteslutande avsedd för militära ändamål med en bred vallgrav, diagonalt placerade hörntorn och skott- och kastgluggar i de bastanta murarna. Borgen stod klar 1559, samma år som Christian III avled. Trettio år senare uppfördes en bostadslänga i två våningar avsedd som tjänstebostad för länsmannen och kungen, vid den senares besök i borgen.

Efter hand tillkom nya byggnader och befästningsverk, såväl under 1600-talets första hälft som efter det svenska övertagandet. Utbyggnaden skedde på bekostnad av det gamla, Landskrona, vars medeltida bebyggelse successivt revs för att ge plats åt nya, omfattande skansar och befästningsverk. Den begåvade for­ti­fikatören Erik Dahlberg genomförde en utbyggnad av fästningen i slutet av 1600-talet till en stjärnformad bastion enligt holländskt mönster. Därmed hade det ursprungliga, befästa slottet, utvecklats till ett omfattande citadell som ännu i dag till stora delar bevarats.

Citadellet har anfallits vid flera tillfällen och haft flera olika ändamål, de flesta med någon form av krigisk anknytning. Svenskarna intog fästningen år 1644, men vid freden i Brömsebro redan året därpå återlämnades den till Danmark. I det s.k. skånska kriget, 1676-1679 erövrades Landskrona och därmed citadellet av danska trupper. De höll sedan fästningen som bas för fortsatta operationer inom östra Skåne och trots flera försök lyckades inte svenskarna befria staden och fästningen, utan tvingades att återköpa den vid fredsslutet i Lund 1679.

I början av 1700-talet gjorde Karl XII fästningen till fängelse för de många ryska och polska krigsfångarna. Efter krigen och fångarnas frigivning kvarstod ändamålet som fängelse ända in i vår egen tid, med den skillnaden att de intagna kom från det civila samhället. Under och efter senaste världskriget blev citadellet flyktingläger.

I dag är citadellet snarast en idyll med ålderdomlig bebyggelse och frodig grönska på fästningsvallarna. Inom området finns Sveriges äldsta koloniområde, från sent 1800-tal.

Kungens fäste
Under senare delen av 1740-talet fattade Sveriges Riksdag beslut om att bygga ut två starka befästningar för att skydda riket. År 1747 beslöt man att förbättra skyddet i väster genom att ersätta det gamla citadellet i Landskrona och året därpå, 1748 att förbättra skyddet i öster genom att uppföra en stark befästning vid inloppet till Helsingfors, Sveaborg.

Planerna för det nya citadellet i Landskrona, som döptes till Adolphs fäste efter kungen, var mycket omfattande och skulle beröra såväl den militära som civila delen av staden. Citadellet skulle byggas på den östligaste delen av det södra grundet, Gråen, medan det gamla skulle anslutas till det nya enbart som en del av den yttre ramen. Dessutom skulle staden flyttas och byggas upp i vattenområdet mellan det gamla Citadellet och hamnen. Vid den tiden fungerade Citadellet mest som fästningsfängelse och fångarna förvarades i ett stockhus som byggts upp i södra delen av fästningsborgen.

År 1754 hade arbetet med planeringen av den nya fästningen avancerat så långt att den nya fästningskyrkan, ritad av slottsarkitekten Carl Hårleman, kunde börja byggas på det invallade området. Den 24 augusti samma år besökte kungaparet Landskrona. Båda hade uppdrag att lägga grunden till olika inslag i den nya fästningen. Drottning Lovisa Ulrika lade grundstenen till Sofia Albertina kyrka och samma dag lade Kung Adolf Fredrik en annan grundsten, till den södra bastionen vid det nya citadellet. Drottningens grundsten blev även signalen att påbörja rivningen av den medeltida S:t Johanneskyrkan.

Därmed påbörjas arbetet med att uppföra det nya citadellet.

Efter 10 år tillsätts den s k skånska fästningskom­missionen med fortifikationsdirektör Johan Bernard Virgin som ordförande. I en oroande delrapport framgår att fästningsbygget i Landskrona håller på att spränga alla kostnadsramar. Regeringen hade beräknat kostnaderna till fem tunnor guld, men kommissionen gjorde bedömningen att slutnotan kommer att hamna på över 300 tunnor guld.

Året därpå, 1766, besöker den svenske kronprinsen Gustaf, senare Gustaf III, fästningsbygget, möjligen för att uppmuntra de modstulna när projektet hotades av nedläggning.

År 1768 blir den skånska fästningskommissionen klar med sitt arbete. Av den framgår att med dåvarande arbetstakt skulle fästningsprojektet inte vara fullbordat förrän om 340 år eller år 2110. Kommissionen påpekar generellt att en gränsfästning av den karaktären inte länge behövdes, eftersom det säkerhets- och militärpolitiska läget talade för en prioritering av försvarsresurserna österut. Det gjorde att man minskade på ambitionsnivån och av det ursprungligen stolta Adolphs fäste ”bidde” endast några strandbatterier på Gråen och landsidan.

År 1788 avstannar arbetet med fästningsbygget helt och hållet. Därmed förlorar Landskrona positionen som vårt viktigaste försvarsfäste västerut. Nedläggningen av fästningsbygget blev kännbart för hela staden Landskrona som inte återhämtade sig förrän långt in på 1800-talet.

Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

   Till länken med nästan alla Skånska slott