|
Dalby kungsgård är
en herrgård i Dalby socken i Lunds kommun i Skåne, i
tätorten Dalbys västra del. Fastighetsbeteckningen är Dalby 60:1. Gården
ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk, fastighetsområdet
Jord. Dalby Norreskogs naturreservat, som ingår i fastigheten, förvaltas
dock av Länsstyrelsen på uppdrag av Naturvårdsverket. Egendomen omfattar
186 hektar, varav ca 178 är åker och 3 är hagmarksbete samt 5 hektar övrig
mark. Utöver detta utarrenderas 52 hektar betesmark i Dalby hage. Marken
ligger samlad i ett stort ägoblock väster om gårdsbebyggelsen. På
gårdstomten, som ligger inne i byn Dalby, strax intill Dalby kyrka, finns
11 byggnader varav 5 utgör statligt byggnadsminne: Mangårdsbyggnaden,
Norra längan (häststallet), Södra längan (brygghus, magasin och verkstad),
Loglängan och Gamla ungdjursstallet. Jordbruksmark och ekonomibyggnader
upplåts genom jordbruksarrende. Arrendator sedan 2016 är Ulrika Jeppsson.
Gårdens produktion är inriktad mot spannmålsodling, oljeväxter och betor
kompletterat med viss hästverksamhet.
På medeltiden var gården
ett kloster för augustinkaniker, Dalby kloster. När klostret
sekulariserades efter reformationen kom gården i den danska kronans ägo
där den utgjorde centrum i Dalby klosters län.
Hästhållningen: Redan det medeltida klostret
höll hästar. Ett kungligt brev från 1465 säger att klostret skulle hålla
60 hästar med svenner åt kronan.[2] Under första hälften av 1600-talet
fanns ett kungligt stuteri med c:a 20 hästar. Efter Roskildefreden 1658
blev gården svensk kungsgård och arrenderades ut. Den 30 maj 1658 befallde
Karl X att ett större stuteri skulle anläggas i Dalby och Flyinge och
redan 1659 hade man 126 hästar i Dalby. Det kungliga stuteriet upphörde
1682, verksamheten återupptogs 1688 i mindre skala och lades ner igen
1703, men artillerihästar fortsatte att beta på markerna. 1731
organiserades ny stuterirörelse under ledning av cheferna för de båda
skånska kavalleriregementena. Ledningen övertogs av den blivande kung
Gustav III efter att denne blivit kronprins 1751, vilket tycks ha lett
till en uppryckning. År 1805 gjordes en ny uppryckning under
hovstallmästaren David Frölich, men 1813 lades verksamheten i Dalby ner
och flyttades till Flyinge. Stuteriet i Dalby ägde då 122 hästar.[3] Även
de sentida arrendatorerna har hållit hästar och den medeltida
stallbyggnaden används ännu i sin ursprungliga funktion.
Jordbruket: Åkermarken närmast väster om
gårdsbebyggelsen samt hela Dalby hage skänktes sannolikt till klostret
av Sven Estridsson (dansk kung 1047–1074) eller någon av hans ättlingar.
Åkermarken i övrigt har tillförts gården genom skiften under 17–1800-talen
(storskifte 1786, enskifte 1800). Under perioden ca 1815–1840 var ägorna
utarrenderade i sex lotter till olika personer. Den del av Dalby hage som
kallas Söderskog avsattes som nationalpark 1918 genom riksdagsbeslut.
Tre av de sju byggnader på gården som ingår
i det statliga byggnadsminnet är medeltida: mangårdsbyggnaden, häststallet
och magasinet. Av de övriga uppfördes Loglängan någon gång mellan 1748 och
1786 och Gamla ungdjursstallet mellan 1786 och 1813. Brygghuset fick sin
nuvarande form på 1950-talet men har anor tillbaka till 1600-talet.
Verkstaden är sannolikt från första hälften av 1800-talet men blev nästan
helt om murad 1994–1995.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
Foto: © Bengt A. Lundberg
CC-BY
https://meta.wikimedia.org/wiki/
Connected_Open_Heritage |
Dalby kloster (latin monasterium
Dalbyense) var ett kloster beläget på en utlöpare av Romeleåsen i Dalby
socken i nuvarande Lunds kommun, Skåne.
Klostret grundades på 1060-talet av biskopen
Egino som en gemenskap av reformerade kaniker vars uppgift var att
sköta Dalby kyrka. Från 1200-talet ingick klostret i den danska augustinska
ordensprovinsen. Vid medeltidens slut ägde det ca 450 gårdar och var
därmed ett av de rikaste klostren i Danmark. Delar av det medeltida
klostret ingår ännu i Dalby kungsgård, som ägs av svenska staten och
förvaltas av Statens fastighetsverk.
Klostret grundas
Adam av Bremen berättar att den danske kungen Sven Estridsson (regent
1047–1074) indelade Skåne i två stift med biskopssäten i Lund respektive
Dalby. I Lund fanns redan en biskop vid namn Henrik, i Dalby placerades
Egino. Detta anses ha inträffat år 1059.När Henrik dog omkring år 1066 tog
Egino hans plats och de båda stiften förenades till ett. Egino lät då i
Dalby, enligt Adam, inrätta "ett prosteri av bröder som lever regelrätt" (preposituram
fratrum regulariter viventium). Med detta avses en grupp präster som lever
ett klosterliknande liv under ledning av en föreståndare som benämns
prost. Präster som tillsammans betjänar en större kyrka kallades på
medeltiden kaniker (latin canonici); levde de ett klosterliknande liv med
egendomsgemenskap kallades de regulära kaniker (latincanonici regulares).
Under andra hälften av 1000-talet spreds regulära kaniker i Europa i
anslutning till den gregorianska reformrörelsen och Dalby kloster är ett
av de allra första kanikklostren i norra Europa.
Huvuduppgiften för kanikerna i Dalby var att
betjäna Dalby kyrka. Väster om kyrkan och i omedelbar anslutning till
denna fanns då minst två, sannolikt tre byggnader av sten. Dessa
upptäcktes och undersöktes vid utgrävningar 1963–1966 och tolkades då som
kungapalats för Sven Estridsson och hans söner. Tolkningen har sedan
ifrågasatts. Oavsett byggnadernas ursprungliga huvudfunktion är det
möjligt att kanikerna hade tillgång till utrymmen i dem för sovsal,
matsal, förråd m.m. I alla händelser har inga andra byggnader för
kanikernas behov hittats som stammar från tiden för klostrets grundande.
Enligt en hypotes av den danske forskaren
Michael Gelting har kyrkan i Dalby fungerat som huvudkyrka för biskoparna
av Lund och kaniker i Dalby som Lunds domkapitel ända till början av
1100-talet.
Klostrets namn
I medeltida källor förekommer flera olika namn på klostret i
Dalby. De äldsta dokumenterade namnen är "Den Dalbyensiska kyrkan" (latin Dalbyensis
ecclesia) och "Heliga Korsets kyrka i Dalby" (latin Ecclesia sanctae
Crucis de Dalby). Båda förekommer före 1123 och används till slutet av
1200-talet. Därefter blir den vanliga benämningen Dalby kloster (latin monasterium
Dalbyense / claustrum Dalbyense).
Från regulära kaniker
till augustinkorherrar
Från och med 1090-talet började kanikkloster runt om i Europa
följa Augustinregeln och kalla sig augustiner eller augustinkorherrar
(latin canonici regulares ordinis sancti Augustini). Vissa av klostren
slöt sig samman i ordensgemenskaper. Men det var först efter 1215,
då Fjärde Laterankonciliet påbjöd att alla självständiga kloster i varje
kungadöme eller provins skulle samlas till generalkapitel vart tredje år
som alla kanikkloster inordnades i en ordensgemenskap. Vi vet inte när
Dalby kloster började följa Augustinregeln. Att klostrets föreståndare på
1140-talet bytte titel från prost (praepositus) till prior kan möjligen ha
med detta att göra. Det vi säkert vet är att Dalby kloster senast år 1275
ingick i en dansk provins av augustinkorherrekloster.
Verksamhet
Mycket litet är känt om Dalby klosters verksamhet
under medeltiden. Tack vare att man ingick i ett brödraskap med
Lunds domkapitel och Lunds Allhelgonakloster finns dock vissa uppgifter
bevarade i två av domkapitlets handskrifter, Necrologium
Lundense och Liber daticus vetustior. Där finns avtalet om brödraskap,
undertecknat 1136 av bland annat prosten Findor och prästen Hughlek från
Dalby, vilket innebar att man skulle delta vid varandras begravningar och
be för varandras avlidna. Där finns även namnen på 11 föreståndare, 89
prästbröder och 9 lekbröder som levde mellan 1123 och slutet av
1300-talet. I andra dokument finner man namnen på ytterligare 20
föreståndare och 9 prästbröder, vilket gör att vi sammanlagt känner namnen
på 138 invånare i Dalby kloster. Hur många som fanns där i varje enskild
tid är vanskligt att beräkna; det genomsnittliga antalet under 1100- och
1200-talen var sannolikt omkring 12.
Även om Dalby kloster inte var stort sett
till antalet kaniker så var det betydelsefullt i ekonomiskt och politiskt
avseende. Minst en dansk kung, Harald Hen (regent 1074–1080), blev begravd
där. Den ovannämnda kaniken Hughlek verkar på 1140-talet ha blivit utnämnd
till förste abbot för premonstratensklostret S:t Salvator i Lund. Två
kaniker från Dalby deltog i ett kyrkomöte i Lund efter 1188. Klostret var
också huvudort i ett birk – en egen rättskrets utanför
häradsorganisationen – och dess föreståndare var domare.[10] Minst sju
socknar har tillhört klostret: Dalby, Hällestad, Bonderup, Brandstad,
Grönby, Hassle-Bösarp och Fuglie. Det är möjligt att kanikerna själva
skötte gudstjänstlivet i de närliggande kyrkorna i Bonderup och Hällestad.
Man har också haft ett kapell i Hemmestorps by.
Hur godsmassan växte till går inte att
följa, men vid medeltidens slut ägde klostret ca 450 gårdar runtom i
Skåne. Dessa gårdar gav betydande inkomster. Under 1400-talet utnyttjades
klostrets välstånd av adeln och kungen. Peder Axelsen av ätten som senare
kallades Thott (död 1463), domprost i Lund, var "kommender" för klostret
1442–1463 vilket betyder att han förvaltade det samtidigt som han höll
föreståndarämbetet vakant. Därefter hanterades klostret av kungen som en
tillgång som han kunde förläna åt förtjänstfulla och pålitliga kyrkomän,
formellt sett med ärkebiskopens godkännande. Klostret utnyttjades också av
kungen för att föda upp hästar och hundar och för gästningar. I fredstid
skulle där finnas 60 svenner med hästar för att värna klostrets egendomar
och underlydande och i orostider måste det ställa soldater till kungens
och rikets förfogande.
Från reformationen
fram till i dag
Dalby kloster förvaltades från 1530 av riddaren och riksrådet
Anders Bentsen Bille (1477–1555), som fick klostret som län av Fredrik I.
Senast år 1540 upplöstes klostret helt, dess gods konfiskerades av kronan
och klostertomten med kringliggande ägor blev kungsgård.
Klostrets landbor blev kronobönder med arbetsplikt på kungsgårdens åkrar
och fick i gengäld nedsatt kronoskatt. Till skillnad från övriga
klostergods i Skåne, som efter hand övergick från den danska kronan till
den lokala adeln genom godsbyten, behölls Dalby i kronans ägo. Den
stuteriverksamhet som bedrevs vid klostret redan på 1400-talet fortsatte i
danska kronans regi och övertogs av den svenska kronan efter freden i
Roskilde 1658, då Dalby blev svensk kungsgård. Hästaveln i Dalby bedrevs i
samverkan med Flyinge kungsgård och nådde sin kulmen under andra hälften
av 1700-talet. Efter 1812 koncentrerades stuteriet till Flyinge och Dalby
arrenderades ut av kronan. Boskapsskötsel och jordbruk fick sedan en mer
framträdande roll i verksamheten än hästaveln. I dag har boskapsskötseln
helt upphört och hästverksamheten är småskalig medan jordbruket står för
största delen av gårdens inkomster. Det unika med Dalby kungsgård är att
den inom sig bevarar så mycket av ett medeltida klosters centrala
ägostruktur och byggnader.
Byggnader och
omgivning
Det äldsta klostret kan ha varit inrymt i de stenlängor från
andra hälften av 1000-talet, ungefär samtida med Dalby kyrka, som
konstaterades vid en utgrävning 1963–1966. Dessa byggnader förföll efter
en brand och blev efter hand nedrivna från ca 1280 framåt. Vid ungefär
samma tid började man uppföra ett kloster av mer traditionell trelängad
typ som anslöt till Dalby kyrkas norra sida. Den västra av de tre längorna
är till stor del bevarad och utgör i dag mangårdsbyggnad i Dalby
kungsgård. Den östra längan ser man ruiner av på en teckning från ca 1750
och den är arkeologiskt belagd vid flera tillfällen, dock inte dess
avslutning mot norr. Den norra längans läge är osäkert.
Klosterkyrkan
En stor del av den medeltida klosterkyrkan är bevarad i form av
den nuvarande Dalby kyrka. Den sen medeltida västra klosterlängan
Den västra klosterlängans exteriör har undersökts ingående i samband med
en putsrenovering 1994. Dess äldsta delar är troligen från omkring är
1300. Längs bottenvåningens östra sida löper en välvd gång – en rest av en
så kallad korsgång – med sex av sannolikt tio ursprungliga valv bevarade.
Den norra och södra halvan av bottenvåningen verkar inte ha tillkommit
samtidigt men det är oklart vilken del som är äldst. Klart är att en
ursprunglig övervåning har förstörts av eld och ersatts med en ny redan på
medeltiden. Det är känt att klostret och hela Dalby by drabbades svårt av
en brand 1388, och det är möjligt att klostret även led skador under
kung Karl Knutssons härjningar 1452. Efter medeltiden har smärre
förändringar gjorts: huset har förlängts med 3,5 meter norrut, södra
gaveln flyttades år 1762 någon meter norrut, flera fönster- och
dörröppningar har murats igen och nya har tagits upp. Slutligen är
marknivån på östra sidan förhöjd med nästan 1,5 meter. Vilka förändringar
som har gjorts inuti byggnaden är inte klarlagt. Ändå kan den konstateras
vara en för svenska förhållanden ovanligt välbevarad medeltida
klosterbyggnad, som har fått utstå färre ingrepp än sina motsvarigheter i
Vadstena och Ystad.
Stallet
Häststallets äldsta delar tycks vara de östra, där murverket
eventuellt kan gå ända tillbaka till 1200-talet. Senare har det förlängts
med ca 25 meter åt väster, sannolikt på 1400-talet. På en teckning från ca
1750 är det högre än i dag; antagligen har övervåningen vid en senare
tidpunkt skadats i en brand.
Magasinet
Magasinet ligger på ungefär samma plats som en av de förmodade
ursprungliga stenlängorna från 1000-talet. På grund av magasinets läge har
eventuella grundmurar till denna länga inte kunnat efterforskas. Strax
öster om magasinet upptäcktes medeltida grundmurar år 1936 i samband med
installation av centralvärme i Dalby kyrka. Dessa murar finns till
beskådande i källaren till Dalby kungsgårds så kallade brygghus, som nu
står på platsen, men har aldrig blivit ingående studerade och tolkade. Om
magasinets ålder finns skilda åsikter, på grund av att murarna utgörs av
blandat stenmaterial där det är svårt att veta vad som är ursprungligt och
vad som är sekundärt. Att det är en i huvudsak medeltida byggnad tycks
alla vara ense om.
Klostergården
Öster om den bevarade klosterlängan finns en öppen gård.
Ursprungligen var den klostrets innergård, omsluten av klosterbyggnader på
tre sidor och kyrkan på den fjärde. På en karta från 1748 benämns platsen
Kryddehagen. På 1940-talet gjordes den om till en "klosterträdgård" efter
ritningar av Emma och Erik Lundberg.
Klostrets närmaste
omgivningar
Omedelbart norr om Dalby kungsgårds byggnader syns på 1748 års
karta ett inhägnat område som kallas Norra Lyckan. Möjligen befann sig
klostrets köksträdgård där. Klostertomten verkar ha omgärdats av en mur
och ett brett dike. Ett ca 6,0–6,5 meter brett och minst 1 meter djupt
dike påvisades nämligen 1968 omedelbart utanför kyrkogårdens östra ingång,
ca 70 meter öster om Dalby kyrka, och på dikets västra sida konstaterades
stenar som kan ha utgjort fundament till en mur. Liknande
tomtavgränsningar har funnits vid flera danska kloster och några är ännu
delvis bevarade, t. ex. vid Sorø kloster på Själland. Äldre kartor visar
att den omgivande byn har bestått av två tydliga delar, en norr om
klostret och en öster därom. Anders Andrén har framkastat hypotesen att
den norra by delen på medeltiden var en torg by, dvs. en liten ort för
handel och hantverk. Möjligen präglades mynt i denna by redan på
1080-talet.
Dalby hage
Dalby hage, belägen en kilometer nordväst om Dalby kyrka,
består av tre delar: Dalby Norreskog, Dalby Söderskog och en betesslätt
där emellan. I Dalby Söderskog finns en 1650 meter lång jordvall med
vallgrav utanför som omsluter ett 18 hektar stort område. Mycket tyder på
att det inhägnade området en gång fungerade som jakt park. När denna park
i så fall skapades är inte klarlagt, men liknande anläggningar fanns i
anslutning till politiska centra i Tyskland och Frankrike redan från
800-talet. |
