Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Ellinge slott är ett av Skånes äldsta, men har förändrats i betydande utsträckning vid flera restaurationer från mitten av 1700-talet och framåt.

Den medeltida borgens exakta läge och utseende är okänt, men den nuvarande byggnaden har med stor säkerhet sitt ursprung i 1500-talets senare del, då ätten Bille innehade godset. Den medeltida borgen hade, som många andra, tillkommit främst i försvarssyfte och beboddes av kungatrogna ämbetsmän, till statens och kungamaktens beskydd. Flera generationer ur ätterna Galen och Thott omnämnes i urkunder från 1200- och 1300-talet som kungens ”gälkare” på Ellinge.

År 1395 inköptes Ellinge av riddaren Niels Svendsen Sparre och därmed inleddes drygt 100 års ägande inom ätten Sparre. Den siste ur ätten gjorde misstaget att ta parti för svenskarna i de ständiga konflikterna med Danmark, varför Ellinge fråntogs honom och drogs in till danska kronan år 1505. Redan 1511 såldes det på nytt, då till en av sin tids mäktigaste män, Henrik Krummedige, danskt och norskt riksråd och hövitsman på Bohus fästning. Genom dotterns äktenskap med Eske Pedersen Bille kom Ellinge i ätten Billes ägo från 1530 och fram till år 1619. Det är således under den tid som Bille var ägare till godset som ursprungsbyggnaden till dagens slott kom till, en fyrlängad, kvadratisk borg omgiven av vallgravar på alla sidor.

Efter den siste ur ätten Bille kom Ellinge från år 1619 att i tur och ordning ägas av enskilda ur ätterna Brock, Barne­kow och Walkendorf, för att vid Skånes övergång till Sverige, 1658, övertas av Christoffer Walkendorf. Andra generationen Walkendorf tvingades, efter dåliga affärer, att överlåta Ellinge år 1714 till sin störste fordringsägare, Margareta Ascheberg. Hon i sin tur överlät godset till sin svärson, Vilhelm Bennet år 1724.

Då var Ellinge i mycket dåligt skick varför Vilhelm Bennet genomförde en grundläggande förändring och restauration av hela byggnadskomplexet från Billarnas tid. Förfallna delar revs och den tidigare östra längan blev nu huvudbyggnad, med två anknutna envåningsflyglar enligt 1700-talets ideal.

Tidsepoken fick ytterligare exponering när en park med klassicistiska drag anlades. Efter Vilhelm Bennets död år 1740 tillföll Ellinge, genom ingifte, ätten Dücker i tre generationer fram till 1889. Den siste Dücker, Carl Fredrik, lät göra en omfattande restauration som bl a innebar att den norra 1700-talsflygeln revs och ersattes med en ny tvåvåningsbyggnad med renäs­sans­drag.

Efter Dückers död år 1889 delades egendomen mellan tre avlägsna arvtagare, Wrangel, Barnekow och Wrede. I början av 1900-talet revs den andra av 1700-talsflyglarna. Därmed fick Ellinge i huvudsak det utseende det har i dag.

År 1950 kom Ellinge i Ernst Wehtjes ägo och han påbörjade genast en omfattande modernisering. För slottets del innebar ombyggnaden främst förstärkningsarbeten och nya tekniska och praktiska lösningar för att modernisera byggnaden och samtidigt återge exteriören dess karaktär från 1700-talet. Ellinge är beläget c:a 3 km sydväst om Eslövs centrum.

Nuvarande ägare är Mikael Wehtje.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Ellinge omkr. 1680, sett från norr. (Buhrman-Fischer)

Ellingeslott 1906.

Ellingeslott 1900.

Eske Brok.

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

   Till länken med nästan alla Skånska slott