Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

De äldsta, kända handlingarna, som dokumenterar egendomen Gyorthsnaes, har sitt ursprung i 1300-talets mitt. Ägare vid den tiden var Gjord Jensen Drefelt till Gärsnäs, vars arvingar i kommande led behöll egendomen till 1500-talets senare del. Näste ägarfamilj, under c:a 100 år, var Sinclair som i sin tur sålde Gärsnäs 1630 till storgodsägaren Falk Lykke, ägare till bl a Bollerup och Kronovalls egendomar i Skåne och även gods i Danmark. Falk Lykke är en av den danska historiens mest framstående personer. Efter mångsidiga studier och omfattande resor i Europa verkade han i långa tider i utländsk krigstjänst. Han blev senare länsherre i Kristianopel, Viborgs, Lunde och i Sankt Peders klosters län och avled 1650. Han gjorde 1640 en omfattande tillbyggnad av det befintliga, rektangulära trevåningshuset, troligen med höga trappstegsgavlar. Man antar, på säkra grunder, att den nuvarande centrala byggnadskroppen är den ursprungliga 1500-talsbyggnaden, eller t o m den ursprungliga från 1300-talet, med tjocka kalkstensmurar och kryssvalv i källarplanet.

Vid tiden för freden i Roskilde, och därmed Skånes övergång till Sverige, ägdes Gärsnäs av familjen Rantzau men övergick efter fredsslutet tillfälligt i Gustaf Banérs ägo. Det återgick dock snart till de rättmätiga arvingarna ur familjen Rantzau. Näste ägare, från 1702, var Jörgen Adlersten. Under 1700- och 1800-talet ägdes Gärsnäs av familjerna Lindenstedt, Dagström, Schönström, von Schants och Rosencrantz. Den sistnämnda behöll egendomen i familjens ägo fram till 1931. Henrik Rosencrantz utförde 1873 en omfattande restaurationen av slottet efter ritningar av den kände danske slottsarkitekten Ferdinand Mehldal.

Det medeltida Tumathorp
Ett par kilometer öster om Gärsnäs slott låg en gång den medeltida staden Tumathorp, numera degraderad till Tommarp, en by av många på Österlen. Tumathorps status som världsligt och religiöst centrum har kunnat beläggas genom såväl arkeologiska fynd som ett mångsidigt urkundsmaterial, främst om det medeltida premonstratenserklostret. Den äldsta tiden från 1050, således före klostrens grundande, antas Tumathorp har varit en handelsplats och en stad för den lokala kungen.

Arkeologiska utgrävningar påvisar gravar från 1000-talet, belägna under de två stenkyrkorna från 1100-talet. Det tyder på att stenkyrkorna föregåtts av träkyrkor, eller s k, stavkyrkor, som var vanliga i Skåne under tidig medeltid. Stadens värde som kyrkligt centrum accentueras av att man redan under 1100-talet, innan klostren etableras, uppförde två stenkyrkor. Den ena, S:a Maria, blev sockenkyrka ända fram till 1857 då den ersattes av en ny och större medan den andra, S:t Petri, antas ha varit premonstratensernas klosterkyrka. S:t Petri kan även ha haft samröre med den lokala kungsgården som man på goda grunder antar ha funnits på platsen. Troligen har kungsgården haft ett kungligt myntverk, eftersom man funnit tre mynt från perioden 1048-1086 med bokstavsbeteckningen TV, som skall tolkas som Tumathorp.

Premonstratenserorden var redan på 1100-talet en viktig klosterorden i Skåne. I likhet med cistercienserorden skulle den reformera samtidens kyrka och kyrkoliv. Grundaren, Norbert av Xanten föddes i en högadlig familj i Tyskland 1080 och dog i Frankrike 1134. Efter flera försök att reformera konventen fick han en märklig syn som han uppfattade som en anvisning från Gud att bygga ett moderkloster för en ny klosterorden på platsen. Så uppstod premonstratenserorden år 1120 och redan 1126 en påvlig bekräftelse på sitt heliga uppdrag. Orden hade som mest c:a 2000 kloster i Europa.

Ordensbröderna skulle leva i fattigdom som munkar och efterlikna sin herre Jesus Kristus i kärleken till nästan Varje konvent bestod av en abbot och minst 12 munkar, i likhet med Jesus och hans lärjungar. De skulle ägna sig åt enskilt fördjupat andaktsliv, mission i närbelägna sockenkyrkor och i övrigt verka för kyrkans självständighet. Deras uppgift var på så sätt även att sörja för lokalbefolkningens andliga välfärd. De bar vita kläder, liksom ängeln vid Kristus grav.

I mitten av 1100-talet inrättade ärkebiskop Eskil fyra premonstratenserkloster i Skåne; förutom Tumathorp, Vä (senare Bäckaskog), Öved och Lund.

Till att börja med uppläts premonstratenserordens kloster för såväl munkar som nunnor, vilket ansågs allt för vågat och förbjöds i ett påvligt diktat 1198.

Grunden till klosterbyggnaderna i Tumathorp läggs omkring 1155. Troligen har franska munkar från moderklostret deltagit i byggnadsarbetet eftersom man funnit dödsnotiser med franska namn från 1170 och c:a 100 år framåt.

I början av 1300-talet drabbades klostret troligen av en förödande brand, vilket bekräftas i ett brev från ärkebiskop Esger Juuls, där han skriver år 1322 hur (klostret) ”genom onda tider och brand nästan blivit helt och hållet förstört”. Därmed har klostret haft sin storhetstid och 100 år senare finns vittnesmål om stor fattigdom på grund av reparationsarbeten och ytterligare 40 år senare hur klostret ”har ringa inkomster, är fattigt och i armod”. Därefter finns endast sporadiska uppgifter om utskrivningar, skatter och till och med våldsgärningar.

När reformationen inträdde i Danmark i mitten av 1530-talet ”befriades” alla kloster från sina byggnader, sina funktioner och sin egendom. Den av kronan konfiskerade marken förlänades oftast adliga personer. Så även Tumathorp som tillföll kungens sekreterare Morthen Krabbe. Munkarna tilläts bo kvar en period, men i notiser från 1584 framgår att de är definitivt borta.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Bildkälla: Databasen Charlotta.

Den äldsta kända bilden av Gärsnäs från 1850-talet.
Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Norsk bokmål: Illustrasjon hentet fra boken Nordiska taflor av ukjent forfatter og utgitt av Albert Bonnier (se, 1875)

Gärsnäs 1885. Källa: Svenska familjejournalen.

Bildkälla: databasen Chalotta.

   Till länken med nästan alla Skånska slott