Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Hovdala är omnämnt redan under 1130-talet. Den nuvarande borgen byggdes i början av 1500-talet och ersatte då en äldre byggnad från 1300-talet som var belägen på en högre plats, sydost om den nya. Här, som på många platser, byggdes borgen i den låglänta sankmarken för att försvåra belägring och underlätta byggandet av vallgravar. Den äldsta, norra längan, uppfördes redan 1511 när ätten Laxman tillträtt som egendomens ägare. Även det märkliga ”ointagliga” porttornet uppfördes vid 1500- talets början. Vid den tiden var tornet lägre, men under Sievert Grubbes ägartid byggdes ytterligare en våning till år 1600 och därmed nådde tornet sin högsta höjd om 13 meter. Under 1800-talet sänktes nivån i den närbelägna Finjasjön och därmed torrlades såväl vallgraven som området kring borgen.

Ägarlängden är i stora drag känd sedan 1300-talets första hälft, men säker i och med ätten Laxmands övertagande. I slutet av 1500-talet kom ätten Grubbe, genom ingifte, att överta ägandet. Andra generationens Sievert Grubbe har gått till historien för sin höga bildning efter universitetsstudier och upprepade resor i Europa. Han förknippas även med försvaret av Hovdala i samband med den svenske kungen Gustav II Adolfs härjningar i Skåne under Kalmarkriget 1612. Trots upprepade stormningar lyckades svenskarna inte erövra porttornet utan tvingades fly från platsen och ryktet spreds att ”själva faen hade försvarat Hovdala”.

Hovdala övergick vid mitten av 1600-talet, närmare bestämt 1666, i Jens Mikkelsen ägo och märkligt nog kom egendomen att behållas av denna familj fram till 1944 då den övertogs av svenska staten. Jens Mikkelsen råkade i onåd hos sina förra landsmän när han lät en svensk garnison förläggas på Hovdala under skånska kriget 1675-1679. Det ledde till ett anfall mot Hovdala från s.k. friskyttar och slottet brändes ner till stora delar. Redan under 1680-talet återuppbyggdes det och Jens Mikkelsen adlades till namnet Ehrenborg.

Under 1730-talet gjorde dåvarande ägaren Casper Ehrenborg Hovdala till fideikommiss. Detta tillstånd varade fram till Casimir Ehrenborgs död år 1981, då fideikommisset upplöstes.

Efter statens övertagande har den öppna jorden kring Hovdala varit ett militärt övningsområde för pansarregementet i Hässleholm, men ägs från 2003 av Hässleholms kommun. Statens fastighetsverk förvaltar slottet och övrig bebyggelse. Hässleholms kommun ansvarar för drift och verksamhet. Slottet är vackert beläget söder om Finjasjön.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Med ”Posta-Nilla” runt jorden

Nilla Jönsdotter föddes i Matteröd 1820. Hon får representera de tusentals människor vid de skånska godsen som troget tjänade sina herrskap, år efter år, i ur och skur, ofta i enahanda arbetsuppgifter till en ringa ersättning.

Hon kom till Hovdala 1839 och bosatte sig i en stuga i Broslätt, hantverkarbyn som numera till största delen är borta.  Fyra år efter sin flyttning födde hon dottern Pernilla och ytterligare fyra år senare ännu en dotter, Johanna. I kyrkboken framgår att fadern var okänd, troligen för alla utom ”Nilla”, som hon nu kallades allmänt.

År 1850 började det mångåriga tjänande som skulle ge henne epitetet ”Posta-Nilla”, såväl i livet som efter döden. Hennes uppgift var att, för familjen Ehrenborgs räkning, gå med posten två gånger i veckan de fyra milen mellan Hovdala och Kristianstad (Hässleholm var alltför obetydligt för att ha poststation). Hon gick vägen över prästgården i Brönnestad, för att få med även den posten, till Nösdala, Påbro, Ignaberga, Lommarp, Vinslöv och Vanneberga och vidare till Kristianstad troligen en väg med ungefär samma sträckning som nuvarande väg 21, till posthuset vid Lilla Torg.

Vägvalet styrdes troligen av var de flesta skjutsar gick fram som hon kunde få lift med ett stycke på vägen. Hon hade även vänner längs rutten som bjöd på en kopp cikoria, föregångaren till kaffet i de breda folklagren.

Redan under 1800-talet hade man en officiell färdhastighet för person- och postbefordran. På normala vägar var hastigheten 7 kilometer/timma eller omvänt behövde man 1½ timma för att förflytta sig en mil. På goda vägar och med lättare vagnar kunde hastigheten komma upp i svindlande 10 kilometer/timma. Den som bar post hade ytterligare en faktor att ta hänsyn till, risken för att bli rånad när man hade värdepost i väskan, vilket ofta hände. Därför valde säkert postbäraren väg med en viss oregelbundenhet. Att råna en postbärare eller transporten betraktades som ett grovt brott, till och med belagt med dödsstraff under 1700-talet. Kungliga Postverkets lantbrevbärare var utrustade med pistol ända fram till slutet av 1800-talet. Så även Posta-Nilla, troligen beväpnad av någon från sin uppdragsgivare, familjen Ehrenborg. Hon bar pistolen under kjolen, men det finns inget i hennes eftermäle som antyder att hon någonsin fick användning för den.

År 1860 kom järnvägen till Hässleholm och tre år senare öppnades en poststation även där. Då ändrades hennes rutt  till vägen över Tormestorp och från två till tre turer per vecka.

Hon fortsatte sitt idoga traskande med postväskorna till 1899, då hon var 80 år gammal. De sista åren av sitt liv bodde hon i Ignaberga hos dottern Johanna och hennes man. Hon avled 1916, 96 år gammal. Posta-Nilla vilar i familjegraven på Ignaberga kyrkogård, vid sidan om sin dotter och hennes man. Äldsta dottern Pernilla hade utvandrat till USA 1869.

Efter hennes bortgång har någon räknat fram att hon under de nära 50 år hon bar sin post gick c:a 4 ½ varv kring jorden eller 17 856 mil.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Hovdala 1933-10-13

Boildkälla: databasen Charlotta.

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

   Till länken med nästan alla Skånska slott