Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Helsingborgs slott blev redan under 1100-talet ett s k riksfäste under den danske kungen. Riksfäste var benämningen på huvudborgen i ett slottslän och styrdes av en kungatrogen länsman av adlig börd. Riksfästena var belägna på särskilt utvalda platser, strategiskt viktiga för utövande av den politiska och militära makten. För slottet och den framväxande staden var det höga läget och närheten till sundet viktiga faktorer eftersom det möj­liggjorde övervakning av sjötrafiken. Senare tillkom en motsvarande befästning även på den västra stranden och därmed hade Danmark kontroll över sjöfarten i sundet och tullinkomsterna blev en av landets viktigaste inkomstkällor från 1400-talets början ända till år 1857 när den upphörde. Öresundstullen blev också en källa till krig mellan Danmark och andra Östersjöstater, inkluderat Sverige.

Slottets kärntorn var från början ett runt torn med 4,5 meter tjocka sandstensväggar på en grund av gråsten. Tornet omgavs av en ringmur som inneslöt försvars­anlägg­ningens övriga byggnader och anordningar. I trygg närhet till borgen växte den äldsta staden upp, men efter  hand befolkades även den smala landremsan mellan landborgen och stranden och på så sätt utvecklades den viktiga handels- och hamnstaden Helsingborg.

Under såväl 1200-talet som det oroliga 1300-talet var Helsingborg centrum i många viktiga sammanhang. Flera av upproren ledde till att borgen stormades och belägrades. En märklig händelse inträffade år 1332, när den svenske kungen Magnus Eriksson i förhandlingar på borgen köpte den tyska panträtten på Skåne och Blekinge för 34 000 mark silver. Danmark hade pantsatt landskapen för att belåna krigen. Det fick till följd att Skåne och Blekinge kom att tillhöra Sverige fram till år 1360, då den handlingskraftige kung Valdemar Atterdag återerövrade landskapen till Danmark. Vid den för Danmark olyckliga freden i Stralsund 1370 blev Helsingborgs slott åter involverat i en låneaffär när Danmark tvingades pantsätta västra Skåne till tyska långivare under 15 år. Under 1300-talet, när Erik Menved var Danmarks kung, hade det äldre tornet ersatts med ett nytt, avsett som kunglig bostad när den danske kungen vistades i Helsingborg. Det gamla revs och endast några få meter från detta byggdes det nya kärntornet i tegel med kvadratisk grundform. Utanför tornet byggdes efter hand en kraftig mantelmur som i sin tur omgavs av en 500 meter lång ringmur, till och med skyddad av en vallgrav i sin östra del.

I och med Skånes övergång till Sverige 1658 påbörjades en utbyggnad av fästningen för att skydda den delen av Skåne mot befarade danska angrepp. Det var en befogad rädsla, men när talrika anfall mot Skåne ägde rum hade fästningen ingen motståndskraft. Först efter den svenska segern vid Helsingborg 1710 var det danska hotet mot Skåne avvärjt.

Kärnan, som tornet kom att kallas under 1700-talet, förföll till en ruin men ägaren sedan 1741, Helsingborgs stad, räddade byggnaden åt eftervärlden genom restaureringen 1894.
© Ragnar Lönnäng.
 

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Målat 1850 av Joseph Magnus Stäck (1812–1868).

Borgbyggarnas tid
Skåne innehåller mera än 150 lämningar av och i några fall bevarade borgar från perioden 1050-1520. De borgar som uppfördes före borgförbudets införande 1396, d.v.s. förbud för adeln att bygga privata borgar, kan i allmänhet endast spåras som ”krusningar” på jordytan, medan de som byggdes när borgförbudet upphört 1483 och fram till 1520-talet i flera fall bevarats in i vår egen tid.

En borg, eller en befäst anläggning, definieras som ett område som på en eller flera sidor avgränsats eller utmärkts av anlagda murar, vallar, palissader, vallgravar eller en kombination av dessa. Byggnaden som sådan är vanligtvis anpassad till tre huvudfunktioner, försvar, bostad och förråd. Försvars- eller skyddsfunktionen riktar sig såväl mot yttre som inre fiender. Den yttre fienden kan ha krigiska avsikter medan den inre kan ha ett samhällsstörtande syfte. De tidiga borgarna var samhällets och kyrkans ”polisstationer”, med stort symbolvärde för den andliga och världsliga makten. Medeltidens krigsherrar ägnades stor möda åt att utveckla tekniker för belägring och anfall mot enskilda borgar. Borgen var inget skydd för omlandets folk som ofta fick utstå svåra plundringar och lidande i krigstider.

Den enklaste formen av borg är den vikingatida ringborgen eller Trelleborgen, som bestod i en uppskottad cirkelrund jordvall omgiven av ett dike med träpallisa`d och ett enklare hus till bostad. Ringborgen utvecklades senare till ringmursborgen där en mur ersatte den primitiva jordvallen och diket blev en vallgrav. På murkrönet byggdes en väktargång och anordningar i övrigt för försvaret. Förnödenheterna lagrades på ringmurens insidor och borgherren huserade i en central byggnad. Nästa utvecklingsfas blev tornborgen med en bastant ringmur med försvarsanordningar, oftast med vallgrav och ett centralt beläget s k kärntorn där funktioner som skydd, bevakning, förråd, bostad, kök m.m. ”staplades” på varann, våning för våning. Kärnan i Helsingborg är, om man bortser från ringmuren, det enda kvarvarande exemplet på en tornborg i Skåne. De mest påkostade borgarna, de kyrkliga ärkebiskopsborgarna, hade mera representativa än krigiska ändamål.

På vissa platser byggdes borgar för att skydda affärsintressen och under 1300-talet byggde många stormän privata borgar för att skydda liv och egendom.
© Ragnar Lönnäng.

Kärnan med slottsparken.

   Till länken med nästan alla Skånska slott