Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Kronovalls tidigare historia präglas av en viss osäkerhet, men i en beskrivning från Kristianstads län år 1767 framgår att den ursprungliga byggnaden skulle ha varit ett vallgravsomgärdat s.k. frälsesäteri, uppförd av makarna Anders Sinclair och Kirsten Kåås.

Under 1600-talets första hälft skall den krigiske Falk Lykke till Skovgaard ha ägt såväl Kronovall som det tämligen närbelägna Bollerup. Vid mitten av 1600-talet vet man att godset tillhörde ätten Rosencrantz och att det såldes efter övergången till Sverige 1658 till den svenske adelsmannen Gustaf Banér. Som alla stora markägare vid den tiden drabbades även Banér av Karl XI:s reduktion och gården beslagtogs. Den återgick dock till Baners dotter som i sin tur sålde Kronovall år 1718 till svenske generalkrigskommissarien i Skåne, Peter Malmberg, senare adlad till Palmcreutz. Det var under hans ägartid som en enkel herrgårdsbyggnad uppfördes under 1740-talet. Efterlämnade målningar visar en huvudbyggnad omgiven av vallgravar med ett högt valmat tak och gavelfrontoner på huvudfasaderna. Ladugården var byggd i korsvirke.

Vid Peter Palmcreutz frånfälle behölls Kronovall inom familjen genom ingifta släktena von Essen af Zellie och Hamilton. Flera ägare innehade egendomen under korta perioder, men den siste ur familjen, greve Axel Raoul Hamilton, kom att äga Kronovall mera varaktigt. Han gifte sig med Anne Mary Russel-Cruise från Irland. Därmed infördes katolicismen på Kronovall, vilket ännu är levande genom slottskapellet och det närbelägna klostret Mariavall.

Under 1870-talet övertog, genom ingifte, Greve Carl Gustaf Sparre av Sövdeborg ägandet. Han genomförde en omfattande restauration och modernisering av slottet under 1890-talet efter ritningar av arkitekten Isac Gustaf Claeson. Efter tre generationers innehav inom familjen, donerade Greve Erik och Grevinnan Angelica Sparre år 1991 Kronovall till Riddarhuset, som sedan dess förvaltar hela egendomen i en stiftelse med donatorernas namn. Slottet har under 1900-talets sista decennier förvandlats till en publik anläggning av hög dignitet. Åkessons Viner AB har stark bidragit till detta genom att göra Kronovall till ett vinslott och därmed koppla samman det historiska och det moderna Skåne. Företaget Petri Pumpa innehar driften med hotell-, restaurang- och kaférörelse som huvudsakliga affärsområden.

Slottet har en vacker och välskött park, där den franska barockträdgården med sina kvadratartade buxbomshäckar är särskilt känd och beundrad.

Kronovall är vackert beläget i den del av Österlens inland som har ett varierande, öppet och skogbevuxet landskap. På och kring egendomen finns bl a omfattande bokskogar och i övrigt en rik kulturbygd med många världsliga och kyrkliga minnesmärken. Nära till kusten och de vackra fiskelägena Baskemölla, Vik, Kivik och Vitemölla. Det centrala läget på Österlen ger hög tillgänglighet till övriga delar av området och hela östra Skåne.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Den dödes lott
Nordost om Kronovall finns ett skogsområde med stora inslag av sank- och mossmarker. Norr om den största våtmarken, ”Giddings mosse” ligger ett skifte som bär det dramatiska namnet ”den dödes lott”. Ursprunget går tillbaka till 1600-talet, då tre bröder skulle dela en arvslott i tre lika delar. Två av bröderna levde i hembygden, men den tredje hade rest utomlands och aldrig återvänt. Han betraktades som försvunnen, blev senare dödförklarad och hans område tillföll S:t Olofs kommun som ”den dödes lott”.

När pesten bröt ut i Skåne under 1700-talet blev den dödes lott ”de dödas lott”, när kommunen avstyckade ett mindre område av lotten till pestkyrko­gård. Den användes troligen aldrig, men ännu i dag kan platsen återfinnas.

Efter Skånes övergång till Sverige var snapphanarna ett ständigt hot i nordöstra Skåne. För att befria landskapet från dessa friskyttar placerades svenska soldater bl a på Kronovall. Snapphanarna uppehöll sig ofta i träsk- och mossmarken inom S:t Olofs socken. I västra delen av den dödes lott finns en plats som än i dag kallas för ”Hängemannabacken”. Det berättas hur snapphanar hade tagit sin tillflykt till de torra kobbarna i mossmarken. Deras gömställe förråddes och de svenska soldaterna från Kronovall kunde anfalla och förgöra den lilla gruppen. Många drunknade men elva togs tillfånga och hängdes i närbelägna ekar. Minnet av deras död består och platsen kallas ännu i dag för ”Hängemannabacken”.
© Ragnar Lönnäng.

Kronovall 1903.

   Till länken med nästan alla Skånska slott