| Löberöd | |
 Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie. |
|
 Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie. |
|
|
Den första kända ägaren till egendomen Löberöd skall ha varit Christoffer Huitfeldt, vilket framgår av en inskription på hans gravsten i Norra Åsums kyrka. År 1540 hade han sålt Löberöd till Eske Pedersen Bille, som senare blev en av Danmarks mäktigaste män. Genom ingifte i ätten Krummedige blev Pedersen Bille ägare till ett flertal skånska gods och ett nytt ingifte i slutet av 1500-talet förde Löberöd in i ätten Brahe fram till 1635, då godset ärvdes av Henrik Ramel till Bäckaskog. Det ledde till drygt 140 års innehav av Löberöd inom familjen Ramel och därmed inkorporerades godset i den process som under tre generationer förde ätten Ramel till en ställning som en av Skånes största jordägare genom tiderna. Under perioden förlorade Danmark Skåne till Sverige genom Freden i Roskilde 1658. Det ledde till att många tidigare danska ägare till godsen inte kunde anpassa sig till sina nya landsmän, utan lämnade Skåne och bosatte sig i egna eller inköpta gods i Danmark. Löberöds ägare vid den tiden, Hans Ramel, gjorde det motsatta och svor den svenske kungen sin trohet, vilket belönades med ättens introduktion på Riddarhuset år 1664. Redan under Hans Ramels tid grundades förmögenheten och godsimperiet, men nästa generations Malte Ramel och den därpå kommande Hans Ramel bidrog i ännu högre grad till framgången. Den sistnämnde, Hans Ramel, i folkmun kallad ”Bygge-Hans”, utmärkte sig genom sina storslagna byggnadsprojekt på godsen. Vid Hans Ramels död år 1799 tillföll egendomen dottern Elisabeth Sofia Amalia Ramel, gift med greve Gustaf Adolf Sparre till Kulla Gunnarstorp. De överlät genast godset på sin enda dotter Christina, gift med greve Jacob Gustaf de la Gardie, på sin tid en berömd boksamlare och konstmecenat. Efter ytterligare två generationer De la Gardie försåldes egendomen år 1863 till friherre Otto Ramel till Övedskloster och därmed återkom Löberöd till ätten Ramel fram till 1917, då godset åter såldes men skulle återkomma en tredje gång i familjen ägo, då Knut Ramel förvärvade Löberöd i mitten av 1990-talet. Den äldsta kända huvudbyggnaden på Löberöd uppfördes år 1620 under Anne Brahes ägarperiod. Denna byggnad bestod till 1790-talets slut, då den store byggaren Hans Ramel, uppförde en ny. Han fick sannolikt aldrig se sitt verk färdigt, då han avled 1799. Under De la Gardies tid genomfördes vissa förändringar under 1820-talet. Efter en brand år 1982, då bland annat taket skadades svårt, har slottet genomgått en kraftig renovering under 1990-talet. Löberöds slott är beläget c:a 15 km sydväst om Hörby.
Slottet omges av en nyligen renoverad park med dammar och ett orangeri
från 1800-talet. Nuvarande ägare är friherre Knut Ramel. |
 Foto: © Ragnar Lönnäng.
Orangeriet. Foto: © Ragnar Lönnäng.
|
© Ragnar Lönnäng. © Översättning
Bryan Ralph. |
Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten |
|
Artikel om det slumrande kulturslottet av Henry Holm. |
|
Löberöd Slott 28 april 1955 biblioteket. |
Löberöd Slott 28 april 1955 biblioteket. |
Löberöd Slott 28 april 1955 biblioteket. |
Löberöd Slott 28 april 1955 biblioteket. |
Löberöds slott september 1988. |
|
|
Löberöds slott Löberöds slott ligger ett par kilometer väster om
Löberöds samhälle. Slottet är i två våningar med korta flyglar och
åttkantigt trapptorn. Arbetet på det nuvarande slottet påbörjades 1798 av
byggherren Hans Ramel. Slottet ligger högst uppe på en slättrygg, 135
meter över havet. Slottet uppfördes 1798 – 1799 av friherre Hans Ramel,
som även lät gräva den lilla sjön invid gården. Löberöds tidiga historia
är ganska okänd. 1635 kom Löberöd genom arv till släkten Ramel och
tillhörde den i mer än 150 år. Efter Hans Ramels död (1799) sålde hans
dotter, grevinnan Amalia Sparre, godset till sin dotter Kristina Sparre
och hennes man greve Jacob De la Gardie, vars namn är nära knutet till
Löberöd. Han hade ett stort intresse för konst och litteratur.
På Löberöds slott samlade han ett bibliotek, som vid hans död omfattade ca
18 000 böcker, tavlor och porträtt samt dyrbara teckningar och en stor
samling handskrifter, som delvis utgivits. Arvingarna överlämnade arkivet
till Lunds universitet. Dagens slott påbörjades år 1798 av Hans Ramel. Ett
orangeri byggdes och en engelsk park anlades. Träskmarken dikades ut så
att en liten sjö uppstod. 1863 såldes Löberöd till friherre Otto Ramel på
Övedskloster. Slottet lämnade släkten Ramel 1917 då det såldes till
redaren och vinhandlaren Oscar Hjalmar Wiens i Malmö. Sonen, kanslirådet
Harald Wiens, övertog sedan slottet. Godset såldes sedan till Cullborg för
att 1985 säljas vidare till Per Mattsson vars son Pontus Mattsson senare
övertog det. 1997 köpte Knut Ramel godset vilket därmed åter är i släkten
Ramels ägo.
|
Smedjan som blev slottskyrka i Löberöd.
|
Löberöds slott september 1988. |
Löberöds slott september 1988. |
Löberöds slott september 1988. |
|
Löberöds slott september 1988. |
|
Löberöds slott september 1988. |
Löberöds slott september 1988. |
Löberöds slott september 1988. |
 Löberöd omkr. 1680. (Buhrman-Fischer) |
 Gammalt vykort. |
|
 Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885. |
|
|
Rövarekulan Hur som helst bjuder Rövarekulans naturreservat på ovanligt mångfacetterade naturupplevelser på en förhållandevis liten yta, året runt. Det sträcker sig i öster från Högseröd i Brååns dalgång västerut till Rolsberga och därifrån norrut till Ringsjöns södra strand. Det är främst den södra delen, där Bråån flyter fram i en djup ravin, skuren ur lerskiffern, som landskapet är mest dramatiskt. Ån som numera är ett lugnt rinnande vatten i dalgången är mycket rik på fisk och vattenlevande arter i övrigt. Bl a förekommer den lilla toppiga hattsnäckan, som sitter fast på lösa små skifferstycken. Nyligen har personal från Länsstyrelsens miljöenhet gjort ett ovanligt fynd vid besök i Rövarkulans naturreservat. De upptäckte ett par exemplar av den tjockskaliga målarmusslan i Bråån, vilket ar en starkt hotad musselart. Den har tidigare hittats i andra delar av ån, men nu är det fastlagt att de även lever i naturreservatet. Den typen av mussla kan bli 50 år gammal och når endast fullvuxna musslor hittats kan det tyda på bekymmer med återväxten. Deras fortplantning är beroende av vissa fiskarter för sina larver, vilka är inte fullt klarlagt. Musslan lever i rinnande vatten och hittar mat genom att filtrera det. Arten är hotad, inte bara genom låg fortplantning, utan även genom förändringar i vattnets kvalitet och förstörda och påslammade bottnar. Musslorna är självfallet fridlysta. Naturen i övrigt visar på stora variationer mellan vänlig ängsmark och lodräta stup där ån skurit sig igenom lerskiffern. I de vänligare partierna av dalgången finns betesmarker och slåtterängar med ständigt växlande flora vilket tyder på att den en gång nyttjats för djurhållning. På sluttningarna i övrigt växer vacker bokskog. På en av ravinens sluttningar finns ett vittnesmål om att Rövarekulan varit ett attraktivt utflyktsmål i långa tider. Dåvarande kronprinsen Oscar och hans gemål, kronprinsessan Josepine, besökte dalen den 8 augusti 1836 och lämnade en stensättning med inskription efter sig. Han blev senare kung Oscar I, när fadern Karl XVI Johan avlidit år 1844. På ett ställe finns en vacker stenbro från 1870-talet
bevarad, som ett minne från den tid då landsvägen löpte genom dalgången.
På en annan plats står en runsten som flyttades dit på 1850-talet, när det
nationalromantiska förhållandet till vår historia tillät sådana
självsvåldiga handlingar.
Klicka på länken för att se och läs mer om Rövarekulan. |
 På 1930-talet.
|
