Toppen

Örenäs slott

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort  Kontakt Uppdateringarna

Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Diverse länkar som inte passar in på, orter eller branscher

 

   
Örenäs

Örenäs är ett av de senast byggda slotten i Skåne. Som i flera andra fall är det ett resultat av det sena 1800-talets framgångsrika jordbruksdrift och handel. År 1897 hade den i folkmun kallade ”sockerkungen”, Carl Tranchell, inköpt egendomen Maryhill för Skånska Sockerfabrik AB:s räkning. Tranchell övertog ägandet privat år 1911 och lät redan ett par år senare arkitekterna Fredrik Sundbärg och Harald Holmqvist projektera en ny slottsbyggnad. Den kom att planeras i två våningar med en s k mansardvåning under ett högt, brutet tak. Stilen var tysk barock, vilket var mycket vanligt i monumentala byggnader vid sekelskiftet.

Slottet uppfördes under åren 1914 - 1918 och fick namnet Örenäs, efter granngården Örenäs gård.

Byggnaden, med sin omgivande park och sluttande gräsmatta i väster, har ett mycket vackert läge vid stranden av Öresund, med Ven i blickfånget. Området är starkt förknippad med diktaren Gabriel Jönsson, som gjorde Ven till en litterär plats. Han föddes i det lilla fiskeläget Ålabodarna, väster om Örenäs slott, där hans far drev lanthandel. Gabreil Jönsson har sin grav på Glumslövs kyrkogård, med sin vackra 1100-talskyrka. Den platsen var med säkerhet vald av skalden själv eftersom han under sin livstid njutit av den hänförande utsikten från den närbelägna höjden som han kallade ”Skånes hjässa”. Här hade han sett ut över det landskap han älskade, de mjukt formade vidderna med jordbruksland, insprängda lövholmar, gårdar och kyrkor. Här såg han sundet med Ven och Backafall som han gjorde till en odödlig plats i den svenska folkvisan. Trakten har varit bebodd under årtusenden, vilket en vacker gånggrift från stenåldern och flera bronsåldershögar ännu vittnar om.

Gården Örenäs kom till som en följd av enskiftet i början av 1800-talet. Tidigare ingick gårdshusen i Glumslövs by, väster om kyrkan, men när skiftesreformen genomfördes nybyggdes den korsvirkesgård som fanns kvar på Örenäs gård till c:a 1870. När gården såldes till häradshövdingen August Anderberg år 1867 kunde han inte förlika sig med den enkla korsvirkesbyggnaden utan uppförde en ny villa på en tomt närmare sundet. Han kallade villan Mariehill efter hustrun Maria. Redan 1883 såldes fastigheten till grevinnan Constance Wachtmeister som var änka efter utrikesministern Carl Wachtmeister. Hon ändrade namnet på villan till det mera engelskklingande Maryhill och restaurerade såväl huset som parkanläggningen. Redan 1892 övertogs den av greve Fredrik Posse och från 1897 Skånska Sockerfabriken AB.

Mellan åren 1923 och 1942 ägdes Örenäs slott av greve Fredrik Bonde af Björnö, varefter RESO och senare Landsorganisationen förvärvat slottet och utvecklat det till en högklassig hotell- och konferensanläggning.
© Ragnar Lönnäng

Foto: © Fred Lundberg

 

 

Foto: © Fred Lundberg.

   
   © Ragnar Lönnäng. © Översättning Bryan Ralph.   Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten
   

Foto: © Fred Lundberg.

   
   

Amelie Posse...
År 1888 flyttade Fredrik och Gunhild Posse med sina barn, fyraåriga Amelie, treårige Arvid och ettårige Mauritz från storstaden Malmö till villan Maryhill vid Örenäs gård i Glumslöv. Hon har senare avslöjat hur hon väntade på den vårdag när flytten skulle ske och hur de skulle leva lyckliga på Maryhill ”till våra döddagar - d.v.s alltid!” Nu blev det inte så och för Amelies del skulle flytten från Malmö till Örenäs bli det första steget till ett äventyrligt, kringflackande liv, fyllt av strapatser, sorger och glädje. Hon blev som vuxen den starkt engagerade författarinnan Amelie Posse som i sina böcker vågade ta ställning mot de onda krafter som hon ansåg styra Europas utveckling.

Amelie Posses mor, Gunhild, var dotter till Hedda och Gunnar Wennerberg. Han har gjort sig mest känd som författare och tonsättare till de uppsaliensiska ”Gluntarna” men även som medlem av Svenska Akademien. Han var ecklesiastikminister under ett par perioder och senare landshövding i Växjö. Fadern, Fredrik, var son till Amelie och Arvid Posse. Han var godsägare (Charlottenlund) och en av grundarna till Lantmannapartiet och statsminister 1880-1883. Fredrik Posse ägnade sitt yrkesliv åt järnvägsbyggande i Skåne och Blekinge, kruttillverkning och malmutvinning i Norrland. Han avled redan 1897 och familjen utsattes för svåra ekonomiska problem sedan kompanjonen från gruvdriften lurat till sig hans andel och kapital i bolaget. Gunhild och de tre barnen tvingades flytta ifrån sitt älskade Maryhill till en lägenhet i Lund.

För den unga Amelie innebar släktskapet bakåt med mångsidiga och framgångsrika människor att hon tidigt blev bekant med flera av den tidens ledande personer i landet.

Amelie Posse var född år 1884 i det s.k. Sörensenska palatset i Stockholm. Redan året därpå flyttade familjen till Malmö och några år senare till Maryhill. Hon gick i skolan i Landskrona, en mil söder om Örenäs. Vid den tiden tjänstgjorde en ung lärarinna där som vid sidan om sin tjänst börjat skriva böcker och redan 1891 gett ut sin saga om den försupne prästen Gösta Berling och hans brokiga sällskap. Amelie har senare berättat i den självbiografiska boken, I begynnelsen var ljuset, hur hon vid ett tillfälle fick en ”rungande örfil” av Selma Lagerlöf för att hon en gång ”av misstag” blåst en papperstuss med hjälp av ett rör så den träffat lärarinnan Selma mitt på näsan. När de senare träffades hade Selma Lagerlöf avslöjat att örfilen mot Amelie Posse var den enda kroppsliga aga hon någonsin utdelat.

Åren 1902-1904 gick hon Målarskola i Köpenhamn, varefter hon gifte sig med brottspsykologen och författaren Andreas Bjerre. De bodde en tid i Berlin, men äktenskapet upplöstes redan 1910. Då flyttade Amelie till Rom, där hon efter några år gifte sig med dem böhmiske konstnären Oki Brazda och stannade där till 1925.

Då flyttade paret, med sina två söner Slavo och Jan till Tjeckoslovakien och slottet Zemek Lickov, åtta mil från Prag.

Där började hon sitt författarskap år 1931 med romanen Den oförlikneliga fångenskapen. Den följdes av ytterligare nio böcker fram till 1954, tre år före hennes död. Den elfte boken, När järnridån föll över Prag, kom ut postumt år 1968, med journalisten Barbro Alving som redaktör.

Amelie återkom till Sverige 1940, där hon tog initiativet till bildandet av den antinazistiska ”Tisdagsklubben”. Åter till Tjeckoslovakien 1946-1948, i Sverige några år och till Italien 1951-1952. Amelie Posse avled i Stockholm 1957.
© Ragnar Lönnäng

Foto: © Fred Lundberg.

 

 

 

 

   
   
   
   

För er med fotografiskt intresse så ser ni säkert att detta är en s. k. colorerad svartvit bild.. Det vill säga man målade med äggvitelasyrfärg på svartvita papperskopior för att få en färgbild. Tittar man lite mer noga så syns det att flera partier på just denna bild aldrig blivit färdigmålade. I princip har man målat taken på husen och grönskan, plus havet. resten är orört. Den här typen av bilder var inte helt ovanlig på 1940 och 1950-talet. Färgbilder i någon bemärkelse kom först på alvar under 1960-talet då bland annat den första Kodak Instamatic kameran kom ut, vilket säkert var och är den största fotografiska nyheten genom alla tider – nu kunde gemene man kunna fotografera i färg, genom att bara trycka på en knapp.

   
   
   
   

 

 

   
   
   
   
 
   

 

   Till länken med nästan alla Skånska slott

Till toppen av sidan