Övedskloster
Övedskloster | |
Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie. |
|
Övedskloster är, som namnet antyder, ursprungligen ett kloster inom premonstratenserorden. Den härstammar från Frankrike och introducerades på Öved via ärkebiskop Eskil i Lund. Han ägde mark i området, som han avstod för klosterbyggnationen. Detta skedde vid 1100-talets mitt och under Eskils tid tillkom även kloster inom premonstratenserorden i Vä och Lund. Klostren blev under hand ägare till stora jordområden som berövades dem under 1530-talet när reformationen ödelade deras verksamhet och mark och byggnader drogs in till kronan för att senare förlänas åt kungatrogna adelsmän. Vid 1500-talets slut var Tyge Krabbe länsman på Öved. Under hans tid ödelades det gamla klostret i en brand. Själva gården återuppbyggdes, men klosterkyrkan förblev en ruin tills den revs i slutet av 1700-talet. Den första privata ägaren, Otto Lindenov med hustru Anne Brahe, tillträdde Öved år 1614. Han dog redan 1618, men sonen Henrik Lindenov överlevde Skånes övergång till Sverige. Han trivdes inte som svensk undersåte och sålde därför godset år 1666 till fältmarskalken, greve Carl Mauritz Lewenhaupt. Den affären ledde till ett 90-årigt innehav av Övedskloster inom ätten Lewenhaupt. Såväl den första ägaren Carl Maurits som de följande generationerna ägnade sig åt militära yrken med stor framgång och vistades långa tider i svenska arméns fälttåg eller i utländsk tjänst. Den siste ägaren i ätten, Adam Lewenhaupt, sålde Övedskloster år 1753 till sin svåger, friherre Hans Ramel. Det blev inledningen till den Ramelska familjens innehav av godset, vilket består ännu i dag. Hans Ramel innehade ett stort antal gods som han ärvt efter sin förmögne far Malte Ramel. Han ägnade alla en stor omsorg, i synnerhet byggnadsbeståndet och kallades därför av samtidens människor för ”Bygge-Hans”. Under 1770-talet förändrades Övedskloster genom att de återstående klosterbyggnaderna revs och ett nytt slott byggdes på det äldre stenhusets grund. Förändringen hade projekterats av Carl Hårleman, men han avled samma år som affären slutfördes och efterträddes därför av såväl arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som hovintendenten och arkitekten Jean Eric Rehn. Adelcrantz ägnade sig åt huvudbyggnadens exteriör och Rehn fullbordade Hårlemans plan med utformning av borggårdspaviljongerna och interiörerna i själva slottsbyggnaden. Hårlemans ursprungliga generalplan, Adelcrantz och främst Rehns känsla för rokokon gjorde Övedsklosters slott till en av landets vackraste rokokoanläggningar. Byggnaderna uppfördes under åren 1763 - 1776. Hans Ramel instiftade år 1768 en fideikommiss av Övedskloster och underlydande egendomar. Den består än i dag, på Övedskloster och ett 30-tal andra gods i landet, trots riksdagsbeslut år 1963 om fideikommissernas avskaffande. Nuvarande fideikommissarie är friherre Hans Ramel. |
Foto: © Ragnar Lönnäng
|
© Ragnar Lönnäng. © Översättning Bryan Ralph. | Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten |
Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885. |
|
Illustration av © Lennart Frantzen.(www.gammalstorp.se har tillstånd att publicera). |
|
Övedskloster är, som namnet antyder, ursprungligen ett kloster inom premonstratenserorden. Den härstammar från Frankrike och introducerades på Öved via ärkebiskop Eskil i Lund. Han ägde mark i området, som han avstod för klosterbyggnationen. Detta skedde vid 1100-talets mitt och under Eskils tid tillkom även kloster inom premonstratenserorden i Vä och Lund. Klostren blev under hand ägare till stora jordområden som berövades dem under 1530-talet när reformationen ödelade deras verksamhet och mark och byggnader drogs in till kronan för att senare förlänas åt kungatrogna adelsmän. Vid 1500-talets slut var Tyge Krabbe länsman på Öved. Under hans tid ödelades det gamla klostret i en brand. Själva gården återuppbyggdes, men klosterkyrkan förblev en ruin tills den revs i slutet av 1700-talet. Den första privata ägaren, Otto Lindenov med hustru Anne Brahe, tillträdde Öved år 1614. Han dog redan 1618, men sonen Henrik Lindenov överlevde Skånes övergång till Sverige. Han trivdes inte som svensk undersåte och sålde därför godset år 1666 till fältmarskalken, greve Carl Mauritz Lewenhaupt. Den affären ledde till ett 90-årigt innehav av Övedskloster inom ätten Lewenhaupt. Såväl den första ägaren Carl Maurits som de följande generationerna ägnade sig åt militära yrken med stor framgång och vistades långa tider i svenska arméns fälttåg eller i utländsk tjänst. Den siste ägaren i ätten, Adam Lewenhaupt, sålde Övedskloster år 1753 till sin svåger, friherre Hans Ramel. Det blev inledningen till den Ramelska familjens innehav av godset, vilket består ännu i dag. Hans Ramel innehade ett stort antal gods som han ärvt efter sin förmögne far Malte Ramel. Han ägnade alla en stor omsorg, i synnerhet byggnadsbeståndet och kallades därför av samtidens människor för ”Bygge-Hans”. Under 1770-talet förändrades Övedskloster genom att de återstående klosterbyggnaderna revs och ett nytt slott byggdes på det äldre stenhusets grund. Förändringen hade projekterats av Carl Hårleman, men han avled samma år som affären slutfördes och efterträddes därför av såväl arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som hovintendenten och arkitekten Jean Eric Rehn. Adelcrantz ägnade sig åt huvudbyggnadens exteriör och Rehn fullbordade Hårlemans plan med utformning av borggårdspaviljongerna och interiörerna i själva slottsbyggnaden. Hårlemans ursprungliga generalplan, Adelcrantz och främst Rehns känsla för rokokon gjorde Övedsklosters slott till en av landets vackraste rokokoanläggningar. Byggnaderna uppfördes under åren 1763 - 1776. Hans Ramel instiftade år 1768 en fideikommiss av Övedskloster och underlydande egendomar. Den består än i dag, på Övedskloster och ett 30-tal andra gods i landet, trots riksdagsbeslut år 1963 om fideikommissernas avskaffande. Nuvarande fideikommissarie är friherre Hans Ramel. |
|
Foto: © Ragnar Lönnäng |
Foto:
© Jorchr
Licens:
CC-BY-SA 3.0 |
|
|
Öveds kloster 1936. |
|
Övedskloster på 1680-talet med ruinerna av klosterkyrkan (Buhrman-Fischer). |
|
Akvarell omkring 1780. |
|