Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Den nuvarande slottsbyggnaden från 1700-talets sista decennium är den tredje på Ovesholm. Den tidigaste, en medeltida sätesgård, skall ha legat på en plats sydväst om den nuvarande. Den ersattes, under 1620-talet, med en ny byggnad vid norra stranden av den sjö där det nuvarande slottet är beläget.

Den första kända ägarfamiljen, Ugerup, omtalas redan under 1500-talet som ägare till den dåvarande egendomen, Åkesholm. Vid 1600-talets början har en annan gren inom familjen, Urup, övertagit ägandet och det var Ove Urup som ett par årtionden in på 1600-talet ersatte den tidigare huvudbyggnaden med en ny, på en tomt i närheten av den nuvarande. Han ändrade namnet på godset till ett mera passande för sin person, Ovesholm. Byggnaden beskrivs som en ”typisk skånsk herrgård” med två våningar i korsvirke och en sidoordnad, fyrlängad ladugård med halmtak. Genom ingifte i den Ulfeldtska ätten gick Ovesholm i arv till Ebbe Ulfeldt år 1653. Han hade gjort en lysande karriär efter utbildningen, såväl i hemlandet, Danmark, som i andra europeiska länder och blev rikt belönad för detta, såväl i höga ämbeten som att han tilläts gifta sig med kung Christian IV:s dotter, grevinnan Hedvig av Schleswig-Holstein. Vidare utnämndes han till riddare av Elefantorden och tilldelades även Bornholm i förläning. Han blev därmed länsherre på sin egen ö och gjorde sig snart ökänd för sitt hårdföra utövande av detta ämbete.

Ebbe Ulfeldt var en kontroversiell person i sin samtid och lika hyllad som han var under Christians dagar, lika avskydd blev han efter Frederik III:s tillträde år 1634. Han anklagades för brutalitet mot sina undersåtar och svek mot kronan, varför han flydde till Stockholm där han togs emot under hedersbetygelser och genast utnämndes till generalmajor i svenska armén. Han var således i den svenska kronans tjänst vid tiden för freden i Roskilde och blev som sådan verksam med att organisera det svenska försvaret i den nya besittningen, Skåne.

Han dog i Stockholm 1682 och hans kungliga hustru i Kristianstad redan 1678, då utfattig. Ebbe Ulfeldts död innebar att den skånska grenen av ätten utslocknade.

Sofia Maria Ulfeldt, gift Ridderschantz övertog ägandet av Ovesholm och i sin tur en dotter Ulrika Eleonora Ridder­schantz fram till 1774, då ingifte Henning Reinhold Wrangel af Adinal tillträdde. Sonen Carl Adam Wrangel, senare landshövding i Kristianstad, övertog i nästa generation ägandet och byggde under sin tid det nuvarande slottet på Ovesholm. Sista generationen Wrangel ägde egendomen under fyra år till 1833, varefter en kusin, greve Axel Hugo Raoul Hamilton övertog och sedan dess har Ovesholm tillhört familjen Hamilton. År 1857 lät greve Hamilton bygga till en tredje våning på slottet och gav på så sätt byggnaden en rymligare interiör, samtidigt som proportionerna från den ursprungliga 1700-byggnaden gick förlorade.

Ovesholms slott är beläget c:a 7 kilometer sydväst om Kristianstad. Slottet är vackert placerat vid stranden av en mindre sjö och omgivet av en vidsträckt parkanläggning.

Nuvarande ägare är greve Raoul Hamilton.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Ovesholm från söder. Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

I grevens tid
År 1833 avled dåvarande ägaren till Ovesholm, Henning Gustaf Wrangel. Han hade inga barn som kunde ärva egendomen, utan den övertogs av en kusin, greve Axel Hugo Raoul Hamilton. Det blev inledningen till såväl det Hamiltonska ägandet av Ovesholm som en exponering av ett fascinerande och färgstarkt människoöde som utmärkte greve Hamilton. Han bosatte sig genast i den vackra tvåvåningsbyggnaden på Ovesholm, men såväl hans personliga läggning som det mångfacetterade affärslivet förde honom ut i världen i slutet av 1830-talet. Det hindrade inte att han behöll Ovesholm i sin ägo och gjorde flera förändringar som förbättrade driften av godset och gjorde huvudbyggnaden mera anpassad till tiden. Han, som många andra skånska godsägare, ville markera det ekonomiska uppsvinget vid 1800-talets mitt. Detta gjordes ofta genom omfattande tillbyggnader av slott och ekonomibyggnader och i många fall nybyggnader. I den andan tillkom den tredje våningen på Ovesholms vackra gustavianska slottsbyggnad, vilket vissa känner tveksamhet till i dag, men ”i grevens tid” fanns inga sådana synpunkter att fästa sig vid. Inte ens en hustrus kloka råd att lyssna till, eftersom greven hade valt att förbli ungkarl, tills vidare.

Hans omfattande affärsverksamhet och avsaknaden av en familj, gjorde att hans liv ditintills varit rotlöst, men omständigheterna skulle radikalt förändra den senare delen av livet.

Det berättas att han under en vistelse på Ovesholm, när han var 66 år gammal, skall ha hört några yngre anförvanter ha uttalat sig om hans ålder och att ”det var dags för den gamle att somna in” för att de själva skulle kunna berika sig av de tillgångar han hade. Detta uppmärksammades roat av ”den gamle” som i samma ögonblick han hörde deras önskan om hans undergång hade bestämt sig för att leva vidare i ett tillstånd som skulle få dem på andra tankar, men inte längre ensam. Han lät kusken sadla de bästa springarna framför den vackraste vagnen och lät sig köras till närmaste järnvägsstation där han löste biljett till Paris.

Ingen anade hans uppsåt och ännu mindre destinationen men efter någon vecka anlände ett telegram som avslöjade att han vistades i den franska huvudstaden.

Så förflöt ytterligare några veckor och en dag svänger ett hästdraget ekipage in på den cirkelformade framfarten till huvudbyggnaden på Ovesholm. Ur vagnen stiger, till allas glädje, greven, men till allas häpnad även en svartlockig, ung skönhet. Han presenterar henne genast som sin nyblivna hustru, Ann Mary Russel-Cruise från Irland, 23 år gammal.

Den äktenskapliga lyckan lämnade såväl materiella som mänskliga spår efter sig. Den unga irländskan var katolik och greven byggde därför ett kapell för hennes räkning, som alltjämt finns kvar på Ovesholm. De mänskliga spåren var två barn, varav sonen Raoul Gustaf övertog godset 1875 och blev en mycket respekterad riksdagsman som arbetade för rösträtt, fred och nedrustning och samhällets små och fattiga.

Greve Hamilton dog 1875, troligen nöjd med sitt liv.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Den klassiska fotovinkeln för att fotografera detta slott. Än idag på 2000-talet använder fotografer samma vy.

Ovesholm är ett gammalt herresäte som ursprungligen lär ha haft samma namn som socknen – Träne och som år 1374 kom att byta namn till Ågesholm/Åkesholm och några århundrade längre fram till Ovesholm.

Ove Urup uppförde år 1620 strax intill den lilla sjön en manbyggnad som år 1792 kom att omplaceras av Landshövdingen i Kristianstad Carl Adam Wrangel med ett corps de logis i två våningar med mansardtak något längre bort från sjön. Carl Adam Wrangel byggde även alla stenbyggnader, ladugårdar, arbetarbostäder samt anlade park och trädgård.

År 1857 påbörjades av Axel Raoul Hamilton en ombyggnation av huvudbyggnaden till dess nuvarande utseende med en tredje våning och förändring av entrén med stenkolonner.

Under åren 1979-1983 genomförde Raoul L Hamilton en genomgripande renovering av huvudbyggnaden och dess omnejd.

Vid infarten till Ovesholms Gods är ägarlinjen fram till mitten på 1800-talet inhuggna i stenpelarna.

Åkesholm /  Ovesholm från Nordost.
Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

   Till länken med nästan alla Skånska slott