Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Trakten där Råbelövs gods är beläget har varit bebodd redan under bronsåldern, vilket flera stora gravhögar och omfattande fornfynd vittnar om. Godsets medeltida historia är okänd, men man vet att en sätesgård var belägen på den nuvarande egendomen i början av 1500-talet. Ägare till gården skall ha varit riksrådet Claus Steensen Bille, vid den tiden en av provinsens rikaste män och medlem av en av Danmarks mest kända adelsätter. Han deltog i flera stridigheter, såväl mellan de svenska och danska rikena som interna strider inom Danmark. Bl a slöt han sig till Fredrik I och de styrkor som bekämpade hans motståndare Christian II i deras kamp om kungamakten. Som tack för denna tjänst förvärvade han även Wanås, som fråntagits ägaren Niels Brahe sedan denne satsat på fel kung i de inbördes striderna. Bille dog 1558 varefter ägandet övergick till hans son, Steen Bille.

Vid tiden för Kalmarkrigets utbrott, 1611, var nästa generation Bille ägare av Råbelöv. Han hade flera uppdrag för danske kungens räkning, bl a som befälhavare för de dansk-skånska styrkor som framgångsrikt bekämpade den svenske kungen Gustav II Adolfs trupper i slutskedet av deras plundringståg i nordöstra Skåne. En händelse, som höll på att kosta Gustav II Adolf livet, inträffade när Anders Billes styrkor genomförde ett framgångsrikt anfall mot svenskarna den 11 februari 1612 i Vittsjö. C:a 1200 svenskar stupade och kungen räddades ur en vak i Vittsjön sedan han förirrat sig ut på den svaga isen.

Fem år senare såldes Råbelöv till Christoffer Knudsen Ulfeldt, som 1637 uppförde en ny sätesgård på egendomen. Delar av den byggnaden finns ännu kvar som en lång, tvåvåningsbyggnad i tegel med Christoffer Ulfeldts och makans, Margarethe Urups, namnskiffer. Den nya sätesgården bestod i en nära nog sluten fyrkant, med mangårdsbyggnaden avskild från ladugården med en mur över borggården.

Råbelöv var sedan kvar i ätten Ulfeldts ägo fram till 1684, då ingifte Carl Gustaf Skytte övertog. En av de Ulfeldtska ägarna, Ebbe Ulfeldt, hade ett äventyrligt liv som finns skildrat under uppslaget Ovesholm. Sedan ägarna ur ätten Skytte sålt Råbelöv år 1732 till Ludvig Gustaf von Böhmen gick egendomen i arv inom familjerna von Böhmen, Ridderschantz och von Rosen fram till 1863 då den siste ur familjen von Böhmen förde över ägandet av den 1763 skapade fideikom­missen Råbelöv till ingifta familjen Kennedy. Familjen äger alltjämt Råbelöv genom godsägare Douglas Kennedy.

Egendomen innehåller bl a det vackra naturområdet Balsberget och en egen medeltidskyrka.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Råbelövs Grand Prix
Den 14 september 1952 var 35 000 förväntansfulla samlade på Råbelövs gods. De hade kommit för att uppleva premiären för den ditintills största sporthändelsen i nordöstra Skåne, TT-tävlingen (Tourist Trophy) för motorcyklar på den nyanlagda Råbelövsbanan. Flera av dåtidens främsta förare var där, bl a världsmästaren Siegfried Wünsche från Tyskland. Han körde en trecylindrig DKW 350 cc och vann med mera än en minut, trots ett tidstillägg för tjuvstart. Den tyngre 500 cc-klassen vanns av engelsmannen Dudly-Ward, men showen stals av hemmaförarna ”Varg-Olle” Nygren och Kuno Johansson. De utkämpade en hård duell om äran av att vara bäste svensk, som till slut utföll till Varg-Olles fördel.

Tävlingens huvudarrangör var SMK Kristianstad och tävlingsområdet var lokaliserat till Råbelövs gods. Ägaren,  Douglas Kennedy, var positiv till arrangemanget men hade som villkor att klubben skulle avsätta en del av intäkten till en fond för uppförandet av ett pensionärshem i Fjelkestad.

 Året efter, 1953, arrangerades ett nytt Skånelopp på Råbelöv och då var publikfavoriterna engelsmannen Armstrong på en 500 cc Gilera och Wünsche på DKW 350 cc. Båda vann, men Armstrong först efter en heroisk insats från den lokale verkmästare Evert Nilsson som, trots de italienska mekanikernas tvivel, lyckades reparera hans motor som havererat på träningen. Hela 60 000 personer såg loppen den 13 september det året.

1954 blev ett mellanår eftersom italienska Milano hade fräckheten att just den dagen arrangera en VM-tävlan och därmed befria Råbelöv från världseliten. Det året blev ändå en succé eftersom tävlingarna gästades av observatörer från KAK, i avsikt att bedöma möjligheterna att förlägga en stor biltävling till Råbelöv kommande år. Det skulle i så fall bli premiärtävling för bilar och erbjudandet togs emot med stor entusiasm, även om en del i SMK oroades över att publiken inte skulle räcka till för två stora evenemang samma år.

Den folklige ”motorprinsen” Bertil åtog sig att vara tävlingsledare. Han kom till Råbelöv redan på våren för att orientera sig och snart hade han kontrakt med flera förare ur världseliten, bl a Mercedesstallets framgångsrika duo Juan Emanuel Fangio och Stirling Moss. Sportsligt blev tävlingarna en stor framgång med lysande körningar av Fangio och Moss i sina Mercedes 300 SLR. Svensken Joakim Bonnier tog en bejublad seger i sin klass, efter en dramatisk kamp med italienaren Leto di Priolo. Tre dagars tävlande lockade 80 000 besökare.

Nästa år, 1956, skulle bli Råbelövsbanans stora genombrott eftersom loppet den 12 augusti ingick som en deltävling i Sportvagns-VM. Då kom alla de stora tävlingsstallen till Råbelöv med Ferrari, Maserati och Mercedes i spetsen och publiken jublade när Fangio, Moss och alla andra ur den yppersta eliten nådde toppfarter om 270 km/timma.

Ännu en sportslig succé som sågs av 60 000 personer. Det var dock inte tillräckligt för att täcka de stora omkostnaderna och tävlingen, som vanns av fransmannen Trintignant, blev ett ekonomiskt bakslag. Det året arrangerades även Grand Prix på MC och huvudklassen, 500 cc, vanns av engelsmannen Duke med kollegan Armstrong på andra plats.

Efter omfattande diskussioner vågade man sig på ännu en deltävling i sportvagns-VM år 1957. Nu hade ryktet om tävlingarna nått internationella media, så nyhetsförmedlare från tio nationer fanns på plats i Råbelöv. Tävlingen vanns av paret Stirling Moss och Jean Behra.

I och med detta arrangemang upphörde sportvagnstävlingarna på Råbelövsbanan, men ännu ett par år arrangerades MC-loppen. Båda de återstående tävlingarna, 1959 och 1961, hade status av Grand Prix, således ingående i VM.

Söndagen den 17 september 1961 hördes det sista ljudet av vrålande tävlingsmaskiner på Råbelövsbanan och lördagen den 12 maj 1962 såldes det återstående lösöret från banan och tävlingarna på auktion. Det enda som återstår av Råbelövs Grand Prix är pensionärshemmet i Fjelkestad.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Tillverkad av Flensburg, Matthias (1734-1815). Lavering, Råbelöfs slott (Robelöf) med friliggande byggnader, ligger norr om Kristianstad, är fideikomiss och ägs av Douglas Kennedy.

   Till länken med nästan alla Skånska slott