Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

http://www.sjorup-vallosa-byalag.se/75996538

Rössjöholms nuvarande byggnad ger ett modernt intryck, men egendomen som sådan är mycket gammal. Redan under 1300-talet och fram till 1560-talet ägdes dåvarande borgen och egendomen av ätten Geed. De ursprungliga borgarna, möjligen tre till antalet, har varit belägna på olika platser i omgivningen, varav den senaste från 1550-talet på en udde i Rössjön inte långt från nuvarande huvudbyggnad. 1500-talsborgen byggdes av dåvarande ägarinnan Karen Geed som en fyrlängad byggnad omgiven av en mur och förbunden med ”fastlandet” via en fällbar vindbrygga. Hon var gift med Mogens Krabbe till Vegeholm och på så sätt övergick Rössjöholm till ätten Krabbes ägande fram till 1672. Mogens Krabbe var av en förmögen dansk adelssläkt och med stor säkerhet bidrog han till finansieringen av hustru Karens borgbygge under 1550-talet.

Under skånska kriget, 1676-1679, förstördes borgen av snapphanarna. Då hade ägandet övergått till friherre Augustin Leijonsköld som var landshövding i Malmöhus län. Rössjöholms läge vid foten av Hallandsåsen bidrog till förstörelsen. Snappha­narna nyttjade den oländiga terrängen som basområde för sina operationer och ville inte störas av den närbelägna borgen på Rössjöholm. Friherre Leijonsköld avled 1680 och änkan Barbara Moser von Filseck lät 1696 uppföra en ny sätesgård på den plats där den nuvarande är belägen.

Änkan Filsecks arvingar sålde godset år 1702 till Nils Silverskiöld, även han landshövding och verksam som sådan i Kristianstads län. Rössjöholms sätesgård brann 1730 och han tvingades därför att uppföra en ny som stod klar redan 1731. När den nya gården skulle invigas under högtidiga former, med salut, riktades en av kanonerna så illa att huset antändes och brann ner till grunden. Den målmedvetne landshövdingen återuppbyggde genast huset som, utan salut, kunde invigas redan samma år som eldsvådan. Denna byggnad är den nuvarande huvudbyggnaden på godset.

Egendomen blev kvar i släkten Silverskiölds ägo till 1819 för att sedan byta ägare ett flertal gånger till 1857 då den inköptes av de danska baronerna Christian och Erik Rosenörn-Lehn och har sedan blivit kvar i denna släkt.

Nuvarande ägare är Fritz Rosenörn-Lehn.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Rössjöholm.
Foto © Bluescan sv wiki CC-BY-3.0

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Frans G. Bengtsson
Författaren Frans Gunnar Bengtsson föddes i förvaltarbostaden på Rössjöholm den 4 oktober 1894, där hans far Sven Bengtsson var förvaltare och inspektor. Modern Ella, som var utbildad sömmerska, blev efter giftermålet hemmafru och mamma åt den blivande författaren och fem syskon, varav två dog redan som småbarn. Han har, i sin självbiografi, skildrat barndomen på Rössjöholm som mycket lycklig i Den lustgård som jag minns (1953). Han kände sig tacksam över att ha upplevt en barndom bland de enkla ting som tillhörde lantlivet i den skånska skogsbygden. Därmed ansåg han sig bättre lottad än ”alla stackare som fötts i städer och stationssamhällen”. Han skildrar Rössjöholm, med sjön och den omgivande skogsmarken, som en av de vackraste platserna i Skåne. Mamman beskrivs som glad och tålmodig medan han återger pappan som tungsint och dyster till sinnes.

Han levandegör sin barndom genom att berätta om naturen, skolvägen, märkliga människor, fester och högtider men även hur han i sexårsåldern drabbades av scharlakansfeber, lunginflammation, difteri och halsböld på en och samma gång. Doktor Nylander diagnostiserade honom som ett hopplöst fall vilket fick honom att repa mod och överleva om inte annat för att reta doktorn. Det blev avbrott i skolan och ett år i sängen. Det berättas att han tillfrisknade först när fadern gav honom en sagobok och doktorn samtidigt ordinerade honom starkvin. Han erkänner själv i efterhand att läkningen påskyndades ytterligare av att han i lönndom utökade doseringen av starkvinet.

Frans G. Bengtssons litterära intresse började tidigt och efter hand läste han allt som fanns att tillgå genom att låna och i enstaka fall köpa böcker. I skolan blev han mest intresserad av ämnena historia, geografi och biologi, men hans begåvning gjorde honom duktig även i matematik och uppsatsskrivning. Han påstår sig ha saknat intresse av att läsa katekesen och andra religiösa skrifter.

Tiden i folkskolan slutade när gossen var nio år och han tvingades att flytta ifrån sitt älskade Rössjöholm till läroverksstudier i Kristianstad. Han tog studentexamen 1912 och fortsatte sina studier vid universitetet i Lund inom ämnesområdena historia och litteratur och senare religionshistoria, engelska och filosofi. Här började också hans litterära intresse att övergå i eget skrivande, främst lyrik. Efter fyra år i Lund, fyllda i lagom proportioner av studier, schackspel, litterär produktion och glatt umgänge insjuknade han i en njursjukdom och tvingades återvända till Rössjöholm i ett tillstånd som gjorde att den tillkallade doktorn även denna gång gav honom en begränsad tid att leva. Denna gång ordinerades han inget vin, utan han fick stränga order att just undvika detta och leva ett lugnt lantliv hemma på gården.

Efter några år som ladugårdsförman hos fadern, där han kombinerade jordbruksarbetet med skrivandet, återvände han till Lund 1927 för att ägna sig helt åt sitt författarskap. Här umgicks han med den tidens modernister, men påverkades aldrig av tidsandan utan höll fast vid att skildra historiska personer och hjältar från gångna tider

Hans litterära produktion kan indelas i fyra huvudområden, lyrik, essäer, historiska romaner och hembygdsskildringar. Han debuterade 1923 med diktsamlingen Tärningskast, varefter följde Legenden om Babel 1925. Essäerna kom ut under åren 1929-1943 och hade i de flesta fall historiskt innehåll eller beskrivning av hembygden. År 1935-1936 kom hans bok om Karl XII:s levnad i två band. Hans största framgång, Röde Orm, kom ut i två band 1941-1945. Han avslutade sin litterära produktion 1953 med Den lustgård som jag minns. Frans G. Bengtsson avled 1954.
© Ragnar Lönnäng.

   Till länken med nästan alla Skånska slott