Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

Platsen Snogeholm, där det nuvarande slottet är beläget, är känd sedan 1500-talet som en lantgård i den skogiga och sjörika bygden norr om Ystad. Vid den tiden var gården bebyggd med ett enkelt envåningshus.

Det finns dock tecken på att platsen kan ha haft bebyggelse långt tidigare. I den närbelägna Snogeholmssjön finns en mindre ö som kallas Hägerholmen eller Hejerholmen, där den medeltida borgen Heireholm skall ha legat. Borgens tidiga historia är okänd men det geografiska läget, inte långt från den viktiga ärkebiskopsborgen Sigostha, kan ha inneburit att det fanns ett samband mellan borgarna. Båda låg dessutom i Sövde socken som i sin helhet ägdes av de mäktiga ärkebiskoparna i Lund. Dessutom tyder borgens läge på en ö att den hade tillkommit i ett försvarsstrategiskt syfte.

I samband med reformationen förlorade Lund sin roll som ärkebiskopssäte och den katolska kyrkans världsliga rikedomar drogs in till kronan. Följden blev att ärkebiskopen fråntogs Sövde socken och därmed de egendomar som var belägna inom gränserna.

Vid tiden för reformationen blev Heireholm förstört, möjligen i en militär operation eller brand.

Sedan kyrkan berövats anläggningen övertogs den av riddaren Holger Gregersen Krognos. Han återuppbyggde borgen och tillförde den stora ladugårdsbyggnader vid stranden på fastlandet. Efter hans död övertog en dotter gården. Hon var gift med en Brahe på Krageholm och deras son, Peder Axelsen Brahe införlivade Heireholm (Hägerholmen) med Krageholm. Borgen blev återigen förstörd, nu med säkerhet  i en brand och återuppbyggdes aldrig.

År 1642 blev Snogeholm försålt till ätten Marsvin och under resterande 1600-talet till ätterna Bille och Thott. Den siste ur ätten Bille, Christian Bille, lät uppföra en ny huvudbyggnad i korsvirke med två friliggande flyglar omkring 1690. I början av 1700-talet övergick ägandet, genom arv, till lundaprofessorn  Thomas Ihre och senare till von Löwen, Morting och från 1795 ätten Piper som behöll egendomen under hela 1800-talet.

Det nuvarande slottet uppfördes under 1870-talet, då Erik Claes Gustaf Piper var ägare. Byggnaden har den franska barocken som förebild och består i en huvudbyggnad i två våningar, tre torn i tre våningar och två friliggande envåningsflyglar.

Under 1900-talets första hälft hade Snogeholm ytterligare tre ägare, Harry Treschow, Gunnar Svensson och Bleckert Wachtmeister.

År 1936 frånstyckades slottsbyggnaden med trädgård och park och har sedan utvecklats till en högkvalitativ hotell- restaurang- och konferensanläggning. Nuvarande ägare är Eva von Heideken och Fred Kristiansen.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Snogeholm slott.
Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0 – GNU Free Documentation License

Kejsarjakten på Snogeholm
Snogeholms slott är beläget inom det vackra och slottsrika naturområdet mellan Ystad och Sjöbo. Byggnaden och parken har ett utsökt läge på en udde i Snogeholmssjön som i sin tur omges av vacker ädellövskog på öar och stränder.

I dag är Snogeholm Skånes största strövområde med storslagen natur i form av bokskog, idylliska sjöar och ett rikt djur- och fågelliv. Tillgängligheten underlättas genom iordningställda vandringsleder, motionsslingor, grillplatser och andra arrangemang som berikar upplevelsen.

Områdets skönhet och djurliv blev bekant i ”stora världen” redan vid förra sekelskiftet. Hösten 1902, under det Piperska ägandet av godset, besöktes Snogeholm av den tyske kejsaren Wilhelm II, med uppvaktning. Syftet med resan var att jaga kronhjort, vilket skulle visa sig bli uppfyllt, med råge. Vid den tiden stod han på toppen av sin makt, intet ont anande om framtida turbulens i riket.

 Resan började med tåg från Berlin till någon hamn vid Nordtyska kusten. Där gick han ombord med uppvaktning och nödig utrustning på sin egen lustjakt Hohenzollern, som skulle föra honom till Malmö. Väl där bytte han färdmedel och gav sig ut på den skånska järnvägen, med destination Sövdeborgs järnvägsstation. I Sövdeborg väntade greve Piper med välkomstdelegation och utvald folkmassa, redo att hurra för sin höga gäst. Den röda mattan var utrullad på perrongen och ett fyrspann med vagn för gäster och koffertar stod berett att föra sällskapet till slutmålet, Snogeholms slott.

Till de väntades förvåning for tåget stationen förbi och visade inga tecken på vare sig inbromsning eller ännu mindre att stanna. De fick stå där med sträckta halsar, stirrande längs spåret, efter tågets vitgråa röksvans. Efter några kurvor upptäcktes det fatala att lokföraren fått fel körorder och kört förbi stationen av misstag. Bromssträckan var dock så lång att han nådde ända till Eriksdal, som var en anhalt i Fyledalen, innan ekipaget stod stilla och kunde backas tillbaka till sin rätta destination.

Jakten blev ändå lyckad och kejsaren nedlade, med viss assistans, 28 hjortar på tre dagar. Hjälpen var föranledd av att han saknade rörelseförmåga i sin vänstra arm och därför nödgades ”lägga stöd” på sin tjänstgörande adjutants axel.

 Kejsarens besök betraktades som en stor händelse på godset och har efterlämnat såväl minnesstenar som ett hus, ”Kejsarhuset”, på det ställe i markerna där kejsaren rastade. Särskilda minnesstenar påminner om där kejsaren åt frukost och på den plats nordväst om Kejsarhuset där han nedlade sin första råbock på svensk jord.

I slottet finns ännu Kejsar Wilhelms Salong, där han lär ha suttit på kvällarna, med uppvaktning och sällskap efter dagens jakt, intagandes den obligatoriska punschen som var den tidens förnämsta dryck i det svenska sällskapslivet.
© Ragnar Lönnäng.

   Till länken med nästan alla Skånska slott