Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

Den äldsta borgen var belägen i närheten av Sövde kyrka, drygt två km väster om nuvarande slottet. Borgen, som utgjorde centrum i en storgård, indrogs till danska kronan vid reformationen 1537, i likhet med andra kyrkliga gods. Vid slutet av 1500-talet ägdes borgen av Frederik Lange, men han övergav medeltidsborgen och byggde 1590-1597 Sövdeborgs slott på den plats det nu är beläget. Det ursprungliga slottet hade en sydlig och en östlig länga, omgivna av vallgravar och med ett runt torn som kröntes med en hög renässansspira. År 1630 övertogs Sövdeborg av Danmarks rikaste man, Tage Ottesen Thott till Näs och Ericsholm.

Tage Thott var länsherre på flera av de stora städernas borgar och gränsfästen under de skånska kri­gen. Sonen Otte Thott omnämnes som ägare till Sövdeborg redan 1639. Han var efter hand gift med två av Danmarks rikaste damer, ur ätterna Gyllenstierna och Rosencrantz. Under hans tid byggdes den norra längan i början av 1640-talet och han gav också hu­vudbyggnaden en praktfull in­red­ning som till delar ännu är bevarad, bl a de magnifika takdekora­tionerna i två av salarna. Stensalens vita stucktak har begränsade fält med en mängd bilder ur den klassiska antikens historia och idévärld medan röda salongen har ett snidat ekträtak i brunt, rött, grönt och guld. Otte Thott efterträddes av sonen Holger Thott, som blev den siste ur denna ätt på Sövdeborg.

När Skåne blev svenskt 1658 svor Holger Thott och hans bröder den svenske kungen trohet, men råkade ändå i konflikt med Sverige under skånska kriget och flydde till Danmark. Efter krigsslutet såldes ånyo Sövdeborg 1679 till fältmarskalken och generalguvernören över Skåne, Rutger von Ascheberg, som tillhörde en tysk-baltisk adelssläkt och hade tjänstgjort framgångsrikt i de svenska härarna i såväl trettioåriga kriget som i Karl X Gustavs fälttåg. Som generalguvernör var han mycket uppskattad, såväl av Karl XI som av sina undersåtar och lyckades därför genomföra sitt försvenskningsprogram med någorlunda humana metoder.

Rutger von Ascheberg avled 1693 och hans efterföljare delade successivt godset. År 1735 samlades egendomen åter under generalen Johan August Meijer­feldt. År 1788 såldes Sövdeborg till greve Carl Gustaf Piper som var innehavare av de stora Piperska fideikommissen och överkammarherre hos Gustav III:s gemål, drottning Sofia Magdalena. Under åren 1840-1844 genomförde Carl Piper en genomgripande restaurering av byggnaden och förvandlade då renässansslottet, under professor Carl Georg Brunius ledning, till en romantisk medeltidsborg. Hovstallmästare, greve Alfred Piper, gift med Ebba von Haffner från Egholm i Danmark,  bodde på Sövdeborg åren 1850 - 1910.

Genom ingifte övergick Sövdeborg till släkten Stiernswärd. Nuvarnde ägare är Erik Stiernswärd.

Sövdeborgs slott är det nordligaste av de fyra slott som är belägna i det vackra naturområdet mellan Sjöbo och Ystad. Landsvägen norrut från Skårby mot Sjöbo är en av de vackraste i Skåne. Närbelägna Snogeholms strövområde omfattar 800 ha tillgänglig natur med väl utmärkta vandringsleder.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Rutger von Ascheberg

Få personer är så förknippade med den smärtsamma försvenskningsprocessen som fältmarskalken, generalguvernören över de skånska landskapen, greven och kungavännen Rutger von Ascheberg. Hans militära bedrifter är obestridliga, vilket väl dokumenteras av hur den i övrigt sparsmakade Karl XI uttrycker sig. ”Jag elsker honom som han vore min far, för allt det lilla jag i krigsväsendet lärt, haver jag honom att tacka”.

Rutger von Ascheberg förvärvade Sövdeborg år 1679, just när det våldsamma och blodiga skånska kriget hade slutförts. Säljaren, Holger Thott, kunde inte förlika sig med sina nya herrar, utan beslöts sig för att sälja egendomen och lämna Skåne för gott.

Ascheberg, som tillhörde en tysk-baltisk adelssläkt, föddes i Kurzeme (Kurland) år 1621. Han hade tjänstgjort i den svenska hären såväl under trettioåriga kriget som i Karl X Gustavs polska och danska fälttåg. Som svensk officer under åren 1634-1679 deltog han i femton stora drabbningar och erövrade nära fyrtio standar och fanor, vilket på den tiden betraktades som en stor bedrift.

Aschebergs militära framgångar fick kung Karl XI att överösa honom med ärebetygelser och förtroendefulla poster i samhället. Han blev bland annat medlem av Kungliga rådet 1681 och upphöjdes till greve 1687.

I och med att Karl XI införde s k kungligt envälde upplöstes det tidigare högadliga Riksrådet. Det nya Kungliga rådet hade en sammansättning där de personliga relationerna till monarken var avgörande för invalet.

Rutger von Ascheberg tjänstgjorde som generalguvernör över Skåneland åren 1680-1693. Han hade en mera hänsynsfull attityd till försvenskningen av området än sin hårdföre företrädare Johan Gyllenstierna och lyckades på så sätt vinna ett visst förtroende hos befolkningen i de tidigare danska landskapen. Bland de åtgärder han vidtog var att återskapa Lunds universitet som invigdes för sin andra period som lärosäte år 1668. Den första perioden hade omfattat tiden från 1438 fram till reformationen, då alla katolska institutioner upphörde. Det nya universitetet hade naturligtvis en protestantisk inriktning och genom en prioritering av den teologiska utbildningen kom kyrkan att bli ett av de viktigaste inslagen i försvenskningsarbetet. De äldre, danska församlingsprästerna, byttes efter hand ut till svenska präster utbildade enligt den svenska traditionen vid det svenska universitetet i Lund.

Ett annat område som engagerade Ascheberg var försvaret, där han hade stora meriter. Han deltog därför aktivt i inrättandet av indelningsverket som genomfördes under 1680-talet. Regelverket trädde i kraft 1682 och byggde på ett kontrakt mellan kronan och landskapen, där varje landskap åtog sig att sätta upp och underhålla ett regemente om 1200 man.

Rutger von Ascheberg avled år 1693.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

   Till länken med nästan alla Skånska slott