Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

Svenstorps slott är det mest representativa, bland de skånska slotten, för den danska byggnadsstil som brukar kallas Christian IV:s renässans. Då var Danmark det ledande kulturlandet i Norden, tidsmässigt från 1500-talets mitt och c:a 80 år framåt. I och med Gustav II Adolfs militära segrar övertog Sverige den rollen. Kung Christian IV engagerade sig starkt i såväl stadsplanering som projektering och uppförande av enskilda byggnader. Under hans långa regeringstid blev den arkitektoniska gestaltningen friare, när borgarna successivt befriades från sina militära ändamål. Då kunde slottsherren i stället inrikta sig på en estetisk utformning som gynnade hans personliga status.

Huvudbyggnaden på Svenstorp utgörs av ett rektangulärt tvåvåningshus med en central renässansport i sandsten som entré till ett genomgående valv i bottenvåningen. Gavlarna har eleganta voluter, d.v.s spiralformade snäckornament som är utmärkande för renässansens och senare barockens formspråk. Byggnaden är ritad av den nederländske arkitekten och byggmästaren Hans von Steenwinckel d.ä. och färdigställdes under åren 1596 - 1599.

Vid tiden för byggnationen ägdes Svenstorp av Beate Huitfeldt, änka efter Knut Ulfeldt, tidigare riddare och riksråd, avliden 1586. Hon var väl förtrogen med tidens kulturella strömningar efter flera års tjänst hos drottning Anna Catherine vid det danska hovet. Efter drottningens död åtnjöt hon fortsatt förtroende hos Christian IV, som engagerade sig i planeringen av Svenstorps slott genom att rekommendera Steenwinckel som arkitekt.

Egendomen Svenstorp hade funnits i minst ett par århundraden före slottsbygget och med säkerhet varit en s k sätesgård. Under 1400- och delar av 1500-talet tillhörde gården enskilda ur ätterna Glob och Ulfstand men övergick vid 1500-talets slut till ätten Ulfeldt som behöll godset fram till år 1669, då Skåne blivit svenskt sedan 10 år tillbaka. Den siste ur ätten, Christoffer Ulfeldt, hade svårt för att förlika sig med de svenska makthavarna och lämnade Skåne för att bosätta sig på ett av sina gods i Danmark. Före flytten sålde han Svenstorp till fru Mette Rosenkrantz, som var den jordägare i Skåne som bäst förmådde utnyttja den konjunktur som rådde under försvenskningsperioden. Vid hennes död efterträddes hon på Svenstorp av den minst lika kända dottern, Mette Sophie Krabbe.

Vid hennes död år 1694 inköptes Svenstorp av rådmannen i Malmö, Peter Hegardt. Nästa generation Hegardt, dottern Maria, skulle bli den tredje bemärkta kvinnan vid Svenstorps gods. Hon levde ett långt och aktivt liv och tog väl hand om såväl sina gods som sitt privatliv. Hon var gift tre gånger och överlevde ändå den tredje maken, general Axel Gyllenkrok, i drygt 20 år. Genom Maria Hegardts sista äktenskap kom således den nuvarande ägarfamiljen till Svenstorps gods.

     År 1743 gjorde hon sina två gods, förutom Svenstorp även Stora Markie, till fideikommiss för såväl en son i det första äktenskapet (Store Markie) som sonen i det tredje, friherre Fredrik Gustaf Gyllenkrok. Han ägde flera gods, bl a Björnstorp i Skåne och Hässelbyholm utanför Stockholm. Med kronans medgivande flyttade han fideikommissrättigheterna från Hässelbyholm till Björnstorp, vilket lade grunden till det sambruk som råder i dag mellan de Gyllenkrokska fideikommisserna Svenstorp och Björnstorp.

Nuvarande innehavare är friherre Thure Gabriel Gyllenkrok. Slottet bebos av Nils Gyllenkrok med familj.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Svenstorps slott till höger på vykortet. Källa: Kalmar läns museum.

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Segerfesten på Svenstorp
I anslutning till det blodiga slaget vid Lund, den 4 december 1676, inträffade en närmast tragikomisk händelse med anknytning till Svenstorps slott.

Inför den kommande drabbningen norr om Lund hade den svenska hären gradvis trängt allt längre söderut i Skåne och slagit läger i området mellan Stora Harrie och Örtofta. Den danska hären hade slagit läger söder om Örtofta, till stor del på egendomen Svenstorps ägor. Den högste befälhavaren, kung Christian V, hade ”tagit in” med sin närmaste stab på slottet. Det förefaller som han ägnade större omsorger åt den kommande segern än att förbereda sig för andra taktiska alternativ, vilket han borde ha gjort, bl a med hänsyn till väderleken. Kungen själv logerade i ett rum beläget i bottenvåningen av den s k karnapbyggnaden som är en tornliknande kvadratisk utbyggnad från markplanet, till full höjd på slottets framsida. Alla i den danska ledningen trodde det skulle bli en enkel seger, varför Christian V lät kökschefen på Svenstorp förbereda en segerfest som skulle avnjutas när den svenska hären var slagen.

 Den svenska ledningen var fullt upptagen med taktiska överväganden, som gick ut på att ett vidare avancemang i sydlig riktning skulle ske över Löddeå. Vintern 1676 hade kommit tidigt till Skåne och redan i slutet av november började även de rinnande vattnen att frysa till. Det svenska avancemanget var planlagt till den 30 november, men uppsköts till den 4 december, för att den fortsatta kylan skulle göra isen så stark att den bar hästar, tyngre vagnar och kanoner. Efter rekognosering utfärdades en order den 3 december om att armén samma natt skulle gå över den frusna Löddeå, öster om Kävlinge, för att anfalla de danska styrkorna i flanken.

Denna manöver överraskade danskarna, men de lyckades ändå få initiativet och tvingade svenskarna söderut, mot Lund. Norr om staden grupperades härarna till strid och därmed inleddes det blodigaste slaget som någonsin utkämpats på svensk jord. Båda sidor hade framgångar och motgångar i enskilda förband och delar, men senare under dagen fick svenskarna gradvis övertag och lyckades kringränna så stora delar av den danska hären att striderna upphörde. Resultatet av ansträngningarna på båda sidor var att c:a 8 400 stupade låg kvar i den upptrampade sörjan av jord och blod. De begravdes i massgravar, varav en återfanns så sent som 1995.

Förlusten för danskarna innebar att Kung Christian fick hastigt lämna sitt läger på Svenstorp och därmed den beställda segermåltiden. Den tragikomiska avslutningen av det blodiga slaget vid Lund blev att den svenske kungen Karl XI tog in på slottet och övertog inte bara Christian V:s övernattningsrum, utan även hans förbeställda segermåltid.
© Ragnar Lönnäng.

Inte samma "slott" som det andra Svenstorp. Detta Svenstorp ligger utanför Ystad och är kanske inte ett slott i den rätta bemärkelsen. Arkitekttoniskt håller det däremot måttet väl med sina tinnar och torn.

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

Svenstorp 1680.

   Till länken med nästan alla Skånska slott