Trolle Ljungby
Trolle Ljungby | |
Den nuvarande egendomen Trolle-Ljungby har sitt ursprung i medeltiden. Det är känt att Ljungby, som var godsets namn före mitten av 1800-talet, var sätesgård för ätten Bille under 1300- och 1400-talen. Vid 1400-talets mitt såldes gården till Henrik Brostrup vars son i sin tur år 1514 överlät ägandet till en av Danmarks mäktigaste män, Jens Holgersen Ulfstand, riksamiral, länsherre på Gotland och byggherre till Glimmingehus. I slutet av 1500-talet brändes Ljungby av danskarna och borgen återuppbyggdes i början på 1600-talet av Knud Gyldenstierne och hans hustru Øllegaard Hvitfeldt, vilkas initialer finns på flera gavlar med årtalen 1629, 1633 och 1636. Resterna av den ursprungliga grunden syns inne på borggården och är troligen från 1200-talet. Familjen Gyldenstierne fortsatte sitt ägande av Ljungby i tre generationer, fram till 1662, då änkan efter den äventyrlige Kaj Lykke tvingades sälja egendomen till ambassadören Peter Julius Coyet. Familjen Coyet kom sedan att äga Ljungby i sju generationer fram till 1800-talets början. Flera manliga medlemmar av släkten Coyet var mycket framgångsrika som militärer, diplomater och politiker. Andra generationens Wilhelm Julius Coyet hade under slutet av 1600-talet skapat ett fideikommiss av egendomen och den siste innehavaren blev Ulrika Sparre, dotter till Helena Juliana Coyet och landshövdingen i Kristianstad, friherre Gabriel Sparre. Hon var gift med riksdrotsen, greve Carl Axel Wachtmeister. Han blev genom sin mor innehavare av Trollebergs fideikommiss med skyldighet att bära namnet Trolle-Wachtmeister. Han var Sveriges siste riksdrots och förste statsminister. Han dog år 1810 och efterträddes av sonen Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister som 1830 flyttade fideikommissrätten till Ljungby som därefter kallades Trolle-Ljungby. Han hade varit mycket framgångsrik som jurist och utsågs bl a till justitiekansler och fick titeln Excellens. Han avslutade dock sin juridiska bana och ägnade resten av sitt liv åt att utveckla förutsättningarna för jordbruksnäringen vid sina gods. Han tog fram nya och bättre brukningsmetoder som gav ett effektivare nyttjande av arealen och förbättrade metoder för djurhållningen, bl a genom nya djurstallar. Allt i den bestämda avsikten att göra jordbruket mera lönsamt. Excellensen Trolle-Wachtmeister avled 1871 och godset
har sedan blivit kvar i familjens ägo. Nuvarande fideikommissarie är greve
Hans Gabriel Trolle Wachtmeister, gift med Alice, född Tornerhielm,
överhovmästarinna hos kungen och drottningen. |
Foto: © Ragnar Lönnäng
Foto: © Ragnar Lönnäng |
© Ragnar Lönnäng. © Översättning Bryan Ralph. | Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten |
Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885. |
|
Ljungby horn och pipa Varje julafton firade trollen sin fest under stenen,
som höjdes upp på guldpelare just den kvällen. En julafton på 1550-talet
övertalade fru Sidsela Ulfstand en av sina stallkarlar att rida till
stenen för att klara ut vad som verkligen hände. När han kom fram till
stenen såg han att det var upplyst och att trollen drack, dansade och
roade sig under den. Två troll gick honom till mötes, det ena med ett horn
och det andra med en pipa, som de räckte honom med uppmaningen att dricka
bergakungens skål och att blåsa i bägge ändarna av pipan. På platsen fanns
en kristen flicka, som blivit bergtagen av trollen och varnade honom med
orden: ”Drick inte, men rid din väg. Rid på det årda och inte på det
hårda”, över den plöjda åkern och inte på vägen. Stallkarlen blev rädd och
hällde ut drycken över axeln. Några droppar föll på hästens länd som
sveddes av styrkan i drycken. Han flydde i sporrsträck, som fickan hade
sagt, och red tvärs över de plöjda åkrarna, med trollen efter sig. Flykten
lyckades för att trollen inte hade makt att hoppa över fårorna, eftersom
det då blev ett kors. De måste springa i fårorna från ände till ände. Just
när stallknekten kom fram till slottet, med trollen efter sig, drogs
vindbryggan upp och han kunde sätta sig i säkerhet med dyrgriparna i
behåll. Trollen uttalade då en förbannelse över gården, att den inte
skulle förbli i fru Sidselas släkt och att den skulle brinna tre gånger.
Olyckan skulle drabba den som fört bort hornet och pipan. |
|
Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0 |
|
Flackarp 1898. Hej |
Man sa att Flackarp lydde under "Ljungby
horn och pipa". Det syftar på två föremål på Trolle-Ljungby slott, ett
medeltida horn och en speciellt snidad pipa, omtalad av C.G: Brunius 1851
och dess sägen nedtecknad av V.J. Coyet 1620. Sägnen anger att tingen var
förtrollade och att spökeri alltid skedde i det rum som tingen förvarades.
Men "Ljungby horn och pipa" (se Nordisk familjebok) syftade på att
Trolle-Ljungby bildade ett patronellt pastorat i Lunds stift och att det
utgjorde en fideikommissegendom där Flackarp ingick. Sedan Coyets ärftliga
baroni dött ut, ärvdes Ljungby av Ulrica Lovisa Maria Sparre (d. 1848),
gift med riksdrotset greve K.A. Trolle-Wachtmeister till Trolleberg. Under
hennes tid överflyttades fideikommissen 1830 från Trolleberg till Ljungby,
som sedan dess kallades Trolle-Ljungby. (Det var väl antagligen under
denna tid som Per Svensson påbörjade arrendet.) Efter Ulricas son greve
H.G. Trolle-Wachtmeister ärvdes Trolle-Ljungby först av sonen och
landshövdingen A.K Wachtmeister och sedan efter dennes död 1907 av
verstekammarjunkaren greve H.G. Trolle-Wachtmeister (Nordisk familjebok).
Pehr Sandberg kallad honom således därför "H.G.T. Wachtmeister". |