Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

Egendomen Näs skall enligt traditionen ha funnits redan under 1000-talet, vid den plats, näset, där två vattendrag flöt samman. Det var tidigt en sätesgård inom den adliga familjen Thott. En av ägarna, Tord Thott, var gilkare, d v s hövding över Skåne under 1000-talets andra hälft. Ätten Thott är således mycket gammal och hade under många århundraden ett stort inflytande över dansk politik, förvaltning och i synnerhet godsutvecklingen i Skåne.

Den första dokumenterade ägaren till Näs var riddaren Stig Aagesen Thott som är omnämnd i urkunder såväl 1386 som 1412. Han följdes sedan av många generationer Thott, där Tage Ottesen Thott utmärkte sig genom att uppföra den första borgen, som stod färdig 1559. Märkligt nog vilar dagens byggnad på samma grund som den ursprungliga borgen från 1500-talets mitt.

Under den tid som återstod av danskt herravälde ägdes Näs av ytterligare generationer Thott, där ”Skånske kungen” Tage Thott var den mest namnkunnige. Sonen Knud Thott blev den siste ur ätten, sedan han efter freden i Roskilde och Sveriges övertagande tvingades i landsflykt efter en dödsdom för lojalitet med sina forna landsmän i skånska kriget.

Näs egendom drogs in till svenska kronan och förlänades Henrik Horn en kort period.

År 1682 blev fru Helle Rosencrantz ägare till godset. Hon figurerar i många godsaffärer i Skåne vid tiden för övergången till Sverige. Det kan inte tydas på annat sätt än att hon förmådde utnyttja det osäkra juridiska läget som rådde i Skåne åren efter 1658, för egen vinning,

Hon var änka efter det danska riksrådet och viceamiralen Niels Trolle. Därmed förde hon ätten Trolle till ett ägande av Näs som alltjämt består och redan samma år som hon övertog godset (1682), överlät hon det på sonen Arvid. En av de mest omtalade ägarna, Fredrik Trolle, förvärvade flera gods under 1700-talets första hälft och skapade på så sätt de Trolleska fideikommissen Trollenäs, Trolleholm, Trolle-Ljungby och Trollesund (i Nynäs­hamns kommun). Utöver namnet Trolle i godsen skulle de adliga fideikommissarierna även tillfogas släktnamnet Trolle till sitt eget, och därmed kopplades Trolle-Bonde till Trolleholm, Trolle-Wachtmeister till Trolle-Ljungby, och Trolle-Löwen till Trol­le­sund. Namnet Trolle kopplades till egendomen Näs, som då bytte namn till Trollenäs.

Arvid Trolle genomförde en omfattande restauration av borgen åren 1797 - 1798. Nästa restauration, åren 1891-1893, ledde till slottet nuvarande utseende. Ritningarna utfördes här, liksom vid restau­rationen av Trolleholm och många andra Skånska slott, av den danske arkitekten Ferdinand Meldahl. Resultatet blev att centralbyggnaden restaurerades och flyglarna nybyggdes.

Under 1980-talet delades egendomen i ett bolag, Trollenäs Gods AB, med Ulf Trolle som VD och slottet med parken som en självständig enhet under friherre Nils Trolles förvaltning.

Trollenäs är beläget c:a 5 km nordväst om Eslöv. Slottet har en vidsträckt och vacker park.
© Ragnar Lönnäng

Foto: © Ragnar Lönnäng

Foto 2006: © Roland Pedersen.

Trollenäs (Nääs) omkr. 1680. (Buhrman-Fischer).

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Brännvin till husbehov
Trollenäs, liksom flertalet gods i Skåne, har haft resurser att framställa destillerade drycker ”till husbehov” under de perioder lagstiftningen tillåtit detta.

Första gången svenska staten förbjöd husbehovsbränning var 1698. Sannolikt fortsatte bränningen, trots förbudet, vilket föranledde Karl XII att upprepa förbudet 1709 och vädjade samtidigt till folkets lojalitet med de fattiga och nödställda efter krigen som han ansåg behöva brödsäden bättre än brännerierna.

År 1746 gjordes en betydande upptäckt på brännvinsbränningens område, då ledamoten av Vetenskapsakademien Eva de la Gardie, lyckades framställa drycken ur potatis. På den tiden hade potatisen inte slagit igenom som föda och kunde därför användas utan att belasta samvetet hos brännarna för slöseri med brödsäd.

År 1756 utfärdas importförbud för alla alkoholdrycker och brännvinspannorna drogs in till staten. Förbudet pågick drygt 30 år, men 1787 släpptes husbehovsbränningen helt fri. Det ledde till en lavinartad utbyggnad av brännerier över hela landet. I Skåne blev det särskilt omfattande på grund av den rika tillgången på såväl brödsäd som potatis. Vid Trollenäs uppfördes år 1798 en särskild byggnad i natursten, avsedd endast för brännvinsbränning. Interiört var huset indelat i ett bränneri, en brännvinskällare och en kammare. Utrustningen i bränneriet var två inmurade brännvinspannor, en mäskkittel och en bryggkittel, allt i koppar, samt nio träkar för olika moment i processen. En brännmästare ansvarade för driften och till sin hjälp hade han en brännerikarl och en bränneridräng. Av bokföringen framgår att produktionen år 1815-16 uppgick till 3 865,5 kannor brännvin (en kanna är 2,6 liter). Av dessa gick 3 419 kannor till försäljning och resten, 446,5 kannor, förbrukades av herrskapet eller delades ut som stat till godsets anställda. De som producerade drycken gick inte lottlösa. Brännmästaren fick den största ransonen, 19,1 kannor, eller strax under 50 liter, medan brännerikarlen fick nöja sig med 9,55 kannor, eller knappt 25 liter. Till och med hästarna erhöll en ranson om 1,5 kanna per häst och år. Bränneridrängens tilldelning framgår inte av bokföringen.

Under 1800-talet tilltar missbruket i en sådan omfattning att staten under 1850-talet inför flera restriktioner i den privata produktionen och stoppar all husbehovsbränning år 1860. Då upphör bränneriet på Trollenäs, men byggnaden är alltjämt kvar och tillgänglig som kafé och galleri.
© Ragnar Lönnäng

Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

Året är okänt, men långt innan bilden till vänster togs. Men inte så mycket har förändrats.

Kolteckning av Ferdinand Boberg (1860-1946) 1916. Källa: Digitaltmuseum, Nordiska museet. Licens: CC-BY-NC-ND

Kolteckning av Ferdinand Boberg (1860-1946) 1916. Källa: Digitaltmuseum, Nordiska museet. Licens: CC-BY-NC-ND

Kolteckning av Ferdinand Boberg (1860-1946) 1916. Källa: Digitaltmuseum, Nordiska museet. Licens: CC-BY-NC-ND

Foto: © Fred Lundberg.

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

   Till länken med nästan alla Skånska slott