"Bantam" Robot 53

Lite bilder om hur det såg ut på pansarvärnsrobotplutonen i Ystad 1970-1971
Helt enkelt lite av livet i "lumpen", för oss som var där.

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr

 

     

Fred

 

Dan

     

Du lumparkompis som hittat oss.
Du får gärna kontakta oss och om du har foton från vår tid i Ystad. Vill vi gärna ta del av dem.

 

Produktbilder av Bantamrobot 53     

Schweiz försvarsmakt och Bantam  

Karlskogabilder, Bantams hemstad  

Radiosambandet

Bilder tagna i fält

Fordonen i plutonen

Plutonens övriga vapen för egenskyddet

Förläggning, tält och annan utr.

Granatgevär, Pansarskott, K-pist

Argentinas försvarsmakt och Bantam  

Gruppfoto

 

Plutonfälttävlan

 

 

 

Länk till Ystads Militärhistoriska museum YMHM.se

Bofors, se wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bofors

 

   

Produktbilder av Bantamrobot 53  

Bantam ( Bofors ANti- TAnk Missile) eller robot 53 (Rb 53) var en Svensk trådstyrd, pansarvärns missil utvecklades i slutet av 1950-talet av Bofors.
Den tjänade med de svenska och schweiziska arméerna från 1963 respektive 1967, det kan antingen distribueras av en enda man som bär en missil och kontrollutrustning eller från ett fordon. Den har monterats på Volvo L3314* och Scottish Aviation Bulldog**.
 I den schweiziska armén monterades den på Steyr-Daimler-Puch Haflinger lätta fordon.
Notering till texten ovan.  
*
Att robotlådorna  Bantam var monterade på Volvo-valpar oavsett årgång eller modell kan inte bekräftas. Möjligtvis som en mindre test någonstans, men i så fall aldrig något som gav resultat.
Uppgiften kan ha med att göra att den tidigare pansarvärns-roboten, RBS 52 monterades i Volvo-valp L 3314. Utrustad med utskjutningsanordningar och hållare för styrutrustning till RBS 52.
**
Likaså att planet Scottish Aviation Bulldog skulle ha Bantamrobotar som bestyckning låter mer än konstigt. Det var svårt nog att styra dessa robotar på marken där skytten låg stilla "i lugn och ro". Att som andrepilot kunna styra en Bantam från ett plan måste vara i stort sett en omöjlighet.
Bilden nedan från helikopter bevisar helt klart att man avfyrat en robot, men samma fråga kvarstår – hur lyckas en skytt nå målet med en precision som är acceptabel, sittande i en helikopter?
Vi skall ha i beaktande att på den tiden var robotarna inte självmålsökande – de styrdes mekaniskt och fysiskt av en soldat.

Fabrikat; typ och modell: Volvo L 3314 A PU/1966. Utrustad med utskjutningsanordningar och hållare för styrutrustning till pansarvärnsrobot RBS 52.
Detta kan ha gett upphov till att man kanske trott att även Bantam, robot 53, ibland var fast monterade i en Volvo-valp – så har det dock aldrig varit.
Källa: Armémuseum. CC-BY

Foto: Towpilot. CC-BY-SA 3.0

Bantam avfyrad från helikopter.
Skannat från Boforsaktuellt 5 1966.

   
   

Sverige och Schweiz är tvåländer som använt Bantamroboten. Men uppgifter visar på att även Argentina har haft en del Bantam, men de kanske inte var så överväldigande av modellen verkar det som.

   
   

Källa: Armémuseum.

   
   

Källa: Arboga robot museum.

   
   
   
   

Stridshuvud till Robot 53, Bantam. riktad sprängverkan.
Källa: major Fredrik Johnssons Masteruppsats i militärteknik.

Stridshuvud till Robot 53, Bantam. riktad sprängverkan.
Källa: major Fredrik Johnssons Masteruppsats i militärteknik.

   
   

Skiss av Bantam
Källa: major Fredrik Johnssons Masteruppsats i militärteknik.
 
    Major Fredrik Johnssons Masteruppsats i militärteknik, hela dokumentet 6 MB. Ovan 3 bilder hämtade från uppsatsen.
   
   

Detalj av det elektriska systemet i roboten. Kan nog knappast kallas digitala systemet då det handlar om 1960-1970-tal.
Tyvärr hittar vi inte bättre bilder på just innanmätet.
Källa: Arboga robot museum.

   
   

Manual för soldatutbildning.

   
   

Illustrationen visar en mycket lämplig skjutställning. Robotskytten en bit bakom robotlådan, elevering och riktningen är exemplarisk. Bilden visar också att roboten är trådstyrd, dock var trådarna i verkligheten osynliga för skytten.
Källa: SoldF 2 av årgång 1972.

   

Till toppen av sidan

   

Funktion
Roboten var trådstyrd med max räckvidd på 2 km. Den var placerad i en fyrkantig låda som också fungerade som utskjutningsramp.

Lådan med robot riktades mot målet. Vid sidan hade skytten ett styrdon som var anslutet till lådan med en 20 m lång kabel. Efter avfyring styrde skytten med hjälp av robotens spårljus in den på siktlinjen mot målet. Vid träff i målet utlöstes stridsdelen med anslagskontakter. Roboten framdrevs med krutmotorer, en startmotor och en banmotor med total brinntid ca 25 s.

Textkälla: Arboga robotmuseum.

 

Totalt tillverkades 33 000 robotar för det svenska försvaret och på export. Robot 53 Bantam avvecklades 1992.

 

Data låda
Längd   40 mm.
Bredd              180x180 mm.

Data robot
Längd               84,8 mm.
Diameter           110 mm.
Spännvidd         290 mm.
Vikt                  13 kg.
Hastighet           85 m/s.
Verkansprincip  RSV

   
   

Robotenhet.
Bild från manualen.

Kabelmes med 100 meter kabel, rulle och fördelare.
Bild från manualen.

   
   

Uppställning av robotlåda. Lägg märke till att ryggsäcksmesen också är startramp för roboten. En detalj är också markspiket som sticker framför mesen som håller rampen på plats när roboten avfyras.
Bild från manualen.

Losstagning av främre locket, som också innehåller kabel som skall monteras på styrdonet, eller om flera robotar är anslutna till samma styrdon monteras kabeln på en fördelare.
Bild från manualen.

   
   

Skyttens ställning vid styrning av roboten.
Bild från manualen.

Kabeln anslutes till robotlådan.
Bild från manualen.

   

Till toppen av sidan

   

Här en annorlunda "eleveringsbygel". Normalt är det samma mes som roboten bärs i på ryggen som användes som startramp.
Se bilden här under. Den här versionen med "inbyggd" bygel på robotlådan var aldrig något som vi hade på P7 i Ystad.
Källa: Armémuseum.

   
   

Robotlåda med robot, bärmes och styrdon. Den utrusningen som en enskild soldat bar på. Till detta kunde han bära ytterliggare två robotlådor i vardera handen.

   
   
   
   

Träning i simulator. Detta utspelar sig i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet och då kostade enligt uppgifter en enda robot 55.000 kr, vilket naturligtvis var på tok för dyrt att träna med. Enligt SCB:s omräkningstabell motsvarar denna summa i november 2018  438.818 kr.

Vi var 30 man i plutonen och alla skyttar, som var 26 stycken fick skjuta 5 robotar var. De fyra gruppscheferna fick nöja sig med att skjuta 3 var. Så vi skickade iväg totalt 142 robotar, då till ett värde av 62.312.156 kr om de avskjutits idag.

   

Till toppen av sidan

   

Källa: Armémuseum.

   
   

Källa: Armémuseum.

   

Till toppen av sidan

   

Källa: Armémuseum.

   
   

Titta noga i "aktern" på roboten. I det mittersta vita hålet rullades styrtrådarna ut. Runt detta satt fyra spårljus, där man tände alla fyra vid dagsljus och vid mörker tände man endast ett spårljus för att inte blända skytten. Skytten ser ju inte själva roboten, utan det är spårljuset i bakdelen som skytten ser. Vad skytten ser är egentligen bara ljuset av ett "tomtebloss" som avlägsnas i en hastighet av 85 m/sek
Det fanns inte heller någon automatisk målsökning, så det gällde för skytten att inte blinka för länge.
Källa: Armémuseum.

   

Till toppen av sidan

   

Funktionsföljd vid avfyring.
1. Provknappen trycks in, före avfyrning.
2. Robot uttag väljes och om det skall vara ett eller fyra spårljus tända. I skymning och dåligt ljus väljer man ett spårljus för att inte blända skytten. Vid sol och dagsljus valdes oftast fyra spårljus så man såg dem tydligt. Skytten ser ju inte själva roboten, utan det är spårljuset i bakdelen som skytten ser.
3. Säkringen frikopplas och styrsändaren startar.
4. Avfyringsknappen trycks in och roboten skjuter iväg.
5. Roboten har rört sig 30 mm och gyrot frikopplas.
6. Roboten lämnar lådan och vingarna fälls ut.
7. Roboten har flugit 1 meter och vingarna är helt utfällda och fastlåsa.
8.Roboten har flugit 40 meter. Drivmotorn startar och spårljusen tänds.
9. Roboten har flugit 45 meter. Startmotorn är utbrunnen och accelerationen har upphört. hastigheten 85 m/sek upprätthålls av drivmotorn resten av skjuttiden. Det har gått 3,3 sekunder från avfyrningen.
10. Roboten har flugit 230 meter. Tändröret armeras och nu gäller skarp läge.
11. Roboten är på väg mot sitt mål, dock måste skytten hela tiden styra roboten då den är trådstyrd och har ingen egen målsökning.

   
   

Källa: Armémuseum.

   
   

Tyvärr hittades ingen äkta bild när roboten har sina vingar infällda, så som den ligger i robotlådan. Detta är ett försök genom bildmanipulation att skapa en någorlunda bild av hur det såg ut.
Grundkälla: Armémuseum.

   
   

Tyvärr hittades ingen äkta bild när roboten har sina vingar infällda, så som den ligger i robotlådan. Detta är ett försök genom bildmanipulation att skapa en någorlunda bild av hur det såg ut.
Grundkälla: Armémuseum.

   
   

Robot kvar i lådan, med infällda vingar.

   

Till toppen av sidan

   

Källa: Gotlands försvarsmuseum.
Enligt (obekräftat) uppgift skulle en enda robot 1970 kosta ca. 50 000 kr. Omräknat till dagens värde enligt SCB skulle detta motsvara ca. 403 719 kronor. Plutonen hade 30 soldater och varje soldat sköt 4 robotar i snitt. De som blivit utsedda till skyttar sköt 5 robotar och de som var utsedda till gruppchefer fick bara skjuta 3.
1970 kostade detta sex miljoner och omräknat till dagens värde hade det blivit nästan 50 miljoner.

   
   

Robotlåda.
Källa: Armémuseum.

   
   

Måtten på robotlådan

Mått på Robot 53, även kallad Bantam.

   
   

Styrdon, uppfällt och redo för inkoppling av kablar.
Grundkälla: Armémuseum.

   
   

Styrdon med skyddslock.
Grundkälla: Armémuseum.

   

Till toppen av sidan

   

Undersidan av styrdonet, som också visar bärremmarna så man kan bära styrdonet som en ryggsäck. Styrdonet är en rejäl pjäs att bära tillsammans med all annan utrustning som soldaten skall ha med sig. Ganska tung, kantig och otymplig och gav otaliga blåmärken.

Styrdonet med påmonterat skyddslock

 

   
   

Styrdonsbatteri

 
   
   

En lathund som vi soldater använde i fält. Den var gjord på en transparent skiva i samma skalla som de kartor vi använde. Genom att lägga skivan på kartan kunde man mycket lättare avgöra längsta skjutavstånd. Ibland kunde det också handla om ett minimiavstånd. Dock i praktiken var allt under 1000 meter till målet inte så lyckat då skytten bara hade halva tiden på sig att få in roboten i mållinjen. Roboten styrdes av soldaten och det var dennes skicklighet som helt avgjorde om det blev en träff eller ej.
Med dagens mått mätt var träffsäkerheten under all kritik, men då 1960-1970-tal kunde man tydligen acceptera en träffsäkerhet på runt 25%.

   
   
   
   

Kontrollinstrument för att testa robot, batteri och kablar.

   
   
   

Till toppen av sidan

   

Ryggmes för 100 meter kabel. Den avtagbara fördelaren sitter högst upp till vänster på bilden då man ville koppla ihop mer än tre robotar till ett styrdon. Eller om man av någon anledning måste lägga skytt och avfyrningsplats långt ifrån varandra.

   
   

Fördelaren är på denna bild borttagen.

   
   

Kabelrulle till robot 53.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

   
   

20 meter kabel i locket på robotlådan. Detta var oftast tillräckligt för det var inte heller helt lyckat att skytt och robot var allt för långt ifrån varandra då allting byggde på visuell kontakt och skyttens skicklighet

   
   

20 meter kabel i locket på robotlådan.

   
   

Till toppen av sidan

   
   

Bilder tagna i fält

Robotplutonen P7 Ystad 1970-1971  

Paus i skogen. "Kaffekitteln" eller det vi kallade för "snuskburken" syns bak i jeepen. Bilden är från en repmånad.

Nu börjar det hända något. Här åker vi med mc-ordonnans.

   
   

Här gör de två soldaterna  (Sören L och Dan S) det som man ofta gjorde i lumpen – De väntar, väntar och väntar.
Bildkälla: Dan Sundström.

   
   

Fika bak i Volvo 903 jeepen. I väntans tider. Ja så såg han ut en gång i tiden, hemsidan gammalstorps.se:s grundare, då 20 år.

Robotlådorna utplacerade.

   
   

Säkert minen efter en lyckad skjutövning (Fred L) med granatgeväret som oftast kallas för "Carl Gustav".
Bildkälla: Dan Sundström.

Kallt om öronen (Dan S)? På båda bilderna är öronlapparna nere, så det har nog "bitit i skinnet" på slätten.
Bildkälla: Dan Sundström.

   
   

Titta noga mitt i bild. Där ligger en granatgevärsskytt som just avfyrat en pansarsprängande projektil (åt höger i bilden). Vad som syns till vänster bakom är eldflamman och en tidigare tomhylsa från förra avfyringen som skickas vidare bakåt av trycket. Övningen kan ha gått ut på att en fiendestridsvagn kommit så nära att det var för kort avstånd för att avfyra en robot.

Robotplutonen var inte ett "stridande" förband i den meningen, utan man grupperade sina robotar, avfyrade dessa mot framryckande fiendestridsvagnar. När detta var gjort omgrupperade man snabbt till ett nytt ställe. De två granatgevären som ingick i plutonens vapenarsenal var egentligen för eget skydd.

   

Till toppen av sidan

   

Ystad 1970-1971. "Torrövning" med granatgevär. Med skarp ammunition hade klart ingen kunnat stå bakom  skytten.
Från vänster: Rustmästare Eliasson, okänd som tittar bakåt och Christer Ö, som är på väg att hämta ny ammunition.
Bildkälla: Dan Sundström.

   
   

Dan får något i sin kåsa av Fred, men vad? I fält är oftast maten alltid "grytor" Ibland gott, ibland bara någon oidentifierad röra, som man inte vet vad det är. Men eftersom blev påfyllning här var det kanske inte så dumt?
Bildkälla: Dan Sundström.

   
   

Nej det är ingen fiendestridsvagn som kom bakifrån, det  är vår egen "Gustav-Adam".

   
   

Här lär vi oss nog gräva gropar. Att gräva gropar och sedan fylla igen dem såg nog befälen som fysisk träning.
Bildkälla: Dan Sundström.

   
   

Skytten längst till höger på bilden, bredvid en observatör och sedan kommer radiosambandet.

   

Till toppen av sidan

   

Här tränas det granatgevärsskytte. Dan till vänster och Sören till höger.
Bildkälla: Dan Sundström.

   
   

Robotlådorna stridssatta och klara för avfyrning. En stridsvagn väntar i gläntan på att robotarna skall kunna slå ut några fiendestridsvagnar innan de upptäcker oss. Att se roboten framifrån var i princip omöjligt.

   
   

Bilden är ett collage, men så här såg det ut när roboten lämnade avfyrningslådan – om du inte blinkade!

   
   

Eventuellt en autentisk bild när roboten lämnar avfyrningslådan. Bilden från 1965. Källa: B Pilen Nr: 4.

   
   

 

 
   
   

Styrdon. Bredvid ligger en K-pist som var robotsoldaternas personliga vapen. Längst ner till höger i bild ligger hylsor till lyspistolen.

   

Till toppen av sidan

   

Styrdon, inkopplat med alla kablar färdigt för avfyring.

   
   

Skytt (Christer Ö) anpassar sin skjutställning

   

Till toppen av sidan

   

Produktinformation vid en övning där allmänheten hade tillträde.

   
   

Avfyrningslådorna väl camouflerade – förlåt så får man inte säga på svenska, det heter maskerade. Att säga camouflerade på 1970-talet var nästan förenat med att man hamnade i vaktens arrestlokal.

   
   

Dagens övning vid skjutfältet Hammars backar utanför Ystad är slut och utrustningen packas ihop.

   
   

Bilden är ett collage, men så här såg det ut när roboten lämnade avfyrningslådan – om du inte blinkade! Här en övning på Hammarsbackar med "skarpladdade" robotar.

   
   

Så här kunde det se ut i verkligheten. Är precis som skolexemplet som visas på manualen.

Ett perfekt läge för skytten då han ser roboten hela tiden och den är också riktad direkt mot målet. Ibland kunde situationer uppstå då man inte hann ändra riktning på robotlådan utan roboten gick iväg i en annan riktning än målet.
Enda lösningen var att en skicklig skytt hanterade styrspaken med stor precision för att få den att styra mot målet.

Skillnaden mot att styra radiostyrda flygplan är mycket liten, men förmodligen är det idag mycket enklare att styra ett modellflyg än det var för soldaten på 1960-talet med roboten.

Foto: Krigsarkivet.

Som tur var slapp vi vara med om att cykla med robotar på ryggen, men det visar hur ett av dåtidens pansarsprängande vapen kunde förflyttas på ett enkelt och smidigt sätt. Även ett bra sätt att dolt ta sig fram till skjutplatsen då motorbuller och rök annars ofta röjer förflyttningar. Bilden är från april 1965.

   

Till toppen av sidan

   

 

 

Karlskogabilder, Bantams hemstad  

Du hittar nedan (Bofors) Karlstadsbilder på sajten https://www.karlskogabilder.se/piwigo/index.php?/search/2350.
Alla bilder finns redan publicerade på nätet, men vi vill ändå samla dem här på vår sida om "Bantam", då det inte alltid är så lätt att hitta. Bilderna kommer från grunden från Bofors som tillverkade robot 53. (Alla bilder tagna innan 1969).
   

Bantamskytt i ställning.
Skannat från B pilen nr 4 1962.

   
   

Bofors Bantam Skytt. Styrdonskåpan avtagen och kikaren är uppfälld. Styrspaken skymtar mellan skyttens tummar.
Styrdonet verkar på denna bild från 1962, vara ett annat än det vi använde 1970-1971.
Skannat från B Pilen 4 1962.

   
   

Bofors Bantam i Genomskärning.
Skannat från B Pilen nr 4 1962

   
   

Artilleridirektör Börje Af Klint demonstrerar Bantam.
Foto Steffner, Schönning, Tillman.
Skannat från B Pilen nr 3 1960.

Bantam bärs på ryggen av en soldat.
Skannat från B Pilen nr 4 1962

   
   

1964 11 10 Montering av Bantam.
Foto Falk.
Skannat från B Pilen nr 1 1965.

En av de största arbetsuppgifterna har varit mätningar i samband med framtagandet av Bantam. Här avspelas ett band av civilingenjör Jan-Erik Wallin och de olika mätvärdena registreras grafiskt.
Foto KC4, Skannat från B Pilen nr 6 1960.

   
   

Slutmontering av Bantam på RA området.
Skannat från B Pilen 4 1962.

   
   

Bantam avfyrad från helikopter.
Skannat från Boforsaktuellt nr 5 1966.

   
   

Bofors Bantam.
Skannat från B pilen nr 4 1962.

   
   

Bantam Skjutning juni 1959 på Skjutfältet.
Foto KMPS, Skannat från B Pilen nr 1 1960.

   
   

Bofors Bantam Roboten strax före träff.
Skannat från B Pilen 4 1962.

   

Boforsprodukter uppställda framför Bofors Hotell 1965.
Till vänster Verkställande artilleridirektör Börje af Klint.  I mitten Disponent Sverre R:son Sohlman.
Till höger verkställande direktör Per Odelberg.

   
   

Till toppen av sidan

 

 

 

Pansarvärns robotplutonens övriga vapen

 

Granatgeväret "Carl-Gustav"

Robotplutonen var ju egentligen inte ett stridande förband i den bemärkelsen att de "uppsökte strid".

Robotplutonen omgrupperade snabbt efter en skjutning, för att ta sig till en annan plats där fienden kunde tänkas ta sig fram med pansarfordon. Därför var alla personliga vapen kanske lite "klena" och till stor del var det för sitt eget personliga skydd..

Förstärkningsvapen i robotplutonen var  två stycken granatgevär, döpt till Karl Gustav

Klassat som ett av världens bästa granatgevär "Karl-Gustav" kallat, är ett svenskt vapen som användes nästan av all världens militär. Plutonen hade två sådana som förstärkningsvapen, och en robotpluton var totalt på ca. 25 man.

Foto: Jorch-CC-BY-SA-3-0
Bild ID: GRG_001. (bilden ej från Ystad)

   
   

Granatgevärsskytt.
Källa: SoldF 1, Soldaten i fält årgång 1972.

   
   

Ammunition till granatgevär, här övningsversionen.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

 
   
   

Granatgeväret var inte helt lätt, många kanter som gjorde att man med jämna mellanrum hade ett antal tjusiga blåmärken lite överallt.
Källa: SoldF, Soldaten i fält årgång 1986.

Laddaren hukar sig ner och håller för öronen.
Källa: SoldF, Soldaten i fält årgång 1986.

   
   

Ett typiskt bakhåll. Källa: SoldF, Soldaten i fält årgång 1986.

   

Till toppen av sidan

 

 

Pansarskott, modell 1968

Pansarskott, modell 1968 "miniman".
Pansarskott är bärbara engångsvapen och tillhör kategorin närpansarvärn (närpv). Drivladdning och eldrör är konstruerade efter den s.k. bakblåsprincipen, vilket innebär att en stor del av drivladdningens energi går ut genom eldrörets bakre del. Fördelarna är främst två; vapnet blir rekylfritt och vikten kan hållas nere emedan trycket i eldröret begränsas och kan då tillverkas med tunnare väggar. Verkansdelen består av en granat med RSV- (Riktad SprängVerkan) laddning. Granaten penetrerar 30-40 cm pansar.

Pansarskott m/1968 "Miniman" har eldrör av glasfiber och är betydligt lättare än m/1946. Verkan är dessutom betydligt mindre. Sikte upp till 250 m. Vapnet bara släpptes på plats då det var ett engångsvapen.
Bildkälla: Gotlands försvarsmuseum. Textkälla: Kringla

   
   

Pansarskott modell 1968 i genomskärning.
Källa: Milliseum.

   
   

Pansarskott modell 1968 i genomskärning. Aven om det är samma vapen som ovan bild, skiljer de sig ändå en aning invändigt.
Källa: Armé museum.

   
   

Bildkälla: Krister´s Militariasida

   

Till toppen av sidan

 

 

Kulsprutepistol 45B, i dagligt tal kallad för "K-pist"

   

Kulsprutepistol 45B, i dagligt tal kallad för "K-pist". Kanske ett av världens mest enkla och mest fungerande vapen i alla väder.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

Kpist m/45 tillverkades också på licens av flera andra företag, bl.a. i Indonesien och Egypten (under namnet "Port Said"). I USA tillverkade Smith & Wesson en kopia av m/45 under namnet "S&W mod. 76" och MK Arms som "Mk-760". Vapnet finns i två modeller, m/45 och m/45B. Den senare modellen skilde sig från m/45 så till vida att den bl.a. var grönlackerad och att bakstycket försågs med en extra hake för att förhindra att vapnet delade sig.
Källa: Flygvapenmuseum.

   
   

Magasin till kulsprutepistol 45B.Laddades med 36 st. 9 mm patroner.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

Slutstycke av stål till kulsprutepistol M/45 B. Avlångt med ett handtag på sidan. Fast tändspets i ena änden samt utdragare eller utkastare i ett spår längs ena kanten. Handtaget kan tryckas in och därmed låsa slutstycke.
Källa: marin museum.

   
   

Magasinspåfyllare.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

 
   
   

Mantel till kulspruta 45.
Källa: Armémuseum.

Tillbehör:
Källa: Armémuseum.

   
   

Mörkerriktmedel:
Källa: Armémuseum.

Mörkerriktmedel:
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

   
   

Kornnyckel.
Källa: Gotlands försvarsmuseum.

 

9 mm 39B blind.

9 mm patron. Är angiven patron, 9 mm lös. Dock var kulan i vår  lös skjutnings ammunition vi använde på 1970-1971 illröd och i plast..
Källa: Armémuseum.

 

9 mm. Modell 39 lös.

 

9 mm skarp. 39B skilde sig så till vida att den var fylld med mer krut än patron 39. Att använda 39B istället för 39 i vapen avsedda för 39 kunde resultera i att de blev skadade med tiden.
Foto: Allan Akbar. CC-BY-3.0

   
   

Kulsprutepistol 45B.
Källa: Miliseum.

   
   

Reproduktion av affisch.
Källa: Göta Vapenhistoriska sällskapet. Där hittar du nästan allt om vapen: http://www.gotavapen.se/

   

Till toppen av sidan

 

 

 

Radiosambandet i plutonen

En amerikansk bärbar UK-radio (ultrakortvåg) avsedd för telefoni med beteckning PRC-25.
Köptes in till Sverige och fick beteckningen Ra 145.

I början av 1960-talet introducerades i USA en ny generation militära radiostationer, 1960 VRC- 12 (Ra 421 och Ra 422) och 1961 PRC-25 (Ra 145).

De var försedda med ett frekvenssyntessystem, som ger mycket god frekvensnoggrannhet vid sändning och mottagning. Samt ett brett frekvensområde, 30,00-75,95 MHz.
Den lämnar vid sändning en 150 Hz signal för manövrering av tonstyrd brusspärr hos motstationen t.ex .Ra 145/146 och Ra 421/422.

Mer information finns i: Arméns lätta radiostationer under 1900-talet (15 MB) 
(A03/09) Författare: Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt. 
Ny och utökad utgåva av Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt (Grön radio) Försvarets Historiska Telesamlingar Armén 2009-02-28 A 03/09

Medgivande för publicering. Krister´s Militariasida
Foto: © Krister Lihdén.

   
   

Källa: Gotlands Försvarsmuseum. Foto: Monica Borgman. CC-BY-SA 4.0

   
   

Året är 1970. Skytten längst till höger, bredvid en observatör och sedan kommer radiosambandet med RA 145.

   
   
   
   

Det var ingen lätt radio att bära med sig, inte ens när den bars på ryggen i en ryggsäcksliknande mes.
Källa: Arkivkopia

RA 145, här utan batteridel.

Källa: Smålands Militärhistoriska Sällskap och Stiftelsen Smålands Militärhistoriska samlingar.
Hemsida: http://smhs.com.dinstudio.se/

 

   
   

Radio RA 145
Källa: Försvarets historiska telesamlingar
Hemsida: Försvarets historiska telesamlingar

Bärsele till RA 145.
Källa: Försvarets historiska telesamlingar
Hemsida: Försvarets historiska telesamlingar

   
   

Källa: Gotlands Försvarsmuseum.
Foto: Ronald Jacobsson. CC-BY-SA 4.0

Bärlådan till RA 145, som monterades på stridsselen. Väskan innehöll diverse tillbehör.
Fotograf: Miliseum. CC-BY-SA 4.0

   
   

Teleskopantenn. Användes när man behövde längre räckvid och när radion var i Volvojeepen.
Källa: Gotlands Försvarsmuseum.
Foto: Ronald Jacobsson. CC-BY-SA 4.0

Batteri till RA 145.
Medgivande för publicering. Krister´s Militariasida
Foto: © Krister Lihdén.

   
   

Bärlådan till RA 145, som monterades på stridsselen. Väskan innehöll diverse tillbehör
Medgivande för publicering. Krister´s Militariasida
Foto: © Krister Lihdén.

Bärlådan till RA 145, som monterades på stridsselen. Väskan innehöll diverse tillbehör
Medgivande för publicering. Krister´s Militariasida
Foto: © Krister Lihdén.

   

Till toppen av sidan

 

Fordonen i plutonen

"Volvovalparna 1970", som var plutonens bilar, tillsammans med en lastbil som försörjde grupperna när de var i fält. Robotplutonen var ganska självständiga och kunde hamna "bredvid" ibland och då behövdes en egen försörjning. Bilarna ställde alltid nedanför en slänt för att inte synas och att där också var ett bättre skydd.

På något ställe på nätet kan man läsa att Bantamrobotarna ibland var fast monterade på bilen. Detta är fel. Andra länder, som t. ex. Schweiz hade detta – men aldrig Sverige. Möjligtvis har det testats, men fanns aldrig i fält.

   
   

Volvo Laplander L3314 är basmodellen av en rad av militära fordon som producerats av Volvo .

I början av 1950-talet fick Volvo en order att utveckla ett nytt nyttofordon för den svenska armén . En provserie på 90 fordon, kallad L2304, levererades mellan 1959 – 1961. Den drevs av en Volvo B16-motor. 1963. levereras den något förbättrade L3314 med  1.8L B18 motor. .

En uppgraderad version av L3314 erbjöds på den civila marknaden 1977 som C202 . Det var en hard topp med den kraftfullare B20-motorn istället för B18, men med mindre robusta axlar och ingen differentiell broms. C202 tillverkades i Ungern som ett billigare alternativ till den dyrare C303. Den civila versioner av L3314-serien, liksom C202, kallas ofta Volvo "Laplander".

Foto: Gustav Nilsson, Miliseum.
Licens: AC InC-EDU och CC-BY-NC-SA

   
   

Pansarvärnsrobotplutonen hade Volvo "valpen" 903 som sitt fordon. Vissa länder hade fast monterat utskjutningsramper på sina terränggående bilar, dock inte Sverige. Här hade man bilen som ett rent transportmedel och robotarna förvarades direkt på golvet, eller  ibland fastsatta på väggens insida.
När det sedan blev "skarp läge" plockades robotlådorna ur bilen och placerades ut i terrängen på lämplig plats och skytten då oftast en bit ifrån och helst lite högre.
Foto: Jorchr CC-BY-SA 3.0

   
   

Fabrikat; typ och modell: Volvo L 3314 A PU/1966. Utrustad med utskjutningsanordningar och hållare för styrutrustning till pansarvärnsrobot RBS 52.  Detta kan ha gett upphov till att man kanske trott att även Bantam, robot 53, ibland var fast monterade i en Volvo-valp.
Källa: Armémuseum. CC-BY

   
   

Källa:Smålands Militärhistoriska Sällskap • SMHS och Stiftelsen Smålands Militärhistoriska Samlingar driver tillsammans museet Smålands Militärhistoriska Centrum.
Foto/skiss: © Mats Nässert. http://smhs.com.dinstudio.se/

   
   

 

 

Källa: Artelerimuseet. CC-BY

Källa: Artelerimuseet. CC-BY

 

Källa: Artelerimuseet. CC-BY

   
   

Lastterrängbil 939.
Källa: Armémuseum. CC-BY

   
   
 
   
   

Lastterrängbil 939.
Källa: Armémuseum. CC-BY

   
   

Källa:Smålands Militärhistoriska Sällskap • SMHS och Stiftelsen Smålands Militärhistoriska Samlingar driver tillsammans museet Smålands Militärhistoriska Centrum.
Foto/skiss: © Mats Nässert. http://smhs.com.dinstudio.se/

   
   

Till toppen av sidan

 

 

Tält som robotplutonen förfogade över

Så här kunde det se ut när vi någon gång fick sova. Kaminen värmde dock gott. Om eldaren var en frusen typ kunde det vara 30 grader i tältet men -20 utanför.

   
   

Så här försökte vi sov när vi väl fick göra det. Robotplutonens tält var 12-manstält.

Kaminen i tältet som höll oss varma. Ibland var den nästan glödande.

   
   

En fotogenlampa försåg oss med det lilla ljus vi behövde.
Medgivande för publicering. Krister´s Militariasida
Foto: © Krister Lindén

 
   
   

 

Till toppen av sidan

 

Diverse utrustning som vi hade i plutonen

Stridssele.
Källa:  Försvarsmuseum Boden.

Ryggväska till stridssele.
Foto: Miliseum. CC-BY-SA 4.0

   
   

Frontfickor till stridsselen för magasin, i PV-robotplutonens fall var det magasin till till K-pisten.
Foto: Stina Hedvall Flygvapenmuseum. CC-BY

 
   
   

Enmans kokkärl. varje soldat hade ett eget "kök" med sig. kallades i dagligt tal för "snuskburken" då det många gånger inte fanns ordentlig möjlighet att diska den efter användning. Så i slutet av vecka var det pytt i panna i sin verkliga bemärkelse.
Foto: Flygvapenmuseum. CC-BY

Alla delarna som ingick i det personiga fältköket.
Källa: Järnvägsmuseet. CC-BY-SA 4.0

   
   

Hjälm. ja man kallade ifall denna plåtpotta för det.
Källa: Armemuseum CC-BY

Hjälmnät (Hjälmok) för att sätta över hjälmen som maskering. vanligt var också att i nätets öglor sätta ditt kvistar och vegetation som överensstämde med den terräng man befann sig i.
Källa: Karlsborgs Fästningsmuseum CC-BY-SA 4.0

   
   

Maskeringsnät, som för det mesta användes till att gömma våra bilar och tält.
Källa: Försvarsmuseum Boden  CC-BY-SA 4.0

 
   

 

 

Till toppen av sidan

 

 Schweiz försvarsmakt  

   
   
   
   
   
   
  I Sverige hade vi aldrig robotlådorna fast monterade på någon bil. De transporterades i "Volvo valpar", men plockades alltid ut när de skulle grupperas.

Robot 53 Bantam, Sverige. I drift sedan 1963. Diametern på raketen är 110 mm, bränningsintervallet är från 0,3 till 2 km, hastigheten är 85 m/sek.
På bilden - den schweiziska självgående monteringen på 14 missiler på chassiet från det österrikiska terrängfordonet Steyr-Puch Haflinger. I Sverige hade vi aldrig robotlådorna fast monterade på någon bil. De transporterades i "Volvo valpar", men plockades alltid ut när de skulle grupperas.

   
   Med godkännande från den Schweiziska sajten. http://www.militaerfahrzeuge.ch/
Direktlänk till den Schweiziska originalsidan om Bantam.
http://www.militaerfahrzeuge.ch/unterkategorie_11_21_292.html
   

Till toppen av sidan

 

 

Argentina  

Argentina var enligt uppgifter ett av de länder som använde  sig av Bantam? Uppgifter på nätet gör gällande detta. Men inga fakta har än getts på att detta skulle vara riktigt. Var de direktköpta av Bofors i Sverige, eller hade man fått dem via omvägar?
Däremot hade de en trådstyrd Mathogo- missil som kanske förväxlats med Bantam? Argentina hade även en trådstyrd missil som hette Mamba.
   

Trådstyrd Mathogo missil.
Foto: namn8 CC-BY-3.0

Uppgifter finns att man under Falklandskriget från stranden försökte rädda en ubåt (Santa Fe (S-21) med hjälp av gevär, maskingevär och en "gammal Bantamrobot"!

https://wikivisually.com/wiki/ARA_Santa_Fe_(S-21)

Känns inte särskilt bekräftat, texten har kopierats till en del wikisidor, men frågan är var ursprunget kommer ifrån.

Vi återkommer när vi har mer uppgifter om detta

   
   
Det berättas lite om Argentinas missiler på nedan sajt, där bland annat dessa två bild publiceras och man kallar dem: Lansering av en Bofors Anti-tank missil. Att bilden är en Bantam är ingen tvekan.
https://www.taringa.net/+armados/algunas-piezas-de-artilleria-argentina-en-el-tiempo_1461is
   
   
   
   

Till toppen av sidan

 

 

Plutonfälttävlan

Plutonfälttävlan var den utan tvivel mest prestigefyllda tävling som fanns på pansarregementet P7 i Ystad, i alla fall på 1960-1970-talen.

Jag minns att det inte var mycket "militärövningar" flera månader innan plutonfälttävlan skulle gå av stapeln – det handlade bara om fysiska träningspass, militär hinderbana och annat som var utmattande.
Då kanske man inte "hoppade högt" av alla dessa hårda träningspass, som genomfördes oavsett om det var mitt på dagen eller ute i becksvarta skogen på natten.  Man hade inte gjort ett bra träningspass om man inte spydde efteråt.
Men en sak var klar, det var få andra som hade den fysiken som vi hade i vår pluton, vi var alla ytterst vältränade.

Befälen på Pansarvärnsrobotplutonen hade bara en sak i sikte – vi skulle vinna plutonfälttävlan, det fanns inget annat alternativ. Vi "beväringar" förstod naturligtvis att detta var en stor prestigevinst för befälen på P7. Hade man ansvaret för en pluton som vann plutonfälttävlan, då stod man högt i kurs och hade gjort ett bra jobb som befäl – och visst, det ligger säkert lite sanning i det.

Hur som helst, efter allt helvetet vann vi hela tävlingen. Det var en plutontävling (29 man) så det var siste man i plutonen som kom i mål som räknades. En del var så utmattade på slutet, några 100 meter från mål att det fanns kompisar som bokstavligen släpade dem över mållinjen.

   
   

Guldmedaljen, 1 pris i Militär fälttävlan i Ystad 18 mars1971.

   

Till toppen av sidan

 

 

 

Gruppfoto

PV-robotplutonen 1971. Bilden förmodligen tagen sedan plutonen vann hela den prestigefyllda militära fälttävlan det året.
Bildkälla: Dan Sundström.

Se större bild.  
   
 
   
   
   
   
   

PVRB-plutonen i Ystad 1970-1971.
Bildkälla: Dan Sundström. Illustratör okänd.
Se större bild

   
   

Till toppen av sidan

 

Bildkälla: Dan Sundström. Tillbaka till avdelningen gruppfoton

Till toppen av sidan

 

Kan du identifiera någon soldat på bilden? Eller är du kanske själv med? Vilket nummer har du i så fall?
Bildkälla: Dan Sundström. Tillbaka till avdelningen gruppfoton

Till toppen av sidan

 

 

Bildkälla: Dan Sundström. Tillbaka till avdelningen gruppfoton

Till toppen av sidan

 

 

 

Källor m. m.

Bildkälla till stor del Digitalt museum, och alla bilder har fri publiceringsrätt.
Publiceringstillstånd för delar av häftet: M7786-000190 Robotsystem 53 RBS 53
Citat:
"Så länge det handlar om delar av häftet och du anger källa så kan du publicera, vi är restriktiva när det gäller nytt material men detta är ju som du skriver nostalgi.
Illustration från: SoldF 2 av årgång 1972. SoldF 1, Soldaten i fält årgång 1972. SoldF, Soldaten i fält årgång 1986.

Mvh
Bengt Kleijn
FMV Bibliotek

Alla bilder som är tagna i fält är fotograferade av Fred Lundberg. Bilderna får användas för ideellt bruk om fotografens namn och att hemsidan www.gammalstorp.se anges. För kommersiellt bruk ta kontakt här.Kontakt

Till toppen av sidan

 

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr

 

 

   
   
   
   
   

Till toppen av sidan