Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Hjularöds slott är beläget i ett vackert område på den bokskogsbevuxna åsen inom Harlösa socken, några kilometer norr om Vombsjöns nordspets. Byggnaden ger ett mäktigt, närmast medeltida intryck, med sina tinnar och torn, trots att den är uppfört så sent som i slutet av 1800-talet. Det äger dock sin förklaring, mot bakgrund av att arkitekturen under senare hälften av 1800-talet präglades av romantiken generellt och i Sverige ofta av den inhemska nationalromantiken. Man tittade helt enkelt i den historiska backspegeln för att inspireras av stilideal ur gotiken, renässansen, barocken, rokokon och nyklassicismen.

I den andan arbetade arkitekterna Isac Gustaf Clason och Lars Israel Wahlman när de utförde uppdraget på Hjularöd genom att använda de franska medeltidsborgarna i Coucy-le-Chateau i Champagne och Pierrefonds nära Compiagne från 1200- och 1300-talet som förebilder. De franska borgarna hade restaurerats under 1800-talet och därmed även inspirerat de svenska arkitekterna. Byggherren, kammarherre Hans Gustaf Toll, vågade sig dock inte på en fullskalig kopia av sina franska förebilder, utan nöjde sig med en halvskalig byggnad i förhållande till originalen. Slottet fick ytterligare ett tillskott år 1917, genom att dåvarande ägaren kammarherre Hjalmar Constantin Linder, som var av finsk adel, uppförde en kavaljersflygel, med anledning av att den ryske tsaren aviserat ett besök vid slottet i samband med sin planerade resa till Baltiska utställningen i Malmö samma år. En resa som av kända skäl blev inställd.

Hjularöd finns omnämnt i handlingar från nunneklostret på Bosön (Bosjökloster) från 1391, då klostret mottog två bondgårdar tillhöriga Hjularöds dåvarande ägare, ur ätten Kyrning. Det innebar att Bosjökloster var ägare till gården från sena 1300-talet till 1537, då den evangelisk-lutherska läran ersatta den romersk-katolska som statsreligion i Danmark. Därmed drogs klostrens jordinnehav in till kronan, men först 1579 förlänades Hjularöd till två bröder Dresselberg. År 1590 förenade Wilhelm Nielsen Dresselberg Hjularöd till en sammanhållen sätesgård. Efter ytterligare två ägare inom den Dresselbergska familjen saknades arvingar och då övergick ägandet till landsdomaren i Halland, Knud Gabrielsen Akeleye. Han var den siste danske ägaren och efter fredsslutet förlänades gården amiralen Henrik Gerritsen, senare adlad Siöhielm.

Hjularöd har sedan haft en skiftande ägarlängd ur ätterna von Buchwaldt, von Liewen, von Dellwig, von Schwerin, Toll och från 1926 familjen Bergengren.

Det äldsta stenhuset har med säkerhet uppförts under den Dresselbergska tiden i det sena 1500-talet. Den byggnaden ersattes av en ny under Knud Gabrielsen Akeleye tid från 1620-talet. Den är därmed tillkommen under den långa ofredens tid och därför en kombinerad bostads- och försvarsanläggning. Den förstördes något under de senare dansk-svenska krigen men ännu återstår ett system av vattengravar från 1600-talsslottet. Nästa byggnad tillkom under 1700-talet, då von Dellwig ägde egendomen under mera än 40 år och slutligen det nuvarande slottet som uppfördes under 1890-talet.

Hjularöd är beläget på den öst-västliga höjdsträckningen norr om Vombsjön. Området har den skånska risbygdens vackra blandning av jordbruksmark och insprängda lövskogar.

Romantik blir nationalromantik
Under 1800-talets första årtionden uppstod en internationell riktning inom litteraturen, skulpturen, måleriet och arkitekturen, vars grundidé var att med fantasins hjälp söka sig tillbaka till forna tiders rika perioder i historien och mytologin. Rörelsen kom att kallas för romantiken genom att dåtidens människa eftersträvade en idealisering av det förflutna och ett nära nog svärmiskt förhållande till forna tiders människor och kulturyttringar, liksom till den orörda, vildvuxna naturen. Romantiken stod även för friheten att spränga gränser, där det självsvåldiga, skapande geniet hyllades. Den som vågade bryta sig ur 1700-talets förnuftsdyrkan hyllades som en fullgod romantiker.

Romantikens förlovade land var Italien, dit alla slags kulturutövare sökte sig för att såväl inspireras av de vackra minnena ur historien som att finna en ”skärva” från antiken för eget eller andras bruk. Romantikens måleri blev ett sätt att väcka känslor genom att förmedla heroiska stämningar ur historien. Även England blev ett stilbildande land under romantiken, i synnerhet inom arkitekturen, inrednings-, och trädgårdskonsten. Det mest tydliga är den engelska parken, som i sin planerade vildvuxenhet stod i bjärt kontrast till den tuktade barock- och senare rokokoparken.

Den sista fasen av romantiken, 1890 till c:a 1915, brukar kallas nationalromantiken. Den ville framhäva den nationella särarten hos ett folk, främst i konsten, litteraturen, musiken och arkitekturen. Den nordiska nationalromantikens många konstnärer, författare, kompositörer och arkitekter har bidragit till att ge epoken en mycket stor uppmärksamhet in i vår egen tid. Många av våra främsta konstnärer var verksamma under den nationalromantiska perioden.

Bland de skånska slotten fick romantiken ett starkt fäste redan i det tidiga 1800-talet. Här. liksom i andra delar av landet och Europa älskade man att titta i historiens backspegel och man lät sig imponeras av minnen från det förgångna, inte minst från den danska tiden. Det fick till följd att danska arkitekter anlitades för att planera restauration och nybyggnation av slott i Skåne under 1800-talets andra hälft.

Det ekonomiska uppsvinget i 1800-talets skånska jordbruksnäring innebar kraftigt ökade intäkter vid godsen. Detta skapade ekonomiska förutsättningar för såväl restauration som nybyggnation av många anläggningar. Flera namnkunniga arkitekter ägnade merparten av sitt yrkesverksamma liv åt restauration av monumentala byggnader som slott och kyrkor. En av de mest anlitade, professor Carl Georg Brunius, hade ingen utbildning som arkitekt utan fullgjorde sina uppdrag grundat på djupa kunskaper i medeltidens formspråk. Helgo Zettervall fortsatte under 1800-talets andra hälft i den anda som Brunius verkat. Båda har kritiserats för sina okänsliga ingrepp i historiskt värdefulla byggnader.

I Skåne innebar det romantiska 1800-talet ett nyvaknat intresse för adelsväldets tid, 1540-1650, främst perioden 1596-1648, som präglades av Christian IV. Det fick till följd att danska arkitekter som Christian Zwingman och Ferdinand Meldahl anlitades flitigt för såväl restauration som nybyggnation av de skånska godsen.

Arkitekterna Isac Gustaf Clason och Lars Israel Wahlman saknade inte romantiska förebilder bland de skånska slotten när de åtog sig uppdraget att rita den nya slottsbyggnaden på Hjularöd. 
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

Foto: © Fred Lundberg.

Isak Gustaf Clason var son till övermasmästaren i Falun Isaac Gustaf Clason. Släkten hade tidigare i några generationer varit brukspatroner vid Furudals bruk. Då fadern blev direktör vid Jernkontoret flyttade familjen då Isak Gustaf var 13 år till Stockholm. 1874 avlade han studentexamen vid Stockholms gymnasium.

Foto: © Fred Lundberg.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

Bilden publicerad med tillstånd från Hjularöds slott 2016-11-18.

   Till länken med nästan alla Skånska slott