Udda  platser

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr
 

Under denna länk, udda platser har vi tänkt att kanske just Du har en plats, som du också skulle vilja förmedla till andra med bild och text. Det kan vara ett ställe som är vackert, spännande, intressant, mysigt eller väldigt underligt.

Du är hjärtligt välkommen att lämna ditt material.
Sänd det till: Bodil Pedersen

 

Menyn Udda platser

Badet på gamla Samrealskolan Järnkorset i Ekeröd Stenar i skogen (egen sida) NY
Dansbanevägen. (Södra Rörum) Järnkorset i Äspinge Stenhusen
En sten berättar. (Ekeröd)   Söderto fästning. (egen sida))
    Yangtorp. (Jönstorp)

 

Järnkorset i Ekeröd

Järnkorset är uppsatt till minne av drängen Anders Pehrsson i Ekeröd som föll av ett hölass och slog huvudet i en sten och dog den 5 augusti 1847 och blev begraven den 8 augusti. Han blev endast 24 år och 10 månader.
Kamraterna reste korset.

Korset har följande inskription ”År 1847 den 5 aug. är genom en olyckshändelse Drengen Anders Pehrsson i Ekeröd här blifven död. Född i Råby d 20 augusti 1819 PSN 494”
Korset har vid ett par tillfälle flyttats.
Text och färgfoto: © Bodil Pedersen.
Källa: Södra Rörums bygdeförening, Frosta OK.

   
   

Järnkors, Södra  Rörum. Foto: © Aina Mandahl och Eva-Marie Ybing, 1969. Första uppdraget för flickorna att inventera socknen på fornbestånd.
Uppgiftslämnare till dem var Nils-Ludvig och Marianne Schartau.
Fotot publiceras efter samtal och godkännande av Aina Mandahl.

Till toppen av sidan

 

Järnkorset i Äspinge

Kors utanför Äspinge, med skylt som beskriver händelsen till minnet av Riksdagsman Sven Månsson i Bönhult.
Foto: © Bodil Pedersen.

Foto: © Bodil Pedersen.

   
   
Torsdagen den 7 maj 1891, skrev man i Eslöfs Tidningar.

Ett minnesmärke av svartmålat ekträ och i form av ett kors har lantbrukaren Sven Olsson i Harphult nyligen rest i landsvägsgropen öster om Äspinge by över den där en gång av våda omkomne riksdagsmannen. Minnesvården har på ena sidan inskriften, "Riksdagsmannen Sven Månsson i Bönhult", och på andra sidan är anbragt ett psalmcitat.

Får se hur länge det får stå kvar, ty flera stycken träkors, som har blivit resta, ha blivit förstörda. Senast i fjol hände det med ett sådant som planterades här. Men ovan nämnde Sven Olsson är outtröttlig uti att, när ett förstörs, sätta ett nytt minnesmärke över sin förolyckade släkting, riksdagsmannen.

Detta järnkors verkar få bli kvar, utan att vandaliseras.
Och därför kunna de, som roa sig med att undanskaffa minnesmärket om icke för de levande släktingarna, så dock för den dödes skull gärna låta dem stå i fred. "Om de döda ej annat än gott!".

Månde det vara någon/ra Äspingebor, som inte gillade att korset stod där? Var by skulle kanske hålla sig på sin "egen kant" (precis som idag) för att bli accepterade. Idag är träkorset utbytt mot ett järnkors och det verkar få stå kvar.

Text på skylten
Riksdagsman Sven Månsson Bönhult
* 1766  † 1825

Sv.ps.461 v. 5-6 1819-års psalmbok.
Detta är ett Husebykors som restes till minne
efter Riksdagsman Sven Månsson Bönhult.
Han förolyckades på denna plats då hans häst skenade när han var på väg till ting i Hörby.

Under en tid fanns korset på kyrkogården i Äspinge, innan det flyttades till sin rätta plats, landsvägen mellan Äspinge och Svensköp (Det Svensköp som numera är Killhult.).
Foto: © Elsa Olsson, Äspinge.

   
   

Foto: © Bodil Pedersen.

   

Till toppen av sidan

 

 
Dansbanevägen

Bild ID: 03529.

   
   

Dansbanevägen

Mellan Södra Rörum och Ekeröds skogar finns en Sveaskogskylt benämnd Dansbanevägen.

Inget konstigt alls då man vet att en dansbana fanns i nästan varje by på 1800-1900-talet. Cirka 75-100 meter in på vägen viker jag av i skogen till vänster och går ca. 25 meter.
Här ska det finnas en ekpåle nr: 142. Facit till en bok som berättar historien om platsen.

Dansbanan är från 1800-talet byggd av dåvarande ägaren von Seth på Ekeröd.
Den närbelagda grusåsen har stödmurade terrasseringar 1-1,5 meter höga, synliga husgrunder, trappor och en rest grottsten.
Hit kom herrskapet från Osbyholm och Fulltofta.
Utflykterna gjordes på somrarna. Hästskjutsar med pigor och drängar. Det dukades upp med mat och dryck i den vackra naturen. Stora bokar växte här, en allé med lindar mellan åsarna som ledde fram till en gräsmatta omgärdad av silvergran. Trappor av kraftiga ekstockar ledde ner mot dansbanan med jordgolv.
Servering på bord av kvarnstenar med ekpelare. Här fanns även en vackert klippt häck av bok som var 15-20 meter lång.

Jag trodde nästan att jag hittat en borg!
Bodil Pedersen

Källa: "Minnen och boplatser från en svunnen tid" - Södra Rörums socken. Detta är en fantastisk fin bok utarbetad av Södra Rörums Bygdeförening år 1988, den är fortfarande lika aktuell när man söker något från gångna tider.
   
   

Bild ID: 0176
Entré med den resta grottstenen likt ett troll

 
   
   

Bild ID: 0414
En av ektrapporna gömda i löv.

Bild ID: 0415
Ruin av byggnad med träpålar i hörnen.

   
   

Bild ID: 0412
Olika terrasser med trollstenen.

Bild ID: 0416.
Ytterligare terrasser

Foto & text: © Bodil & Roland Pedersen.  

Till toppen av sidan

 

En sten berättar

Nils Johansson, Ekeröd

Ekeröd nr 3 eller som torpet kallades för Bomtorpet där bodde torpare Nils Johansson född 1852 i Farstorp med hustru Pernilla Åkesdotter född 1848 i Södra Rörum. De gifte sig den 28/5 1875 och fick 11 barn där av två fosterbarn.

Den 21/4 1927 var Nils som vanligt på väg hem utmed dåvarande Ekerödsvägen. Hästen var van vid vägen och hittade hem själv han hade gått där många gånger tidigare.  Men just denna dag var olyckan  framme och hästen kom för långt ut i vägkanten och både häst och vagn välte med Nils som ramlade av ekipaget och slog huvudet i en sten och dog omedelbart. På platsen är en sten rest till minne av honom. 

Det är två bröder Herbert Nilsson och Ragnar Nilsson som tog initiativet. Nils var farfar till dessa män.

Man kan också läsa i dödsboken att dödsorsaken var plötslig död och slaganfall. Nils begravdes den 29/4 1927 han blev 75 år.

Foto & Text: © Bodil Pedersen.

   
   

Nils Johansson med hustrun Pernilla Åkesdotter.

Bild ID: En_sten_03538.
Stenen som är rest av Nils barnbarn.

 

   
   

Bild ID:En_sten_03536.
Gamla Ekerödsvägen mot Mannarp. Nils Johanssons sten på höger sida om vägen

Bild ID: En_sten_03533.
Gamla Ekerödsvägen, där Skåneleden går förbi idag.

Källor: Arkiv Digital S. Rörum Alla:3 1922-1933. Död och begravningsbok S. Rörum F:3 1895-1941.
Bok: Minnen och boplatser från en svunnen tid, Södra Rörums Bygdeförening, och privat person.

   

Till toppen av sidan

 

 
Fästningen i Söderto

Vem var DU?

Som byggde och gjöt till släkt, grannar och till kungen, om ryssen skulle komma…

Det fanns plats till alla i ditt skyddsvärn. En sådan tanke, stark målmedvetenhet samt övertygelse. Rädsla för något okänt? Nej knappast!

Karl-Göran Perssons eget kalla krig. Han byggde sig en fästning av sällan skådat slag.

Vem vet? Han hade kanske inte så fel. Med dagens utveckling i våra länder här i norr, kanske det börjar bli dags att "ta hand om sig själv".
150 "soldater" på Gotland lär ju inte göra någon större nytta.

 

Vem var DU?

Här ses fästningen sammanbyggd med boningshuset.
Foto: © Gert Nilsson, Hörby.

Vi berättar mycket mer här. Och du kan se många fler bilder från detta byggnadsverk. Sidan öppnas i ett nytt fönster.

   

Till toppen av sidan

 

Stenhusen

Stenhusen i Fulltofta strövområde
En rogivande cykelutflykt för familjerna Martinsson & Alstad i slutet på 1940-talet. Färden gick på Bäckaslingan med en pause vid de gamla förrådshusen som under andra världskriget förvarade vapen/ammunition.Tittar man noga på foton ser man att det är tre olika förråd eftersom fönster och dörröppningar är placerade på olika delar av huset.
Rester finns kvar i sluttningen vid Bäckaslingan, men i mycket dåligt skick.

Bodil Pedersen

Källor: Det var många personer som blev tillfrågade om förråden var de fanns i Fulltofta strövområde. Den som löste gåtan var naturförvaltaren Anders Rosell på Skånska Landskap. Han hade sett foton av en äldre kollega för längesen och detta visade sig vara en av pojkarna på fotot då 13-åriga Bengt Alstad

 

Foto: Carl Martinsson (1888–1959).  Bilderna tillsända oss av  Ingegärd Olofsson

På Bäckaslingan Maria och Otto Alstad och pojken med cykeln är Nils Martinsson.

   
   

På taket från vänster Ingrid Alstad och Nils Martinsson

   
   

Skolbarnen under beredskapsåren i Fulltofta
Under andra världskriget var det gott om militärer i skogarna. Förutom stenhusen vid Bäckaslingan byggdes det många ammunitionsförråd, det var trähus, som bygdens barn kallade för ”ludor”, överallt fanns husen i skogarna.

Vägarna var avstängda för allmänheten. Mest synd var det om barnen från gårdarna, Attarp, Boddahus, Åkarp och Mjälaströ när de skulle till nya skolan i Fulltofta, gick de över ”Mörkret” vid Pysslingabacken, där låg en bom över vägen. Det krävdes passerkort för att ta sig förbi vägbommarna det gällde vissa klockslag på dagen. Passerkorten fick man på kontoret, som fanns på Kvarröd. Inte hjälpte det att barnen gick dit utan det var föräldrarna som skulle ombesörja detta. Hade man inget passerkort blev vägen en lång omväg, ibland över Hästäng för att komma till skolan.

En del av militärerna var inkvarterade på torpen för att nämna några: Ramstorp, Sjömossehus, Gamla Staveröd, Attarp och Kvarröd. På Ramstorp uppstod förälskelse med en flicka i huset, när kriget var slut stannade en militär kvar och det blev bröllop senare
Träförråden försvann någon gång på 1960-talet och ersattes av betong förråden som finns idag.

Bodil Pedersen.
Källor: Bengt Ståhl

Mörkretsväg där skolbarnen fick vandra till nya skolan i Fulltofta.Till höger är "Pysslingabacken"
Foto © Roland Pedersen.

   

 

 

Från vänster Hilda Martinsson, Bengt Alstad på cykel och pappa Otto Alstad

   
   

Ett annat förråd med dörröppningen mitt på huset från vänster Maria Alstad maken Otto Alstad och Hilda Martinsson i dörröppningen

   
   

På taket Ingrid Alstad och Nils Martinsson. Fr. vä Hilda Martinsson, Ingegärd Martinsson, Maria & Otto Alstad

   
   
   

Till toppen av sidan

 

 
Yangstorp

Kinesiskt tempel i skogen har återuppstått

För fem år sedan (ca, 2007) gick den buddistiske munken Marcus Bongarts tempelföretag i konkurs med drygt 44 miljoner kronor i skulder.

Templet plundrades och förföll innan det till slut såldes för en spottstyver.
Men nu har det restaurerats för tiotals miljoner och har till slut kunnat öppna.

Vid rodret står återigen Marcus Bongart. Men om sina affärer vill han inte prata.

Källa: Sydsvenskan.se
Läs hela Sydsvenskans artikel här.
Sidan öppnas i ett nytt fönster.

Kinesiskt tempel i skogen har återuppstått

Nutidshistoria i Jönstorp 2012. Yangtorp, den "kinesiska staden" blev aldrig som man tänkt sig. Ett kinesiskt hälso- läkecenter, som istället slutade i kaos och konkurs, med många miljoners förlust.
Numera kallar man sig för: Yangtorp Sanctuary.
 Foto: ©  Fred Lundberg 2012.

   
   

Med Abbas, Anni-Frids pengar sparade man inte på lyxen. Mediauppgifter talar om att bara Anni-Frid satsat runt 46  miljoner, plus att det fanns andra aktörer/finansiärer i bakgrunden, som är lite mer osynliga. Foto: ©  Fred Lundberg 2012.

Enligt tidningsuppgifter är det mesta både fuskbygge och svartbygge på samma gång, men en fantastik fastighet att beskåda. Vill du läsa mer ingående om Yangtorp, klicka här. Detta är inget skämt, Yangtorp existerar i verkligen en bit utanför Hörby i Skåne. Foto: ©  Fred Lundberg 2012.

   

Till toppen av sidan

 

Badhuset på gamla Samrealskolan

Badhuset har jag sett och besökt sen 1953 när jag började skolan, då ingick skolbad en gång i veckan. Som jag minns hade varje klass sin bad tid, avmarsch från skolan till omklädningen pojkar till vänster flickor till höger samma som för gymnastiken som var en våning upp. Av med kläderna tvålask i handen ingen handduk fick tas med stå på led framför dörren in till badet. När föregående grupp var klar låstes deras dörr och vår dörr låstes upp spring var förbjudet pga. halkrisk. Snabbt igenom varm dusch välj badkar fyll i vatten börja tvåla så dök baderskan upp med en nyångad badborste och skrubbade ryggen borsten var mjuk o go men hon hade kraft att gno så det sved, det hjälpte inte att glida undan på stolen för då kom hennes hand på bröstet och drog tillbaka. Efter denna rening genom varma duschen in i bastun som vibrerade av värme bortemot 100 grader, förståeligt kunde man inte vara länge där, om någon lyckades få in vatten på elementet flög alla mot dörren för att rädda lungorna. Tredje duschen blev kall för nu hade baderskan stängt av det varma, iväg mot handduken då gick vi förbi bassängen och i detta utrymme kändes nu extra kallt. Jag behöver väl inte beskriva hur vi torkade oss osv. Detta veckobad upphörde men jag minns inte när. Det ordnades så att vi duschade efter gymnastiken i stället.

Under hela min skoltid var bassängen tom alltså inget vatten, anledningen sades vara hygienen kunde inte garanteras naturligtvis kostar det att hålla igång ett bad så det bidrog säkert. Senare fylldes bassängen och användes, jag bodde granne med badhuset 1965-1970 och hade inte badrum, så då gick jag till badhuset och veckobadade, kanske jag provade bassängen ett par gånger.

Bonna Andersson som du minns som baderska kommer jag ihåg men minns inte när hon tog över den tidigare hette även Andersson men kan inte erinra mig hennes förnamn. Bonna och hennes nakenbad blev känt för hon pratade och skrattade men skrubbade aldrig min rygg till skillnad mot företrädaren som skrubbade och var tyst.

”Gubbaklubben” bjöd in mig som medlem i mitten av sjuttiotalet genom en ”arbetskamrat” till mig men jag hade inte intresse av den ej hellre Norrskensflamman. Därför vet jag inget om deras böjelser och hade jag visst hade jag kanske hållit tyst därför, är det lite hemlighetsfullt vet omgivningen allt som händer. Nej jag har aldrig behövt klubbar för inbördes beundran för jag har en enorm förmåga att beundra mig själv.

Tillbaka till Bad/Gymnastikhuset det byggdes på 1930-talet, tror invigningen var 1932, som en del av Realskolan förutom det som nämnts var där ett skolkök i källarens södra del. Gymnastiksalen användes emellanåt för artistframträdande men mest gymnastik för skolelever, tennisintresserade hade samlat pengar så att tennis kunde spelas där, men även andra idrotter hade tävlingar där.

Jag känner fortfarande den odör i näsan som slog emot mig första gången vi visades ner för att byta om inför gympa/bad hela huset stank av gammal svett och sura gympadojor. När sen det byggdes idrottshallar och bad minskade användningen och om inte vattnet orsakat mögelangrepp så fixade fastighetschefer och ingenjörer på hejade av politiker mögeltillväxten genom att strypa värme och ventilation. Jag blev förvånad av att gympasalen skulle användas igen för den har varit dödskallemärkt, men som alltid tar man ett beslut och efteråt syns problemen.

Förlåt men jag kunde inte stoppa mig . Vad har jag missat att svara på jovisst var Bonna danska hon var gift med en svensk Erik som var fönsterputsare. Har jag rätt så dog Bonna 2008 ett år efter sin företrädare som blev 100 år.

© Hälsar Kjell Gulin

Foto: © Mia Maria Lindberg.

 

Foto: © Mia Maria Lindberg.

 
 

Foto: © Mia Maria Lindberg.

Foto: © Mia Maria Lindberg.

Till toppen av sidan

 

 

Bredvid en stig, någonstans i skogen har en liten vän fått sin eviga vila. Just här var kanske favoritplatsen. En plats för vännen för livet

   

Till toppen av sidan

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Senaste uppdateringarna
Till menyn Presentation av lokala företag och verksamheter från förr