Bild ID: AKN_034_Langarod.

Att gå med ostmjölk
Upptecknat av Malte Andersson, Skärhus. 1976

Det var brukligt här i trakten (Långaröds socken) att man gick med ostmjölk. Med ostmjölk menades att man gav mjölk som mottagaren använde till att ”trycka” ost av. Mottagare var så kallade stugsittare som inte själv hade ko och som levde på sina händers arbete. Här i bygden gick man bland annat till barnmorskan, sömmerskan, och kokerskan som anlitades vid kalas. Mina föräldrar gav mjölk till kokerskan, för att både hon och alla hennes syskon tjänat hos far och hans mor.

Kokerskan Ida Torkelsson hade en bestämd dag, som alla kände till, då hon tog emot mjölk. En gång då jag var 12 – 13 år fick jag cykla till henne med mjölk. Mor körde alltid med häst och vagn. Mjölken hade man i en kopparspann med lock. När man kom fram var det grannfrun som tog emot mjölken, tog ut den i köket, slog upp den i en balja och diskade spannen. Under tiden blev jag tillsammans med fruarna uppradad längs finrummets väggar i väntan på att kaffet skulle serveras. Kaffebordet stod dukat mitt på golvet med massor av olika slags kakor. Efter kaffedrickning åkte var och en till sitt, Ida och grannfrun fick börja med sin osttillverkning.

Eftersom Ida var ogift och ensamstående och för det mesta var ute på gårdarna för att laga mat kunde hon inte själv äta upp all osten. Jag vet att hon brukade ge ost till en äldre bror, som var invalidiserad efter en olycka och hade det svårt och fattigt. De sociala förmånerna som vi har idag fanns inte då. Dessutom var det en väldig skam att ta emot fattighjälp så det gjorde man inte i första taget.

Prästlönebostället, Långaröd.

Prästlönebostället i Långaröd. Foto: Oskar Nilsson. Önneköp.

Hur det var att ha barnmorska på 1915- och 1920-talet.
Av Harald Andersson

 På den tiden då kvinnorna i Långaröds socken måste föda sina barn i hemmet så kunde det vara mycket besvärligt att nå och få hem barnmorskan. Den tiden var vintrarna mycket snörika och de gamla har berättat hur svårt det var.

Detta hände första halvan av mars 1917 då det var tid för en kvinna att föda i Elestorp. Så mycket snö fanns att det nådde upp till takskägget på husen. Snön gjorde slädfärd omöjlig ett par män skickades till fots för att hämta barnmorskan som hette Elna Larsson och bodde i Önneköp. Färden blev så mödosam för henne att männen bitvis fick bära henne. Folk från Buus och Elestorp var emellertid ute och skottade så den sista biten gick bättre. Väl framme gick allt lyckligt och en liten flicka föddes.

Sen var det tid igen i Buus de sista dagarna i mars samma år men då hade det töat så pass mycket att de kunde hämta barnmorskan med vagn.

På den tiden var det inte allmänt med telefon utan de fick skicka en skjuts efter barnmorskan. Var hon då inte hemma så hade hon satt en lapp på dörren där det stod var hon var. Så fick de hämta henne där.

Då barnmorskan bistod vid en förlossning fick man också ha en tant som passade upp henne med kaffe och mat. Dagen efter fick man åter hämta barnmorskan för att se till att mor och barn mådde bra.

Den som anlitade barnmorskan fick själv betala allt eftersom man hade råd. På den tiden var det inte fråga om några pengar från någon sjukkassa.

PS:
När det var tid att hämta barnmorskan då var det bråttom, då sparade gubbarna inte hästarna, utan det gick raskt undan. När en hästskjuts sågs köra fort så blev det ett ordspråk: ”Han skall nog hämta barnmorskan!”

Avfärd till månadsmarknaden. Foto Oskar Nilsson. Önneköp.

Bild ID 001198. Per och Else i Långaröd.

Lindning av spädbarn i Långaröds socken
Av Harald Andersson, Önneköp, uppväxt i Buus. 1977

Mor har talat om lite hur de svepte små barn förr. Det var mer arbetsamt med småbarn då än nu i vår moderna tid, det fanns inte cellstoff att köpa då (kom på 1950-talet). Mormor spann garn av fin vit ull, som mor vävde tyg av till barnet. Det behövdes flera ombyten åt barnet, därför klipptes bitar av räckan ungefär 1 m långt till mantel. Något gammalt slitet tyg som var mjukt, eller de som hade råd köpte mjuk flanell, att använda till blöja. När barnet lindades lades först manteln sen blöjan och en stjärtlapp på skötbordet. Barnet lades på detta och blöjan sveptes om, tyg mellan fötterna måste det vara så de inte låg tätt ihop, manteln lades om och viktes upp bakåt. Sist kom listen, en tygremsa par meter eller så lång de behövde och cirka 20 cm bred, lindningen började uppe under armarna ända ner runt fötterna. Listen hade ett band som var fastsytt i den och knöts om för att hålla allt på plats.

Då var tron att barnen blev hjulbenta om de inte blev svepta på detta sätt. De sveptes i ett par tre månader eller kanske längre om det ansågs behövas.När de blev fria från listen och inte behövde den var det enklare att sköta om barnet, då lade man blöjan trekantig och fäste om stjärten och drog en sorts byxor på, på den tiden brukade både flickor och pojkar ha klänning på länge de var små.

När det sen var tid att börja skolan var alla pojkar klädda i korta byxor så kallade knäbyxor, och det var de tills de skulle konfirmeras. Flickor var alltid klädda i klänning på den tiden.

Bild ID 001197. Nils Holmgren, Långaröd.

Sjukvården vid seklets början i Långaröds socken
Av Malte Andersson, Skärhus, år 1977.

Längre dokument öppnas med ikonen som PDF-fil 1,3 MB

Bild ID 000246.
Dagny Mårtensson, Lilla Långaröd.

Bild ID:000547.
Gunny Elofsson, dotter till Elof och Anna Nilsson i Långaröd.

Bild ID:000556.
Elin Andersson, L. Långaröd

Bild ID:000591.
Anton Nilsson, Långaröd

Bild ID 000434. (Parbild med maken på Bild ID: 000459)
Ruth Lundell. Född 1914-08-27 Långaröd.

Långaröd. Okänd man och barn.
Bild ID: HH_3764.

Bild ID: 000675.
Skomakare Andersson Långaröd. Vid Albert Rosenkvists hus. Bilden tillhör Nancy Olsson.

Bild ID: 000691.
Omkring 1915. Sjököpsgården som den allmänt kallades ägde sjön men alla byarna i socken hade fiskerätt. När Sjököpssjön ut dikades 1917 för att man skulle kunna bryta torv fann man en sten med inskrift av riksdagsman Oluf Andersson, som ägde gården i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet inhuggen. Stenen skulle visa att så lågt vattenstånd hade man haft denna sommar. I dag ligger stenen under vattenytan igen, så att endast toppen är synlig. På stenen står O.A. men årtalet kan man inte komma ihåg. Det påstås också att man funnit en skatt i sjön men om det är sant eller bara skröna är det ingen som vet.

Med på bilden är bland annat: Hilda Svensson, Anna Svensson, Ester Fred och Viktor Fred

Bild ID: LO_073. Ungdomsträff i skogen. Foto: Oskar Nilsson, Önneköp.

Långaröds kyrka. Foto: Torsten Blomdahl.  Klicka på bilden så kommer du till mer om Långaröds kyrka.

Långaröd-Önneköp nov. 1951 Vägbygget återupptas.
Bild ID: HH_3763.

Långaröd-Önneköp nov. 1951 Vägbygget återupptas.
Bild ID: HH_3762.

Omkring 1912. Ångtröskning vid Anders Olssons gård i L. Långaröd. Pojken som kör hästen är Per August Andersson, L. Långaröd. Efter 1910 började dom största gårdarna använda ångtröskan. Den rensade och sorterade säden bra men var tung så för att flytta den mellan gårdarna behövdes två par hästar. När traktorn kom drev man tröskan på samma sätt med rem via svänghjulet på traktorn och nu gick det också lättare att förflytta tröskan mellan gårdarna. Eftersom anskaffning av tröska med tillbehör var ett kostbart företag så bildade man tröskbolag och det första var Ö:a Sallerups och Långaröds tröskförening. Foto: Oskar Nilsson, Önneköp.

Bild ID: AW_Langarod_01.
Den gamla, och nu rivna bondgården i Lilla Långaröd 1

Flygfoto från 1950. Hästen på gårdsplatsen hette Brunan. Lägg märke till den vackra trädgården. Gården hade  gått i arv sen 1700-talet. Ägaren hette Elof Nilson.

Mvh
Allan Wendel

Nils Holmgren – Långaröd mannen till vänster är född i Tormestorp, Östra Sallerups socken. Han bodde på olika gårdar i Ingemanstorp. Holmgren arbetade mycket med täckning av halmtak. Men han körde tidvis också tröska för tröskbolag. Holmgren bodde några år i Amerika, men bosatte sig slutligen i Långaröd där han köpte ett hus. Nils Mårtensson – Buss. Mannen till höger har under hela sin levnad varit bosatt i Buus. Där hjälpte han sina föräldrar på deras gård. (Gården ägs numera av Ragnar Mårtensson). Efter försäljningen av gården hjälpte N. Mårtensson bönderna i byn med diverse arbeten. Kortet som är taget omkring 1920 visar dem vid ångtröskverket.

Bild ID: LO_003. Bofors traktor.

Hej
På bilden är det en 40 hk Bofors råoljetraktor. Enligt Bofors uppgifter  levererades traktor nr. 9  den 22 juli 1933,  som stationär traktor till Långaröds & Viggarums Tröskförening i Önneköp.
Det såldes få Bofortraktorer så traktorn på bilden är troligen nr 9.
Uppgiftslämnare Anders Häggström.

Bild ID: 001515
Långaröds CKF-avdelning firar 30 år 1983. Styrelsen Ingeborg (Bojan), Anita, Ethel, Gunvor, Gudrun

Bild ID: 001511
1959 Utfärd till Hammenhög tillsammans med Långaröds Centerparti

Bild ID: 001516
Några CKF och Center medlemmar vid CKF:s 30 års jubileum nov. 1983.

Bild ID: 001508
Studiecirkel CKF 1983-84. Centerns kvinnoförbund.

Sittande:
Gunvor Håkansson, Ingemanstorp
Gudrun Andersson, Bönhult
Ethel Andersson, Stränkelösa.
 

Stående:
Eivor Persson, Rugerup
Ingeborg (Bojan) Nilsson, Ellestorp
Anita Persson, Långaröd.

Bild ID 000036.
Den gamla nu rivna boningslängan Lilla långaröd 1.
Revs på 50-talet.
Mvh. Allan Wendel

Familjen Sjögren. Hustru Inger Lillemor f. 1934, Agneta f. 1955, Knut Magnus f. 1959. Lärare i Långaröd Knut Jönsson f. 1932.

När lantbrukaren Alfred Lindh gick bort förra sommaren i en ålder av 88 år efterlämnade han ett omfångsrikt handskrivet manuskript och ett stort antal egna teckningar, allt skildrade Långaröds socken och dess utveckling från början av 1800-talet.

Lindh var för född i Önneköp och blev sin hembygd trogen genom hela livet utam de sista åren, som han tillbringade på ålderdomshemmet i Hörby.