Toppen

Dybeck slott

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort  Kontakt Uppdateringarna

Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Diverse länkar som inte passar in på, orter eller branscher

 

   
Dybeck

Dybecks slott är en välbevarad exponering av tre tids- och stilepoker inom arkitekturen - gotik, renässans och barock, sammanbyggda till en enhet, eftersom det ursprungliga huset från 1400-talet fått tillbyggnader med nya huskroppar under 1500- och 1600-talet. Den äldsta byggnaden, från 1490-talet, i dag den östra längan, låg medvetet placerat i ett sankt markområde för att underlätta byggandet av en vallgrav och därmed försvåra fientlig belägring. Det finns även tecken på ursprungliga, diagonalt belägna försvarstorn, för att göra borgen ännu mera svårintaglig. De två övriga sammanhängande, norra och västra längorna, uppfördes i mitten av 1600-talet. Vissa, ännu bevarade ekonomibyggnader i gråsten, härstammar från 1600-talet.

Ägarlängden på Dybeck omfattar flera av Danmarks äldsta adelssläkter. Redan 1374 skall en Johannes Sastersen ha varit ägare. Under 1400-talet är det känt att ätten Bing innehade egendomen i flera generationer, vilket satt spår ända till i dag, exempelvis i området Bingsmarken, söder om slottet.

År 1487 såldes Dybeck av den siste i ätten Bing, till Tage Henriksen Hollunger, som bl a uppförde den ännu bevarade östra längan i borgen. Näste ägare blev en svärson till Hollunger, Peder Marsvin. Han härstammade från en av Danmarks äldsta adelssläkter, som i många generationer skulle få en stark påverkan på godsbildningen i Skåne. Släkten Marsvin innehade Dybeck till 1630-talet då en av döttrarna i familjen gifte sig med landsdomaren över Lolland och Falster, Lave Bille. Han blev ägare till Dybeck fram till sin död 1679, således mera än 20 år efter Sveriges övertagande av Skåne.

År 1684 delades Dybeck mellan de arvsberättigade sönerna Christian och Jörgen Bille som beslöt sig för att dela såväl corps de logie som egendomen i övrigt i två lika delar. Denna uppdelning ledde till uppåt 175 års osämja på Dybeck.

Båda delarna av den ursprungliga fastigheten har ägts av såväl ättlingar ur familjen Bille som av ingifta släkter. Jörgen Billes östra hälft kom att ägas av personer ur ätterna Hammarberg, Ihre, von Löwen, Gyllenkrok och Wallis medan Christian Billes västra hälft under uppdelningen ägdes av Sillnecker, Klerck, Ingelotz, Ehrensparre och Ljungfelt.

Först år 1857 återförenades Dybecks båda delar till en fastighet genom att godsägare Albrect Baltzar Wallis förvärvade den s k Sparreparten, d.v.s. den västra under uppdelningen.

Familjen Wallis innehade Dybeck i två generationer fram till år 1921, då den nuvarande ägarfamiljen, genom godsägare Albin Alwén, förvärvade godset. Nuvarande ägare, bröderna Claes-Ebbe, Carl-Otto och Mats Alwén är tredje generationen ur den Alwénska familjen på Dybeck.

Dybeck är Sveriges sydligaste slott, drygt en mil öster om Smygehuk. Det är vackert beläget på den bördiga jordbruksmarken i närheten av kusten och omgivet av en park med lummig växtlighet. Byggnads­be­ståndet, såväl själva slottet som flera ekonomibyggnader, representerar ett stort byggnadshistoriskt värde.

 

Det rutiga tygstycket
År 1907 utkom Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som skulle bli ett av den svenska litteraturens mest kända verk. Författarinnan Selma Lagerlöf skrev boken på uppmaning av dåtidens folkskolemyndighet, i syftet att ge svenska skolbarn en ny läsebok med ett innehåll som samtidigt gav dem kunskaper om landets geografi, historia och kultur.

Eftersom avsikten var att skildra hela landet valde hon att börja längst i söder. Dessutom kände hon väl till förhållandena i Skåne eftersom hon bott och verkat som lärarinna i Landskrona åren 1885-1895. När hon fick uppdraget 1906 övervägde hon flera idéer, innan hon till slut fastnade för att låta en odygdig pojke förvandlas till en pyssling som ridande på en gåskarl skulle följa vildgässen på deras flykt kors och tvärs över landet.

Alla sagor börjar med ”Det var en gång”, så även Nils Holgerssons underbara resa. Den gången det började var pojken ensam hemma på gården en söndagsmorgon i mars månad sedan föräldrarna gått till kyrkan. Ingen vet dock med bestämdhet var gården låg eller vilken kyrka som besöktes.

I sagans inledning, när den långa flykten på gåsryggen just har börjat, skildras hur pojken förvånat ropade ”vad är det för ett stort rutigt stycke tyg som jag ser ner på” och hur vildgässen ropade till svar ”åkrar och ängar, åkrar och ängar”.

Han flyger vidare över det rika jordbrukslandet på Söderslätt och hör i fantasin hur ”de stora och välbärgade gårdarna fick granna namn av tupparna, som Lyckås, Äggeberga och Penningby”, men att herrgårdarnas tuppar ”voro för högfärdiga att hitta på något skämtsamt.” En av dem gol och ropade med en kraft, som om han ville höras ända upp till solen: ”Detta är Dybecks herrgård." I år som i fjol. I år som i fjol” och vidare ett stycke in i land ”Detta är Svaneholm - det måste väl hela världens ha reda på !”

Genom att sagan översatts till mera än 30 språk fick verkligen ”hela världen” reda på hur Nils Holgerssons hembygd såg ut från luften, godsen och gårdarna på den bördiga slätten, vars grödor syntes som ett rutigt stycke tyg.

Selma Lagerlöf var vid utgivningen av Nils Holgersson-sagan 1907 en sedan länge etablerad författare. Hon hade redan under Landskronatiden gjort sig vida berömd med en annan saga, Gösta Berling, den försupne värmländske prästen. Den följdes av många litterära sagor, bl a hennes kanske mest älskade verk ”Jerusalem I och II”, där hon skildrade hur en grupp bönder från Nåsbygden i Dalarna begav sig till Jerusalem för att leva sina liv i Guds närhet.

 År 1907 blev hon hedersdoktor vid Uppsala Universitet, 1909 fick hon Nobelpriset i litteratur och år 1914 invaldes hon i Svenska Akademin.

Selma Lagerlöf avled år 1940 på sin födelsegård Mårbacka i Värmland, 82 år gammal.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

 

 

 

 

 

 

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

 

   
   
   © Ragnar Lönnäng. © Översättning Bryan Ralph.   Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten
   
   

Dybeck omkr. 1680. (Buhrman-Fischer)

   
   

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

   
   

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

   
   
   

 

 

   Till länken med nästan alla Skånska slott

Till toppen av sidan