Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

Karsholms egendom förekommer som en sätesgård redan under medeltiden, då med den framstående släkten Galen som ägare. Denna släkt dog ut under 1500-talets första hälft, men ägandet av Karsholm hade upphört drygt 100 år tidigare.

Under 1400- och merparten av 1500-talet talet ägdes egendomen av flera generationer ur släkten Krognos, men under 1500-talets sista årtionden hade släkten Podebusk övertagit. Det var den förmögne Claus Podebusk som under 1590-talet påbörjade byggandet av det första slottet på Karsholm. Det färdigställdes dock inte förrän år 1627, sedan Henrik Gyldenstierne till Svaneholm övertagit ägandet.

Den siste ur familjen Gyldenstierne dog 1705 och egendomen Karsholm tillföll då genom testamente Axel Julius Coyet. År 1723 inköpte Sofia Gyllenstierna Karsholm och kvarstod som ägare till 1730, varefter sonen Niels Sehested ärvde egendomen. Sehested, som var av dansk adelsätt, ägde Karsholm i två generationer där andra generationen, Anders Sehested, sägs ha varit den siste danske adelsmannen med arvegods i Skåne.

Efter en eldsvåda år 1770, då ladugård och sannolikt en del av slottsbyggnaden brann ner, förföll godsets byggnader och försåldes år 1781 till landshövdingen, greve Fredrik Ulrik von Rosen. Han behöll egendomen i drygt tio år, varefter svärsonen, greve Erik Ruuth övertog. Han i sin tur avyttrade godset 1816 till sin svärson, greve Carl Claes Piper som då ägde ett flertal gods i södra Skåne. Byggnaderna förföll i hög grad under Pipers ägande och efter hans död 1855 såldes Karsholm, via sterbhuset, till Rudolf Hodder Stjernswärd på Widtsköfle. Hodder Stjernswärd gjorde en omfattande restauration av slottet på Karsholm i början av 1860-talet. Då fick anläggningen sitt nuvarande utseende och sin arkitektoniska utformning i Christian IV:s renässans efter ritningar av den kände danske arkitekten C.F. Zwingmann.

Redan 1869, 14 år efter övertagandet, försålde Stjärnswärds arvingar godset till den norske verksägaren Michael Treschow och Karsholm har sedan blivit kvar i denna familjs ägo. Under Treschows ägande har i flera generationer nya ekonomibyggnader uppförts och slottet restaurerats såväl exteriört som interiört.

Karsholm är vackert beläget på en udde i Oppmannasjön, omgivet av en vacker park och lövskogsbeklädda stränder. Nuvarande ägare är Peder Treschow.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Ragnar Lönnäng.

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

Karsholm omkr. 1680. (Buhrman-Fischer)

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

Slottet och miljön från sydväst. Aquatint av Ulrik Thersner 1816, återgiven i verket "Fordna och närvarande Sverige" 1822. Grafisk framställning av C. F. Akrell.

Patronatsrätten
Förutom omfattande arbeten i slottet och på egendomen Karsholm är den nya kyrkan i Österslöv ett bestående minne från den första ägaren med namnet Treschow, Michael Treschow. Han hade övertagit Karsholm år 1869 i samband med arvsskifte efter den tidigare ägaren Hodder Stiernswärd.

I flertalet skånska församlingar fanns ännu i 1800-talets andra hälft en liten stenkyrka byggd under den romanska perioden under 1100- och 1200-talet. Så även i Österslövs församling, där Karsholm var beläget. I takt med befolkningsökningen och därmed den befarade utrymmesbristen i kyrkorna, revs eller stängdes åtskilliga romanska kyrkor. De ersattes av nya, ljusa och rymliga byggnader.

Förutom behovet av en större kyrkobyggnad blev Treschow motiverad att ersätta den gamla kyrkan genom att han vid förvärvet av Karlsholm även köpte till sig den gamla s k patronatsrätten som ägarna till Karsholm innehaft sedan 1648. Han blev därmed, förutom godsägare, även patronus och som sådan anlitade han den kände arkitekten Helgo Zettervall som åtog sig att rita och projektera en ny kyrkobyggnad i Österslöv, sedan den gamla rivits.

Zettervall var vid den tiden starkt sysselsatt med den omdiskuterade restaureringen och omdaningen av Lunds domkyrka. Han arbetade med utgångspunkt i domkyrkans romanska ursprung och obestridligen finns det nyromanska beröringspunkter mellan domkyrkorestaurationen i Lund och nybyggnaden i Österslöv. År 1878 stod Österslövs nya kyrka färdig att tas i bruk och patronus, Michael Trescow, hade finansierat förändringen. Efterlevande har vittnat om hur kyrkoherden Benkt Olén betraktade skapelsen och menade att ”vår kyrka med dess rika arkitekturformer och genomtänkta rumsuppfattningar är en verklig pärla i denne begåvade arkitekts produktion av sakral arkitektur”.

Vad innebar då patronatsrätten, som var mycket vanlig i Sverige med anor tillbaka i 1617 års adelsprivilegier. Den reglerades i 1686 års Kyrkolag där det stadgas om en enskild persons (patronus) tillkommande ”rättighet att utse, välja och kalla en prästman till någon församling”. Patronatsrätten innehades alltid av en adelsman och reglerades i särskilda patronbrev. De pastorat där patronus formellt utsetts kallades patronella.

Patronatsrätten kunde vara antingen reell eller personell, beroende på om den tillhörde viss egendom eller viss släkt. Den reella patronatsrätten innebar, utöver hedersrätten att tillsätta prästman, även skyldighet att underhålla kyrkan och vid behov bygga en ny. Det förutsattes då att den jord som kyrkan disponerade, s.k. kyrkojord, ägdes av patronus. Den reella patronatsrätten kallades även för den ”lukrativa patronatsrätten” av det skälet att patronus hade rätt att uppbära kyrkans inkomster för att fullgöra sina åtaganden. Den rätten förekom huvudsakligen i de tidigare danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge samt i Bohuslän och går tillbaka till reformationstiden när den danska statsmakten lät kyrkorna behålla sin andel i tiondet.

Den personella patronatsrätten innebar hedersrätten att tillsätta prästmän. Den hade tillkommit på initiativ av den dominerande adeln som ett sätt att tillskansade sig största möjliga makt över själarna i församlingen, d.v.s. allmogen och andra undersåtar. Patronatsrätten avskaffades 1921.
© Ragnar Lönnäng.

Karsholms slott 2005.
Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0 – GNU Free Documentation License

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

   Till länken med nästan alla Skånska slott