Toppen

Skarhult slott

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort  Kontakt Uppdateringarna

Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Diverse länkar som inte passar in på, orter eller branscher

 

   
Skarhult

Källa: Alvin. Skånska utsikter: Vues de Scanie.

   
   

Skarhults by härstammar från medeltiden. Den äldsta kända byggnaden är den befintliga medeltids­kyrkan, i romansk stil, belägen i slottets närhet.

Den ursprungliga, medeltida, byggnaden på Skarhult är okänd men har troligen varit placerad där de äldsta delarna av den nuvarande borgen började uppföras strax före sekelskiftet 1400-1500. Platsen är strategiskt vald vid Brååns strand, för att tjäna såväl som bostad åt kungens gälkare som att vara en knutpunkt för skyddet mot inre och yttre fiender.

När den nuvarande borgen uppfördes hade Skarhults egendom varit känd redan från mitten av 1300-talet då en landsdomare Johannes Nielsen var gårdens ägare. Hans efterträdare och därmed ägarna i många generationer tillhörde ätterna Rosensparre eller Skarholt, fram till år 1624.

Den äldsta, till delar kvarvarande borgen, blev tillbyggd med den östra längan och ett runt hörntorn under 1560-talet och den västra längan under 1590-talet. Tillbyggnaderna skedde under Steen Skarholt Rosensparres och sonen Oluf Steensen Rosensparres tid. Under 1500-talets senare del fick även borgen den karaktäristiska, till delar bevarade fasaddekorering, som var utmärkande för renässansen. Borgens militära syften är tydliga med skottgluggar under takutsprången och styckeportar för kanoner i det runda tornet. Borgen omgavs av en vallgrav, som numera är torrlagd. Skarhults slottsbyggnad har bevarat sin karaktär av tegelbyggnad från 1500-talet fram till våra dagar, trots en restauration under 1840-talet när Karl XIV Johan var ägare och professor C.G. Brunius anlitades som arkitekt.

När ätten Rosensparres ägande upphörde, år 1624, övergick Skarhult till svärsonen Corfitz Eriksen Rud, vars efterkommande behöll godset i ytterligare två generationer till 1661. Då hade Skåne blivit svenskt och mäktiga svenska adelsfamiljer lockades snart till förvärv av de potentiella godsen. På så sätt kom Skarhult att övertas av greve Pontus De la Gardie. Han avled 1692, varefter änkan Beate Elisabeth von Köningsmarck levde och härskade på Skarhult fram till sin död år 1723.

Sedan hon avlidit kom Skarhult att ägas av ingifta ur ätten Brahe. De hade stora intressen i såväl egna gods i Mellansverige som förtroendeuppdrag vid hovet samt, i Magnus Brahes fall, som kansler vid Uppsala universitet. Under deras ägande stod Skarhult tomt i c:a 100 år, men väcktes åter till liv genom en restauration under 1820-talet. När Magnus Fredrik Brahe dog, år 1826, övertogs Skarhult av kung Carl XIV Johan. Han ägde Skarhult till sin död 1844. Under den tiden lät han professor C.G. Brunius påbörja en omfattande restauration av slottet.

Efter kungens död såldes Skarhult till friherre Carl Johan von Schwerin, som fortsatte restaurationsarbetet med såväl byggnader som park- och trädgårdsanläggningen. Kommande generationer von Schwerin fortsatte i samma anda, bl a med att anlägga en vacker engelsk park och att utveckla jordbruket och andra förhållanden på godset.

Nuvarande ägare till godset är friherre Carl Johan Frees von Schwerin.
© Ragnar Lönnäng.

Foto: © Fred Lundberg.

 

 

Foto: © Jorchr Licens: CC-BY-SA 3.0

   
   © Ragnar Lönnäng. © Översättning Bryan Ralph.   Textkälla: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten
   

Konstnär Ferdinand Richardt. 1819-1885.

   
   
   
   

En Bernadotte i Skåne
I början av 1800-talet planerar Danmark ännu ett fälttåg i avsikten att återerövra Skåne. Denna gång i allians med Frankrike som var den tidens dominerande makt i Europa. Planen i sin helhet omfattade även Ryssland, som skulle erövra norra halvan av Sverige, medan de dansk-franska styrkorna skulle lägga beslag på den södra halvan.

Danmarks krigsförklaring överlämnas av den danske ministern i Stockholm den 14 mars 1808.

Danskarna litade inte på fransmännen utan ville ställa de franska förbanden under danskt befäl. Detta motsätter sig Napoleon oförbehållsamt och utser i stället marskalken av Frankrike och dåvarande guvernören i Hansastäderna Jean Baptiste Bernadotte till befälhavare över de allierade styrkorna. Som guvernör i Hansastäderna residerade han i Hamburg, vilket passade bra för uppdraget.

Bernadotte gick till verket med drygt 40 000 man, officerare och soldater, från Frankrike, Spanien, Belgien, Holland och Danmark. Problemen började genast när den mäktiga engelska flottan dök upp vid horisonten och hotade ingripa mot varje försök till en allierad invasion av Skåne. Detta, tillsammans med tecken på myteri i de spanska förbanden, ledde till allt större tveksamhet mot kriget som därför inte kom närmre Sverige än att överbefälhavaren, Jean Baptiste Bernadotte, stod på kajen i Helsingör med sin stab och betraktade Skånes västkust. Detta i total okunnighet om att han två år senare skulle vara Sveriges kronprins och att han med sin tvekan till kriget stoppade Danmarks sista försök att återta Skåne.

Två och ett halvt år senare, den 20 oktober 1810, stod Jean Baptiste Bernadotte åter på kajen i Helsingör, beredd att kliva i en båt och befordras över sundet till Helsingborg som Sveriges kronprins.

Han gick genast till verket med sitt ”kronprinsstyre” för att återställa Sveriges heder och ära, främst på det internationella planet. Här var han mera kompetent än någon annan efter alla militära och politiska uppdrag för Frankrike.

Till samtidens förvåning kom han snart att ge den svenska utrikespolitiken ett nytt innehåll när han närmade sig Ryssland genom att avstå från att återta Finland, och samtidigt pressa Danmark att ge upp Norge för att bilda en svensk-norsk union.  Denna handfasta politik återställde Sveriges ära och heder, även om det ibland skedde till ett högt pris (se Klågerup, sidan 114). Kronprins Karl Johan blev Sveriges kung år 1818.

Inrikespolitiskt visade han inte samma engagemang som under de första årens djärva utrikespolitik. Många frågor avgjordes på slottet i närvaro av hans få men förtrogna vänner. Eftervärlden har talat om ”sängkammarstyret” eftersom kungen hade för vana att stanna kvar i sängen till långt fram på dagen. Här kunde han, ostörd av ständerna, diskutera frågorna med de adelsmän som han hade förtroende för, bl a ägaren till Skarhult, greve Magnus Fredrik Brahe.

  Det nära förtroendet mellan kungen och Skarhults ägare gjorde att majestätet erbjöds förvärva egendomen efter Magnus Fredrik Brahes död år 1826. Därmed kom Bernadotte åter till Skåne, nu som ägare till godset och renässansslottet Skarhult. Han behöll det fram till sin död 1844.
© Ragnar Lönnäng.

 

 

 

 

 

Upphovsfri bild. Hämtad på www.skarhult.se

 

 

   
   

Upphovsfri bild. Hämtad på www.skarhult.se

   
   

Borgen omkr.1680 med den nerbrända ladugården.. Gerhard von Buhrman 1653-1701

   
   
   
   
Ungefär samma fotovinkel, men under olika perioder.
   
   
   
   

Brunius orealiserade ombyggnadsförslag. Upphovsfri bild. Hämtad på www.skarhult.se

   
   

Skarhult 1929.

   
   

Skarhult slott Werner von Schwerin.
Bild ID: HH_3911.

Skarhult slott 1937-1951. Vem är på målningen.
Bild ID: HH_3912.

   
   
 

Baron Werner von Scherin.
Bild ID: GATO_083

    Läs mer om Werner här.
 
   
   

Verner von Schwerin 1973.
Bild ID: HH_3913. Foto: © Henry Holm.

 

 

 

 

   
   

Akvarell omkring 1780.
Konstnär: Anders Sigfrid Rålamb, född 5 augusti 1753 i Stockholm, död 11 mars 1841 i Norra Strö, Kristianstads län, var en svensk friherre, ryttmästare, tecknare och akvarellist. Källa: Kungliga biblioteket - Arkivbild.

   

 

 

   Till länken med nästan alla Skånska slott

Till toppen av sidan