Benarps Hall
Bilder efterlyses

Hallabacken

Okänd plats

Bessinge skyttehem

Herröds tivoli

Björnebackens tivoli

Rövarekulan  #

Bokskogen. Dansbanan
i S. Rörum.

Hörby marknad och andra
marknader i Hörby kommun

Sjöholmen

Boksäter i Kilhult.

Hörby tivoli

Skytteskogen, Önneköp
Bilder efterlyses

Byrhults tivoli

Juvelen, Hörby

Skytteskogen, Långaröd
Bilder efterlyses

Jägersbo

Slagtofta tivoli

Dansbanevägens dansbana

Karnas backe med Hörby tivoli   #

Thorshills tivoli, Hörby

Ek-Dalens tivoli

Kulladal (Gärds Härad)

Viktoriamarknaderna
(öppnas i eget fönster)

Elmhults skog
Bilder efterlyses

Liarums Dansbana

Västervångs tivoli

Granbacken i Löberöd
Bilder efterlyses

Ludvigsborgs Björke

Önneköp

Gungebacken, Fulltofta
Bilder efterlyses

De slogs och tog sig ett glas

Elsa berättar om nöjeslivet förr

Länkar med  # märket öppnas i ett nyttt fönster, då det finns extra många bilder. detta för att minska uppladdningstiden.

Vi efterlyser alltid bilder och alla bidrag välkomnas. Bilder lämnas alltid i retur i det skicket vi fått låna dem.

© Elsa Olsson, Äspinge.

Benarps Hall

Bilder saknas

Benarps Hall i närheten av Gammalstorp och Äspinge.
Bilder saknas – har du några?

Björnebackens tivoli

Björnebackens Tivoli, ev. omkring 1928.

Dansbanan i bokskogen. Södra Rörum

Bodil Pedersen och Bo Edlund har så sent som på 1980-talet gett denna P-plats sitt namn. Vi har valt att kalla stället för Dansbanan istället för Bokskogen, då den idag är skyltad just som Dansbanan. Foto: © Bodil Pedersen.

Utsnitt från originalkarta. Ungefär mitt i kartan ligger "Dansbanan".
Komplett översiktskarta © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du på ikonen här under:  Vi har  rätten att publicera kartan.

Bror Westerlund och hans svåger Sven Jönsson vid sin "Korvatunna" på 1930-talet. ”Korvgubbar” vid en nöjesplats/dansbana på vänster sida av vägen mellan Hörby och Södra Rörum, räknat från Hörby. Bilden är tagen 1929-1930. ”Gubbarna" är Bror Westerlund och Sven Jönsson. Bland kunderna finns  Axel Martinsson (med Keps) Sven Jönssons dotter Maj. Bror Westerlunds hustru Linnea och sonen Lennart.
Bilden ställd till vårt förfogande av Lennart Westerlund, Malmö, f.d. Hörbybo.

Ekpåle Nr 27. Koppar plattan med nr är tyvärr borta.
Nr 27 står för den siffra man satt ut exakt där Bokskogens Tivoli låg. En bok utarbetad av Södra Rörums Bygdeförening tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan i Hörby. Tryckt 1988. Foto:©  Roland Pedersen.

Vägen som leder till Bokskogens Tivoli.
Foto:©  Roland Pedersen.

Boksäter i Kilhult

Dansbiljetter. Den handskrivna biljetten användes när man ordnade dans för AK arbetarna.

Byrhults Tivoli

Året är 1966.

Annons i mellersta Skåne 1925.

Den här bilden är hämtad utanför Hörby. Närmare bestämt från Byrhults tivoli i närheten av Linderöd. Under sommaren kunde folk roa sig på tivolit och dansa till sprittande toner.
Här poserar ett gäng glada besökare framför entrén till Byrhults tivoli. Byrhult ligger i Linderöds församling, vid vägen mellan Linderöd och Svensköp.

Dansbiljett till Byrhults nöjespark omkring 1930. Ligger ca. 5 km. från Linderöd mot Killhult.
Insänd av Bertil Stridh.

Ekdalens tivoli

Ekdallens tivoli i Elmhult 1927.

Dansbanor i Elmhult och Kilhult

Den äldsta dansbanan i Svensköps socken var förmodligen på Elmhult 2, strax utanför där Niklas och Johanna Edvinsson bor. Elna Mårtensson har berättat att när hon var fem år fick hon följa med sin morfar dit. Hon var född 1911 så det bör ha varit omkr. 1917.

Nästa dansbana låg också den på Elmhult 2 inte långt från den första men andra sidan vägen, i bokskogen intill Skogstorps åker. I folkmun kallat ”Lövs Park”, Zigenarna brukade hålla till där någon vecka om året. Dansbanan kallades Ekdalens Tivoli och drevs bl. a.. av Charles Bergqvist från Kromsö omkr. 1930.

I Kilhult har funnits två dansbanor, en i ”Haugena Backe” (Håkans Backe). Den kom till under A. K- arbeten omkring. 1935, det var ju arbetslöshet på 1930-talet och för att sysselsätta folket byggde man ny väg både mot Hörby och Tollarpshållet.

Det var för att arbetarna skulle ha något att roa sig med som dansbanan kom till. Glädjen blev dock inte långvarig för grannen som var religiös tyckte det var syndigt att dansa, och lyckades få markägaren att säga upp kontraktet. Dock blev det inte slut med synden, för följden blev att man flyttade tvärs över vägen ett par hundra meter till en annan markägare. Den nya dansbanan låg på en bokbacke så den fick heta ”Boksäter” och var förmodligen i gång en bit in på 1940-talet.

Bertil Stridh.

Dansbiljet till Ek-dalens Tivoli omkring 1930.
Insänd av Bertil Stridh.

Året är 1927.

Året är 1927.
Hilma Nilsson. Skogsdala.
3:e från höger: Charles Bergqvist, Kromse, med vegamössan.

Ekdalens tivoli i Elmhult år 1927. När man kör från Kilhult mot Huaröd låg det i skogsdungen till höger innan Skogstorps åker. Charles Bergqvist från Kromsö drev dansbanan, han syns som nummer 3 från höger, med vegamössan. Damen i mitten ovanför trumman är Hilma Nilsson Skogsdala, övriga okända. Marken ägdes av Per Löf Elmhult och kallades i folkmun för "Löfsa park". På 1950-talet brukade zigenare slå läger där.

Elmhults skog

Bilder saknas

Annons från Hörbyposten, Centralskåne. Torsdagen 23 juni 1910.

Affisch tillhandahållen av Bertil Strid.

Östra Espinge musik och sångförening som omnämnes på affischen ovan.

Granbacken i Löberöd

Bilder saknas

Annons mellersta Skåne 1949-11-18.

Gungebacken, Fulltofta

Bilder saknas

Gungebacken

Ett stenkast ifrån Kvarröd, (Naturcentrum)  i backen inte så långt ifrån Gamla Ramstorp roade man sig i vägskedet på 1850-talet. Där träffades Fulltofta ungdomarna för att dansa.
Gungebacken var ett primitivt dansställe, upptrampat jordgolv och någon lokal speleman som stod för tonerna. Man förlustade sig att gunga, i träden hade man med hjälp av kättingar satt upp gungor. Där dansades och gungades till slutet av 1890-talet. Backen kallas fortfarande för Gungebacken.

Hallabacken

Källa: Önneköps byaförening.

Källa: Sven Olsson, Ulatofta.

Källa: Sven Olsson, Ulatofta.

Hallabackens Tivoli
Text & Musik Sven "Ulatofta" Olsson

Försp.

1. Jag tog ut min cykel, i fickan en dörrnyckel
och vissla på en sång, när jag cykla vägen fram.
Med plunta uti fickan och kompishjälp att drick'an
och inträde för fem, det blev tretton och sjuttiofem.

Refr.

Dansbanan hemma därvid, tillhör en nu svunnen tid
men än jag minns Hallabackens tivoli.
Där under månens och stjärnornas glans,
blev mången het romans av lördans dans.

Mellansp.

2. Jag dansade med Gull-Britt med Kerstin och med Birgit,
till tonerna från Steens och Ramonas dansmusik.
Med kaffe köpt av Acke, så gick vi upp i backen.
Till någon kaffetår, ja då sade vi väl skål.

Refr.

Mellansp.

3. Det hände att nån bråka, med knojärn och med påkar,
då ingrep lagens arm, med batong och musklad barm.
Ja smockan låg i luften, ibland med heta duster,
då Sönnarslöv fick däng av "Årröds Snapshuggaregäng".

Refr.

Avslut.

Gretas skiss över Hallabacken 1943. Digitaliserad för bättre synbarhet. Gretas originalskiss finns i PDF-filen 

Minnen från Hallabacken 1943
Erindrade av Greta F Ohlsson, Huggelseke och nedtecknade av Stefan Andersson. Källa: Önneköps Byanytt 2017-3  

Hallabacken var ett populärt dansställe. Här är ett gäng glada pojkar. Längst fram till vänster sitter Sven Bergquist och mitt emot honom sitter Seved Nelander. Året är 1957. Källa: Okänd.

Annons införd i Mellersta Skåne den 4 sept. 1959.
Insänt av Karin och Allan i Skivarp.

Jag bodde i L:a Långaröd på 1950- talet och vi var ett gäng
pågar som brukade cykla till Hallabacken på lördagskvällarna.
Sen var det dans om söndagarna i Skytteskogen i Önneköp.

100 meter in i skogen ligger resterna av Herröds tivoli. Man lade en grund med stenar som man sedan täckte med plankor.
Bild ID: Herrods_tivoli_04.
Bilden hämtad från berättelsen om Maria Lindhal, En kvinlig spelman och hennes liv, som du kan läsa längre ner.

Familjen Lindhal.
Maria längst till vänster och Per sittande längst till höger. Spelade många gånger på Herröds tivoli. Bilden insänd av Lennart Koncz.

Annons från Hörbyposten, Centralskåne.
Torsdagen 23 juni 1910.

Annons i Mellersta Skåne.

PDF-fil om
Maria Lindhal
http://www.annakvarnstrom.se/kulturanalys/grp_5_-_Maria_Lindahl.pdf

Författare: Johan, Anna, Sven
ETN A11, VT 09
Etnologiska institutionen
Lunds universitet
Handledare: Magnus Wikdahl

Ovan textmassa hämtad från Hörby utställningen 1957.

Gamla Torg. Marknadsdag på 1890-talet. Notera trängsel av hästar, vagnar och folk, med andra ord en riktig marknadsdag.

Vid sökning på cd-skivan Sveriges befolkning 1880 återfinns dock ingen Måns Durling eller During vars namn kan ge smeknamnet Måns.
Den första fasta fotografen i Hörby, som jag (Staffan Benedictsson) känner till, var J. M. Lindstedt.

Det skulle möjligen kunna vara han som tagit fotot och i så fall är det taget efter 1870 då Lindstedt etablerade sig i Hörby. Men jag har inga belägg, förutom några Lindstedts bilder från tidigt 1870-tal som likt denna saknar angiven fotograf.

Men det kan lika gärna vara en kringvandrande fotograf eller en av de andra fotografer som kommit till Hörby något senare än Lindstedt. Eller kanske rent av en amatörfotograf.

Storgatan i Hörby en marknadsdag omkring 1890. I bakgrunden Gamla Torg med gamla kyrkan och gästgiveriet.

Gamla Torg: Djurmarknad.

En torgdag omkring 1902-1910. Den gamla gaslampan som syns till vänster inköptes några år tidigare från Kongens Nytorv i Köpenhamn. Den står nu renoverad i Museets trädgård. Foto: Oscar Halldin.

Bilden ovan är en kolorerad version av bilden till vänster. Ett vanligt sätt att få färg i bilden innan färgfilmens intåg.

Vi ser att det råder full aktivitet på Gamla Torg. Det är förmodligen en torsdag, för man hade alltid torgdag på torsdagar. Bönder från trakten kom och sålde bl.a. kärnat smör av hög kvalitet. Uppköpare köpte upp det mesta för att på eftermiddagen åka till Malmö och sälja varorna vidare. Textkälla: Alv-Asfalt.

Tidningsklipp från mellersta Skåne. "Då seklet var ungt" skriver man så det bör vara i början av 1900-talet.

En torgdag omkring 1902-1910. Den gamla gaslampan som syns till vänster inköptes några år tidigare från Kongens Nytorv i Köpenhamn. Den står nu renoverad i Museets trädgård. Foto: Oscar Halldin.

Vi ser att det råder full aktivitet på Gamla Torg. Det är förmodligen en torsdag, för man hade alltid torgdag på torsdagar. Bönder från trakten kom och sålde bl.a. kärnat smör av hög kvalitet. Uppköpare köpte upp det mesta för att på eftermiddagen åka till Malmö och sälja varorna vidare.
Textkälla: Alv-Asfalt.

Gamla torg på 1910-talet, förmodligen en torsdag. Vid denna tid var hela Gamla Torg kullerstensbelagd.

Hästtorget på 1920-talet. Här en kringresande fotograf, vilket var vanligt långt in på 1950-talet, även om deras utrustningar var modernare.

Troligen omkring 1920 - 1930-talet. Från Nya Torg  och  smågrishandeln under en torgdag – torsdag – från ovannämnda tid. Mannen i vagnen, hållande en gris, är Edvin Jönsson, Syrahuset och på marken, hållande en gris i bakbenet, är hans broder Hergier Jönsson från Kulleröd.

Kanske omkring 1928. Foto: Edvard Nilsson.

Gamla Torg en marknadsdag. Lägg märke till bilen och bussen. Troligen från slutet av 1920-början 1930-talet.

Marknad på Gamla Torg. En torgdag på Gamla Torg. Mellan Per Mörcks hus och jordbrukarebanken ser man den Lundbergska fastigheten som revs för att lämna plats åt Sionfastigheten.

Torghandel på Gamla Torg. Bilden är från omkring år 1920. Bakom syns jordbrukarebanken och Garnboden.

Gamla Torg

Axel Svensson styckar upp kött på Gamla Torg. Han hade sitt slakteri först på Spoletorp på Råbygatan o sedan på Ystadvägen när han köpte fastigheten innan bron. Bilden från omkring år 1925.

Hörby marknad 1925.

Hörby marknad 1925?

Året är 1926.

Året är 1926.

Troligen någon gång under 1920 eller 1930-talet, är från Nya Torg i Hörby och föreställer smågrishandel under en torgdag.

Nils 35:ans köttaffär på 1930-talet.

De kom nog nerifrån byn, där allt roligt hände. Javisst, det var torsdag, och då vaknar hela Hörby till liv igen. Då blir det kommers och den suraste tanten blir upplivad, då gubbarna skojar med kjolhönsen. Festen är igång, och vem vill inte vara med, där det händer spännande saker.

Sven, min bästis, och jag släpper vad vi har för händerna, och springer ner så fort vi nånsin kan mot sorlet. Vi vill inte missa någonting, fast det har vi ju gjort, men nu kändes det i magen. Det var något, som berörde oss båda. Här hade vi samma uppfattning. Springa så det inte var slut på allt. Sven var snabbare än jag, gjorde ett tvärstopp alldeles vid Palms trädgård. Jag höll på att springa rakt på Sven, men hamnade i rännstenen med tofflorna yrande högt upp i luften. De försvann, och jag hann inte tänka så mycket på, var de blev av, eftersom min ena fot värkte så infernaliskt, så fast att Sven var med var jag tvungen att gråta, bara lite, det gick absolut inte att undvika, så ont som det gjorde. De förbenade tofflorna var alltid i vägen, annars sprang jag oftast barfota, men inte idag, det hann jag ångra.

Farbror Idort Palm, han som ägde kaféet och hade trädgårdsserveringen, och som var påverkad av sprit redan nu på morgonen, kom precis med en bricka. Han skulle servera kaffe till gäster vid ett bord och hörde mig gråtande. Han ställde brickan och kom skyndsamt mot mig, för att hjälpa till och se, vad som hänt. Farbror Palm, alla sa Idort, så jag sa farbror Palm, eftersom jag aldrig hört att Idort var ett namn, såg verkligen ledsen och medlidande ut. Han hade en fru, som hette Margit. Hon röt alltid åt farbror Palm, så jag tyckte jättesynd om honom. Han brukade sticka till mig något gott i smyg, så inte tant Margit skulle se det. Farbror Palm lyfte upp mig. Det onda släppte nästan genast. Här fanns en som brydde sig om mig. Båda mina knän blödde, och farbror Palm bar in mig i sin trädgård. Här fanns många åskådare. Alla ville trösta mig och så fick jag 25-öringar att kladda för sa de.

Av de farbröder, som luktade mest och gick sämst, fick jag större pengar, hela kronor. Sven följde med som en våt hund. Han tänkte nog: nästa gång ville han bli skadad och få pengar. Farbror Palm ville verkligen mitt bästa, för han tog fram bomullstussar och något, som luktade starkt i näsan. Han hällde vätskan på bomullstussen och baddade på mina knän. Det sved väldeliga, men det var det värt, så mycket uppmärksamhet, som jag fick. Efteråt fick Sven och jag sitta vid ett eget bord och fick beställa in precis, vad vi önskade. Det blev hallonsaft och sockerbulle till oss båda, fastän inte Sven hade slagit sig.

När vi kom hem berättade vi hela händelsen för mor, och hon sa: Gör inte om det! Tag inte emot pengar av främmande farbröder! Vi lovade och sen lekte vi kafé hela den dagen och nästa med. Sven och jag delade pengarna som syskon.  Vi längtade tills det skulle bli torsdag, så kanske Sven kunde ramla och slå sig för omväxlings skull! Vi hade hittat en affärsidé! Vi fick blodad tand. På min födelsedag den 15 juli fick jag ett barnträdgårdsmöblemang. Varför inte ta det som första investering i vårt företag? Sagt och gjort vi hjälptes åt att bära ner möblerna nerför backen till Palms hörna. Det var där, som pengarna skulle flyta in. Vi bar och svettades denna varma sommardag. Torsdagarna var de bästa vi visste, för då gick ett lämmeltåg av människor från, jag tror halva Skåne. Människor, som jag aldrig såg annars i veckan, hittade hit till metropolen, Hörby.

Liv och rörelse, glättighet, utbyte av det mesta. En del ville sälja, några önskade köpa. Allt stod öppet. Pengarna rullade från hand till hand. Höga röster, som ibland hördes som bråk, men vi blev vana, låtsades som om vi inte hörde, Sven och jag. Vi fick släpa möblerna i omgångar. Bordet fick vi hjälpas åt med, för det var för mycket för en person, sådana som vi i alla fall. Viljan var god, och då blev vi starka. Det var för oss själva, som vi gjorde detta. Vi hade inte glömt förra torsdagens bravader. Möblerna placerade vi på en plats lite mitt i smeten så vi skulle synas.

Där satt vi och låtsades som ingenting, som om det regnade, men som tur var, sken solen, som den aldrig gjort något annat. Farbror Palm hade bråttom som vanligt. Han var konditor och hade även en hattaffär tillsammans med sin mor. Palms hattar hette den och låg i samma hus, som konditoriet. Min far Gunnar och Farbror Palm brukade dricka kaffegök allt som oftast och ibland även spela kort. Det var vid dessa tillfällen, som jag vågade prata med far. Då var han inte så sträng och brukade spela piano och sjunga. Då var han min far. Denna lilla överraskningskupp visste inte varken mor eller far om. Det var min och Svens ide`. Då farbror Palm var på väg in med disk fick han syn på mig och sken upp. Jag kände, att här hade jag ett av mina fans. Han sa, att jag var hans lilla solskensstråle, och det ville jag spinna vidare på. Jag undrade, om Sven och jag fick beställa något? Ska vi ta det vanliga, undrade servitören i fråga? Ja, tack! Än hade vi inte tröttnat på sockerbullar och hallonsaft, så det tar vi, sa vi på samma gång Sven och jag.

Farbror Palm hade ett stort vitt förkläde på sig och en typisk konditorhatt. Den kan jag se framför mig, när jag vill. Han kunde ju välja precis vilken hatt han ville för vilket tillfälle som helst. Vilken lyckoman! Denna hatt var vit precis som förklädet, och ingav en viss respekt för, vem han var! En riktigt tvättäkta konditor, som kunde baka wienerbröd och tårtor, ja allt som var gott. Sven och jag väckte lite uppståndelse. Så små kunder var det någon som sa. Trevligt med nya kunder! Kanske kunde man få höra en liten sång, var det någon gäst bland de andra borden, som undrade. Medan vi väntade på vår beställning, kröp jag under bordet för att sjunga och klämde i med turalleri, turallera. Den gick hem, och gubbarna kom med sina slantar och sa: Mer för tusan, vi vill höra mer!

Nu kom saften och bullarna in, som väl var, och räddade situationen för stunden. Gubbarna var så stökiga och högröstade, så jag blev rädd och ville snabbt dricka upp och komma hem. Sven njöt av situationen, han behövde ju inte sjunga, så honom gjorde det ingenting. Vi slickade oss om munnen, precis som katterna gör, och sen tog vi vårt pick och pack, våra stolar, och gav oss uppför backen igen hemåt mot Hörbybageri, där mina föräldrar huserade.

Hade de hunnit sakna oss? Nej, det hade de inte. Vi hade en hemlighet, vi två bundsförvanter. Miljonärer skulle vi bli på att springa och ramla och på att sjunga, det var vår första led i vår hemliga klubb, Svens och min, Detta var vår sista sommar, innan skolan skulle börja för oss. Då allvaret satte in, men det visste vi inte då. Vi tänkte i alla fall inte så långt. Ännu hade vi nästan en månad på oss att njuta av att leka. Vad jag heller inte visste var, att vi så snart jag börjat skolan, skulle flytta. Hela min värld skulle rämnas, åtminstone trodde jag det då. Ett barn lever för stunden, och jag var bara 7 år.

Far var en mycket duktig bagare, och han hade hittat en bilverkstad på söder, som skulle kunna byggas om till ett bageri. Otto Jönsson hade också ett lastbilsåkeri i detta stora gula hus med ett stort torn mitt på huset, som gjorde detta hus mycket ovanligt. Det såg ut som ett litet slott, och jag trodde, att jag skulle bli en prinsessa! Erik Lindvall hette mors och fars brödutkörare, och det var inte mindre än Svens far, så han liksom följde med i flytten, för en tid i alla fall. Sven och jag kom att gå i samma klass, fastän Sven var ett år yngre än jag. Det tänkte vi inte på då, för Sven var storväxt, och lite större än jag. Han var min beskyddare och blev min prins. När jag fyllde 7 år fick jag även en fin, ljusgul dockvagn. Den var exklusiv och jättesnygg i början i varje fall, ända till Sven tyckte, att vi kunde köra stenar i den. Vi hade ju ingen skottkärra, och då kunde den fungera så länge att forsla stenar i. Det var den helt perfekt till! Vi körde många lass, ända tills mor fick se, att vi blev svartare och svartare i ansiktet och på händerna. Vad håller ni på med, sa hon. Inte leker ni väl med dockorna i alla fall? Nej inte nu längre. Nu flyttar vi. Flyttar? Vadå för något? Mor var alldeles för nyfiken, tyckte vi. Hon skulle tvunget se på stenarna. Var det något att se på, några smutsiga gamla stenar? Hon gav sig inte. Mor följde med oss ut på gården, och vi fick visa var vi tagit stenarna. Det var från en grotta, där man kunde sitta och dricka kaffe och saft och äta bullar. Ett bord, som gick att snurra på, och bänkar fast spikade runt i detta, som varit en grotta. Mor fick en helt annorlunda färg i ansiktet, som jag inte visste fanns i ansiktskulören. Det var innan jag börjat måla, för annars skulle jag ha tagit fram den på paletten, för den var unik. Jag har aldrig sett mor så arg, kanske det var rädsla, för mor var också rädd för far.

” Nu tar ni och kör tillbaks alla stenarna och lavar dem snyggt igen, så inte far märker detta! Han sover nu, men när han vaknar och skulle kunna upptäcka detta, blir han inte nådig! Skynda er nu! Sätt fart!” Vilken fart det blev på oss redan trötta. Vi fick låtsas som om, vi var pigga, fastän vi hade jobbat hela dagen. Nu blev det till att jobba på övertid. Vi körde över vägen och hämtade ett stort lass sten, skyndade oss tillbaks, hann nästan inte kolla, om det kom någon bil, nej det viktigaste var, att far inte skulle upptäcka, vad vi höll på med. Vi hann inte räkna alla turer, men många var det, och ibland körde Sven så fort, att någon sten hoppade över kanten, och vi fick stanna, för att plocka upp den. Alla spår skulle vara undanröjda, innan far vaknade. Genomsvetta båda två blev vi, men envisa också. Mor stod i affärsfönstret och tittade nervöst på, om vi skulle klara oss. Det var en kamp med, eller kanske det var mot tiden, för nu skulle far snart ha vaknat.

Jag kommer inte ihåg, om jag bad till Gud redan då, om att vi skulle hinna, och ingen klocka hade någon av oss. Det fick bära eller brista för stenarna skulle tillbaks, och det var vi, som skulle göra det. Stenarna var ju inte våra. Det var farbror Ottos, men nu blev de våra för denna dag. Min rädsla var inte så stor för farbror Otto, som för far. Aldrig hade farbror Otto slagit mig, men det hade far, och jag kunde känna rappen på stjärten redan.

Sven och även jag skulle kunna ställa upp i OS, om denna gren hade varit med. Nu blev det nog till att avskräcka oss istället, för min sport, som jag har varit intresserad av, har varit orientering, slungboll, kast med liten boll och simning. Den sport, som jag idkar nu – bollen har blivit mycket mindre och mycket hård-GOLF plus en klubba.   Vi hade bara något litet stenlass kvar, då far vaknade. Jag trodde, att det hade blivit krig. Och så snabb far kunde vara. Han skrek och domderade för kung och fosterland. Sven flög hem till Västergatan, och jag flög upp i sängen. ”Jag kommer upp med mattbankaren”, sa far. Som väl var, hittade han inte mattpiskaren, så jag slapp pisk denna gång, och far hann lugna ner sig en aning. Mor sade något, som jag inte hörde. Det var väl därför, jag blev besparad. Mor räddade mig denna gång också. Också tyckte jag, att far fick skylla sig själv. Det hade väl varit bättre, om vi hade fått flytta färdigt stenarna i ”lugn och ro” så det hade blivit klart, och inte blivit avbrutna, Sven och jag.

Nästa dag vågade inte Sven komma, så då fick jag själv flytta resten av stenhögen. De var dubbelt så stora och tunga idag, tyckte jag. Min dockvagn hade gjort ett bra jobb och skulle tvättas. Den tvättningen fick Karin själv stå för. Detta var ingen rolig dag. En sorgens dag, att Sven var borta. Jag trodde för alltid, men där tog jag fel!
© Karin "Blåtand" Wernersson

Hörby marknad 1941. Hästhandeln i full gång.

Marknad nov. 1949
Bild ID: HH_3422. Foto: Henry Holm.

Marknad 1949?
Bild ID: HH_3423. Foto: Henry Holm.

Hörby stormarknad 1948. Första torsdagen i juli månad hålls i Hörby marknad enligt gammal tradition. Den här bilden är från en marknad för en del år sedan. Mannen som står till vänster om mannen i den ljusa hatten känns säkert igen. Just det, Hilmer Nyrén – en välkänd Hörbyköpman och en verklig eldsjäl i ishockey sektionen för Hörby Boll och Idrottsförening. Hilmer Nyrén bjöd också in världs och OS vinnare i konståkning att turnera i Skåne och Småland.

En annan vy av samma scen med dem hästdragna grisavagnarna. Ett följeföl krumbuktar sig bakom moderstoet till höger. I bakgrunden ses posthuset på Postmästaregatan.
Text och foto: © Leif Blumenau.

Kändisar medverkade i marknadståget. Här är det sotarmästare Otto Olsson som agerar fiskhandlare.

Marknad 1 juli 1948. Hörby marknad. Foto: Carl Martinsson.
Bild ID: HH_3781.

Ett festligt folkdräktståg drog genom gatorna i Hörby. Fru Ellen Fridolin följer tåget.

Sotarmästare Otto Olsson som fiskhandlare med "rullebören".

Kyrkvärd Karl Kniberg och plåtslagare Wigmer.

Marknad 22 april 1953
Bild ID: HH_3437. Foto: Henry Holm.

Hörbys egna dödsryttare på 1950-talet.
Bröderna Gert-Arne och Bengt-Arne var stora favoriter i velodromen.

Hästtorget 1957.

Folkets Tivoli på Hörby Marknad. Tivolit drevs av Folke Nilsson från Hörby.
Fram till 1950 hade man inte el-drift på karusellerna, utan två gubbar sprang under golvet och förde karusellen framför sig. Den otroligt starke korgmakaren Herman, han klarade dock av detta ensam en hel dag.

Marknad Gamla Torg 1953.
Bild ID_ HH_3351. Foto: Henry Holm.

Minnesfoto från Hörbymarknad 1951.
Faktainformation: 2:e man från vänster är Per Bergquist, 3:e man är Sten-Erik Persson och längst till höger Knut Bergquist.

Den kände trollkarlen Hector El Neco. Hörby marknad 1954.

Hector El Neco med assistent. Hörby marknad 1954.

Hector El Neco trollar fram vit kanin, ett klasiskt nummer.
Hörby marknad 1954.

Den då väldigt berömde trollkarlen Hector el Neco framträdde där. Min far kände honom, så jag fick komma bakom scenen efter föreställningen och klappa kaninen. Det var en upplevelse!
På fotot med kaninen är den lilla flickan framför scenen jag.

Bilderna  av Hector El Neco insända av Karin Moberg, Malmö.

Marknadstorget från Norr 1957-08-02.
Bild ID: HH_3663

Gamla Torg Marknad 1957.
Bild ID: HH_3674

Hästhandlare på 1950-talet.

Kostymklädd grishandlare på 1950-talet.

Hästhandel 1953.

Marknad 1956. Korsningen Norregatan och Ernst Ahlgrensgatan
Bild ID: HH_3389. Foto: Henry Holm.

Marknad juli 1956 Gamla Torg
Bild ID: HH_3390. Foto: Henry Holm.

Marknad - Tivoli, före 1956
Bild ID: HH_3391. Foto: Henry Holm.

Oxtorget 1954
Bild ID: HH_3392. Foto: Henry Holm.

Marknad 1956
Bild ID: HH_3393. Foto: Henry Holm.

Marknad 13 maj 1956 Blommor
Bild ID: HH_3407. Foto: Henry Holm.

Marknad 13 maj 1956 Blommor
Bild ID: HH_3409. Foto: Henry Holm.

Marknad 23 april 1953
Bild ID: HH_3412. Foto: Henry Holm.

Marknad 1954
Bild ID: HH_3410. Foto: Henry Holm.

Marknad 1954
Bild ID: HH_3411. Foto: Henry Holm.

Marknad 1954
Bild ID: HH_3414. Foto: Henry Holm.

Marknad 1954
Bild ID: HH_3415. Foto: Henry Holm.

Marknad 22 dec. 1955
Bild ID: HH_3416. Foto: Henry Holm.

Marknad 22 dec. 1955
Bild ID: HH_3417. Foto: Henry Holm.

Marknad 22 dec. 1955
Bild ID: HH_3419. Foto: Henry Holm.

Marknad 1956
Bild ID: HH_3394. Foto: Henry Holm.

Marknad 1953. Frälsningsarmen spelar.
Bild ID: HH_3420. Foto: Henry Holm.

Marknad 1953
Bild ID: HH_3421. Foto: Henry Holm.

Marknad 22 dec. 1955. Ej tidigare publicerad bild.
Bild ID: HH_3428. Foto: Henry Holm.

Marknad 1953
Bild ID: HH_3418. Foto: Henry Holm.

Äppelförsäljning på Gamla Torg i Hörby  1950. Eric Lundquist.

Svensköpspojkar på Hörby marknad omkr. 1958.

Från vänster
1 Assar Olsson Kilhult f. 02.02.1935
2 Sven Göte Andersson f. 1935
3 Erwin Stridh Svensköp f. 10.02.1936
4 Gösta Stridh Svensköp f. 26.02.1938
5 Okänd
6 Kjell Karlsson Hulta Gård f 31.03.1935
7 Alve Engdahl Högestad f. 05.06.1936

Hörby marknad omkring 1962. Bilden insänd av Karin Moberg.

Marknad Skinn 5 feb. 1960
Bild ID: HH_3424. Foto: Henry Holm.

Marknad 4 mars 1965
Bild ID: HH_3425. Foto: Henry Holm.

Oxtorget 7 juli 1963
Bild ID: HH_3398. Foto: Henry Holm.

6 aug. 1964
Bild ID: HH_3397. Foto: Henry Holm.

Marknad 1 april 1965
Bild ID: HH_3426. Foto: Henry Holm.

Förstadagsstämpel Hörby marknad 1972.

Förstadagsbrev med stämpel 1972.

Hörby marknad 1980.

Vykort från Hörby marknad 1985. Marknader och Tivoli.
Bild ID: TE_174

Vykort från Hörby marknad 1989.

Marknadsstämpel på vykort från Hörby marknad 1989.

1 juli 1993. Fritid-Turism i Hörby. Arkivbild Sövde.

Medalj från Hörby marknad.

Hörby Marknad 2013. Foto © Fred Lundberg.
Bild ID: 2013-07-03_01.

Hörby Marknad 2013. Foto © Fred Lundberg.
Bild ID: 2013-07-03_02.

Hörby Marknad 2013. Foto © Fred Lundberg.
Bild ID: 2013-07-03_03.

Hörby Marknad 2013. Foto © Fred Lundberg.
Bild ID: 2013-07-03_04.

Hörby Marknad 2013. Foto © Fred Lundberg.
Bild ID: 2013-07-03_05.

Bild ID: 2014_01

Bild ID: 2014_02

Bild ID: 2014_03

Bild ID: 2014_014

Bild ID: 2014_05

Bild ID: 2014_06

Bild ID: 2014_07

Bild ID: 2014_08

Bild ID: 2014_09

Bild ID: 2014_10

Bild ID: 2014_11

Bild ID: 2014_12

Bild ID: 2014_13

Bild ID: 2014_14

Bild ID: 2014_15

Bild ID: 2014_16

Bild ID: 2017-07-05_01.

Bild ID: 2017-07-05_02

Bild ID: 2017-07-05_03.

Bild ID: 2017-07-05_04.

Bild ID: 2017-07-05_05

Bild ID: 2017-07-05_06.

Bild ID: 2017-07-05_07.

Bild ID: 2017-07-05_08.

Bild ID: 2017-07-05_10.

Bild ID: 2017-07-05_13.

Bild ID: 2017-07-05_09.

Bild ID: 2017-07-05_011.

Bild ID: 2017-07-05_012.

Hörby Marknad är kanske Sveriges äldsta marknad. Den har lockat besökare varje år sedan 1748. Men i sommar ställs den in.

Det är det rådande läget med coronaviruset och covid-19 som föranlett Hörby kommun att ställa in Hörby Marknad den 1-2 juli. Även Marknadsloppet som skulle ha firat 50 år ställs in.
Evenemanget är ett populärt utflyktsmål och sommarens höjdpunkt för många. Det är en riktig familjefest som lockar uppemot 100 000 besökare och över 400 tillresta knallar.

Beslutet som är taget var tyvärr oundvikligt och det enda rätta i denna extraordinära tid. Precis som många andra är jag också ledsen över att marknaden måste ställas in. Det är nu mycket viktigt att vi tillsammans gör vad vi kan för att minska smittspridningen, så kan vi förhoppningsvis ses den 30 juni och 1 juli 2021, säger Cecilia Bladh in Zito (SD), kommunstyrelsens ordförande.

Även Marknadsloppet som skulle ha firat 50 år ställs in. Det har varit ett tufft beslut, eftersom det är det 50:e loppet. Vi siktar nu på ett jubileumslopp den 30 juni 2021 istället. Vår förhoppning är att få välkomna alla de som sett fram emot loppet på startlinjen då, säger Nils-Erik Bondesson, ordförande i Frosta OK.

Men Hörby är fortfarande väl värt att besöka för den som vill uppleva en händelserik och naturskön sommar.

Fulltofta naturpark, Lågedammsbadet med sina utomhuspooler och Ringsjön är några av den vackra landsbygdskommunens sevärda besöksmål. Det finns till och med en liten torgmarknad som hålls varje torsdag på Gamla torg – om än betydligt mindre och inte fullt lika anrik som Hörby Marknad.

Hörby kommun hoppas på att kunna hälsa alla besökare hjärtligt välkomna till Hörby Marknad nästa år igen.
27 maj, 2020 10.56.

All information hämtad från Hörby kommuns hemsida

Marknadsloppet inställt 2020.

Tanken var att det skulle bli så här i Skåne, men Coronaspöket stängde det mesta.

Djurmarknaden i Hörby på  ”Kotorget”. Hästhandeln pågick på ena sidan av torget och handeln med kor på andra sidan.

Per Mörks köpmansgård skymtar i bakgrunden.

Torgbild från Gamla Torg. I raden av bilar ses den lilla lastbilen det var ”Pella” från Kristianstad som sålde frukt. Ståndet med tältduk var Otto Månsson som sedan hade fruktaffären i Storgatan. Skåpbilen är bagare Jönssons från Höör, försäljaren hette Strand. Mannen i ”Trehjulingen mitt på torget var ”Träskpär” som larvat ut sina träskor på torget till försäljning. Vagnen framför ”Träsko Pär” tillhörde Hörby bageri som ägdes av Martin Nilsson. Stånden på höger sida var köttstånd den översta tillhörde Axel Svensson, nästa Ivar Andersson, Algot Olsson och Ville Jeppsson från Råby.

Torgdag på Nya Torg.

Nya Torg: Knut Fiskare vid sin vagn.
Se även Fiskhandlare

Okänt år, Okänt förlag och fotograf.

Okänt år, Okänt förlag och fotograf.

Hörby Marknad.
Bild ID: TE_175

Hörby Marknad.
Bild ID: TE_176

Hörby Marknad.
Bild ID: TE_177

Hästmarknad på Marknadstorget.

Hästtorget: Hörby marknad.

Marknad. Hästatorget.
Bild ID: HH_3427. Foto: Henry Holm.

Man med smågrisar.
Bild ID: HH_3675

Grisar och Hörby har alltid kopplats samman. Vid djurmarknaderna förr var det många grisar som såldes. Här är en uppe och kilar på lådorna – och en hugad spekulant vill ta en närmare titt.

Torgdag i det gamla Hörby. Med häst och vagn kom försäljarna med sina varor. Lägg märke till den gamla fina lampan mitt på Gamla Torg. Den står nu renoverat skick i Museets trädgård. Lampan köptes från Köpenhamn där den en gång stod på Kungens Nytorg.

Bilden är från en marknadsdag omkring år 1880, taget från östra delen av torget. Fastigheten till vänster på bilden är gamla Gästgivaregården, som redan fanns 1665. Viket eldhärjades år 1671 men återuppbyggdes efter två år. Denna byggnad revs 1900, för att ge plats till nuvarande Hotel som invigdes på Nyåret 1901. Stallbyggnaden vid sidan om Gästgiveriet var för skjutshållningen som Gästgiveriet ålades att hålla för gäster och transporter. Även gamla kyrkan skymtar i bilden. Fastigheten till höger på bilden, är den som sedermera blev byns apotek. Ca år 1970 blev det samhällets bibliotek, som senare flyttades till förre detta Järnvägshotellet i Nygatan år 1978.

Hörby ”alla vägar bär till Hörby”! Det kunde skåningarna säga förr i tiden. Nu är Alla vägar något överdrivet, men allfarvägen som drog genom Skåne passerade Hörby och det innebar mycket för Hörbys uppsving.

Gamla Torg. En torgdag på Gamla Torg. Mellan Per Mörcks hus och Jordbrukarebanken ser man den Lundbergska fastigheten som revs för att lämna plats åt Sion fastigheten.

Gamla Torg. Bensinstationen framför Kjellkvist hade Anders ”Vettu” Nilsson.

 I går var det månadsmarknad i Hörby och då tycker vi det kunde vara lämpligt att visa hur det kunde se ut en marknadsdag i Hörby förr i tiden. Bilden är från Gamla Torg. De hästdragna torgstånden lockar med sina varor. Per Mörcks affär i bakgrunden, en fin speceriaffär med många kunder. Huset ser något annorlunda ut i dag. I fastigheten till höger kan man bl.a. läsa att där finns en Manufaktur och Herrekipering.
Lägg märke till trähuset i korsningen Nygatan-Västergatan. Det är slaktarna Axel Svensson, Algot Olsson, Ville Jeppsson och Ivar från Äspinge som har köttaffär i vagnarna, folket närmast bilden handlade med höns och kaniner samt ägg.

Gamla Torg en torgdag.

Fjärdingsman Nils Nilsson Äspinge t.h. i bilden
Bild ID: HH_3396. Foto: Henry Holm.

Marknad Fjäderfä. Plats Gamla Torg i Hörby.
Bild ID: HH_3408. Foto: Henry Holm

Bild ID:000891.
Johnérs första lastbil. Johnér körde handelsturer till Malmö och sålde bl.a. fisk, potatis och ägg. Detta fotot togs och användes som reklam för Michelin däck.

Bilden tagen från kyrktornet.

Torghandel framför Nya Garnboden i hörnet av Gamla Torg.

Niagaramännen - Giraldo Brothers från Hörby – utan skyddsnät!

Till lindansarnas egen sida
Länken sänder dig till en ny sida, men presenteras i
samma fönster som du redan befinner dig i.

Hästtorget användes än idag till tivoliarrangemang.

Hästtorget 1957.

Nyatorg i Hörby.

Oxtorget, Hörby marknad.

Pär "Tue" Nilsson med sin häst Karna i arbete på gamla Torg.
Gamla Torg, Per Nilsson. Bilden visar ”Per Tue” eller ”Vinge Pär” som han allmänt kallades. Han hade vid en olyckshändelse blivit skadad i knäet. Han var den tidens renhållningsarbetare på gator och torg efter torgdagar.
Ibland stavas Per med e, ibland med ä. Vi har valt att använda det som står i våra källor.

Källa: Berättelsen om Hörbys förvandling under de senaste 150 åren.

Källa: Hörby-bor berättar av Ernst Åkesson.

Juvelen, Hörby

Juvelen på Slagtoftavägen var ett dansställe som byggdes år 1945 och var en öppen dansbana, som hette Folketspark. Den drevs av Hörby Folketshus-förening.
År 1954 köpte Artur Sjöholm parken och döpte den till Juvelen. Han ägde även Jägersbo vid Höör. År 1978 köpte Lars Karlsson och Börje Jönsson danspalatset och drev det till 1994 då den nye ägaren hete Jens Jakobsson och namnet ändrades till Mimis.
Den 1 juli 1995 totalförstördes fastigheten av en eldsvåda och ruinerna låg länge kvar på tomten och byggdes aldrig upp igen.

Annons från 1958.

Fotograf och årtal okänt, men sökes.

I oktober (1995?) beslutades om samverkan i danssamkvämen med Höör GDF Glada Gänget på Mimmis (f d Juvelen). 1995 Den 12 juli totalförstördes Mimmis av brand.

Från vänster: Hasse Burman bas, Rolf "Roffe" Berg gitarr, Charlie Norman piano, Kjerstin Dellert vokalist.
Vi tror att platsen är på dansstället Juvelen i Hörby.
Bild ID: Juvelen_001.

Från vänster: Okänd, Roffe Berg, Charlie Norman, Hasse Burman, Kjerstin Dellert. Samtliga foto är från 1960-talet.
Bild ID: Juvelen_002.

Lasse Lönndal.
Bild ID: Juvelen_003.

Jägersbo

Året är 1933.

Året är 1934.

Skyttefest 1927.

Annons mellersta Skåne 1949-11-18.

Tidningsklipp: Jägersbo 1965.

Annons i Mellersta Skåne 1951-06-19.

Annons från 1958.

Tidningsklipp.

Dansbanan Kulladal i Gärds Härad 1924.
Sittande fr. v. Eriks Persson, Nils Ljunggren, David Lindström, Nils Karlsson och Gunnar Nilsson.
Stående fr. v. Anders Mårtensson Kroon (vakt?), Nils Olsson (Skoväjtarenilsson), Anders Westberg, Olle Svensson, Henning Nilsson, ... Vendel och Anton Ljunggren. Källa: Gärds Härads Hembygdsförening.

Dansbanan Kulladal i Gärds Härad 1924.
Fr. v. Svante ..., Martin Andersson, Gottfrid Håkansson, Herman Andersson, Hilda Håkansson, August Glans, Henning Håkansson, Nils Eriksson, Ingrid Håkansson och Anders N. Nilsson. Källa: Gärds Härads Hembygdsförening.

Dansbiljett till Liarums Dansbana omkring 1930. Liarum ligger ca. 3 km. utanför Linderöd mot Kistianstad.
Bild ID: Liarum_001.

Ludvigsborgs Björke

Annons från 1917, före mötesförbudet.

Okänd plats

De va dans borti vägen i Hörbytrakten.

Ingeborg Nyberg

Ingeborg Elisabeth Nyberg Roos, ogift, född den 13 oktober 1940 i Sundsvalls församling i Väster norrlands län.
Redan som 12-åring upptäcktes hon i radioprogrammet Skansen kväll och skivdebuterade samma år med sången Sommarnatt. Hon blev en tonårsidol som svensk sångerska och skådespelare.

Den mest kända sången blev dock Aftonklockor 1956. Hon har även spelat in film med Edvard Persson. På 1950-talet var hon flitigt arrangerad i alla Sveriges Folkets Park. Man känner lätt igen henne på gamla foto med sin imponerande långa hårfläta.

Ingeborg Nyberg framträdde 1952 som 11-åring i radioprogrammet Skansenkväll och skivdebuterade samma år med Sommarnatt i en inspelning med Sune Waldimirs orkester. Hon fick Torsten Adenby som manager och turnerade under några år flitigt i kyrkor och folkparker. Hon blev mycket populär med en folklig repertoar med kristna inslag.

Ingeborg Nyberg spelade in ett tiotal singel- och EP-skivor. Bland dessa märks Aftonklockor från 1956 och hennes tolkningar av Ave Maria och Londonderry Air samt psalmen Blott en dag.

Hon medverkade i flera filmer, bland annat några med Edvard Persson. I filmen Sjutton år (1957) spelade hon mot tonårsidolen Tage Severin, som korats till Sveriges James Dean.

I början av 1960-talet tröttnade Ingeborg Nyberg på artistlivet och avslutade i praktiken sin karriär. Hon fortsatte dock att framträda i mindre sammanhang med bland annat kyrkokonserter, vilka drog stor publik.

Nyberg var 1965–1976 gift med kammarmusikern Bengt Åslund (född 1934), senare Steinert, och från 1989 med Leif Roos (1934–2010). Hon bor sedan 1986 i Myresjö i Jönköpings län.

Här spelas det många instrument på samma gång.

Kjell och Vie Hyde 1954-08-16
Bild ID: HH_3166w. Foto: Henry Holm.

Sjöholmen

Året är 1935.

Året är 1934.

Året är 1936.

Skytteskogen i Önneköp

Bilder saknas

Jag bodde i L:a Långaröd på 1950- talet och vi var ett gäng
pågar som brukade cykla till Hallabacken på lördagskvällarna.
Sen var det dans om söndagarna i Skytteskogen i Önneköp.
Allan i Skivarp.

Skytteskogen

Lite om skytteskogen Det var 1941 eller1942 som Lilleskog i Buus lades ner. Ivan Nilsson i Långaröd Bror Johansson (möllare på Björks i Önneköp) och en som hette Edvin Håkansson, och en del andra som var aktiva i skytteföreningen tyckte att man skulle göra något för ungdomen, och så tänkte man nog på den egna kassan som var skral.

En vacker skogsdunge arrenderade man av Ivan. Men den var ojämn och mycket sten måste tas bort för att få något så när jämn plan.

Det byggdes dansbana o kaffestuga, scenen blev överbyggd,året efter, då uppfördes även ett utrymme för garderob och skjutbana, och en liten finka med två rum för tillnyktring. Den senare dessbättre sällan använd. Magna (möllare) i Ingemanstorp stod för kaffekokningen flera andra damer bakade och på så sätt fick föreningen in pengar, det var en massa ideellt arbete men alla hade roligt.

Ordningsvakter var Gunnar Jönsson i Farhult (som höll på tills banan lades ner) Elof Nilsson i Rugerup, Algot Abelin i Farhult och på senare tid även Ture Svensson i Bessinge. Önneköps IF övertog driften 1949 men det hette fortfarande Skytteskogen. Här var det dans varje söndagskväll under sommaren. Det har förutom dans förekommit en hel del uppträde och större fester. Bland artisterna kan nämnas Edvard Persson, Povel Ramel, Nisse Ahlrot, och många andra.

När Edvard Persson skulle komma hade man utökat scenen som även kläddes med kräppapper, men det blev åska o regn så papperet färgade av sig o hängde ganska eländigt (men som tur var hade man regnförsäkring som utföll med 1000 Kr) Piano hade man lånat av Russel Jönsson som körde taxi och transporterade en del ungdomar till och från festligheterna, de flesta kom på cykel, ett par mil var ingen sträcka som avskräckte danssugna ungdomar på den tiden, om damen som bjöd på förstan bodde på andra hållet kunde vägen hem bli riktigt lång men det var inget hinder. Allt som tiden gick kom det fler bilar och publiken svek så 1960 var det slut man gjorde ett par försök till men 1963 såldes allt på auktion och nu syns det inte mycket av denna härliga plats som för oss gamla har så många glada minne.
Text: Postumt Tage Persson.
Artikeln hämtad från Önneköps Byanytt.

Skytteskogen Långaröd

Bilder saknas

Denna annons var införd i Skånska Dagbladet 1953-1954
Allan Wendel, Skivarp.

Slagtofta tivoli

Bild ID: Is-Slagtoftadammen_018.

Annons från Hörbyposten, Centralskåne. 1 sept. 1894.

Annons från Hörbyposten, Centralskåne.
Tisdagen den 4 sept. 1894

Läs mer här om de vilda festerna på landsbygden
av  © Per-Gunnar Mörk.

Annons från torsdagen den 12 juli  1894.

Den vilda landsbygden 1885-1889

Ute på landsbygden fanns det åtskilliga dansstallen, både bra och mindre bra.
I Huggelseke låg ett lönnkrögeri där slagsmål förekom i sådan omfattning att kommunen 1885 beslöt att stället skulle stängas för dans.
Ett annat dansställe i Äspinge drabbades av samma beslut.
1889 öppnades dansställena igen och blev ganska snart åter ökända. Buslivet nådde även Slagtofta dansbana, och 1887 var det risk för att dansbanan skulle stängas då Nils Andersson, som var en stor vän av ordning, tyckte att det gått för långt.

Spriten flödar

Spriten var naturligtvis då, som nu en stor orsak till att det blev stökigt. Propaganda mot spritfloden. Teckning från mitten av 1800-talet.

Thorshills tivoli, Hörby

Thorshill eller Hörby Tivoli

Anlades i slutet av 1800-talet på gården Thorshills gamla marker det låg i Thors hage där nya kyrkogården senare skulle ha sin mark.
Där minneslunden är idag användes till någon form av utsiktsplats. Kullen är naturlig och runt denna fanns tivolit som hade mycket nöje av olika slag.
Man kan läsa i Hörby Posten från torsdagen den 3 januari 1907 följande: Hörby nya begravningsplats vilken nu är färdig kommer i den närmsta tiden att invigas då förordnande nu av domkapitlet utfärdats för församlingens kyrkoherde att förrätta invigningsakten.
Begravningsplats och tivoli låg vägg i vägg så att säga.
Förmodligen gick tivolit i konkurs runt 1914 en annons i lokaltidningen talar för en auktion.
Man planerade för ett nytt dvs. Nya Hörby Tivoli som senare blev Karnas Backe. Gården Thorshill ligger i närheten den är förvaltningsgård för kyrkan och kyrkogården idag

© Bodil Pedersen.

Källa:
Per-Gunnar Mörck, Mellersta Skåne annonser år 1913 -1914

Annons från Hörbyposten, Centralskåne. Torsdagen 23/6 1910.

Hörby Tivoli i Torshills hage år 1906. Backen till vänster på fotot är dagens minneslund tivolit låg i hörnet av Lybyvägen och nästan vid dagens riksväg 13. Den 3 januari 1907 invigdes Hörby nya begravningsplats.
Fotograf okänd  

Hörby Tivoli eller som det också kallades Thorshill. Bilden är från 1906 och publicerades i AB Central Skåne.

I Hörby fanns det ännu ett tivoli, som låg på söder och hette Thorshills Tivoli. Här var det lite mer städsamt och när man öppnade sina portar år 1900 hade man byggt ut platsen med nya gångar, bersåer och bänkar, samt att en ny serveringspaviljong hade byggts. Text: © Per-Gunnar Mörck

Källa: Bertil "BePe" Persson.

Annons från 1913/1914 i mellersta Skåne.
 

Annons från 1913/1914 i mellersta Skåne.

Annons från 1913/1914 i mellersta Skåne.

Annons från 1913/1914 i mellersta Skåne.

Annons från 1913/1914 i mellersta Skåne.

Annons från 1913/1914 i mellersta Skåne.

På Thorshills Tivoli hade man även auktioner. Här en annons från 1914.

Sommaren 1920. Thorshills trädgård. Från vänster stående: 1. Ivar Persson 2. Anna Persson 3. Thea Persson 4. Nils Persson Sittande: 1. Per Persson 2. Elna Persson 3. Alma Lanzoff 4. Wiggo Lanzoff (samtliga från Thorshill) Stående: 1. Gurli Lanzoff, Hee 1.
Foto: Henry Bridgeborn, Malmö

1920.  Wiggo Lanzoff kör mjölkskjutsen. På bilden håller han inne på Thorshills Gårdsplan.
Foto: Henry Bridgeborn, Malmö

I början av 1940-talet Nils Persson, Torshill.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0212. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0210. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0209. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0216. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0213. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0211. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0214. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0215. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0217. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0218. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0219. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0220. Foto: © Torsten Blomdahl.

Viktoriamarknaden 1988. Auktion vid museet.
Bild ID: TAB_0221. Foto: © Torsten Blomdahl.

Västervångs tivoli (Äspinge)

Östra Espinge musik och sångförening. Ovan kort är sänt som en julhälsning.

Bilder och andra uppgifter saknas på detta tivoli. Var detta ett tivoli, eller var det bara ett yttryck för en plats av ortsbefolkningen?

Önneköp

Bild ID: 000677. Arbetare. Önneköps dansbana byggdes bakom Önneköps Mejeri.

Önneköp har haft flera dansbanor. Vid bygget av denna medverkade följande personer:
Från vänster, stående:
1) Alfred Danielsson, snickare från Skepperöd. 2) Alfred Nilsson, Farhult. 3) Olof Green, arrendator på prästlönebostället i Långaröd. 4) Olof Glans, Hemmeneköp. 5) Per Svensson, Farhult. 6) Alfred Lind, hembygdsforskare, byggare av  kyrkogårdsmuren, m. m. bosatt i Önneköp. 7) Ola Ekstrand, slaktare Önneköp. Från vänster, sittande: 1) Viktor Mårtensson, Hemmeneköp. 2) Idoff Lundin, Långaröd. 3) Olof Olsson, Hemmeneköp. 4) Anton Lundin, lantbrukare

Bild ID 000123.
Önneköps dansband. 1. Einar Ekstand, 2.?.    3.  4. Rosa och Anton Lundin,   5. ?.      6.Sanfrid Andersson, 7. Anders Persson, 8.?

Bild ID: 03529.

Dansbanevägen

Mellan Södra Rörum och Ekeröds skogar finns en Sveaskogskylt benämnd Dansbanevägen.

Inget konstigt alls då man vet att en dansbana fanns i nästan varje by på 1800-1900-talet. Cirka 75-100 meter in på vägen viker jag av i skogen till vänster och går ca. 25 meter.
Här ska det finnas en ekpåle nr: 142. Facit till en bok som berättar historien om platsen.

Dansbanan är från 1800-talet byggd av dåvarande ägaren von Seth på Ekeröd.
Den närbelagda grusåsen har stödmurade terrasseringar 1-1,5 meter höga, synliga husgrunder, trappor och en rest grottsten.
Hit kom herrskapet från Osbyholm och Fulltofta.
Utflykterna gjordes på somrarna. Hästskjutsar med pigor och drängar. Det dukades upp med mat och dryck i den vackra naturen. Stora bokar växte här, en allé med lindar mellan åsarna som ledde fram till en gräsmatta omgärdad av silvergran. Trappor av kraftiga ekstockar ledde ner mot dansbanan med jordgolv.
Servering på bord av kvarnstenar med ekpelare. Här fanns även en vackert klippt häck av bok som var 15-20 meter lång.

Jag trodde nästan att jag hittat en borg!
Bodil Pedersen

Bild ID: 0176
Entré med den resta grottstenen likt ett troll

Bild ID: 0414
En av ektrapporna gömda i löv.

Bild ID: 0415
Ruin av byggnad med träpålar i hörnen.

Bild ID: 0412
Olika terrasser med trollstenen.

Bild ID: 0416.
Ytterligare terrasser

Annons mellersta Skåne 1949-11-18.

Linderöd 1930-talet

Norra Rörum 1938.

Årtal okänt.

Årtal okänt.

Folke Nilssons Tivoli.
Bild ID: HOCE_058w-163a.

Folke Nilssons Tivoli.
Bild ID: HOCE_058w-163b.

Folke Nilssons Tivoli.
Bild ID: HOCE_059w-164a.

Edvard Persson till Häst.
Bild ID: HOCE_059w-164b.

Edvard Persson, pojken mitt i bild är Kaj NIlsson.
Bild ID: HOCE_059w-164c.

Reklamkort från William Arnes motorcirkus.
Bild ID:  HOCE_059w-164d.

Folke Nilsson och hans fru säljer glass och hemmagjorda våfflor.
Bild ID: HOCE_060w-165a.

Slimmingefriaren är inte från Hörbytrakten, men ett "original" som åkte runt på marknaderna i Skåne så han var helt säkert känd i våra bygder. Han var klädd i gammaldags bonjour och så hade han en hatt eller mössa, som hade en bred skärm och hög rund kulle. Den liknade närmast de hjälmar som ryttare har numera.

Här är en bild på Johan Nilsson i sin karakteristiska och udda klädsel, när han besöker Sjöbo marknad och passerar utanför Svenssons järnhandel. Nilsson var mer känd som Slimmingefriaren, bland annat för att han efter sim hemkomst från Amerika annonserade i tidningen efter en hustru men också för att han tyckte om att titta på unga flickor. Om Slimmingefriaren finns det en del skrivet. Blir du nyfiken kan du söka vidare på biblioteket, eller på nätet, efter till exempel tidskriften Byahornet.
Bild ID: Slimmingefriaren_05w. Text och bildkälla: www.sjoby.se

Året är 1940. Slimmingefriaren", Johan Nilsson som var hans rätta namn brukade tillbringa någon eller några sommarveckor på Limhamn där en släkting ev. en syster som hade ett kafé, Johans benämning på denna plats var "Baddorten". Bilden är från Sibbarp i Malmö.
Bild ID: Slimmingefriaren_04w. Källa: malmö museer.

De slogs och tog sig ett glas

I slutet av 1800-talet växte det upp en hel del krogar inne i skogarna på Linderödsåsen. I Huggelseke fanns 1885 ett lönnkrögeri där slagsmål bedrevs i sådan grad, att sedan åtskilliga personer måst böta för olovlig spritförsäljning och andra blivit lagförda för våld, så fattade kommunstyrelsen att stället skulle stängas för dans. Sommaren 1889 öppnades danstillställningen igen och stället blev åter ökänt. På slätten ner mot Svensköp och Gäspige var det tivoli med dansbanor och lite beskedligare. Varje by med högaktning hade en dansbana där man svingade om under sommarmånaderna. Tisdagen den 3 juni 1902 kunde man läsa följande annons i Hörby Posten Central Skåne: "Försommarfest söndagen den 8 juni kl. 2 e.m. i Jöns Anderssons i Herröds vackra skog. Därvid förekommer. Nykterhetsföredrag, musik, sång, folklekar m.m. Kaffe och läskedrycker tillhandahålles. Inträde vuxna 25 öre, barn 10 öre. Berusade personer avvisas." I samma tidning kunde man på ett annat ställe läsa ”Dans anställes vid Herröds dansbana varje söndagsafton fr. kl. 6-11”.

Det var samma dansbana med två olika budskap. På nykterhetsmötet kom ingen berusad in men på söndagsdansen var det fritt fram. I närheten fanns det också tivoli i Omset och Hemmeneköp. Det gick vilt till, var så säker.

Om vintrarna var det heller ingen brist på dansställen. Här tre annonser från trakten: " Stor bal anordnas hos P. Olsson i Skepperöd söndagen den 6 december. Huaröds musik. Inträde herrar 75 öre, dam 25 öre. Alla välkomna." "Bal anordnas hos Ola Olsson nr 9 Köinge lördagen den 26 december kl. 6 e m. Inträde 1:- för herre. Alla välkomna." "Bal anordnas i Äspinge bageri lördagen den26 december kl. 7 e m. Inträde 1:-för herre, 25 öre för dam. Tillställarne."

Under 1890-talet dansade man i Slagtoftaskogen strax norr om Hörby. Bonden som hyrde ut marken tyckte att det gick för vilt till och ville stänga Söndagen den 15 juli var här en Rid- och körkapplöpning (se annons). Några dagar senare stod i Eslöfs Tidningar följande: "Kapplöpningen i Slagtofta lockade ett par tusen personer. Första priset i körtävlingen, 50 kr, togs af smeden O. Löfqvist i Hörby med "Nora", tillhörig kommunalordförande Nils Andersson i Månsköp. Även i ridningen togs första priset av O. Löfqvist på samma häst.

Sedan tävlingarna var avslutade och priserna utdelats fortsatte ett muntert liv på dansbanan till sent ut på kvällen."

I september 1894 var det avslutning på dansen i Slagtofta. Slutfestens clou utgjordes av en intvålad gris som skulle tillfångatagas och tillfalla den, som var nog så duktig att fasthålla det hala kreaturet. Efter sex fruktlösa försök lyckades drängen Per Thorsson att fånga grisen.

Framemot aftonen utkämpades ett städat och uppbyggligt slagsmål med tomma ölbuteljer och efter mörkrets inbrott avbrändes ett briljant fyrverkeri, allt enligt tidningens reporter.

I Hörby fanns ännu ett tivoli som låg på söder och kallades Thorshills Tivoli. Här var det lite mer städsamt och när man öppnade sina portar år 1900 hade man byggt ut platsen med nya  gångar, bersåer och bänkar, samt att en ny serveringspaviljong hade byggts.

Text: © Per-Gunnar Mörk.

Kartan visar var Folkets park låg
(Karnas backe)