Gamla bilder från Fulltofta

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort  Kontakt Uppdateringarna

Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Diverse länkar som inte passar in på, orter eller branscher

 

Snabblänkar till denna sida i alfabetisk ordning

Arbete

Ekebacken

Jägarhyddan

Prästgården

Berättelser från Fulltofta

Fulltofta Donationshuset

Järnvägsstationen

Schusters torp

Boddahus Esbjörnssons

Fulltofta gård

Kartor över Fulltofta

Skiljehus - Skällhus

Bondemölla

Fulltofta strand

Kyrkan i Fulltofta

Skolan

Bogrens dammar

Fulltofta ålderdomshem

Lagnehus

Smedjan i Fulltofta

Charlotta Dahl på Fulltofta NY

Godtemplare i Fulltofta

Mjälaströgård

Tidningsklipp

 

Gäddängen

 

Trollarna på Fulltofta NY

 

 

 

Övrigt

Det finnas fler bilder på sidan än vad länkarna avser, gäller hela vår hemsida totalt.
Bläddra (skrolla/rulla) alltid nedåt så får du se alla bilder.
Material läggs in i kronologisk ordning som vi får det, därför är menyer och sidan artiklar inte i samma följd.

 

 

Charlotta Dahl på Fulltofta herrgård

Ett mycket gammalt foto av Fulltoftagården runt 1860-talet.
Bild ID: CTD_06_Fulltofta-gard-1860-tal.

   
Du kan också läsa nedan text här som PDF-fil    

Charlotta Dahl på Fulltofta
Drottningens dubbelgångare

Länkar som finns i texten öppnas alltid i ett eget fönster, som du stänger när du läst färdigt.

Under drottning Victorias tid som det brittiska väldets överhuvud fanns i Skåne en kvinna som var drottningens avbild. De var så lika att senare generationer har förväxlat porträtten i ett familjealbum. Man får intrycket att båda var lika med handlingskraft tålamod sunt förnuft och rättvisa styrde Charlotta Dahl kallad ”hennes Nåd eller Nådan” av folket i en mellanskånsk socken vilket var Fulltofta.

Wiveka Charlotta Kristina Trolle född den 6 juni år 1815 i Klågerup Hyby socken Skåne. Död den 18 juni år 1893 Fulltofta dödsorsak: Hjärnblödning- hjärndöd.

Make: Peter Axel Dahl kapten i Kongliga Vendes artilleriregemente ordonnansofficeraren hos kronprinsen.  
född den 19 augusti år 1798 i Kalmar död den 17 december år 1857 Fulltofta begravd den 19 december 1857 i Fulltofta kyrka dödsorsak: Koleran. Vad är Kolera?

De gifte sig i Näs kyrka den 21 september år 1841 i Kristianstads Garnisons församling.

Första barnet var sonen Nils Axel Georg Dahl född år 1843 död den 17 augusti år 1844 Lund dödsorsak: vatten i huvudet/vattenskalle.

Andra barnet dottern Andriette Emma Charlotta Dahl född den 7 oktober år 1848 i Fulltofta död april år 1852. Det står i en notifikation: Min hustrus lyckliga nedkomst med en dotter har jag äran till kännagifwa. Fulltofta den 7 oktober 1848 P. A. Dahl (Peter Axel Dahl). På gravstenen står dock att Emma är född 1850.

Tredje barnet dottern Hilda Catharina Malvina Dahl gift Dela Gardie född den 2 augusti år 1851 i Fulltofta döpt den 13 augusti i Fulltofta kyrka. Död den 5 februari år 1875
Hon dog i barnsäng men barnet en liten gosse överlevde ca 3 månader hans namn: Gustaf Robert Magnus född den 27 januari 1875 död den 5 maj år 1875.

Make Majoren greve Carl Gustaf (Gösta) De la Gardie född den 18 mars år 1825 i Kristianstad död den 19 oktober år 1896 i Älmhult Kronobergslän.
Lysning och vigselbok den 17 juli år 1870 vigsel årsnummer 3 båda tillhörde adeln.
Gifte sig den 2 augusti 1870 på Malvinas 19-års dag. Första äktenskapet för båda de var lyckligt gifta. Under tiden hade Carl-Gustaf De la Gardie bott på Finnhult i Höörs kommun.
Barnen:
dottern Malvina Charlotta Gustafa född den 7 juni år 1871 död den 10 januari år 1877.
son: Finn Axel Gustaf född den 25 februari år 1873 död den 8 januari år 1877.

Charlotta Dahl arrenderade sedan 1839 Fulltoftagården av sin bror Nils Trolle på Trollenäs. Gården låg sidan om kyrkan som har anor sedan 1100-talet även så delar av gården som hunnit förfalla och revs. På den plats som före skiftet varit kyrkbyns mittpunkt byggde makarna Dahl en ny mangårdsbyggnad med en stor park. De gamla uthuslängorna och stallen från år 1766 fick ligga kvar och finns än idag. De tidigare många mindre gårdar och torp revs som var i dåligt skick. Några monterades ner flyttades och byggdes upp på andra platser i Fulltofta. Ett av torpen var fiskare Adolfssons ett annat Ramstorp med ursprungligen två lägenheter torpet finns idag. Det gamla Ramstorp hade ändå hunnit förfalla och är ruin knappt 75 meter därifrån. Fulltofta nr 8 flyttade ut till den gård som är ruin idag och kallas Holmahuset granne till det sista ålderdomshemmet ett torp flyttades till Attarp. Det finns fortfarande kvar äldre bebyggelse längst med vägen små gårdar och f.d. skolbyggnader och jägarbostad nu i privat ägo som några exempel.

Mangårdsbyggnaden Fulltofta herrgård är det som vi kallar idag för Fulltofta slott men är egentligen för litet att kallas slott. När dottern Malvina skulle gifta sig tyckte man att det behövdes en flygel till i huset som extra plats för kökshushållning. År 1870 stod detta klart lagom till bröllopet.

Nådan fru Dahl bjöd gärna på fina middagar och oftast var huset fullt av gäster. Hon höll sig därför med köksmamseller av högsta klass och hade stor respekt för kokkonsten och dess utövare. Det gick inte att skämta hur som helst med matlagningen. Vid ett tillfälle uttryckte sig en doktorinna i ett sällskap att man kunde äta en råtta om den anrättades rätt med sås och andra goda tillbehör. Ryktet sägs att fru Dahl lät ångra de orden.

I matsalen hängde en målning av fru Dahl enligt sägen skulle det hända svåra saker på godset om tavlan föll ner. Det finns personer som har upplevt detta. Även fanns ett stort porträtt av nådan på väggen uppe i halltrappan till ovanvåningen. Vissa tjänare bockade och nigde när de gick förbi. Ett visst obehag mötte dem eftersom hur de än stod i trappan såg det ut som porträttet tittade på dem. 

 I Fulltofta kyrka hade släkten Trolle sin privata bänk i första raden med stoppade dynor och silverplattor med sina namn på väggen vid dopfunten. Här satt nådan och lyssnade på prästens predikan den kunde bli rätt utdragen och sövande på sin tid. Vid de tillfällen hon tyckte det blev för lång dragit tog hon upp sin guldklocka och dinglade med den. Omgående kom ett ”amen” från predikstolen.

Den 8 januari 1858 kunde man läsa i Öresunds Posten att koleran ännu inte hade upphört. Peter Axel Dahl blev smittad av kolera i regementet han hade smittan med sig hem. För att undvika att andra skulle smittas valde kaptenen att lägga sig i gårdskontorets hus som ligger mittemot herrgården. Han fick aldrig flytta in i det nybyggda utan dog i det andra huset. Efter hans död den 17 december begravdes han 2 dagar efter den 19 december 1857.

Man förberedde barnbarnen och skickade iväg dem till Trollenäs för att undkomma kaptenens kolerasmitta. Emellertid visade det sig en annan farsot Difteri även kallad stryparsjukan den angrep luftvägarna och var smittosam och dödlig på den tiden. Det bidrog att båda barnen smittades och dog.

Det var ett hårt slag för hennes Nåd att mista både dotter och barnbarn. Det var då hon lät bygga ett rött tegelhus mitt för prästgården som fick namnet Minnet med all rätt för de barn och barnbarn hon mist. Detta skulle bli en skola för de fattiga torparnas döttrar. Här skulle flickorna få lära sig enkla hushållsgöromål samt sy och sticka. När de sedan kom ut i arbetslivet och skulle söka tjänst som pigor var de mycket populära när man hörde var de kom ifrån.

Möjligen blev hon aningen bitter och lite högdragen av de dystra händelserna.
På Råbygården utanför Hörby skrev bokhållaren Skjöld i sin dagbok att hennes Nåd fru Dahl den 14 augusti 1861 besökte gården. Bokhållaren hade inte möjlighet att träffa henne att få se denna strama och respektabla dam som var född Trolle. Hon sökte inte ensamheten utan tvärtom var hon mycket social och hade flera sällskapsdamer. En av dem var mamsell Euphrosyne Kasch hon hade det något ovanliga uppdraget att sköta en vit kakadua. Fågeln skulle rastas då de hade besök på gården den skulle flyga runt i parken under överinseende av mamsellen. Hon hade ett långt band fastsatt i halsbandet på fågeln. Denna show visade man gärna för gästerna som ett bevis att man var rik.

Med åren blev Charlotta Dahl tämligen korpulent rent ut sagt fet. Detta bidrog till onda och utslitna knä värken fanns även i benen och händer av mycket stilla sittande fick hon svårt att gå. Detta hindrade inte henne att varje dag inspektera egendomen. Sittandes i baksätet i sin vagn som var extra bred åkte hon in i ladugården stalldörrarna hade man också breddat för att komma in. Även markerna och skogarna synades.
Varje eftermiddag var det viktigt att prick kl. 15.00 åka med häst och vagn till sin ”kaffegrotta” där tjänstefolket hade dukat upp med kaffe och kakor. Denna grotta var egentligen en obrukbar gammal kalkugn i en cirkel klädd med röd tegelsten. Vissa ”fållor” från den tid finns kvar men själva grottan är igenfylld sen ett antal år då man satsade på annan verksamhet. Tydligt kunde man se den då skåneleden gick förbi där i slutet av 1970-talet. Där fanns vid entrén två stående stenar den ena är kvar men den som har ett årtal 1880 finns längre bort i ett stengärde. Platsen ligger idag mitt emot storkhägnet längst den hålväg som gick in till torpet och backstugan Hackedamm den sistnämnda finns ruiner kvar i backen och en liten damm alldeles bredvid.

Allt har ett slut och Charlotta Dahls jordiska dagar upphörde sommaren den 18 juni år 1893.

Hörby posten skrev att Fulltofta kyrkan vid begravningen var rikt dekorerad med blommor. Och att barnen från Minnet hade erhållit högtidsdräkter av den avlidnas sterbhus för att kunna närvara.

Vid Fulltofta kyrka finns Trolles familjegravar innanför en vit stenmur.

Häradshövding Carl-Axel Trolle ärvde Charlotta Dahl när han första gången samlade gårdens folk kastade sig en kvinna som skötte hönsen till marken i ett försök att kyssa linningen på hans byxor.
”Stig upp kärring!” röt Trolle därmed var den knäfallande epoken slut.

© Bodil Pedersen

Med ett stort intresse för Charlotta Trolle Dahls familj har jag samlat material ur olika arkiv flera intervjuer med personer som haft anknytning. Ett arbete som började mer eller mindre för 40 år sedan som nu är sammanställt och nerskrivit.

Wiveka Charlotta Kristina Trolle, gift Dahl.
Bild ID: CTD_01

 

Det sägs att Charlotta Dahl var som en avbild av drottningen Victoria i Storbritannien.
Bild ID: CTD_02_lud_013

 

 

Dödsannons Charlotta född Trolle Dahl
Helsingborgs Dagblad- 1893 07 15 dödsannons.
Tidningsklipp från Staffan Falk.
Bild ID: CTD_22

 

Charlotta Dahl med två flickor sittandes på golvet kan vara dottern Malvina.
Bild ID: CTD_03_lud_014

 

Familjen De la Gardie. Major greve Carl Gustaf och hustru Malvina f. Dahl barnen dottern Malvina och lillebror. Finn Axel. Bild ID: CTD_04_lud_023

   
   
 

Major och Greve Carl-Gustav, Make till Malvina.
Bild ID: CTD_27_Greve-Carl-Gustav

   
   

Vigsel mellan Charlotta Trolle och Peter Axel Dahl. Helsingborgsposten 1841-10-16.
Tidningsklipp från Staffan Falk.
Bild ID: CTD_23

Vigsel mellan Charlotta Trolle och Peter Axel Dahl.
Lunds Weckoblad 1841-10-06 Vigsel.
Tidningsklipp från Staffan Falk.
Bild ID: CTD_24

   
   

Vigsel mellan Charlotta Trolle och Peter Axel Dahl.
Post och inrikes-Tidningar 1841-11-18 Vigsel.
Tidningsklipp från Staffan Falk.
Bild ID: CTD_25

 
   
   


Dödsannons kapten Peter Axel Dahl.
Aftonbladet 1857-12-31 Peter Dahl.
Tidningsklipp från Staffan Falk.
Bild ID: CTD_20

Dödsannonskapten Peter Axel Dahl.
Barometern 1858-01-16 PD dödsannons.
Tidningsklipp från Staffan Falk.
Bild ID: CTD_21

   

Till toppen av sidan

   

Fru Dahl kallad "hennes Nåd" i en av salongerna på Fulltofta herrgård det som  kallas "slott" idag. Fotot från början av 1890-talet.
Bild ID: CTD_05_lud_046

   
   

 

Under drottning Victorias tid som det brittiska väldets överhuvud fanns i Skåne en kvinna som var drottningens avbild.
De var så lika att senare generationer har förväxlat porträtten i ett familjealbum. Ja – avgör själv.
Bild ID: CTD_11

   
   

Fulltofta Herrgård gavelsidan från 1890-talet.
Bild ID: CTD_07_lud_249

   
   

Kusken Nils Bengtsson från Ekesåkra s.k. Livré* på kuskbocken till Landån. Malvina och barnen sitter bak i vagnen. På trappan i folkdräkt är det mamsell** Augusta Grundström guvernant de andra övriga är tjänstefolk på gården. Till vänster på fotot andra våningen är det en dam som tittar ut genom fönstret detta kan vara Nådan.
Bild ID: CTD_08_lud_047

* Livré är en dräkt som arbetsgivare tilldelat en anställd att bära i arbetet som tjänstedräkt. Dräkten förekommer som arbetskläder/uniform för personer som arbetar exempelvis som betjänt eller piccolo. Livréet kan vara utformat på olika sätt beroende på vilket arbete som skall utföras. Ofta efterliknar det i sitt utseende äldre stilideal, exempelvis 1700-talets uniformer, även om det i realiteten ofta är formgivet så att det är praktiskt att ha på sig för det arbete som skall utföras.
Faktakälla: Wikipedia.
** Mamsell (av franska mademoiselle) var under 1700- och 1800-tal en svensk titel för ogifta, ofrälse flickor och kvinnor, främst inom borgarståndet och prästeståndet. Ordet ersattes efter 1800-talets mitt av fröken, som tidigare varit en titel endast använd för ogifta adelsdamer.
Faktakälla: Wikipedia.
   

Till toppen av sidan

   

Tavla av Fulltofta Herrgård (se bild nedan)  klänning som tillhört Malvina De la Gardie.
Palm och bord där bordsskivan är helt täckt med pärlbroderi. Detta ingick i en by utställning på Hörby Museum år 1996 utlånat material av Margareta & Carl Axel Trolle.
Bild ID: CTD_09_lud_045a. Foto © : Bodil Pedersen.

Från utställningen om byn Fulltofta på Hörby Museum.
Bild ID: CTD_10_lud_044a. Foto © : Bodil Pedersen.

   
   

Fulltofta by i slutet av 1800-talet.
Fotoreproduktion från originalmålningen. Roland Pedersen, med tillstånd av Margaretha Trolle.
Bild ID: Tavla_01_800px

   

Till toppen av sidan

   

Stenen år 1880 stod tillsammans med en annan sten som markering till en entré där hennes Nådan åkte dit varje eftermid-dag för att dricka kaffe, som tjänstefolket dukade upp.
Platsen är utmärkt på nedan karta från år 1765 som grop och kalkugn.
Foto: © Roland Pedersen
Bild ID: CTD_18_Gravsten_1880

Gropen
Se större översiktskarta nedan.
Bild ID: CTD_19_Gropen.

   
   

Karta från 1765.
Bild ID: Karta-1765_04w_utsnitt.

   

Till toppen av sidan

   

Wiveka Charlotta Dahl.
Texten på gravstenen förtydligad på bilden här under.
Foto 2012 © Roland Pedersen. Bild ID: CTD_12_Gravsten

Kapten Peter Axel Dahl.
Texten på gravstenen förtydligad på bilden här under.
Foto 2012 © Roland Pedersen. Bild ID: CTD_13_Gravsten

   
   

Bild ID: CTD_12a_Gravsten ©

Bild ID: CTD_13b_Gravsten ©

   
   

Gravplattor. Malvina De la Gardie syskon och barnen.
Foto 2012 © Roland Pedersen. Bild ID: CTD_14_Gravsten.

   
   

Huset Minnet till minne av Charlotta Dahls döda barn och barnbarn. Minnesplatta på husets framsida det som fru Dahl lät bygga som skola till flickor. Foto 2012 © Roland Pedersen.
Bild ID: CTD_15_Skylt.

Det huvudlösa trollet.
Foto 2012 © Roland Pedersen.
Bild ID: CTD_26_lud_055

   
   

Trolles vapen enl. Adelskalendern 2013
Bild ID: Trollevapen 2013

Trolles vapen enl. Adelskalendern 2016
Bild ID: Trollevapen 2016

   

Till toppen av sidan

   

Flickor till fattiga torpare i Fulltofta fick möjlighet att gå i denna skola och lära sig enkla hushållsgöromål de blev populära när de sedan fick tjänst som pigor.
Bild ID: CTD_16_lud_076

   
   

Flickor till fattiga torpare i Fulltofta fick möjlighet att gå i denna skola och lära sig enkla hushållsgöromål de blev populära när de sedan fick tjänst som pigor.
Bild ID: CTD_17_lud_077

   
Källor:
Arkiv Digital, Arkivhandlingar, Intervjuer med Fulltoftabor, Släkten Trolle, Reportage från Skånska Dagbladet 2002, Tidningsannonser. Fotoredigering samt fotografering av gravstenar Roland Pedersen, Fulltofta Sockenbok 1999 - 2012. Ett stort tack till släktforskaren Staffan Falk som har hjälpt mig med vissa arkivdelar och gamla medicinska termer samt tidningsurklipp.Illustartioner av adelsvapen, www.adelsvapen.com
   

Till toppen av sidan

 

 

 

   Trollarna på Fulltofta efter Charlotta Dahl
Du läser texten nedan här på skärmen, eller öppnar en PDF-fil och läser den på "digitalt papper". 

Trollarna efter Charlotta Dahl

Häradshövding Carl-Axel Trolle född den 29 juni år 1862 i Klågerup. Han ärvde Charlotta Dahl och övertog herrgårdsarrendet efter hennes död 1893. Från 1894 arrenderade han Fulltofta gård av sin bror Nils Trolle och köpte den 1918 från Trollenäs fideikommis.
Han var en aktiv och livlig herre som vid sidan av godsets skötsel fick tid att vara politiker svensk jurist Riksdagsman ordförande i Skånska Hypoteksföreningen och Häradets Sparbank vice ordförande i Skandinaviska Kredit AB samt lantbrukare. Han var ogift och hade inga barn Carl-Axel dog den 19 juni år 1919 i Ramlösa. Brorsonen Erik Trolle blev arvtagare till godset men var för ung att ta över han var endast 18 år då farbrodern Carl-Axel dog. Utan vid 25-års ålder fick Erik tillträda Fulltofta gård som ägare.
Under de sju mellanliggande åren förvaltades gården av hans far Eric Birger Trolle.

 

Riksmarskalken Eric Birger Trolle

född den 23 september år 1863 i Klågerup. Han var svensk diplomat ämbetsman politiker kabinettssekreterare 1903-1905 utrikesminister 1905-1909 landshövding i Östergötlands län 1912-1930 riksmarskalk från 1930 fram till sin död 1934.
Eric ingick äktenskap år 1893 med Augusta Charlotte Alice Gyldenstolpe född den 20 juni 1872 i Stockholm hon var från svensk adelssläkt. De fick en son och en dotter.
Alice var en aktiv kvinna. Utbildade sig till sjuksköterska reste som Röda Korsets delegat till Tyskland Österrike Ryssland. Bland annat var hon verksam vid svenska ambulansen i Wien och grundade något som kallades Östergötlands barnkrubba. Hon besökte ryska krigsfångar och sårade under hungersnöden i Ryssland åren 1915-1918 efter inbördeskriget bildades Östgötakommitté för Rysslandhjälpen där byggdes ett barnhem i Krasnij Jar. Men även på hemmaplan arbetade hon aktivt för att uppföra ett barnsjukhus i Linköping som blev färdigt 1930. Samlade in pengar till det årliga firandet av barnens dag vilket var mycket populärt.
Hon arbetade också som redaktör och författare och har skrivit boken ”Vad jag såg i Sovjetryssland” 1925. Hon har ytterligare skrivit en bok där hon skildrar sin släkt i ett verk i två delar med titeln ”De voro ett lysande följe” 1944.

Under flera år hade Eric uppdrag utomlands och bodde då i olika länder. Så småningom kunde han tänka sig att flytta tillbaka till Sverige och att bosätta sig i Linköping. Alice hade en viss tvekan och tyckte att det var en landsortsstad. Nu blev inte tiden i Linköping så lång för Eric insjuknade och hamnade på Mössebergs Sanatorium och avled i lunginflammation den 21 april år 1934. Alice dog i Ålsten Stockholm den 20 september år 1953. Eftersom Eric och Alice inte hade ett eget gods men hade tillbringat många somrar på Fulltofta herrgård blev det en självklarhet att vila på Fulltofta kyrkogård i Trolles familjegravar.

 

Kammarherre Erik Gustaf Nils Trolle

Är son till Eric och Alice Trolle.
Erik med k född den 14 augusti år 1901 i Stockholm död den 3 april år 1981. Vid Handelshögskolan i Stockholm tog han sin civilekonomexamen år 1924 därefter kom tjänstgöring i det militära. Våren 1925 åkte han till USA och var privat sekreterare hos svenske ministern i Washington D.C. Axel Wallenberg vistelsen var ett år. Tog över Fulltofta gods 1926 som stått tomt några år och förfallit. Han blev kammarherre 1931. Hade flera poster i Fulltofta socken ordförande i kommunalstämman och kommunfullmäktige kristidsnämnd fattigvårdsförbund vice ordförande och vice verkställande direktör i Frosta häradssparbank kyrkovärd samt ordförande i Frosta härads hembygdsförening år 1952-1956

År 1927 gifte sig Erik med grevinnan Elsa Wachtmeister af Johannieshus född den 14 oktober år 1902 Tolfta Uppsala län hon dog den 17 april år 1992 på Limhamn.

De fick tre barn.
Wiveka född 1928 Carl-Axel 1934-1997 Birgitta 1937-206

Efter giftermålet bosatte paret sig på Fulltofta herrgård och fick börja med renoveringsarbete. Eriks farbror Carl-Axel ville inte lägga ner pengar på egendomen när första världskriget rasade vilket medförde att varor av olika slag var svåra att få fram samt leverera. Då kriget nästan var över var det tänkt att upprusta gården men då dog farbrodern endast i en ålder av 57 år inget hade blivit gjort under dessa år. Det var bara att sätta igång att få gården i skick. Två mycket regniga somrar gjorde inte saken bättre eller när det kom till den stora världsdepressionen. Tiderna blev så småningom bättre.
På herrgården var där många stora bjudningar kamrater från den tiden när Erik studerade i Lund med ett stort gemensamt intresse för litteratur konst teater och musik. Stort umgänge med släktingar från Skåne och dels med många gäster som var vänner tidigare till föräldrarna. Flera kända skådespelare på den tiden ville gärna komma dit och vila upp sig på Fulltofta i denna natursköna trakt längre eller kortare vistelser. Att stanna några dagar var inget problem där fanns gott om mat och tjänstefolk.

Erik lärde känna nästan varje invånare i Fulltofta de möttes oftast av förståelse och hjälp i arbetet med en viss respekt. Sorgliga historier kunde dock hända Stinsen på Fulltofta Anders Eriksson hade en stor familj med många barn och en stor Collie hund som hette Ulla. Hon var världens snällaste både barnkär och tillgiven och var van att ströva på tomten och ut på åkrarna. Vad som hände just denna dagen så kom aldrig Ulla tillbaka. Men familjen Eriksson hade uppmärksammat ett gevärsskott. De fann sin hund död på åkern mellan stationshuset och herrgården den hade blivit skjuten för att ha skrämt fasanerna som fanns på markerna runt herrgården Erik hade irriterats av hunden. Flera år efter händelsen påminde en av Erikssons söner Erik åter om händelsen.

Erik och Elsa reste mycket både i arbetet och fritid de första var med bil till kontinenten och sedan blev det flyg. När Erik var 66 år lämnade han över Fulltofta herrgård till sonen Carl-Axel. Och paret flyttade söderut till sol och värme som de båda älskade de bosatte sig i Italien.
Nästan 50 år bodde de på Fulltofta herrgård.

 

Lantmätare Carl-Axel Eric Eriksson
(E:son) Trolle

Son till kammarherren Erik och Elsa Trolle.

 Carl-Axel född den 18 mars år 1934 i Lund död den 27 april år 1997. Till yrket en svensk lantmätare reservofficersexamen 1956 lantmätarexamen i Alnarp 1960 Trolle var assistent till lantbrukschefen vid stora Kopparbergs Bergslags AB 1961 inspektör vid Svenska Sockerfabriks AB jordbrukstekniska forskningsinstitut 1962 löjtnant i flygvapnets reserv 1959.
Ordförande i Frosta häradshembygdsförening 1989 fram till sin död 1997

Första giftet med Ingrid Nilsson de fick två flickor Wiveka och Anna.

Andra giftet med Margareta född Sjögle de fick också två flickor Elsa och Ebba.

Carl-Axel blev den sista av släkten Trolle på Fulltofta herrgård. Så småningom flyttade familjen längre bort på samma väg ca 1 km till ett vackert stenhus som en gång varit jägarbostad och småskola. Om än att detta hus var stort så var det mindre än herrgården.

Carl-Axel var mycket omtyckt av Fulltofta borna

© Bodil Pedersen

 

Carl-Axel Trolle 1862-1919.
Bild ID:  Trollarna_020_Carl-Axel

 

Alice i högtidsdräkt på det årliga firandet av barnens dag i Linköping år 1922.
Bild ID:  Trollarna_021_Alice

 

Eric Trolle arbete vid skrivbordet någonstans utomlands.
Bild ID:  Trollarna/Trollarna_022_Eric

 

Alice Trolle på Barnens dag i Linköping 1922.
Bild ID:  Trollarna/Trollarna_023

 

Eric Trolle. Dog 1934.
(inte 1936 som man kan få uppfattningen om på andra medier).
Bild ID: Trollarna_009_Eric-1936

Källor:
Kulturarv Östragötaland, Arkiv Digital husförhörslängder, Fulltofta Sockenbok, Foto © Lennart Perssons samling,
Foto: © Roland Pedersen, Berättelser av Fulltofta bor, Wikipedia
   
   

Riksmarskalken Eric Trolle.
Bild ID: Trollarna_010_(lud_015)

Alice Trolle, född. Gyldenstolpe.
Bild ID: Trollarna_011_(lud_016)

 

   
   

Riksmarskalken Eric Trolles gravtåg i Stockholm.
Bild ID: Trollarna_012_(lud_017)

   
   

Riksmarskalken Eric Trolles gravtåg i Stockholm.
Bild ID: Trollarna_016_(lud_018)

   
   

Vid Fulltofta herrgårds entré begravning av Eric Trolle närmaste familjen på väg till kyrkan.
Bild ID: Trollarna_015_(lud_019)

   
   

Alice gift med Eric Trolle.
Bild ID: Trollarna_013_(lud_021)

Riksmarskalken Eric Trolle.
Bild ID: Trollarna_014_(lud_020)

   
   


Häradshövding Trolle i Fulltofta.
Bild ID: GATO_092
 
   
   

Elsa och Erik Trolle.
Bild ID:  Trollarna_019_(lud_022)

   
   

Delförstoring av bilden ovan.
Bild ID:  Trollarna_019a_(lud_022)

 
   
   

In memoriam Carl Axel Trolle 1934-1997.
Bild ID: Trollarna_017_(lud_026)

Margareta & Carl-Axel Trolle.
Bild ID: Trollarna_018_(lud_025)

   
   

Fulltofta kyrka.
Bild ID: Trollarna_001_(104)

   
   

Släkten Trolles gravar innanför den vita stenmuren.
Bild ID: Trollarna_002_(008)

   
   

Carl-Axel Trolle
Bild ID: Trollarna_004_(025)

Eric Trolle.
Bild ID: Trollarna_003_(032)

   
   

Erik Trolle.
Trollarna/Trollarna_006_(035)

Elsa Trolle.
Bild ID: Trollarna_007_(037)

   
   

Alice Trolle.
Bild ID: Trollarna_005_(033)

Carl-Axel Trolle
Bild ID: Trollarna_008_(042)

   
Källor och Foto:
Text: © Bodil Pedersen. Foto: © Roland Pedersen. © Lennart Persson. Bildkällor övrigt: Kulturarv Östergötland.

Till toppen av sidan

 

 

   Bogrens dammar

Konstjgjord sjö i Fulltofta skogarna
Ett starkt naturintresse och minnesupplevelser den 28 juli 1958 träffas forsmästare Gösta Bogren och ”Sims” journalisten Henry Holm i Fulltofta vid en liten ny anlagd sjö som sedan kommer att kallas för Bogrensdammar. I berättelsen får man känslan av att personerna är långt inne i vildmarken men det är så enkelt att riksväg 13 mellan Hörby-Höör var inte byggd på den tiden därför blev landskapsbilden helt annorlunda.

Sims berättar: (Henry Holm)
Det strilande regnet slår sönder den lilla sjöns blanka yta och krusar skogens spegelbild. Molntrasorna går lågt pådrivna av en svag sydväst vind som här i skogens skydd är som en knappt förnimbar susning i grantopparna. En storspov kommer i stadig flykt mot söder och låter höra sitt veka flöjtande vadarnas utflyttning är redan i full gång. På den nyanlagda vägen där gräset spretar upp genom gruset börjar pölar på nytt att bildas i de väldiga avtryck som caterpillerns larvfötter lämnar efter sig.
Naturen är mellanskånsk men när man står vid den mörka skogssjön är det svårt att tro att man befinner sig i landets sydligaste landskap och inte i Norrland. Ödsligheten och tystnaden är precis den man brukar finna i skogarna däruppe och massaveden som ligger staplad i sina meterrader utmed körvägarna bildar på sitt sätt till det förvillade intrycket. Vi befinner oss vid en ny skånsk sjö än så länge namnlös belägen långt inne i landstingets skogsallmänning i Fulltofta.
Det är ingen stor sjö men den gör mer skäl för den benämningen än för ordet damm. Dess längd är cirka 150 meter och största bredden är cirka 60 meter. Djupet varierar och är som mest cirka 2,5 meter.


Hur har den skapats?
Forsmästare Gösta Bogren kan berätta:
Det har av flera olika skäl länge varit ett önskemål att kunna skapa en större vattensamling här uppe i skogarna. Jag har haft ögonen på den här kärrmarken sedan gammalt och när vi nu skulle dra fram en ny skogsväg genom detta område så uppstod möjlighet att nästan utan merkostnad få till stånd denna lilla sjö. Vägen skulle nämligen genom backen ovanför sänkan här och den jord som därvid bortskaffades vräktes givetvis ned i botten som en bank. På det sättet fick vi inte bara en fortsättning på vägen utan också en fördämning för den lilla bäck som flyter genom skogen på denna plats.
Vattendraget är rikt givande och sedan vi förstärkt fördämningen nedtill med bräder åstadkoms sjön vars yta nu upptar cirka ett halvt tunnland.
Syftet med skogssjön som har sitt utlopp genom en trumma under vägen är i främsta rummet att få tillgång till en branddamm men även på annat sätt räknar vi med att den skall bli till gagn inte minst för vilt. Viss inplantering av fisk kommer dessutom så småningom att ske i sjön kringgärdat av skog ligger det nya vattnet där trolskt mörkt och skyddat långt bort om allfartsvägen. Men redan har det upptäckts dess stränder ockuperats som lämplig boplats av ett par drillsnäppor som vid vårt besök höll till längst bort i kärret. Och svalorna tycker om att jaga insekter över den blanka ytan.
Fulltoftaskogen redan tidigare så rak på tjusande vyer har med den nya sjön fått ytterligare ett betydande skönhetsvärde.

Gösta Gustaf Hjalmar Bogren forsmästare i Fulltofta. Född den 16/6 1899 i Torshälla Södermanland Han tog forsmästare examen år 1926 och var förvaltare i Malmöhus läns landstings skogar Skogsällskapet mellan 1930-1965 Intresse på fritiden Lions club och Hörby skyttegille. Hobby var jakt och fiske.

Bodil Pedersen
Källor: Mellersta Skåne den 28/7 1958, Wikipedia.
"Sims" är journalisten Henry Holm.

Forsmästare Gösta Bogren, ser ut över den nya sjön.

 

 

 

Idag som det ser ut vid den ena av Bogrens dammar på fotot Bodil Pedersen.
Foto: © Roland Pedersen.

 

 

 

Den andra av Bogrens dammar.

   
   

Den lägre kvaliteten på bilderna beror på att det är s.k. skärmpumpar från en film.
Bild ID: Brogrens-dammar_05w.
Källa: Göran Persson.

Bild ID: Brogrens-dammar_06w.
Källa: Göran Persson.

   
   

Bild ID: Brogrens-dammar_04w.
Källa: Göran Persson.

 
   
   

Plantering i Fulltofta någon gång på 1930-talet. Möjligen kan det vara Gösta Bogren med hatt och en pärm under vänster arm.
Källa: Göran Persson.
Bild ID: Fulltofta-Plantering_01. Se större bild med fler detaljer

   

Till toppen av sidan

   

Bild ID: Sallskapet_02_Aug-1928.

 
   
   

Bild ID: Brogrens-dammar_07w.

   

Till toppen av sidan

 

   

Axel Bengtsson utanför jägarbostaden och skolan på 1930-talet.
Bild ID: lud_165.jpg

   
   

Från Mellersta Skåne.
Bild ID: lud_165_annons

 
   

Till toppen av sidan

 

 

   

Milstolpen vid huset Minnet i Fulltofta.
Bild ID: Lud_201.

Gården Kvarröd, årgång 2007. Idag Fulltofta Naturcentrum.
Bild ID: Lud_128.

   

Till toppen av sidan

   
Sockenbeskrivning från Fulltofta 1747
Originaltext (gammalsvenska)

20:0 Fultoffta Sokn beftår 1:0 af Fultoffta Herregård 3 Hemman, nu Poffiderat af Fru Öfverftinnan Ridderfchiöld, Fru Ryttmäfterfkan Cronacker, Her Major Niclas Tigerfchiöld, H:r RegementsQvarter mäftaren Wickman, Fredrick Tigerfchiöld, och Her Lieutnant Carl Tigerfchiöld. Hvem fom förft upbygt denna Herregård vet man eij förvifso, berättas dok at en Ranzow anlagt gården. Ike vet man af hvilken denna Herregård tid effter annan varit poffiderad, vidare än at Ulfstand Gyllenftierna etc., varit ägare härtil. 2:0 Fultoffta by fom beftår af 17. Numer, utom några gatehus äro lydande under Herregården.

Preftegården En half gård, N. 13 lika få och får Paftor Loci, effter Kiöpebrefvets innehåll årl:n utvifsning til Elle bränd, af refpective Herfkaperna och i forna och fenare tider utfyning til bygnings och reparations timmer på Preftegården. 3:0 Nånnäs 1/8 mihl ifrån Kyrkan lyder under Herregården och beftår af 12 Nummer med männens hus. Denna by förmenes fått fitt namn af den Siövik och Näs, fom ligger uti ängen; Såsom på detta Näfs hafva Nunnerna, hvilka bott på Bofiö Clofter fig om Sommartid förluftat, hvarföre och påftås att denna by i forna tider varit kallad Nunnenäs. 4. Häggenäs 1/4 mihl från Kyrkian beftår af 16 Nummer af hvilka 7 N:r höra under Herregården Fultoffta 2 N:r til Osbyholms Herregård. Nummer. 6. gifver Rentan til Regements fkrifvaren. N:o 12 är Corporals Boftelle vid Södra Skånska Cavallerie Regementet och derunder höra de andra Nummer och häfthemman. 5. Röinge ligger ftrax vid Häggenäs beftår af 3. Nummer, det 1:fta är Rufthåld och bebos af förenämnde H:r Regements Qvartermäftaren Tigerfchiöld. N:o 2. Hör til ftammen, til Rufthållet. N. 3. Ligger under Fultoffta Herregård och bebos af Inspectoren Petter Rönftröm. 6. Ekisåker ligger ftrax vid Kyrkan 2:ne böfsefkott beftår af 3. N:r ligger under Fultoffta. 7. N. 1. stafröd N. 1. Qwarröd N.1. Miälaftrö N. 1. Ågarp N. 1. Och 2. Attarp N:r 1.2.3 Häftäng. N.1. Kulleröd. N.1. Landret. Alt under Fultoffta.

21:0 Märkvärdigheter, fom i Fultoffta Sochn kunna finnas äro 1:0 Magnilla Kiälla, fom ligger icke långt ifrån Fultoffta by brede vid vägen fom man far til Espinge, denna kiälla säges upfprungit vid det tilfälle, at Magnills lik fördes från Espinge til Fultoffta; då liket fallit neder från likbåren på detta ftelle.

2. Hirtakull, ligger några ftenkaft ifrån Fultoffta Herregård och är ett kiärr Silkesnäs kallat, jämte några ådror likfom inneftängt, hvaraf denne kulle fått fitt namn vet man icke; men berättes, att Herregården varit utfedd härpå byggas: och få att alla de materialer af ften med det mera som om dagen ditförts blefvo om natten af Troll bortförde, och då lagde på det ftället Herregården nu ligger, mycket ftörre och mindre ften fins på denna kulle, fom tyks vara dit kiört. Ett Fruntimber vid namn Rantzow fäges vara fom ärnat på denna Kull Herregården byggia. En härlig fituation har denna kulle fom och lättel:n kunnat giords kringfluten få fom de flere äldre herregårdar här i Skåne .

3. Grykull är belägen på Nunnäs ägor brede vid Ren fiön mittemot Bofiöklofter. Denne kulla fäges vara en Jättegraf. Kullen är mycket ftor och öf:r alt befatt med fådana uprefte ftenar fom annars finnas vid gambla domare ftellen. Defse uprefte ftenar ftå nu mäft utan ordning, fedan få många äro deifrån af hämtade; dock finns på ett ftelle 13 uprefte ftenar i en oval, hvareft egentel:n fäges vara en Jättegraf. På ett annat ftelle icke långt ifrån detta förra finns äfven något regulairt i en oval uprefte ftenar, emillan hvilka ftår 5. ft. vill äpple träd, hvar af annars på denna orten ingen finnes.

4. Carls Skantz ligger näftan mitt emot Grykull, fkiljes eljaft ifrån honom genom en vik. Denna Skantz är upreft af glorvyrdifgt i åminnelfe Konung Carl den XI. att derigenom giöra de Danfka och Snapphanarna defto ftörre afbräck; ty ifrån denna Skantz kunde fkiutas Ringfiön utföre, få väl som emot Bofiö Klofters land. äfven emot Nunnäs och Häggenäs medelft de flåtter af mader och kiärr fom omkring denna Skantz finnes.

5. ifrån Häggenäs by går ett uti Renfiön, emillan detta näs och Bofiö Klofters land ligger en Öö, fom fkall ligga mitt emillan begge landen; ifrån Bofiö Klofters landet genom denna Öö, fäges varit anlagd en ftenbro, fom gått till Häggenäs. Rudera effter denna ftenbro finns än, mycket tydeliga och regulaira för hvilka man kan och ike fara med båtar tvärt öf:r utan endaft på vifsa ftällen.

Texten insänd av Staffan Falk, Hörby.

Sockenbeskrivning från Fulltofta 1747
Översättning

20:0 Fulltofta socken består 1:0 av Fulltofta Herrgård 3 hemman nu besutten av Fru Överstinnan Ridderschiöld, Fru Ryttmästerskan Cronacker, Herr Major Nicklas Tigerschöld, Herr Regements kvartermästaren Wickman, Fredrick Tigerschiöld och Herr Löjtnant Carl Tigerschiöld.
Vem som först byggde upp denna Herrgård vet man ej, förvisso berättas dock att en Ranzow anlagt gården. Icke vet man av vilken denna Herrgård tid efter annan varit innehavare vidare än att Ulfstrand, Gyllenstierna ect. varit ägare här till.
2.0 Fulltofta by som består av 17 nummer, utan några gatehus lyder under Herrgården.

Prästgården en halv gård N.13 likaså får pastor Loci, efter köpebrevets innehåll årligen tillgång till eldningsbart bränne av respektive Herrskapen och i forna och senare tider utökning till byggnings och reperations timmer på Prästgården.
3:0 Nånäs 1/8 mil ifrån kyrkan lyder under Herrgården och består av 12 nummer med männens hus. Denna by förmodas fått sitt namn av den sjövik och Näs som ligger uti ängen. Såsom på detta Näs har Nunnorna vilka bott på Bosjökloster på sommartid och förlustat, varför det påstås att denna by i forna tider varit kallad Nunnäs 4. Häggenäs 1/4 mil från kyrkan består av 16 nummer av vilka 7 nr hör under Herrgården Fulltofta. 2 nr till Osbyholms Herrgård. Nr 6 ger räntan till Regements skrivaren nr 12 är korpral Boställe vid södra skånska kavalleri regmentet och därunder hör de andra nummer och hästhemman 5.
Röinge ligger strax vid Häggenäs består av 3 nummer, det 1:a är Rusthåll och bebos av förenämnde Herr regements kvartermästaren Tigerschiöld. Nr 2 hör till stammen till rusthållet nr 3. Ligger under Fulltofta Herrgård och bebos av inspektoren Petter Rönström 6. Ekesåkra ligger strax vid kyrkan 2:e bösskott består av 3 nr ligger under Fulltofta. 7. N.1. Stavröd N.1. Kvarröd N.1. Mjälaströ N.1. Åkarp N.1. och 2. Attarp Nr 1.2.3 Hästäng N.1. Kulleröd. N.1. Landeröd. Allt under Fulltofta.

21:0 Märkvärdigheter som i Fulltofta socken kunna finnas är 1:0 S:ta Magnhilds källa som ligger icke långt ifrån Fulltofta by brevid vägen som man far till Äspinge. Denna källa sägs ha uppsprungit vid det tillfälle när Magnhilds lik fördes från Äspinge till Fulltofta. Då liket fallit ner från likbåren på detta ställe.

2. Hirta kull, ligger några stenkast ifrån Fulltofta Herrgård och är ett kärr kallat Silkesnäs. Jämte några ådror liksom innestängt, varav denna kulle fått sitt namn vet man icke, men berättas att Herrgården varit utsedd att byggas här. Så att alla de material av sten som om dagen ditfördes, blev om natten av trollen bortförda och lagda på det stället Herrgården nu ligger. Mycket större och mindre sten finns på denna kulle som tycks vara dit kört. Ett fruntimmer vid namn Rantzow sägs vara som ämnad på denna kulle som Herrgården byggs. En härlig situation har denna kulle som lätt kunnat göras kringsluten så som de flesta äldre herrgårdar här i Skåne.

3. Grykull är belägen på Nunnäs ägor brevid Ringsjön mittemot Bosjökloster denna kulle sägs vara en Jättegrav. Kullen är mycket stor och över allt besatt med sådana upprättade stenar som annars finns vid gamla domare ställen. Dessa upprättade stenar står nu mest utan ordning, sedan så många därifrån är avhämtade. Dock finns på ett ställe 13 upprättade stenar i en oval var efter egentligen sägs vara en Jättegrav. På ett annat ställe icke långt ifrån detta förra ställe finns även något regelbundet i en oval upprättade stenar, emellan vilka står 5 st vid äppleträd, var av annars på denna orten ingen finnes.

4. Carls skans ligger nästan mittemot Grykull, skiljes endast ifrån honom genom en vik. Denna skans är upprättat av kalksten i åminnelse Konung Carl den XI att där igenom göra de danska och snapphanarna desto större avbräck, ty ifrån denna skans kunde skjutningar utföras i Ringsjön, så väl som emot Bosjöklosters land, även emot Nunnäs och Häggenäs medan de slåtter av sank ängar och kärr som omkring denna skans finns.

5. Ifrån Häggenäs by går ett uti Rinsjön emellan detta näs och Bosjöklosters land ligger en ö, som skall ligga mitt emellan bägge landen. Ifrån Bosjöklosters land genom denna ön, sägs varit anlagd en stenbro, som gått till Häggenäs. Ruiner efter denna stenbro finns än mycket tydliga och regelbundna för vilka man kan och icke fara med båtar tvärs över utan endast på vissa ställen.

Denna text kan ha fel källor så som ordförväxling från den äldre texten år1747
Bodil Pedersen

   
   

Bild ID: /Flygfoto_Fulltofta_02.
Foto: © Jesper Sannel. Spridningstillstånd dnr 601-2018/4708.

 
 

Karta från 1765.
Bild ID: Karta-1765_04w_utsnitt.

 

Till toppen av sidan

 

   Arbete

Skörd med avläggare hos Nils Månsson i Nunnäs.

Per Svensson Fulltofta 33:5 fader till Fritz.

   
   

Nils Persson, Torshill i början av 1940-talet.

Omkring 1930-1950. Johan Svensson kör fram mjölken till Nunnäsvägen.  Lombergstorpet.

   
   

Potatisplockning hos Emil Eskilssons fader i Häggenäs år 1912.

Granplantering.

   
   

Brobygge å vägen Fulltofta – Osbyholm.

Plantering på Malmöhus läns landstings skogar i Fulltofta, år 1929.

   

Till toppen av sidan

   

Huggning av bokskog i Hästängskroken.

Omkring 1918-1920 i Fulltofta gamla plantskola vid "Mörkret". Plantupptagning av granplantor för vidare transport ut för plantering i skogarna. Den unge mannen, 3.e från höger är Edvin Månsson, Ramstorp. De andra är okända, troligtvis s. k. nödhjälpsarbetare från Malmö.

   
   

1920. Fiskarstuga å allmänningen Sätofta – Höör. Per Carlsson i Åviken (vid Jägersbo) reder upp garn tillsammans med hemmadottern Beata. Per Carlsson här på bilden 80 år var en av dom tre sista fiskarna i Ö Ringsjön och dom två andra var Sven Göransson vid Häggenäset och Oskar Adolfsson i Fiskarehuset på Fulltofta stranden. Fiskarehuset är numera fritidsbostäder.

Eric Adolfsson Fulltofta aug. 1990.
Bild ID: HH_3711.

   

Till toppen av sidan

 

   Ekbacken

Ekbacken omkring 1903.

   
   

Kenth Arvidsson berättar om Ekbacken.

Våren 1948 gick det ett flyttlass genom Fulltofta från Kalvhagahus till torpet Ekbacken. Det var jag då 2,5 år och mina föräldrar Alva och Arvid Persson som flyttade. Ekbacken var ett mindre jordbruk som arrenderades av Fulltofta gård. Mor skötte hem och torp medan far arbetade på Fulltofta gården. Det var en fördel för far att jobba på gården då kunde han låna maskiner och folk när det var dags för skördearbete.
Glädjen var stor på Ekbacken i januari 1951 för då föddes min lillasyster Ingalill. Vi hade släkten runt knutarna två av fars bröder var grannar. Ragnar Persson drev föräldrahemmet Blossehus och Gösta Persson Fulltofta 33:7 (Fulltofta 24). Även farmor Karolina och farfar Per Andersson bodde i Fulltofta. Farfar har jag inte så mycket minne av han gick bort 1950. Farmor däremot träffade jag dagligen fram till hon flyttade till pensionärshemmet i Osbyholm ca 1953. Hon var en pigg dam som vid sin död 1973 var hela 96,5 år.

 

Ekbacken ligger nära landsvägen men på den tiden så fanns det inte så många bilar. Så när jag var 6 år fick jag själv cykla till Christells affär i Ludvigsborg och handla. Jag minns speciellt en gång när jag fick åka hem i Börje Carlssons lastbil det var en upplevelse. Börje körde mjölken till Höörs mejeri och var på väg hem till Kulleröd när jag fick lift.

 

Arbetet på gården.
När jag var liten så var tillgången på maskiner och hjäpmedel i lantbruket väldigt få mycket av arbetet på gården var handarbete. Jag tyckte om att hjälpa till så det blev en hel del jobb med att köra in ved höskörd betgallring med mera. Vid tidig ålder började jag också köra med hästar och då oftast med sjupinnarharv. När djuren var installade för vintern räckte ofta inte vattnet i brunnen till. Då fick vi hämta vatten i kryddarbäcken med häst och bolstervagn. Vattnet fraktade vi i kannor som sedan fick bäras in i stallet ett tungt och slitsamt arbete.
Höskörden var tidskrävande och jobbig speciellt om vädret inte var bra. Efter att klövern var huggen så skulle den vändas innan den lades på hässjor. Efter ca 14 dagar var det dags att köra in höet i logen. Mina föräldrar arrenderade även Råttefällan där våra sex mjölkkor fick upp på bete ett tag på sommaren. Där var det mjölkning förhand både morgon och kväll oftast åkte hela familjen med i bilen dit. När det var dags att plocka upp potatisen så hjälptes man åt både grannar och bekanta. Potatisen kördes upp med sprätt och sen plockades de upp förhand i korgar. Man lagrade potatisen i stackar täckta med halm och jord. Innan vintern kom lade man även på löv för att isolera mot frosten.

 

1953 tog far körkort och köpte kort därefter sin första bil en Volvo PV 444. Den var helt ny och om jag inte minns helt fel så kostade den 11.000 kr. Livet blev nu lite friare och man kunde enklare åka iväg. Det var kanske nu som utvecklingen inom jordbruket tog riktig fart. Far köpte sin första traktor 1959 det var en Volvo T22. Några år senare byte vi upp oss till en Volvo BM 230 Viktor som jag fortfarande har kvar.

 

Nöjen på den tiden.
Ett trevligt återkommande nöje var söndags utflykterna med Börje Carlssons mjölkbil. Mjölkbilen förseddes med häckar och trädgårdsmöbler innan det bar av på den ena utflykten efter den andra. Vi var ett helt gäng både gamla och unga som fick plats på flaket och fick följa med. Utflyktsmål som jag minns är Norrvikens trädgård Forsakar Flyinge Övedskloster med flera.

 

Spökerier.
Det sägs att det en gång i tiden varit en tingsplats på marken där Ekbacken numera ligger många historier har berättats från mun till mun om spökerier och onda andar. Jag vet inte om det ligger någon sanning i detta men min mor har själv fått uppleva en del olika konstiga saker i huset. Det har varit personer som kommit och gått någon som stått vid sängen på morgonen. Mor sa alltid att det var snälla spöken så det var inget att oroa sig för.

Fulltofta gården sålde ut de flesta arrende gårdarna och torpen runt 1945 men Ekbacken ville Erik Trolle inte sälja förrän han hade lyckats fridlysa de unika ekträden. Erik Trolle fick inte sin önskan uppfylld men till slut blev det ändå möjligt för mina föräldrar att friköpa Ekbacken 1969 för 55 268 kr.

 

Far arbetade kvar på Fulltofta gården fram till 1966 då jag började jobba där. På gården var vi då fyra anställda Gösta Persson Gustav Karlsson Kjell Schuster och så jag Kenth Arvidsson. Kammarherre Erik Trolle överlät driften av Fulltofta gård till sonen Carl-Axel Trolle 1966 då Erik Trolle flyttade till Italien. Med tiden så slutade Gösta och Gustav och under många år var det bara jag och Kjell som jobbade på gården. Jag slutade i januari 1992 och har sedan dess varit egen företagare.

 

1991 köpte jag Ekbacken av mina föräldrar som skulle bo kvar i sin tid och så blev det också. Far dog 1994 och mor bodde själv kvar tills hon gick bort 2005. Far sa så ofta att han bodde på Skånes vackraste plats och hans hem var både honom och mor mycket kärt. Därför känns det extra kul att kunna driva detta lilla torp vidare. Idag odlar jag lite jordgubbar och potatis dessutom har det blivit ett och annat jobb i Höörs Farmartjänst regi.
Jag och min fru Karin har bott i Höör sedan 1970. Vi har två vuxna barn Annika och Anders och tre barnbarn Axel Gustav och Erik. Vår son Anders bor numera med sin familj mitt emot Ekbacken där han byggt ett hus på marken som tillhört Pilsjöhus eller ”Pils torp”.

© Kenth Arvidsson på Ekbacken

Ekbacken, Fulltofta, år okänt.

 

Ekbacken i början av 1960-talet

 

Ekbacken 2013. Som synes ingen större skillnad och träden runt huset verkar har klarat alla stormar.  Verandan har fått en ny inbyggd formgivning. Foto: © Roland Pedersen.

 

Syskonen Kenth och Ingalill i vintermiljö på Ekbacken

 

Kenth med sin far Arvid Persson på Ekbacken i bakgrunden syns torpet Pilsjöhus eller som det också kallades för Pils torp.

   

Till toppen av sidan

   

Bröllopsfoto Alva och Arvid Persson den 27 mars 1943.

Alva och Arvids förlovningsdag 1942.

   
   

En vårdag på Ekbacken 1992. Foto: ©  Roland Pedersen

   
   

Mor Alva mjölkar och dottern Ingalill tittar på något annat.

   

Till toppen av sidan

   

Delförstoring av bilden ovan.

Far Arvid mjölkar och Kenth står sidan om och tittar på

   
   

Kenth renoverar kyrkans stengärde.
Foto: ©  Roland Pedersen

Renovering av kyrkomuren utanför Trolles familjegravar.
Foto: ©  Roland Pedersen

   
   

Kenth Arvidsson. Delförstoring av annan bild.
Foto: ©  Roland Pedersen

Kenth Arvidsson lägger nya stengärdsgårdar på Ekbacken.
Foto: ©  Roland Pedersen

Kenth Arvidsson lägger nya stengärdsgårdar på Ekbacken.
Foto: ©  Roland Pedersen 

   
   

Mästerverket klart (Red. anm.). Foto: ©  Roland Pedersen

Bilderna om Ekebacken har illställts oss av Karin och Kenth Arvidsson.

Till toppen av sidan

 

   Fulltofta gård

Fulltofta by i slutet av 1800-talet. Fotoreproduktion från originalmålningen. Roland Pedersen, med tillstånd av Margaretha Trolle.

 
 

Ett mycket gammalt foto av Fulltoftagården runt 1860-talet.
Bild ID: CTD_06_Fulltofta-gard-1860-tal.

 
 

Fulltofta gård har haft många benämningar genom åren. Fulltofta gård, Fulltofta herrgård, Fulltofta säteri, och på senare tid kallar många det för Fulltofta slott. men vad är det egentligen?
Bild ID_ TE_229

Vad är ett slott?
Läs d
okumentet från vår länk Skånska slott. Här finns en sammanställning för vad som bör kallas slott, herrgård, säteri osv.
 

Till toppen av sidan

   

FULLTOFTA gård och kyrka ligger mitt i det leende landskapet ovanför Ringsjöns östra strand. Godset tillhörde under medeltiden ärkebiskoparna i Lund. Kyrkan, som uppfördes under slutet av 1100-talet, är rikt smyckad med välbevarade kalkmålningar från 1400-talet och har vackra renässansinventarier. Legenden om den heliga Magnhild är knuten till Fulltofta. Hon var en from kvinna från bygden, som mördades av sin sonhustru 1215. När hennes likfölje vilade en stund och satte ned kistan, sprang en källa upp på platsen. Sedan begravningen skett i Fulltofta kyrka sades mirakler ha börjat ske vid graven och Magnhild blev föremål för stor dyrkan. Skaror av människor vallfärdade till hennes grav, där det ofta hölls mässor. Vallfarten ledde också till ett för kyrkan lukrativt offrande både vid källan och graven. Magnhild blev aldrig regelrätt helgonförklarad, men har tillbetts som ett lokalt helgon i Skåne. 1383 överfördes hennes kvarlevor till Lunds domkyrka sedan Magnhildskulten avtagit och degenererat. S:ta Magnhilds källa ligger vid vägen mot Hästäng ett par kilometer från Fulltofta kyrka, där det också står en minnessten. Vid denna väg finns även ett gravfält från järnåldern med bl.a. 15 domarringar, kvadratiska och runda stensättningar och en s.k. treudd.

Fulltoftas äldsta historia är höljd i dunkel, men enligt vissa uppgifter skall gården ha funnits redan 1140. Oluf (II) Haraldsen, som av skåningarna valts till kung 1139, skall då ha utkämpat en drabbning där mot sin kusin, danske kungen Erik (III) Lam (1137-1146), med vilken han stred om tronen. Kampen mellan de båda avgjordes i slaget vid Tjutebro (strax norr om Råå-ån vid Helsingborg) 1143, där Oluf II stupade. I gamla urkunder nämns väpnaren Peder Skaning 1421 och 1435 som länsherre på Fulltofta. Under senare delen av 1400-talet har ärkebiskop Jens Brostrups bror Hans Brostrup (död efter 1497) till Tomarp och hans hustru Mette Godov under 20 år bl.a. Fulltofta i förläning av ärkebiskopen. 1502 sitter väpnaren Jens Brostrup, brorson till ärkebiskopen, som herre på gården. Därefter har Fulltofta innehafts, som förläning eller pant, av en rad adelsmän fram till 1546. Vid reformationen 1536 drogs godset in till danska kronan.

1546 blev riksrådet Mogens Henriksen Gyldenstierne ägare till Fulltofta i utbyte mot gårdar på Fyn och Langeland. Han ägde dessutom Svenstorp och stjerneholm och genom sitt giftermål med Anne Mouridsdatter Sparre 1532 ärvde han halva Svaneholm. Han skrev sig till stjerneholm och där uppförde han också sin sätesgård. Fulltofta har därför troligen haft en undanskymd roll och han torde inte ha bott på gården, som saknade ståndsmässig bebyggelse. Mogens Gyldenstierne förde riksbaneret vid Otte Krumpens fälttåg till Sverige 1520 och sårades svårt i det blodiga Långfredagsslaget vid Uppsala. Han slogs till riddare av Christian II vid dennes kröning i stockholm. 1527-32 satt han som länsman på Akershus och fick sedan Malmöhus i förläning. Under grevefejden och de religiösa striderna mellan katoliker och protestanter i Skåne togs han 1534 till fånga av Jörgen Kock och borgarna i Malmö, där den lutherska läran redan slagit rot, varefter slottet Malmöhus jämnades med marken. Sedan greve Christoffer fått makten i Skåne, släpptes herr Mogens ur fångenskapen mot att han slöt sig till denne och belönades med bl.a. Lindholmen och Falsterbo i förläning. Liksom den övriga skånska adeln övergav han senare greve Christoffer och slöt sig till Christian III, som upptog honom i riksrådet 1535. Under återstoden av grevefejden var han en av huvudanförarna vid belägringarna av Lund, Landskrona och Malmö. 1536 deltog han i de viktiga förhandlingarna vid herredagen i Köpenhamn, som ledde till kungens handfästning och den stora riksdagsrecessen, varigenom reformationen infördes. 1543 var han befälhavare för en flotta på 40 skepp, som opererade i Nordsjön mot holländarna. Hans egen dagbok härifrån finns bevarad och har märkligt nog en inledning, som är skriven med runor. Herr Mogens fick med tiden allt större makt och inflytande och deltog som riksråd i förhandlingar både hemma och utomlands, var tidvis kungens befallningsman i Skåne och innehade en mängd förläningar. Han residerade som ståthållare på Köpenhamns slott fram till ett par år före sin död 1569, 88 år gammal. Med sin hustru Anne Sparre hade han 22 barn. Fulltofta delades mellan två av hans söner, Henrik (död 1572) och Mogens (död 1621), riddare och gift med Hedvig Ulfeldt, som förde med sig Bjersgård i boet, och därefter mellan deras arvingar, av vilka Mogens Mogensen d.y. slutligen blev ägare till hela gården.

Efter hans död 1639 sålde hans änka Sophie Rantzau 1648 egendomen till Iver Krabbe till Jordberga. Genom sin hustru Karen Marsvin blev Krabbe även ägare till Krageholm och Marsvinsholm och ägde från 1653 också Högestad. Han blev länsherre på Laholm 1629 och därefter 1636 på Varberg, som han fick överlämna till svenskarna vid freden i Brömsebro 1645. I samband med Frederik III:s kröning 1648 slogs han till riddare. Under Horns krig 1644 hade Jordberga skövlats av svenskarna. Krabbe blev därför mycket hatiskt inställd mot Sverige och allt svenskt och var en av de ivrigaste tillskyndarna av det danska revanschkriget 1657, som slutade med Roskildefreden 1658, då inte bara hans län Bohuslän gick förlorat utan även Skåne. Han fick ändå behålla sina gods utan att avge någon trohetsed till den svenske kungen. 1661-64 var han ståthållare i det danskstyrda Norge. Krabbe blev genom sina personliga egenskaper, sina rikedomar och sina släktförbindelser en av de mest betydande männen inom den skånska adeln. Hans dotter Karen Krabbe ärvde Fulltofta 1666 och gifte sig 1670 med vice ståthållaren i Norge, Just Justsen Hög.

1668 såldes egendomen till kamreraren i Skånska generalguvernementet Niclas Jonsson, vilken innehade Bjärsjölagård som rusthåll och 1672 adlades Cronacker. Dennes förvärv av Fulltofta är ett belysande exempel på hur det kunde gå till, när svenskarna övertog de gamla danska adelsgodsen. Cronacker betalade med en skuldsedel, som han senare vägrade lösa in med motiveringen att godset inte omfattade så stor areal, som uppgivits vid köpet. För att utfå köpeskillingen måste Högs ombud, svågern Jörgen Krabbe på Krageholm, stämma köparen. Eftersom Cronackers påstående visade sig vara falskt, tilldömdes Krabbe egendomen till dess att summan betalts. När skånska kriget sedan bröt ut, skrev Krabbe ett brev till en rådgivare i Köpenhamn, vari det bl.a. stod: "Lader mig vide Eders Mening om jag skall tage F. i Possession eller icke, thi om vi blifver Svenske så kan det giöre mig Skade." Detta brev kom i svenska händer och användes som bevis på Krabbes svenskfientlighet i den famösa högförräderiprocessen mot honom, som slutade med att han dömdes till döden och avrättades på stortorget i Malmö 1678 (läs mer under Krageholm). Krabbes fordran på Cronacker konfiskerades av svenska kronan och överlämnades till Cronacker! Denne hade således blivit ägare till Fulltofta utan att betala något. Gården hade under hans tid ganska anspråkslösa byggnader, bestående av tre envåningshus i korsvirke med tegeltak. Cronacker avancerade sedan till överkommissarie och slutligen krigskammarråd och köpte även godsen Rönneholm och Vankiva. Han avled 1699 och begravdes i Fulltofta kyrka. Han var den siste av sin ätt på svärdsidan.

Hans äldsta dotter, Susanna Barbara, ärvde Rönneholm och gifte sig året därpå med överstelöjtnanten Christian Magnus Coyet. Fulltofta tillföll Cronackers döttrar Dorotea Elisabet, Hedvig Eleonora och Sofia Christina. Sofia Christina gifte sig med häradshövdingen i Torna och Bara härader Wickman Hornbein Tigerschiöld, vilken tillhörde de svenska uppkomlingarna och härstammade från en tysk bokbindarefamilj, som i början av 1600-talet bosatt sig i stockholm. Tigerschiöld blev adlad innan giftermålet 1701.

Vid Sofia Christinas död 1732 övergick godset till deras tre söner, Nils, Wickman Fredrik och Carl Gustaf, som alla ägnade sig åt det militära. Wickman Fredrik lade grunden till en ny huvudbyggnad på Fulltofta men kunde inte fullfölja sina storslagna byggnadsplaner. Ägarförhållandena blev i fortsättningen invecklade och andelarna skall till slut ha räknats i etthundrafyrtiofjärdedelar. När Fredrik Trolle till Näs (Trollenäs) förvärvade Fulltofta år 1768 tillhörde troligen större delen av godset Nils Tigerschiölds son, Carl Wickman Tigerschiöld, som var kammarherre hos drottning Sofia Magdalena. Han råkade i onåd och fick fly ur landet efter en del dåliga affärer.

Fulltofta kom att stanna i släkten Trolles ägo i mer än 200 år. Fredrik Trolle var en av Skånes största jordägare. Av sina skånska gårdar stiftade han tre fideikommiss, däribland 1768 fideikommisset Trollenäs och Fulltofta till förmån för sin sonson Fredrik Trolle. Denne drunknade emellertid tillsammans med två systrar och en moster vid ett besök hos släktingarna stjernblad på Torup 1775, och det blev hans bror Arvid Trolle, senare hovmarskalk, som 1794 fick tillträda de båda egendomarna.

Sedan denne dött barnlös 1828 innehades fideikommisset av hans båda ogifta brorsöner Fredrik, kammarherre, och Nils, ryttmästare, efter varandra, vilka dog 1837 resp. 1890. Därefter tillträdde åter en brorson, hovjägmästare Nils Trolle, gift med Anna Eleonora Sofia Leijonhufvud. Det var han som lät bygga om Trollenäs efter ritningar av Ferdinand Meldahl. Under hans tid upphävdes 1918 fideikommissnaturen för Fulltofta, och godset förvärvades av hans bror Carl Axel, som då arrenderat det i många år. Dennes brorson kammarherren Nils Trolle ärvde Fulltofta 1919. Han var den siste ägaren av denna släkt.

Slottet har därefter skiftat ägare flera gånger, medan godsets marker sedan 1987 tillhör Ousbyholm. Slottsherre på Fulltofta är idag direktör Anders Jarlskog och under hans ägartid har slottet genomgått en omfattande renovering.

År 1766 uppfördes gårdens ännu bevarade uthuslängor av gråsten. Dessa omger på tre sidor den mot kyrkan öppna ladugården. På så gott som alla äldre sätesgårdar öppnar sig ladugården alltid mot mangården och så har det troligen även varit på Fulltofta. Förmodligen byggdes gråstenslängorna på den plats där mangårdens enkla korsvirkeshus låg. Det dröjde till 1800-talets mitt innan en ståndsmässig bostadsbyggnad kom till. Den dåvarande fideikommissarien, ryttmästaren Nils Trolle, hade utarrenderat Fulltofta till sin syster Vivika Charlotta Trolle, gift med kaptenen Peter Axel Dahl. De lät 1855 uppföra det nuvarande corps de logiet, som är en tvåvånings herrgårdsbyggnad i klassisk stil med rusticerade partier och list emellan våningarna. 1870 tillbyggdes i samma stil och höjd en kort köksflygel vid byggnadens sydöstra hörn. Omkring corps de logiet anlades park och trädgårdar.
Gården är inte tillgängligt för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten.

Fulltofta gård.

 

Hästekipage i allén Fulltofta herrgård. Bilden tagen från riksväg 13 ned mot Fulltofta slott.
Bild ID: HH_3705. Foto: Henry Holm.

 

Skördefest i parken på Fulltofta herrgård. Omkring 1920

 

 

Radsåning på Fulltofta gård. Från vänster Bröderna Svante, Ragnar Persson och Gunnar Olsson Kör såmaskin

 

 

Vårförberedelserna på Fulltofta gård har börjat, året är 1931. Åkerjorden bearbetas med fjäderharv. Gösta Persson som kör första paret är då 21 år.

 

 

Omkring 1920-1930-talet. Ragnar Persson, Blossehusen, kör självbindare å Fulltofta gård med trespann.

 

 

Skördearbete 1929. Fulltofta gårds första traktor inspekteras av ladufogden Otto Nilsson. Det var en Mccormick järnhjulstraktor förspänd en självbindare. Ynglingen på självbindaren är Gösta Persson. Bakom bindaren ses Anton Svensson.

 

 

Fulltofta gård någon gång på. 1920-talet.

 

 

Fulltofta gård.

 

 

Kördrängarna på Fulltofta gård i början av 1920-talet.

   

Till toppen av sidan

   
   
   

Från Mellersta Skåne.

Från Mellersta Skåne.

   
   

Från Mellersta Skåne.

 
   
   

Fulltofta Herrgård gavelsidan från 1890-talet 

   
   

Befäl och manskap utanför tegelhuset på andra sidan vägen mitt emot herrgården. Foto Lennart Perssons samling

   

Till toppen av sidan

   

Beredskapsåren befäl och manskap samlad i herrgårdens park. Foto Lennart Perssons samling

   
   

Soldater i Fulltofta 1940.

   
   

Kusken Nils Bengtsson från Ekesåkra s.k. Livré på kuskbocken till Landån. Malvina och barnen sitter bak i vagnen. På trappan i folkdräkt är det mamsell Augusta Grundström guvernant de andra övriga är tjänstefolk på gården. Till vänster på fotot andra våningen är det en dam som tittar ut genom fönstret detta kan vara Nådan.
Bild ID: CTD_08_lud_047

 
   
   

Skördefest i herrgårdsparken i Fulltofta.

   
   

Mjölkerskorna vid Fulltofta gård, omkring 1915-1920. Personerna på och vid mjölkskjutsen är enligt nedan.

På vagnsflaket ryktarna Frans Rasmussen och Karl Olsson, samt Karl Olssons son Einar.  Mjölkerskorna är från vänster:
Fru Rasmussen, Maria Karlsson, Ingrid Jönsson, Emmy Svensson, Sigrid Hellström och Anna Lindberg.
   

Till toppen av sidan

   

Sigrid Hellström mjölkerska på Fulltoftagården utanför sin bostad stenhuset det revs i slutet av 1950-talet.
Bild ID: lud_177_Sigrid Hellstrom

Sigrid Hellström finns även med på gruppbilden ovan, hon står som andra kvinna från höger.

Delförstoring av bilden här till vänster av Sigrid Hellström.
Bild ID: lud_177b_Sigrid Hellstrom

   
   

Torpare i Fulltofta utanför kyrkan 1908. 19 personer är identifierade – kan du fler?

   
   
1.  Ladufogde, Nils Persson
2.  Underladufogde, Nils Göransson
3.  Per Svensson, Blossehus
4.  Per Fredriksson, Nyhus
5.  Jöns Beijert, Blossehus
6.  Per Olsson, Blossehus
7.  Johannes Lindgren
8.  Johan Andersson
9.  Johan Svensson
10.  Fredrik Ekman, Blossehus
11.  Lars Pålsson
12.  Johan Persson ,Blossehus nr 24
13.  Alfred Bengtsson, Grönalund / Råttefällan
14.  Petter Pettersson, Blossehus
15.  Emil Karlsson, Kulleröd / Ängagården
16.  Otto Karlsson, Kulleröd /Ängagården
17.  Tilda Mårtensson
18.  Maria Karlsson, Kulleröd / Ängagården
19.  Nils Johansson, Linnekull / stampahuset
   
   

Fulltofta gård 1909. Källa: Nordiska museet.

   

Till toppen av sidan

   
   
   

   Fulltoftagårdens byggnader dokumenterat 2005-2010.
   Idag i privata ägo och som bostäder. Förutom en byggnad som används/använts som öl bryggeri 

Fulltoftagården med kyrktornet till höger i bakgrunden.
fotot tagit från vägen vid nya kyrkogården. Bild ID: lud_002w. Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   
   

stenplatta på loglängeväggen in mot gårdsplanen uppbyggd år 1766. Bild ID: lud_030w.
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.
 

Plattan sitter på väggen på längan rakt fram.
Bild ID: lud_031w.
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   
   

Gamla svinhuset.
Bild ID: lud_041w. Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   
   

Plattan sitter på väggen på gamla mejeriet.
Bild ID: lud_029w. Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   

Till toppen av sidan

   

Sädesmagasinet från södra sidan gamla  vägen ner mot kyrkan.
Bild ID: lud_035w. Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   
   

Gamla mejeriet herrgården syns i bakgrunden.
Bild ID: lud_039w.
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

stallgavlar sett från kyrkogården.
Bild ID: lud_040w.
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   

Till toppen av sidan

   
   Artur Ericsson

Artur Ericson. 1911 – 2000,utanför vapenhuset vid Fulltofta kyrka hade ett stort intresse och kunskap om kyrkans historia liksom hembygden i Fulltofta.
Artur är begravd i Fulltofta Minneslund på Ny kyrkogården.

Bild ID: lud_184w.
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

Bild ID: lud_184bw.
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   
   

Fulltofta Minneslund Nya kyrkogården år 2005.
Bild ID: lud_098w.
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.

   
   

Fulltofta herrgård.
Bild ID: lud_009w

   
Foto: © Postum Lennart Perssons, perioden 2005 – 2010.
(Observera att trots fotografen är avliden finns det fortfarande upphovsrätt på bilderna. Vi har tillstånd att publicera alla Lennart Perssons bilder, men det är arvingarna som äger upphovsrätten).
   
   Se även vår länka Skånska slott. Där hittar då nästan alla slott som finns i Skåne
   

Till toppen av sidan

 

   Fulltofta strand - Gäddängen, och sommarstugorna som försvann

Soluppgång över Gäddängen. Foto: © Roland Pedersen.

   
   

 

 

 

 

Stugorna var rödmålade med vita knutar, ett måste enligt kontraktet att ha denna färg.
Samtliga foton av stugorna tagna av postum: © Lennart Persson.

 

Vi uppskattar verkligen att vi postumt får använda Lennart Perssons bilder och material, det är han värd. På så sätt förs ännu en del av Fulltoftas histora vidare.
Bilderna publiceras i samråd med arvingarna. Bilderna har fortfarande upphovsrätt, vilket innebär att upphovsrätten © gäller även om fotografen är avliden.

Fulltoftastrand är ett härligt rekreationsområde att vandra i, avstressande och tyst från all biltrafik. Med ett livligt och aktivt fågelliv som drar till sig all fågelskådning, kanske ett av de bästa i mellersta Skåne.
Rekreationsområdet blev färdigt i juni 2006 och är ca 1 km i långt och 200-300 meter brett. I söder finns stora vassområden, i väster och öster buskridåer och gles lövskog med mycket ekträd.
I våtmarkerna finns både häckande och rastande fåglar. Exempelvis smådopping, gråhakedopping, trana, strandpipare, kungsfiskare, hackspett m.fl.
2007 hade en lokal fågelskådare inventerat 123 olika arter. En plattform i trä för att beskåda fåglarna finns i Gäddängen. Området har för övrigt ett antal grillstäder och bord att förtära sin medhavda matsäck på.

Så här har det inte alltid sett ut.
Redan på 1700-talet var Gäddängen en stor våtmark med slåtter i kanterna. Ringsjön var då 1 meter högre än idag. strandvallen bildades av de tre bäckar som rinner ut i sjön vid detta ställe och finns fortfarande kvar. År 1883 sänktes vattenytan i Ringsjön med 1,5 meter och den stora strandvallen frilades. Samtidigt dikades Gäddängen ut och blev åkermark. Detta för att få mer jordbruksmark.

År 1952 byggdes sju sommarstugor i trä, röda med vita knutar, men ingen el. eller vatten fanns. Marken under husen hade 49 års arrende. Vid varje tillfälle en stuga såldes blev det inskrivet hos arrendenämnden att när de 49 åren var slut skulle stugorna flyttas. De revs 2002.

Carmen och Bertil Persson, mer känd som B. P. hade en av stugorna. Bertil hade ett stort intresse för arkeologi och hur människor verkade i forna tider. Det var en stor oas för honom att tillbringa sin fritid vid Ringsjöns stränder. De stenar och benbitar han hittade delade han gärna med sig av att föreläsa för både vuxna och skolbarn. Han dukade upp långbord på sin tomt och lade sina alster på borden, så besökarna fick undersöka föremålen.
Sitt intresse delade han med hustrun Carmen som också var mycket kunnig om Vikingatiden, inte minst i textiler och dräkter från denna tid. Bertil var slaktare till yrket och amatörarkeolog och hade BP Kött vid Gamla torg i Hörby.

Badplats vid Ringsjön fanns redan under 1920-talet vid denna strand, då mest folk som bodde i närheten gick dit och badade. På 1950-talet blomstrade stranden upp för många personer som tog sig från Hörby. Sjön är mycket långgrund och lämplig för småbarnsfamiljer och även hundbad förekommer här.

1967 köpte ”stiftelsen för fritidsområden i Skåne” området av Fulltofta gods av familjen Trolle. 1980 då Skåneleden grundades, byggde man ett vindskydd med eldstad, ungefär där utkiksplatsen mot dammen finns. Detta flyttades emellertid då sträckningen av skåneleden flyttades närmare Ringsjöstrand eftersom markägare inte ville ha ner folk till sjön.
Alldeles i närheten av området i väster om parkeringsplatsen finns det gamla fisketorpet ”Adolfssons” där sex generationer fiskare i samma släkt bott. En av fiskarna stod på ”lit de parade” i huset då ett åsknedslag inträffade och familjen var på gudstjänst i kyrkan vid olyckstillfället. Där har tidigare i närheten funnits en husgrund från medeltiden.

Källor: Ringsjöbygdens fågelskådare och
Södra skogsägarna: Anders Ekstrand.
Av © Bodil Pedersen

   

Till toppen av sidan

   

Gäddängen. Foto: © Roland Pedersen.

Före detta stugområdet vid Fulltoftastrand.
Foto: © Roland Pedersen.

Minnessten från en av sommarstugornas tomt vid Fulltoftastrand. Foto: © Bodil Pedersen.

   
   

Tidig morgon vid Gäddängen.  Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Konstverket är gjord med färgkritor och är enligt konstnären Heribert Torsson gjord vid Fulltoftastranden omkring 1950.
Tavlan finns idag i Göran Perssons privat ägo.

   

Till toppen av sidan

 

   Jägarhyddan

Jägarhyddan i Fulltofta. Foto: Edvard Nilsson

Erica, Erik med hunden Donna, Märta och Jöns Paulsson framför Jägarhyddan. Huset byggdes av Anders Kleen Ludvigsborg och tämligen nytt på fotot.

   
   

1937 gjorde kronprins Gustav Adolf ett besök på Jägarhyddan. I främre raden är kronprinsen tillsammans med andra ”högdjur”.

Detalj av karta som visar var Jägarhyddan ligger.

Komplett översiktskarta © från stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   

Till toppen av sidan

 

   Järnvägsstationen

Fulltofta järnvägsstation 1920.

Fulltofta järnvägsstation 1890.

   
   

Sista stinsen på Fulltofta station

Pensionär stationsföreståndare Anders Eriksson utanför den nerlagda stationen i Fulltofta fotot är taget i mars 1957 Anders fick bo kvar i huset till sin död 1959 eftersom järnvägen inte var i bruk. Han började på stationen år 1895

En av Anders söner var hembygdsforskaren Artur Ericson som vid sin pension på 1970-talet inventerade hela Fulltofta by. Skrev förhand av husförhörslängder som han samlade i ett kartotek. Artur var otroligt kunnig och intresserad av sin hembygd

Bodil Pedersen

   

stins Anders Eriksson i Fulltofta Mars 1957.
Bild ID: HH_3706. Foto: Henry Holm.

stins Anders Eriksson i Fulltofta Mars 1957.
Bild ID: HH_3707. Foto: Henry Holm.

   
   

Hembygdsforskaren Artur Ericson vid Fulltoftagården. Son till stationsföreståndare Anders Eriksson.
Foto: Lennart Persson (postum). Bild ID: lud_186.

 
   
   
   Titta gärna in på vår länk "Järnvägen" som berättar och visar järnvägshistoria i trakten.
   

Till toppen av sidan

 

   Kartor över Fulltofta

Karta från 1772.
Bild ID: Karta_1772_01

   
   

Det var här på backen Hirtakull som ett "slott" skulle byggas istället blev det nuvarande Herrgård (Fulltofta slott).
En sägen har berättats: Att nattetid smög troll hit och bar bort stenarna.

   
   

Klicka på kartan för att få upp en PDF-fil i full storlek.
© Karta från stiftelsen Skånska Landskap.

 
   

Till toppen av sidan

 

   Kyrkan i Fulltofta

Fulltofta kyrka, observera vapenhuset med sin trappgavel som består av sex trappsteg på ena sidan och 7 på den andra.
Foto: © Roland Pedersen.

Alla kyrkor, församlingshem, missionshus etc. presenteras på en egen länk.

 

   

Till toppen av sidan

 

 

   Lagnehus
Lagnehus ligger vid Lagnebäcken (Krudarebäcken) och förleden kommer från ett mycket gammalt ord, LAGH, som betyder vattendrag.

Brobygge vid Lagnehus, omkring 1920-talet.

Lagnehus, med en okänd person

   
   

Fotot tagit efter renoveringen 1947.

Lagnehus. Boningshuset sett från Fulltoftavägen före renoveringen 1947. Foto: Edvard Nilsson

   
   

Siste arrendatorn Nils Andersson. Här på sin åker med kultivatorn.

Lagnehus. Bilden från Gods och Gårdar 1944

   
   

Lagnehus geografiska läge. Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815-1820. Uppmätt av fältmätningsbrigaden.
Originalet är handritad, och i skala 1:20 000 och finns på Krigsarkivet i Stockholm.

   

Till toppen av sidan

 

   Mjälaströgård med anor från 1765

Mjälaströ gård med förvaltare Måns Olsson (i mitten) med sin familj samt dagsverksarbetare från underlydande torp. Foto från år 1900 talet. Boningshuset revs på 1940-talet.
Bild ID: Lud_141

   
   

Mjälaströ gård som den såg ut ursprungligen vid 1900-talets början.
Bild ID: Mjalastro_006.

   
   

Mjälaströ.
Delförstoring av karta över Fulltofta strövområden från Stiftelsen Skånska landskap. Se kartan i sin helhet:
Bild ID: Mjalastro_019.

Delförstoring av ovan karta.
Bild ID: Mjalastro_003.

 

   
   

Boningshuset med inflyttning på 1940-talet hade tidigare varit brygghus och delar av det svinstall.
Bild ID: Mjalastro_002.

 
   

Till toppen av sidan

   

Mjälaströ Gård har anor från År 1765

Mjelaströ Nr 1 ¾ mtl frälse (gammal stavning på gården) Den stod antecknad som ett insocknes frälsehemman under Fulltofta med tillhörande kvarn den låg öster om gården. En karta från nästkommande decennium visar att gården var ett stort fyrlängat komplex och låg lite mer västligt placerad på den tiden. Ett friliggande gråstenhus söder om ingick i gården och tjänade som bostad. Senare tid som förråd det finns fortfarande kvar och ligger på andra sidan vägen. Nuvarande väg mellan Hörby och Södra Rörum fanns inte på den tiden utan byggdes på 1920-talet. Närliggande torpare gjorde dagsverk på Mjälaströ. ”Kvarringen” Folke Nilsson på Kvarröd numera Fulltofta Naturcentrum levererade mjölk varje morgon till Mjälaströ som sedan hämtades för vidare transport till mejeriet han var inte den ende.

Gråsten är för trakten och äldre tider karaktäristik byggmaterial. Ekonomibyggnaderna på Mjälaströ  gård är uppbyggda liksom sätesgården Fulltofta
Boningshuset var i trä och låg på en liten kulle denne syns fortfarande från vägen. Huset revs på 1940-talet då var det i så dåligt skick att ingen människa ville gå ner i källaren där råttorna härjade. Istället blev det nya boningshuset ett rött tegelhus som tidigare hade använts till brygghus och delar av det hade varit svinstall. Huset är utbyggt mot öster och togs i bruk på 1940-talet.
Loglängan i röd panelad träkonstruktion var i söder sammanbyggd med stallet. De tidigare äldre ekonomibyggnaderna ödelades till stora delar av branden som orsakades av en glömd fotogenlampa.
Stallet med kraftiga gråsvarta stenmurar kan ha tillkommit strax före sekelskiftet. Detta förstördes till vissa delar av branden 1925. Ett uthus tjänade i öster som ute dass mot stallet ¾ var hönshus som låg i östra delen av huset och ut mot stora vägen var brännehus dvs. förråd av bränne detta hus byggdes runt 1900-talet. En jordkällare och en gammal linbasta ligger på ängsmarken det var även bostäder till hönsen då gården hade ett stort antal. Ett garage byggdes på 1950-talet precis bakom där det gamla boningshuset har varit.

År 1902 den 2/12 kom från Linderöd Anders Persson med familj han skulle bli den nya arrendatorn på Mjälaströ Gård. Anders var född den 15/7 1858 i V.Vram
hustrun: Pernilla Nilsson född den 1/5 1854 i Esphult
barnen:
Nils Alfred född 1890
Sigrid Erika född 1894
Hanna Maria född 1896
Anna Berta född1898
Samtliga barn hette i efternamn Andersson vilka önskade att byta till ett gammalt släktnamn Ahnbom detta godkändes.
Anders och Pernilla stannade på gården i 17 år de flyttade den 21/3 1919 till Hörby köping

Pedersens torp söder om Mjälaströ gård finns ruinen kvar det har tillhört gården möjligt ett undantagshus. Den siste som bodde där var Axel Karl Ingvar Pedersen född den 9/10 1892 i Danmark han kallades för Karl frun hette Anna Cecilia Jönsson född den 2/8 1897 de hade 7 barn.
Två pojkar och fem flickor födda: Axel 1918 Agnes 1920 Annie 1921 Arvid 1923 Adrina 1925
Alice 1927 Anna 1929
Familjen stannade på Mjälaströ i 3 år de flyttade in den 11/11 1926 och flyttade ut den 27/11 1929 till Höör. Därefter lades torpet ner.

Bevakarbostaden vid Mjälaströ gård är placerad några tiotal meter väster om vägen Hörby-S.Rörum. Det är ett rött trähus med två lägenheter och byggt år 1909. Första familjen som flyttade in i huset var skogvaktare Anders Eriksson född den 21/11 1835 i Fulltofta död den 12/4 1915 orsak: ålderssvaghet enligt dr Langerheim på Hörby Lasarett.
Hustru Else Måndotter född den 10/6 1838 i Fulltofta död den 20/10 1921 orsak: åldersvaghet.
I andra äktenskapet är dottern Elna född den 13/8 1869 i Fulltofta död den 20 oktober 1928 orsak äggvita (diabetes) och hjärtfel. Elna bodde i Ramstorp hos Edvin och Gunhild Månsson
Anders och Else bodde kvar i bevakarbostaden till sin död Else som änka i 6 år. De hade tidigare bott på Mjälaströ gård möjligen i stenhuset sidan om tills det andra blev klart.
 

Brandrapport:
Enligt brandrapporten skulle eftersläckningen ha varit år 1926 i annat material står branden år 1925 Det man säkert vet var att det brann efter den 30/11
Rapporten lyder: Brandkåren var kallad till Mjälaströ Gård för eftersläckning där samtliga uthus hade brunnit ner.

Utdrag från Gods & Gårdar År 1944
Areal: Total 88,3 har (34 åker)
Tax värde: 50.700
Jordart: Kampermylla på alun och grusbotten
Skogsbestånd: Barr & lövskog
Mannbyggnaden: uppförd i början av 1900-talet
Ekonomibyggnad: äldre datum ombyggd 1925 efter en brand
Djurbesättningen: 4 hästar 1 fölsto 16 kor 15 ungdjur 6 modersuggor 20 gödsvin 100 höns.
Ägare: Malmöhus läns landsting
Arrendator: Gottfrid Hansson Hee

Bodil Pedersen

Bild ID: Mjalastro_001.

 

 

Gråstenshuset ingick på gården innan vägen mellan Hörby-Södra Rörum.
Bild ID: Mjalastro_004.

 

 

Uthuset i öster tjänade både som dass hönshus och brännehus till förråd av ved. Foto: © Roland Pedersen.
Bild ID: Mjalastro_007.

 

 

Stengärdsgården var betydligt längre tidigare då det användes som uppehållsplats för andra torpare och bönder att sätta sina mjölkkannor för vidare transport antingen med häst och vagn eller mjölkbil till mejeriet.
Foto: © Bodil Pedersen.
Bild ID: Mjalastro_008.

Källor:
Malmöhus läns landstingsbyggnader. En kulturhistorik inventering. Mellersta Skåne Annons. Gods & Gårdar. Husförhörslängder:
Församlingsbok Alla:1 (1895-1909). Församlingsbok Alla:2 (1910-1929). Död och begravningsbok (1895-1941). Räddningstjänsten Hörby 100 år. Berättelser och visning av gården. Ingvar Håkansson Mjälaströ gård. Nya foto: © Roland & Bodil Pedersen
   
   

Bild ID: Mjalastro_005.

   

Till toppen av sidan

   

Ruin efter en linbasta.
Bild ID: Mjalastro_009.

Jordkällare som ligger mittemot linbastan vilket är ovanligt. När gården hade som flest höns fick även de bo i linbastan och jordkällaren.
Bild ID: Mjalastro_010.

   
   

Ingvar som liten leker med grannflickorna. De står på samma husgavel som bild 012 nedan tagen idag.
Fotot från Ingvar Håkansson. Bild ID: Mjalastro_011.

   
   

Gaveln till torpet.
Bild ID: Mjalastro_012.

Mälaströgård, Pedersens torpruin. Långsidan av torpet.
Bild ID: Mjalastro_013.

   
   

Gavlarna och dörröppningen i torpet en gång.
Foto: © Roland Pedersen.
Bild ID: Mjalastro_014.

innemiljön. Till höger lite rester av där spisen en gång stod. Idag växer en stor sälg i "köksträdgården".
Bild ID: Mjalastro_05.

   
   

En bild från en gången tid med mycket slit och släp.
Bild ID: Mjalastro_016. Foto: © Roland Pedersen.

Miljön runt ruinen bakom finns rester av en väg och åt öster låg skvaltkvarnen.
Bild ID: Mjalastro_020. Foto: © Roland Pedersen.

   

Till toppen av sidan

   

Bevakarebostaden med skiss på hur det en gång såg ut. Huset finns kvar mitt emot Mjälaströ gård och är privatägt.
Bild ID: Mjalastro_017.

   
   

Bild ID: Mjalastro_018.
 
Nya färgfoto: © Roland & Bodil Pedersen.  
   

Till toppen av sidan

 

 

   Prästgården
Fulltofta Prästgård/församlingshem  

Detta vackra hus och församlingshem inrymde på 1980 /1990- talet både verksamhet som kyrkans barntimme, privat bostad och till församlingsmedlemmar som hade studiecirklar. Det var så tanken på att forska i Fulltofta historia en gång började för ett gäng som väl kunde sin historia och de flesta som var barnfödda i församlingen. Arbetsgruppen kallade sig för Fulltofta hembygdgrupp de träffades en gång i månaden för gemensam träff och skulle då redovisa vad de kommit fram till gången innan med det uppdrag de fått med sig. Jag hade själv glädjen att få vara med några gånger bara för att lyssna av dessa personer som verkligen kunde sin historia. Den första Fulltofta sockenbok kom ut år1999 och den andra 2012.

Prästgården såldes i maj 2001 till Lars Andersson som då drev Malmborgs Livs i Lund. Han gjorde en stor renovering invändigt av huset. Många minns nog inför julen då han gjorde ett stort arrangemang med ljus utanför huset och runt hela trädgården.

Detta lyste upp långt ifrån platsen, folk vallfärdades dit i bil för att se arrangemanget. Uppsättningen av dessa ljus arrangemang lär ha tagit 3 dagar för ett par arbetare fullt sysselsatta. Det var ovanligt men rätt häftigt!

Interiör bilder hur det var möblerat i de olika rummen då det fortfarande var Fulltofta prästgård/församlingshem kan vi tacka Lennart Persson som var en flitig fotograf.

Möblerna i prästgården såldes eller avyttrades på annat sätt. Men fortfarande finns en vinröd karmstol i församlingshemmet i Hörby, två blå karmstolar och två bokskåp i Fulltofta kyrka.

Bodil Pedersen

Källor:
Alla foton i färg: in memoriam,
hembygdsforskaren Lennart Persson. Fulltofta socken bok år1999. Svenska kyrkan /Susanne K Lindgren.

   

Fulltofta prästgård omkring 1903.

Fulltofta Prästgård/församlingshem såld i maj 2001.

   
   

Bild ID_ TE_227

   
   

Fulltofta prästgård.

 
   

Till toppen av sidan

   

Utanför Lundgrens smedja i Fulltofta, delar av hembygdsgruppen för Fulltofta Socken böcker.
Fr.v. Nils-Arne & Inga Jönsson, Lennart Persson, Brita Örnberg, Agda Lundgren, Gunvor Wendsjö och Åke Gunsten.
Från Lennart Perssons samling. Foto:2001 Okänd.

Öppna spisen.

   
   

Interiör en av de två soffgrupperna i dagrummet.

Den andra soffgruppen i dagrummet.

   
   

Nattvardskalk och oblatfat, i silver ev. nysilver.

Nattvardsbägare oblatfat i keramik.

   
   

Kakelugnen i stora samlingssalen samma rum som den blå soffgruppen med gammal rosa karmstolar och runt bord.

Nattvardskalkar och oblatfat i tenn.

   

   Se mer om kyrkor, missionshus etc.

   

Till toppen av sidan

 

 

   Godtemplare i Fulltofta

Godtemplarmöte i det fria Fulltofta.
Förstorad bild finns på länken Förstorade bilder som öppnas i eget fönster.

 

 

 

Skiljehus – Skälhus

Torpet Skälhus, som senare fick namnet Skiljehus.
Bild ID: Skiljehus_29

   
   
Skälhus /Skiljehus i Fulltofta  

Skälhus var en gång ett torp under Fulltoftagården, det ligger i gränsen mellan Fulltofta och Hörby. Eftersom gården ligger i ”skälet” kom det att heta Skälhus vilket man ser på gamla kartor och husförhörslängder namnet finns med på 1940-talet men senare byts det till Skiljehus. Här bodde den siste torparen då torpet tillhörde Fulltoftagården.

Torpare: Sven Rasmusson född den 27/6 år 1852 i Långaröd
första äktenskapet var med Berta Bengtsdotter född år 1839
hustru i andra giftet var Maria Nilsdotter (vissa husförhörslängder Nilsson) född den 5/6 år 1867 i Wallby
De träffades på gården Råset nr:1 i Espinge där Maria arbetade som piga och gifte sig den 26/10 1890
Barnen är döttrarna:
Alma född den 15/9 år 1890 Espinge
Augusta född den 5/3 år 1892 Espinge
Emma född den 5/5 år 1894 Fulltofta
Lovisa född den 17/8 år 1895 Fulltofta
Hilma född den 8/9 år 1900 Fulltofta
Frida född den 17/2 år 1906 Fulltofta

Sven dog den 12/5 år 1915 i lunginflammation. Maria bodde kvar på gården tills hon flyttade in på Fulltofta ålderdomshem den 23/11 år 1937 och dog där den 28/10 år 1940 i ålderdoms-svaghet

Dottern Lovisa och svärsonen Karl Karlsson tog över gården den 24/3 år 1916 som arrendatorer till år 1939 då han blev hemmansägare det vill säga han ägde gården Skälhus.

Hemmansägare: Karl Karlsson född den 9/9 år 1888 i Bosjökloster, hustru: Lovisa Svensson född den 17/8 år 1895 i Fulltofta.

 

Barn:
sonen Gustav född den 13/3 år 1917
dotter: Gunhild född den 2/5 år 1919
dotter: Greta född den 30/7 år 1920
sonen: Gotthard född den 12/12 år 1922
sonen : Gunnar född den 21/6 år 1925
dotter: Astrid född den 24/6 år 1930
samtliga barn är födda i Fulltofta

Samtidigt som Karl drev sitt lantbruk gjorde han förändringar på gården boningshuset var nerslitet och vissa delar revs. År 1950 lämnade Karl och Lovisa sitt lantbruk och flyttade till Spoletorp på Råbygatan i Hörby.

Karl Karlsson sålde till Carl Hansson som flyttade dit med familjen Skälhus byttade namn till Skiljehus
Torpet omfattade 22 tunnland jord varav 7 tunnland åker och resten skog. Men Hansson odlade bara lite potatis och grönsaker och resten var bete till djuren. Egendomen gick inte att bruka med nya maskiner för skiften var ytterst små och alla mer eller mindre kringgärdade av skog. Det fanns tillsammans 13 olika skiften och det säger sig själv att det inte kunde bli mycket till åkerbruk på en sådan fastighet.

Carl Hansson var känd en gång som ägare till Frosta härads bästa hästbesättning och vida berömd för sina väldiga ardennerhästar. Två inköpta Gotländska utegångsfår och så småningom ett inköp av en bagge blev ny djurbesättning på gården. största stoltheten var dock den stora fridlysta eken på hans mark vilket man trodde hade flera hundra år bakom sig. Höjden på eken är 16 meter och i brösthöjd har trädet en diameter av 125 cm. I vilket fall som helst såg Carl till att skydda den till eftervärlden så ingen högg ner det vackra trädet. Han fick igenom av länsstyrelsen att denna ek blev fridlyst och satt en liten bricka på stammen med texten Naturminnesmärke.

Bodil Pedersen
Källa: Sims Mellersta Skåne 1959. foto: barnbarn (barnet) Birgitta ”Gittan Håkansson. Arkiv Digital: Alla:1 1895- 1909 Alla:3 1930-1942, CI:7 1862-1894 FI:2 1895 -1941, Äspinge C:5 1862-1894.
   
   

Övre raden från vänster Alma, Augusta och Lovisa, nedre raden far Sven, Hilma,  mor Maria och Frida.
Bild ID: Skiljehus_02

   
   

Familjen Karl Karlsson med Skiljehus i bakgrunden.
Bakre rad Karl Karlsson. från vänster Gotthard Gunhild Greta Gunnar och Astrid med gården i bakgrunden.
Bild ID: Skiljehus_16

   

Till toppen av sidan

   

Arbete på åkern till vänster är det Lovisa.
Bild ID: Skiljehus_06

   
   

Lovisa och Karl med sonen Gunnar.
Bild ID: Skiljehus_10

   
   

Mor Lovisa och far Karl med sonen Gunnar på hästryggen.
Bild ID: Skiljehus_12

   
   

Karl Karlsson till höger stolt poserande.
Bild ID: Skiljehus_15

Hästarna badar i Ringsjön.
Bild ID: Skiljehus_17

   

Till toppen av sidan

   

Barnen Astrid Gotthard, Gunnar. och hästarna.
Bild ID: Skiljehus_14

   
   

Häst och vagn med besökare.
Bild ID: Skiljehus_09

KK, Karl Karlssons initialer på stallporten.
Bild ID: Skiljehus_24

   
   

Lovisa och Karl Hansson.
Bild ID: Skiljehus_07

   
   

Utflykt i Fulltofta.
Bild ID: Skiljehus_26

   
   

Vägbygge. Förmodligen vägen mellan Hörby - Södra Rörum som byggdes på 1920-talet.
Bild ID: Skiljehus_25

   

Till toppen av sidan

   

Vägbygge. Förmodligen vägen mellan Hörby - Södra Rörum som byggdes på 1920-talet.
Bild ID: Skiljehus_04

   
   

Skiljehus i vinterskrud.
Bild ID: Skiljehus_22

   
   

Gunnhild, Astridd, Gotthard, Gunnar och Greta.
Bild ID: Skiljehus_31

   
   

Skiljehus med en gran utanför torpet gåva eller vårdträd som ”Nådan”Charlotte Dahl på Fulltoftagården gav sina torpare.
Bild ID: Skiljehus_23

Karl på trappan vid Skiljehus.
Bild ID: Skiljehus_08. Foto Karl K Skiljehus.

   
   

På Skiljehus.
Bild ID: Skiljehus_13

Skiljehus.
Bild ID: Skiljehus_21

   

Till toppen av sidan

   

Från vänster, Carl Hansson, Karl Karlsson och okänd.
Bild ID: Skiljehus_30

 
   
   

Carl Hansson med ett par av sina vackra hästar lägg märke till hatten på den ena hästen
Bild ID: Skiljehus_03. Foto Carl Hansson Skiljehus.

Carl Hansson september 1959 vid sin stora ek på Skiljehus.
Bild ID: HH_3565. Foto: Henry Holm.

   
   

8 september 1959.

   
   

Lovisa född Svensson gift Karlsson bodde på Skiljehus
i över 50 år
Bild ID: Skiljehus_05

Birgitta "Gittan" Karlsson som liten på Skiljehus. Hennes far var Gustav Karlsson farfar och farmor Lovisa och Karl Karlsson
farmors föräldrar var Maria och Sven Rasmusson.
Vi vill tacka Birgitta "Gittan" Håkansson för alla fina släktfoto vi fått låna.
Bild ID: Skiljehus_27

   

Till toppen av sidan

 

 

   Skolan

INFORMATION OM SKOLFOTON OCH SKOLOR

En sammanställning av alla skolor och skolfoton från Hörby kommuns olika orter
finns under länken "
Skolfoton i kommunen".

   

Till toppen av sidan

 

   Smedjan i Fulltofta  nr 13 även kallad Prästasmedjan eller steilesmedjan.

Tre generationer smeder Fulltofta Smedjan Nr 13

På 1860-talet skulle det byggas en ny prästgård. På initiativ av kyrkoherden kom Äspinge smeden dit. Bengt Lundgren 1813-1873. Han var en händig man som skulle hjälpa till med bygget. Det visade sig att han efter några år med egen smedja i Äspinge flyttade till Fulltofta med sin familj hustru Bengta Svensdotter och fem barn det blev fyra barn till men två dog i spädbarnsålder. Sme-Bejnten som han kallades för hade flyttat in till Prästasmedjan den kallades även för steilesmedjan eftersom den låg intill en plats som heter steilelien. Det var en gång i tiden en avrättningsplats de dödsdömda brottslingarna ”stejlats”, betyder steglats. Det fanns ytterligare Herrgårdssmedjan som redan fanns på Fulltoftagården.

En olycksam söndagsmorgon hängde mor Bengta några nyskördade knippe böner över illdaren för att sedan bege sig till kyrkan. Emellertid fattade dessa eld och stugan brann ner under gudstjänsten. Ny stuga fick byggas i enklare slag den bestod av kök med öppen härd och ett rum med jordgolv. Härden användes både för matlagning och som ässja. Sme-Bejnten dog den 13 juli 1873 och begravdes den 22 juli han blev 60 år 6 månader och 21 dagar. Dödsorsaken var maginflamation.

Anders Lundgren 1844-1930
Han var äldsta sonen och tog över smedjan 1873 efter sin far. Han hade då bildat familj men fick ansvar även för modern och två yngre syskon. Mor Bengta var inte så lätt att tas med då hon hade ett svängande humör var arg bitter och full av krämpor. Smedyrket var självlärt hemifrån men han hade också praktiserat hos andra smeder. Även varit husar vid Ystads Dragoner åren 1870-1887. Anders gifte sig år 1870 med soldatdottern Bengta Persdotter Lind fadern var soldat Pehr Lind på Hagahus ett annat torp i Fulltofta. Barnaskaran bestod av fyra flickor och fem pojkar. Tre av pojkarna emigrerade i unga år till Amerika. Kanske i sällskap med Kronkvista ungdomarna på Nunnäs nr 9 torpet låg nära smedjan och familjerna umgicks.

Efter soldat tiden tog Anders med stor iver tag att odla upp marken sidan om smedjan. Han la breda stengärdsgårdar runt åkerlappar och delade in odlingarna som små have, dessa syns även idag. Familjen fick det gott ställt tack vare hårt arbete barnen fick som brukligt för den tiden också hjälpa till i hushållet. På gården hade man också ett par kor grisar höns förutom hund och katter.

På äldre dagar när Anders lämnade smedyrket till sin son arbetade han vid en hyvelbänk och tillverkade bruksföremål som uppskattades av bygdens folk. Han hade en stor berättarförmåga och ansågs vara synsk han trodde själv på alla sina berättelser om spökerier och allt okynt i naturen. Anders var en hängiven nykterhetsvän och hade ett stort engagemang med nykterhetsrörelsen.

August Lundgren 1882-1961
Han var yngst i syskonskaran äldsta brodern Nils hade skaffat gård i Häggenäs dessutom sysslade han med vagnmakeri och var inte intresserad av smedjan. August tog 1911 över smedjan med redskap för en summa av 500 kronor. Samma år gifte han sig med Clara ståhl och de flyttade in i den nyare delen av stugan med tiden skulle de få fyra barn. Augusts föräldrar hade kvar jordbruket och bodde kvar i den gamla delen av stugan där en gång den argsinta farmodern Bengta bott. Två generationer bodde samtidigt under samma tak om än trångboddhet var stämningen god. Barnen hade en trygghet i farmors stua.

År 1919 tog Prästasmedjan över allt smides arbete från Herrgårdssmedjan. Då blev det mer arbete och en utlärd gesäll fick anställas. Till smedjan tillkom skostall där hästar skoddes och broddades vintertid. August byggde till boningshuset snarlikt till utseendet med det som finns idag. Allt arbete skötte han själv tillsammans med sin anställde. Boningshuset fick ha kvar sitt halmtak in på 1950-talet medan det byttes till plåt på smedjan med tanke på brandfara.
På 1930-talet kom den dagen efter många års förhandlingar kunde äntligen August friköpa marken från kyrkan. Han hade god hjälp av kyrkoherden Arvid Bengtsson som var känd att vara en mycket sympatisk person och hjälpte gärna byborna till rätta med göromål. Han tyckte att Lundgrenarna hade släpat slitit och röjt på stället under tre generationer och hade all rätt att få köpa marken till sin egen. August hade kommunala uppdrag som skolråd kyrkoråd kyrkovärd m.m.

När det var glädjestunder som fester och gille i bygden tog gärna August fram fiolen och spelade ibland tillsammans med Fritz Schuster som var mycket musikbegåvad och båda var skickliga violinister. Men med åren hade hårt arbete tagit ut sin roll på smidiga fingrar och det blev inte lätt för August att spela på sin fiol mer till stor besvikelse.

Bygdens folk uppskattade honom som en hjälpsam man mot alla inte minst till grannar och nära vänner han hade en stor portion humor.

August dog 1961 och Clara fem år senare de fick 50 lyckliga år tillsammans.

Text © Bodil Pedersen

Källor:
Fulltofta Sockenbok 1999.
Arkiv Digital AI:3 1840-1848 .
Död och begravningsbok FI:1 1862-1894.
Intervjuer med Fulltoftapersone
r.

 

Borrmaskin

 

Bandsåg

 

Inne i ässjan.

   

Till toppen av sidan

   

Slipmaskin

Inne i ässjan.

 

Fönsterinteriör

   

Rullebörar i haven kanske tillverkade av Anders Lundgren

Översättning för ickeskåningar.
Rullebör = Skottkärra och haven = trädgården.

 

Skorstensstock

Bild ID: Bilder-Fulltofta/Smedjan_lud_158.jpg.

F.d. Dragon, torpare, smed, smedmästare Anders Lundgren född I Espinge år 1844-1930.
Hustru Bengta Persdotter född i Fulltofta år 1848-1945, dotter Emma född i Fulltofta år 1887-1976 (?)
Fotot är tagit 1897.

Svänghjul hjälpmedel för syresättning av ässjan.

Alla färgbilder ovan färgbilder av smedjan.
Foto: © Roland Pedersen.

   
   

År 1897. Smed Anders Lundgren med
hustru Bengta Persdotter  och dottern Emma.

Smeden August Lundgren med dottern Evy.

   

Till toppen av sidan

   

Omkring 1930. Smeden Anders Lundgrens bostad i Fulltofta.

Omkring 1930. Utanför smeden August Lundgren.

   
   

Fulltofta Smedja Nr: 13. Smeden August Lundgrens familj. Från vänster hustru Klara, Kjell, August, Bengta stående Alvie, Evy och Agda. Bild ID: Bilder-Fulltofta/Smedjan_lud_159w.jpg.

   
   

Första gänget som arbetade med Fulltofta Sockenbok 1999, utanför Smedjan i Fulltofta.
Från vänster: Nils-Arne & Inga Jönsson, Lennart Persson, Brita Örnberg, Agda Lundgren, och damen längst till höger i grön kappa är oidentifierad.. Foto 2001. Foto: Postum Åke Gunsten.
Bild ID: Bilder-Fulltofta/Smedja_lud_1128w.jpg.

   

Till toppen av sidan

   

 

 

   Övrigt

Anders Hansson 1846-1921 och min farmors mormor: Kersti Pålsdotter 1845-1929. Antingen har man klätt upp sig för fotografen eller är det helgdag. Huset låg några hundra meter från Fulltofta herrgård mot Osbyholm. Hunden på bilden hette Sally.
Bild ID: Anders_Hansson_1977_0025.

   
   

Alla uppgifter är hämtade i Fulltoftas Hfl. Jag sänder med kopior på Husförhörslängderna som gäller åren 1895-1929

   
   

Alla uppgifter är hämtade i Fulltoftas Hfl. Jag sänder med kopior på Husförhörslängderna som gäller åren 1895-1929

   

Hej! Jag vill först tacka för en trevlig sida.

Jag hittade ett foto av min farmors morfar: Anders Hansson 1846-1921 och min farmors mormor: Kersti Pålsdotter 1845-1929, under Fulltofta/Övrigt på er sida.

Den 24/10 -1895 kom de från Lyby till Ludvigsborg, med fem av sina barn, där står att Anders är statdräng.
De bodde där fram till 1897, då familjen bosatte sig på Fulltofta gård.
Kerstis blinda dotter Anna, fick dottern Ebba år 1904 på gården och även deras fyra barn Johan Alfred, Hans Edvin, Hilda Cecilia och Augusta Mathilda bodde där.

Från nov. 1908 - 1910 står de i Hfl. "Å församlingen skrivna" möjligtvis att något hänt på gården dessa år , men år 1910 är de återigen skrivna på Fulltofta Gård, fram till Kersti dör 1929 05 23.

Marita Jeppsson f. Ahlfors

PS. Alla uppgifter är hämtade i Fulltoftas Hfl. Jag sänder med kopior på Husförhörslängderna som gäller åren 1895-1929

Utdrag från en mailkonversation 2018-03-04.

Fotot på dina släktingar Anders Hansson är allmänt ute hos privatpersoner där det finns släktingar kvar i Fulltofta och det finns ett reportage från Fulltofta Sockenbok 2012 utgiven av Fulltofta hembygdsgrupp, sidan 191-192 står det omnämnt om Anders Hansson.

Det stämmer att Anders var gift med Kerstina Pålsdotter född 1845. Deras dotter Anna blev vid 18- års ålder blind då hon råkade ut för en skördeolycka på Fulltofta gård.

Anders Hansson hade hand om tjurarna på Fulltofta gård och de var inga smådjur. Hans liv slutade tragiskt 1921. Man fann honom vid vägkanten vid Fulltoftavägen död, om han blivit stångad av en tjur eller ett motorfordon kört på honom är frågan. Kanske står där något om det i Arkiv Digital husförhörslängden över Fulltofta dödbok kan man ibland få ut dödsorsaken.

Om huset brann är det delade meningar om, eller bara tog fyr i gaveln. Huset bakom som låg väldigt nära brann ner. Båda husen skulle ha brunnit ner uppgifterna har jag fått av en gammal Fulltofta bor Artur Ericson född 1911 som jag hade mycket kontakt med och fick många personliga berättelser av sådana som inte är nerskrivna i arkiv. Det han inte kunde var inte värt att veta han inventerade hela gamla Fulltoftaby vilket jag fått uppgifterna i arv.

Idag finns det en damm där husen låg och lite rester vid andra vägkanten. Detta är längs med Fulltoftavägen. Jag vet inte hur orienterad du är i området. Angåend branden ser man det i husförhörslängden över torpet om det har försvunnit eller folket flyttat vid den aktuella tiden år 1925.

Bodil Pedersen

   

Till toppen av sidan

   

Gamla Eken vid Fulltofta 5 aug. 1959.
Bild ID: HH_3704. Foto: Henry Holm.

Eken vid Jägarhyddan 20 april 1965.
Bild ID: HH_3708. Foto: Henry Holm.

   
   

Villa Solhem Olof Nilsson med hustru Kristina.

Villa Solhem.

   
   

Fulltofta 33:5

 

   
   

Sätoftagården

Anna och Per Fredriksson, barnen Marta, Bertil och Greta, farfar Fredrik Jönsson. (Nyhus). Foto: Edvard Nilsson

   

Till toppen av sidan

   

Omkring 1928. Foto: Edvard Nilsson

Regina och Axel Andersson. Omkring 1928. Foto: Edvard Nilsson

   
   

Nils-Malte Sjögren född 1921. Ester Sjögren. Barn till trädgårdsmästare Anna och Anders Sjögren.

Sjötorp Sätofta. Ägdes fram till 1917 av Per Hederströms farfar, Lars Hederström, som tidigare arrenderat Klinta och Bosjöklosters gårdar. Har även varit pensionat.

   
   

Emil Eskilsson Häggenäs. Foto: Edvard Nilsson

 

Nyhus, Fulltofta. Malmöhus Landsting äger gården. Per Fredriksson har varit arrendator, efter honom sonen Bertil Fredriksson. Han dog 1978. Nyhus fick sedan en ny arrendator.

   
   

F.d. Tage Offerssons gård, nuvarande Lars Svensson (36an). Foto: Edvard Nilsson

F.d. Sätoftahemmet. Foto: Edvard Nilsson

   

Till toppen av sidan

   

Alfrida Nilssons gård. Nuvarande ägare Inga och John Dahlkvist. Fotot visar gårdssidan.

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna på denna sida Tillbaka till menyn gamla bilder

 

 

   Berättelser från Fulltofta
Många av texterna är skrivna på gammelsvenska, vilket betyder att "konstiga" ord inte är felstavade.
   

Hedvig Persson berätterska från Ludvigsborg Fulltofta. 1845-1934

   

År 1929 var fru Hedvig Persson från Ludvigsborg en flitig och anlitad informatör. Berättelser som vi idag kan läsa.

Folklivsarkivet i Lund grundades 1913 folkminne samlades in för att bevara kunskapen om den gamla bondekulturen. studenter fick till uppgift att bege sig ut på landsbygden, att söka upp duktig berättare för att få berättelserna nedtecknade. Så också uppgiftslämnaren Albert Nilsson som tog kontakt med Hedvig, hon berättade sina historier om seder och bruk och folket i sin by Fulltofta.

Hedvig Persson född Persdotter den 20/10 1845 i Munkarp
Maken skräddare Johan Persson född den 24/11 1828 i Gudmunstorp
Fosterbarn var: Paulina¸ Gerda, Dagny och Harry, han blev också skräddare. Samtliga barn flyttade till andra orter. Gerda emigrerade till N. Amerika.

Familjen bodde på Häggenäs nr 6 men flyttade år 1910 till Häggenäs nr 3. Detta var samma år som Johan dog den 3/8 1910 Han blev 82 år.

Äldre Fulltoftabor har ibland förväxlat foto på Hedvig Persson och Anna Larsdotter gift Svensson och mor till Fritz Persson som även hade betydande kommunala uppdrag.

Källor: Arkiv Digital Fulltofta
Al:9 1889-1894,
Alla:1 1895-1909
Alla:2 1910-1929
http://www.gravar.se

 

   
   

Johan och Hedvig Perssons gravsten på "nya" kyrkogården i Fulltofta. Namnen kan nästan inte tydas på stenen
källa: gravar.se
Foto: © Bodil Pedersen.

 
   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   
   
   Berättare fru Hedvig Persson från Ludvigsborg
  
Upptecknare: Albert Nilsson. Lunds Universitets Folklivsarkiv 1929.
   
Fiske
Fisket vid Nyby. Förr i världen var det mycket vanligt, att man fiskade med bloss. Och så hade man ljuster, som man tog fisken med. Det var mest gäddor, som man tog på det viset.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.
Fiske

Man fiskade även med nät på sina ställen. Här en fiskarstuga från 1920.

   
   
Dans
Man dansade alltid ute på bara marken på sommaren förr i världen. Nere vid Ringsjön vid den norra stranden, där nu Karl Pers ligger fanns för innan sjön var sänkt en liten slätt som kallades Holmen, där hade vi vår dansplats hela sommaren och då hade vi också majstång.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Dans

Foto: Matmammans_CC0_creativ-Commons.

   
   
Majstång
Majstången, som man hade här på orten, var en stång med ett tvärtrå. Den var klädd med grönt och blommor och på tvärträt hängde två kransar, en i varje ända och sen hängde det en krans opp i toppen, men den hängde inte som de andra två rätt ned, utan var fäst så, att den hängde jäms med marken.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Foto: CorinaSelberg_CC0_creativ-C.

Majstång
   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   
Straff
Nere i Hörby låg ett litet hus, ute mot fäladen, där det knappt fanns några hus på den tiden. Där nere bodde ”profåssen”, som skulle piska dem, som blevo straffade med pisk. Han hette Rask. Och där vid huset stod det en påle, där man band dem, som skulle piskas. På pålen var det fyra pinnar, som de straffade skulle kliva opp på.
straff

Foto: Baike_CC0_creativ-Commons.

   
   
Marknadsliv
Hörby marknad var då som nu det största marknadet i trakten och dit samlades folk från alla håll. Göingarna kommo dit med sina slöjdade saker och folk här från trakten kom med andra saker med bastrep och annat. Min man var mösseskräddare och vi brukade alltid ta dit och hålla och sälja mössor.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Marknadsliv

Hörby marknad från Oxtorget . Under medeltiden fanns det en  Den första marknaden i Hörby hölls den den 29 juli 1748. Efter ansökan i riksdagen om två årliga marknader en i februari och en i juni blev detta möjligt 1796. Från början av 1880-talet hålls den stora marknaden första torsdagen i juli månad.

   
   
Marknad vid kyrkan
När jag var omkring tio år brukte alltid far och mor om söndagarna fara till Höörs kyrka. Då var det alltid sed, att folk, som hade grönsaker att sälja foro dit och sålde och folket kunde köpa sina förnödenheter, då de kommo från kyrkan. Men det var bara grönsaker, som folk hade att sälja. De höllo på gröningen söder om kyrkan.
Kyrkan låg på backen och nedanför låg ju gästgivaregården.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.
Marknad vid kyrkan

Höörs kyrka, förmodligen i början av 1900-talet.

   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   

Bröllop
Brudparet vigdes mest hemma. Placeringen i högtidsrummet var vanligen så att gästerna satt kring mer än ett bord, men då satt de viktigaste kring ett långt bord. Brudtärnan satt alltid opptill bruden. Så var där talesman på alla bröllop och det var mest min far, som var det.
Han skulle läsa till bords och från bords och sen sjöng man tillsammans en psalmvers. Efter det var det dans och man roade sig vad man kunde. Och sen var det en måltid igen. Detta var måltiderna den första dagen.

 

Hämtning av brudgum
Om brudgummen före bröllopet skulle hämtas så red man omkring två och två och hämtade och spelade.

 

”Skänkning”
Andra dagen då gästerna skulle samlas till gillesgården gick det först två män omkring och ”skänkte”, som det hette. Man hade beskt brännevin med tilltugg. Då folket samlades till middagen den dagen togs det opp gåva.

 

Brudgåva
Talesmannen gick omkring till var och en och tog upp gåvorna på en tallrik av alla dem, som sutto kring bordet. Först gick han omkring till dem, som sutto vid det långa och förnämare bordet. Gåvan brukade ofta vara inlagd i något konstigt t.ex. en träsko eller något ditåt. Talesmannen fick sedan, då han hade samlat ihop gåvorna kakor tillbaka av bruden, och dem gick han sedan tillbaka med och bjöd ut.

 

Sista måltiden
Tredje dagen om förmiddagen gick alla byns töser med mjölk till bröllopsgården. Det skulle vara till gröt. Och då blev också flickorna bjudna på middag den tredje dan och voro där och roade sig till det blev den sista måltiden.
Då gingo de hem. Denna gröt, som var den sista måltiden i bröllopsgården gick runt kring bordet. Man åt fyra och fyra i taget.

 

Dansa kronan av bruden. Följa brudparet i säng.
Man hade en del seder på bröllop för i tiden. Man skulle t.ex. som man sade ”dansa kronan av bruden”
Och man brukade också följa brudparet i säng, då de skulle ut och lägga sig den första natten, men oftast försökte de att smyga sig undan, så att ingen skulle märka, när de försvunno.
Källor: Folklivsarkivet i Lund

 

 

Bilderna visar olika bröllop i bygden, på olika (okända) orter.

   
   

Förning till bröllop

Förningen
Till en förning var det en hel massa mat. Det var 4-5 fina, runda brödkakor och en kopp smör. Somliga hade så en vacker, slaktad gris, andra hade en gås. Så var det alltid regel, att var och en skulle ha ett stort tennfat fullt med risgröt.
Talesmannen skulle hämta fram de olika förningarna. Då gick han alltid till brudparet och hälsade från den och den, som hade förningen med sig, Brudparet hade då alltid något hemvävt, en näsduk eller annat och skickade tillbaka. När sen förningarna skulle tagas fram och ätas, tog man alltid den mest ärade gästens förning först och var och en var hedersgäst vid sin förning.

 

Flyttning
Flyttningen till det nya hemmet skedde omedelbart sen den sista måltiden var hållen. Då hade man alltid en del av förningarna över till den s.l. ”välkomman” som man hade då bruparet hade kommit hem till sitt nya hem.

 

Tydor
Katten hade man alltid med sig till den nya gården. Och han skulle alltid släppas in först. Visade han då tecken till att han skulle trivas, skulle det bli trivsel i gården. Framförallt var det av vikt, att man inte hade några höns med på färden till det nya hemmet.
En sed, som brukas i trakten nu för tiden vid bröllop, seden att gå till bröllopsgården och ”ropa fram” brudparet var förr inte vanlig. Man har börjat med den på de sista 30 åren.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Förning till bröllop

Förningen

Katten hade man alltid med sig till den nya gården. Och han skulle alltid släppas in först.
Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   
   Berättelser från Fulltofta berättare okänd
   

Sista kärven
I trakten av Fulltofta brukade man binda tre band om den sista kärven, som man högg på ett åkerfält och den hängdes sedan bak på lasset då man åkte hem dem. Den kallades alltid ”kärringen”
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Sista kärven

Foto: Hans. Creativ Commons. CC0.

   
   

Skatter-ormskatten
Jag tjänte en gång hos en gammal fiskare vid västra sjön. Och en gång var jag ute och gick och fick se en hel del med ormar i ett stenrös. Och då sprang jag hem till gubben och talade om, vad jag hade sett. Och då följde gubben med mej bort till stenröset, och så tog han någonting ur fickan och slängde mitt in bland ormarna.
Och sen sprang han mot hemmet allt vad han kunde. Och i stenröset rök det och small det till så fasligt så, och sen kom det opp en alldeles vit orm, som bet sej i svansen och rullade efter gubben allt vad han kunde. Men gubben sprang hem och smällde köksdörren i efter sej, och precis som han hade stängt dörren, var ormen på trappan, och då small det till och sen blev det bara en liten fläck kvar av ormen.

Men sen var det gubben, som tog mej med sej och så gingo vi dit och började gräva efter pengar. Och gubben hittade en stor kista alldeles full med pengar och så fick jag 2 kronor för att jag var med och för att jag skulle tiga stilla med att vi hade hittat pengar.
Då var jag ju liten och brydde mej inte omét och jag begrep ju ingenting heller, men sen har jag ofta tänkt, att jag skulle gå till gubben och säga till honom,  att han kunde gott ge mej lite mer, när han hade fått så mycket med pengar själv.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Skatter-ormskatten

Brun Huggorm där man tydligt ser de zig-zag formade bandet.
Foto: © Fred Lundberg.

Svart Huggorm där det zig-zag färgade bandet är osynligt.
Foto: © Fred Lundberg.

   

Till toppen av sidan

   

 Elise Persson från Fulltofta  berättar

Elise Persson född den 21/2 år 1867 i Nunnäs hon flyttade den 28/10 1890 till Södra Rörum. Föräldrarna var åbo Erik och Maria Persson på Nunnäs nr 7 i Fulltofta
   

Elise minns och berättar från 1800-talet följande:
Backstugorna hade 9-12 barn. Det hände att någon ungdom kunde spara pengar till att köpa en enkelbiljett till Amerika

Ungdomarna dansade på ängar eller i vägasked hela natten de gav spelmannen vardera 10 öre. Gungebacken var en sådan samlingsplats där man även hängde gungor i träden. Detta låg mellan Ramstorp och Klockaregården. Området kallas än idag för Gungebacken.

 

Dans på en äng i Sverige på 1940-talet.Såg nog ut likadant ut överallt oavsett ort. 

 

Fortfarande 2017 dansar man på ängen.
Fotograf: Tazz Andersson.
Källa/Licens: https://pixabay.com/sv/service/license/

Exempel på backstuga, året är omkring 1925.
Källa: Wikipedia.

Backstuga kan också, i södra och västra Sverige, beteckna en jordstuga. En backstuga är en liten enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av personer, backstugusittare, utan eget jordbruk, exempelvis åldringar eller hantverkare.

Ordet backstuga syftar på att den är belägen på obrukbar mark och utan tillhörande åkermark ("på bar backe"). Ofta låg dessa stugor på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en skogsbacke, ibland på en allmänning.

Själva byggnaden kunde ägas av innehavaren, men den stod på mark som ägdes av någon annan. Därmed var backstugan inte skattelagd, och i motsats till torpen ofta upplåtna utan dagsverkesskyldighet. Boendeytan kunde vara knapp, kring 15 m² – ibland större för exempelvis skräddare eller skomakare med familj.

Begreppet är känt sedan början av 1600-talet, men först från 1800-talets början redovisades backstugusittare separat från torpare. 1805 års ståndsstatistik säger drygt 28 000 arbetsföra manliga backstugusittare. Vid 1800-talets mitt 45 000, och år 1885 redovisas 50 000.

Därutöver beboddes backstugor ofta av gamla orkeslösa människor och kunde exempelvis anvisas åt undantagsmän, pensionerade trotjänare, eller socknens fattighjon.

Här kan du läsa lite om hur livet i en backstuga kunde vara.
http://www.fridhem.nl/sob/04-1/backstuga.htm
Källa: Svalövsbygdens släkt- och folklivsforsning.

   
   

Lokala sägner från Fulltofta
Bäckahästen han höll till här mycket förr i tiden men numera tror jag inte att det finns något sådant. Här bodde fiskare Jöns Nilsson och hans töser var ute om kvällarna och de blev minsann kyssta av ”non”för de fick munnar så stora.

Man brukade sätta knappnålar i trösklarna i huset för att inte goanisse och troll skulle kunna komma in och förstöra någonting.
Och skärtorsdag brukade man sätta stål i gödselhögarna till skydd mot häxorna som då var ute och vände.

   
   

Bäckahästen. Gutt på hvit hest av Theodor Kittelsen.
Skapades: mellan 1890 och 1909.
Källa: https://www.museumsnett.no/

 

Bäckahästen var i nordisk mytologi och skånsk folktro bäckens ande eller Näcken i hästskepnad.
Man sa att bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barnen att rida på dess rygg för att sedan dra ned dem i vattnet.
Barnen tycker att hästen är så fin att de vill rida på den. Det spelade ingen roll hur många barn det fanns, hästens rygg blev bara längre ju fler barn som satte sig på den. Om man vill hindra en bäckahäst att dränka barnen skall man kasta en bit stål mellan hästen och vattnet. Då kan hästen inte gå den vägen, och dess makt är bruten.
Bäckahästen har direkta motsvarigheter i bland annat skotsk folktro (kelpie), där flera sorters vita hästar kan erbjuda fantastiska tjänster för den som kan behärska dem men som ofelbart drar ner olyckliga ryttare i drunkningsdöden.
Bäckhästen levde i bäckar och åar. Den vilseledde hästar och deras ryttare ner i bäckarna, där den dränkte dem. Bäckhästen beskrivs som en stor och vacker häst.
Källa: Wikipedia

Goanisse. Gravering av Andreas Flinch baserat på en ritning av en "nisse" av den danska konstnären Johan Thomas Lundbye, publicerad i Flinchs Almanak 1842.
Bild hämtad från Wikipedia.

 

Goanisse är en benämning på gårdstomte som varit vanlig i Danmark (i Danmark nisse), Skåne, Halland, Blekinge samt i Norge.
Goanissen var vanligtvis uppskattad som den som höll ordning på och skötte gården men kunde även anses som retlig och lättirriterad så det gällde att hålla sig god med honom. Goanisse är bland annat omnämnd i Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Tomten kan också kallas tomtevätte, och i Skåne, Danmark och Norge kallas han företrädesvis nisse eller goanisse (jfr uttrycket Nisse god dräng), ursprungligen ett noanamn.På svenska finns även puke som är en smådjävul, pyske är en liten människa, hempjäske och pixy är en tomtegubbe. På finska finns tonttu som är inlånat från svenskan. Liknande husandar hos andra folk är de romerska penates och lares, den ryska domovoj (även hos andra slaver), hob i England, brownie i Skottland och Heinzelmännchen i Tyskland.
Källa: Wikipedia

   

Till toppen av sidan

   

Likbärning
Då man bar de döda till kyrkan förr i världen bar man dem så kallat i liklakan som voro långa, 5-6 alnar och hade vävts särskilt för detta ändamål. Sen var man olika många till att bära beroende på hur lång vägen var till kyrkan. Ibland var man två och ibland tre bärlag.
Då man majade för lik vilket man alltid gjorde då man ville visa någon som var död heder. Brukade man strö med finhackad enris över hela vägbanan utan några mönster eller andra extra prydnader.

Nere i Hogåramöllebacken (vid Hovgårds möllebacke) finns en sten och om den sade man alltid förr att den stod på guldstolpar varje julafton. Det var småfolk som höll till där.

 

Bodil Pedersen
Källa: Elise Perssons berättelser nertecknades år 1929 de finns på Arkivcentrum syd i Lund

Liklakan av tunnt, vitt, bomullstyg hopssydd av två våder. Ena kortsidan har smalare fåll, uppsydd med enkel hålsöm, motsatta kortsidan har bredare fåll och är sydd med dubbelsidig hålsöm.
Märkt med hålstygn; M M 2, strax brevid mitten ovanför den smala fållen.
Har tillhört Matilda Möller 1832 - 1915 gift 1858 med sadelmakaren Thomas Fredrik Krook 1824 - 1902.
Till varje dotter vävdes och syddes sådana lakan som vid dödsfall skulle användas att hänga för fönsterna.
Överkantens fåll 7,2 cm. Underkantens fåll 3,5 cm. Vådbredd 81 cm.
Källa: databasen Kringla//Malmö museer.
Uppgifter om fotograf saknas enligt.
Rättigheter för metadata enl. Malmö museer

   
   
År 1868 var en våldsam torka
I Fulltofta har aldrig funnits någon lanthandel
 
   

   

I trädgården till Fulltofta nr 18 står Anna född Larsson gift med Per Svensson och mor till Fritz Persson. Hon var en duktig berättare likt flera andra kvinnor i byn.
Bild ID: lud_205w

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna på denna sida Tillbaka till menyn gamla bilder

 

 

   Schusterstorp, Fulltofta 22

Inledning.
En dag bestämde sig två systrar att skriva ner sina barndomsminne från Fulltofta. Sagt och gjort! Lisa berättade tillsammans med Karin som fattade pennan och skrev! Detta blev lagom klart till en släktträff där alla fick ett häfte som uppskattades av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och många fler. Vi är innerligt glada att få ta del av berättelserna och sprida vidare till våra läsare på hemsidan. Ett Fulltofta som inte var så längesen men ändå så olikt idag.
stort tack till Lisa Malmberg och Karin Nyman ”flickorna Schuster” . 
Tack för att ni finns!
Bodil Pedersen


Barnen Schuster: Från vänster Ines, Bror, Lisa, Nils utanför stenhuset Fulltofta 22.

   
   

I den röda rutan: statarhuset där Anna och Fritz hyrde en lägenhet när de kom till Fulltofta.

   
   

Delförstoring av vykortet ovan.

Tegelhuset var statarhuset som Anna och Fritz hyrde en lägenhet när de kom till Fulltofta. Lilla huset i förgrunden är dassen som tillhörde de fyra lägenheterna.

Fulltofta nya skola där barnen gick. Vägen dit var rak men lång.

 

 

   

Till toppen av sidan

   

Berättelsen börjar här.

Lisa och jag tyckte att vi skulle skriva ner det som hände när far och mor flyttade till stenhuset. Lisa är 92 år och hon kan komma ihåg allt som det såg ut. Nästan otroligt idag hur våra liv har förändrats.

Roligt för alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn, för det finns många!
Höör, September 2016

Mor & Far flyttade till Fulltofta i början av 1920-talet. Far blev hästskötare, det fanns många hästar på den stora gården.

Mor skulle mjölka kor morgon och kväll varje dag. Det var 4 mjölkerskor, de hade 20 kor vardera som skulle mjölkas för hand. - Jobbigt!

Barnen fick så sköta sig själv hemma, de minsta tog en snäll grannfru hand om. De hade lägenhet i ”statarhuset” som det kallades, vilket finns kvar än i dag, nu som ett familjehus. Mor trivdes aldrig där, bråk och fylleri och inte en lugn stund.

Så när far fick lov att hyra ”stentorpet” 1927, så tvekade de aldrig. Även om huset var i mycket dåligt skick. Där var stampade jordgolv överallt utom i köket, där de fick bo. Mycket trångt och besvärligt. Familjen bestod av sex personer: Mor, far, Ines, Bror, Lisa och Nils.

I utdragssoffan sov mor och far, de fyra barnen låg ”skaföttes” i en dragspelssäng. Ett stort klaffbord fanns också, några stolar, köksspis, vedlår och i ena hörnet stod ett ”tvättställ” med tvättfat. Det var allt som fick plats. Samma år föddes Bertil.

Vatten fanns i en brunn på gården, där var bara ett löst lock, så det var en fara för barnen, men mor hade då bot på detta. Hon tog dem med sig till brunnen så de fick se ned, såg så spegelbilder av sig själv. Men vattnet var ju rörligt, blev så konstiga saker som dom fick se. Mor talade så om att det var  ”brunnakärringen” som bodde där nere och hon tog dem om de gick för nära brunnen själva. Det behövdes inte mer än så när de var små. Det blev en rejäl pump sedan och likaså ett tungt brunnslock.

Far och hans halvbröder Tage och Einar satte igång att gräva ut i alla tre rummen och bottna med sten för att göra ny grund. Allt gjordes på kvällarna, de arbetade ju på dagarna.

sten hämtades på den breda stengärdsgården kring huset. Lisa och Nils fick hjälpa så gott de kunde. Far satte rep på en bred bräda eller liknande så kunde de dra hem mindre stenar, och var då stolta över att få hjälpa till. Sand hämtades nere vid sjön.

Ines och Bror gick i skolan, men när de kom hem fick de passa barn. Mor började mjölka kl. 05.00 på morgonen, hon matade Bertil först, sedan fick Ines och Bror sköta om honom tills mor kom hem kl. 07.00 igen. De fick då gå till skolan som började kl. 08.00. Lång väg att gå också vilket var mycket jobbigt för dem, men de fick alla hjälpa till, för det var viktigt att huset blev klart.

Far blev samtidigt kyrkovaktmästare, men då var det en del av huset som var klart. Ett stort rum bredvid köket, allt blev ju lättare då. Efter en tid var det färdigt inomhus. Det blev kök, 3 rum, stor förstuga mot vägen. Uthuset blev nästa bygge, kostall, loge och ”utedass” som det hette då! stallet fick plats till två kossor, ett bås till grisen och ett till fåren.

Dasset byggdes först för det som fanns var livsfarligt. Man fick balansera på en bräda när det behövdes gå dit, men ändå så ynkligt och dåligt. Kung Oskar II och hans drottning skulle vara med, två stora porträtt som hängde på väggen bredvid en gammal tidning som var toapapper – Helt otroligt!

Ny toalett blev klar i hörnan på ladugården, nära huset. Sedan en loge för skörden och ett höloft över stallet, där vi hade hö till våra kossor.

Sedan blev det ännu en bit som byggdes till, det blev en vedbod, ett hönshus och ett ”brygghus” som det kallades. Där fick mor en inbyggd tvättgryta med vedeldning, varmt och skönt för henne att tvätta inomhus. Förut stod hon ute i kylan. – Hemskt!

Vi barn fick nu bada en gång i veckan, 2 stora träkar eller ”baljor” som de också kallades fanns. Där blev vi skrubbade riktigt ordentligt, men vi tyckte det var skönt alla! – Riktigt lyxigt sa mor!

Far som nu hade kyrkan också fick ju mera att sköta, det fick göras på fritid och kvällar, så mor fick rycka in och hjälpa till när det behövdes. städa kyrkan, sköta kyrkogården och gravplatser. På lördag efter helgmålsringning, fick vi bära in 6 stora korgar med ved för att elda i den stora spisen på kvällen. Far gjorde upp eld så det brann rikligt sedan fick vi barn stanna över natten till kl. 08.00 på morgonen för att hålla elden vid liv.

Vi var två åt gången, då sov vi i skift. Spännande, men varmt och gott vid spisen. Vi var aldrig rädda trots att vi bara var 10-11 år gamla. Vi sov på vedlåren, så ”lånade” vi Trolles stoppade sittdynor. (de hade egen bänk i kyrkan) Vi fick inte lov att ta dem, men det talade vi inte om, så hade vi det tills det blev elvärme där. – Det är många roliga minnen

Far hade gravöppningar också. Han grävde för hand och då han kom på stora stenar fick han spränga med dynamit. –Jobbigt och farligt.

Vid sådana tillfällen fick vi barn hjälpa till, stod då på vägen och stoppade folk som kom körandes. Vi viftade med röd flagga för att stoppa dem, det var bara gående och hästvagnar, men de fick stanna tills far hade sprängt.

När det sedan var begravning satt vi på kyrkogårdsmuren och signalerade med en vit flagga när gravföljet kommit fram. Far ringde i kyrkklockorna hela tiden då man gick till fots efter likvagnen. Han såg då inte när han skulle sluta ringa eftersom gårdshusen skymde sikten. Vi stod så att han kunde se oss vifta.– Vad vi var stolta över att det funkade!

Vi fick sedan hjälpa till att hölja igen, det blev ju så fint med granris och blommor på kullen, vi grubblade aldrig över det som hände, det skulle vara så, det var naturligt för oss.

När Ines blev 14 år började hon som piga hos Brogrens. Han var chef för skogsförvaltningen. Där var hon ett par år tills hon började på Alnarps hushållsskola. Denna skola finns än idag utanför Malmö. Hon bodde på skolan så vi blev en mindre i familjen. Lisa blev nu som vi sa ”extramor”. Lisa var 12 år. På sommaren var hon ”diskpiga” på

Ludvigsborgs pensionat. Det var lång väg att gå varje dag, utom när far cyklade dit med henne. Hon var så liten till växten, så hon fick stå på en ölback för att nå upp till diskbänken. – Men det gick bra.

Bror blev dräng hos en bonde i Häggenäs, så han flyttade också. Nils blev dräng i Nunnäs. Han bodde där också så nu hade tre barn flyttat, men Bertil, Sven, Karin, Inga och Kjell som kom till världen i slutet av 20-och 30-talet bodde kvar så det var ”full rulle” ändå som de sa.

Mor var nu hemma mera, så hon tog hand om allt på förmiddagen. Lisa fick rycka in när skolan var slut. Mor behövde inte mjölka mer på gården. Mjölkmaskin var inköpt, så det var bara en karl och en ”mjölktant” som behövdes nu. Trots det jobbade mor hela tiden med huset, djuren och familjen.

– Jag har aldrig lagt mig en kväll utan att se min mor sitta vid symaskinen. Hon lappade och lagade till sent varje kväll.

Det blev istället i kyrkan där vi barn fick följa med och hjälpa till. Lisa tog då hand om oss minsta, de andra fick klippa gräs, skyffla gångar och räfsa.

Morgon och kväll hade mor våra egna kor att mjölka. På sommaren betade korna i skogen och nere vid sjön. Då var vi små barn med, vi kunde ju inte göra så mycket, men vi viftade bort flugor och bromsar som irriterade kossorna. Vi var så glada och rädda om djuren. – Det var så viktigt för oss alla!

Far var en duktig och framåt karl. Han skaffade en så kallad ”vindsmotor” som  sattes på en hög stolpe i trädgården. När det blåste så alstrades ström som gick till stora batterier på vinden. På så vis fick vi ”el-ström” i huset. –Jättebra! Man skrotade karbidslamporna och det var skönt!

De skaffade en ”tandemcykel” – Så roligt! För nu gjorde vi utfärder, tog med ”färdkost”, åkte till olika ställen, inte så långa utfärder, men det var roligt och skönt för hela familjen. Sven och jag cyklade på mor och fars gamla cyklar, Kjell åkte med mor och far på pakethållaren. Sven hade Inga bak på sin cykel, det var så roligt. – Fin avkoppling för oss alla!

Vi barn hade egentligen en härlig barndom som förenade nytta med nöje, inget överflöd. Vi hämtade hem ved från skogen, far hade lov att hålla efter och rensa upp där, blev annars igenvuxet av sly och ris.

Vi släpade hem det som var nedhugget, inga stora träd utan torrved som var bra att elda med. Vi tog så mycket vi orkade, det var så roligt.– Lite tävlan mellan oss så klart!

När allt var hemma skulle det sågas och huggas. Sven som var äldst högg sönder de tunna grenarna med yxa, sedan sågade han de stora tjocka delarna, då fick Inga och jag rycka in. Det fanns en enkel grej som vi kallade för "sågebock". Man lade grenen i klykorna, sen fick vi töser skiftas åt att sitta på grenen medan Sven sågade. Så höll vi på tills vi var ömma i baken, inga långbyxor då inte, vi hade ju långa strumpor och klänning. Mycket ont i baken. Roligt samtidigt som vi gjorde nytta.

Bertil började som snickarlärling i Hörby och Sven fick jobb på en fabrik i Ludvigsborg. Lisa flyttade också hemifrån, fick jobb på ett pensionat i Ludvigsborg, så nu var vi bara tre barn hemma.

Jag som var äldst fick nu se till mina yngre syskon, mor fick hjälpa till med skörden hela hösten, det var brödsäd som höggs. Då fick tanterna ta upp "nekern´d" som de kallades. Man satte upp dem i "skylar" Man satte två neker mot varann. Detta för att torkas innan man åkte hem att tröska dem.

Senare på hösten blev det potatisplockning, ett tungt arbete. Jag var med mor då så vi gick i par och skulle "rafsa" i årderfåran och plocka potatisen i en korg som mor och jag hade mellan oss. När den blev full fick vi en ny, så var det hela dagen. Frestande för oss alla som var med. Jag var bara 8-9 år och det var långa dagar. Vi hade ju "potatislov" en hel vecka. Min rygg var så stel och öm varje dag, men det var ingen idé att gnälla. Mor sa bara – "Du har ingen rygg än, bara en sena som baken hänger i" punkt och slut, hårda bud.

Vi hade ju sysslor som skulle skötas som exempel diska, städa, bära in ved, rensa grönsaksland och dylikt  Mycket noga att det blev gjort.

Lördag-söndag var vi grindvakter. Det kom många badgäster till Fulltofta badstrand på den tiden. Det betade kor i skogen och vid sjön och grinden fanns vid vårt hus. Vi fick en slant då och då, cyklister kom det många. Bara två bilar, det var Trolles bil och fiskarens. Vi turades om att sitta där, roliga minnen.

Vi var med överallt och lärde oss mycket om livet redan då. Så roligt när korna fick kalvar, grisarna fick kultingar, hönsen fick kycklingar och katten fick ungar. Allt fick vi vara med om och djuren blev så tama. Ibland fick vi ta hand om en liten gris som inte fick mat av sin mamma. Den låg och sov i en låda i köket och matades med nappflaska, – Vad det var roligt! Vi var så rädda om allt levande! Detta är bara några få saker som vi var med om, det hände ju alltid något, en fin uppväxt!

Julen firades alltid med mycket pyssel och glädje. Först en gran, en julkärve som var sparat från att tröskas, det var till fåglarna. Det bakades vetebröd och pepparkakor, vi fick göra gubbar och gummor som vi garnerade med glasyr, de skulle hänga i granen.

Julklappar fick vi aldrig. Det blev en "godispåse" till oss alltid, så vi längtade efter sen! Det fanns ett äpple, pepparkakor, någon gång ett par kolor och mors hemmagjorda karameller, så hårda och söta, men de var toppen!

God mat blev det alltid. Skinka, sill, brunkål, köttbullar och korv. Sist den goda risgrynsgröten.

Granen kläddes med girlanger som vi gjorde själv, äpplen putsades, så de blänkte, smällkarameller med sockerbitar i och ett bokmärke som höll ihop dem.

Efter maten tände far ljusen i toppen på granen för då skulle vi dansa. Far tog fram dragspelet, ett gammalt magdeburgerspel, vi dansade och sjöng så gott vi kunde, så festligt vi hade och roligt.

Vi pratade också om leksaker, men det var inte så många. Lisa fick en docka som mor själv hade gjort av ett vedträ. Hon ritade ögon och mun med penna, en knut bands om ”huvudet” och en tygbit till kjol. Det var allt hon kom ihåg av leksaker, för hon bar den alltid med sig. Den var svår att slita ut. Hon glömmer den aldrig!

Jag fick en hemmagjord docka, stickad av svart garn, knappar till ögon och en röd mun. Hon var mitt allt och jag hade också den med mig natt och dag. Vad våra syskon hade, det minns vi inte. Men de hade slangbellor som de tillverkade själva. De var påhittiga så de roade sig nog när de fick tid till det.

Det vi skrivit här är ju en liten del av vad som hände. Men ändå en bild från en tid som många idag inte har en aning om. Men vi beundrar och är så stolta över våra föräldrar som trots tungt arbete varje dag och hela veckan, ändå tog sig tid för oss barn. Far tog fram sitt lilla dragspel. Det blev sång och dans och mor bjöd på våfflor och ”hastkakor” som hon kallade de. Då var det fest. Enkelt men så uppskattat av oss alla.

Det blev nio barn i familjen så när vi idag tänker tillbaka och pratar om det, när vi syskon samlas. Vi som har allt vi önskar och kanske vill ha mer ändå ska tänka på hur bra vi har det nu egentligen.

Vi är så glada att vårt gamla hem finns kvar, det enda av många sådana stenhus som fanns på Fulltoftas ägor.

© Lisa & Karin

Schusters torp eller Fulltofta 22 som ägdes av Fulltoftagården. På bilden syns den långa stolpen i trädgården som Fritz byggde en "vindsmotor". Det blev det första torpet i Fulltofta som hade elektricitet i huset.

 

Stenhuset sett från vägen mellan Fiskarehuset och kyrkan som syns mitt på bilden.

 

Fritz Schuster född den 24/4 1899.
Anna född Augustsson den 16/1 1897.

 

©. Pumpen som blev utbytt mot brunnen.

 

©. Brunnen där Brunnakärringen så som i sägnen bodde i brunnen och lockade till sig barnen om de gick för nära.

 

 

Yngsta sonen Kjell var inte alls pigg denna dagen att bli fotograferad utan sprang och gömde sig bakom stallet.

 

storasyster Lisa med lillebror Kjell på trappan till torpet. Lisa är den andra systern som är författare till barndomsberättelsen om stenhuset i Fulltofta.

 

Utanför Schusters torp från vänster sonen Bror, svärsonen Harald gift med Ines samt Fritz Schuster året är 1942.

 

Utanför torpet. Från vänster Inga, Bror och Karin Schuster, hon är en av systrarna som är författare till barndomsberättelsen på torpet.

 

I farstun är det Hilda Martinsson som håller armen om Inga, dotter till Fritz Schuster.

 

   

Till toppen av sidan

   

Vägen från Schusterstorp till Fulltofta strand med den dåvarande gamla 1000-åriga eken som skulle visa sig var 500 år gammal.

 

 När familjen Schusters hade en ledighet från arbetet gick utflykterna oftast till Fulltofta strand där vattnet var varmt och väldigt grunt. Många har sökt sig till denna strand även så stellan och Kim på 1980-talet. Det skulle visa sig nästan 35 år efter blev de släkt med Karin genom giftermål med Karins barnbarn Elin och brödernas lillebror Måns.
Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Främre raden från vänster: Inga, föräldrarna Anna och Fritz, Karin, Sven.
Bakre raden från vänster Inez, Lisa, Bertil, Bror, Nils. Dagen till ära gifte Inez sig i Prästgården i Fulltofta.

   
   

©. Altartavlan i Fulltofta kyrkan.

©. Den vackra ljuskronan i kyrkan.

   
   

©. Epitafiet över ”Den välborna Fru Anna-Maria Waxmuth patronessa till Fulltofta. Född den 24 november 1635 död den 21 juni 1712.

©. Epitafiet över Niclas Cronacker kyrkans ”Patronus” år 1860-1899.

   
   

Till vänster den stora järnkaminen kallad ”Dockan” av dess runda former. Denna fick barnen Schuster elda i för kyrkans uppvärmning. År 1953 ersattes den av eluppvärmning samtidigt som kyrkbänkarna renoverades. Trappan ner till gravkoret under kyrkan grävdes igen, den fanns ungefär där dopfunten finns idag.

©. Familjen Trolles vapensköld utskuren på familjens kyrkobänk,
den enda bänk i kyrkan där det finns stoppade dynor.

   

Till toppen av sidan

   

©. Redskap som kallas Krafsa .

©. Krafsa som användes till att krafsa upp potatis.

©. Bethacka

   
   

©. Vägen från Schusterstorp upp till kyrkan.

Fulltoftakyrka på 1950-talet.

Fulltofta kyrka 1904.

   
   

©. Schusterstorp som det fortfarande kallas och finns fortfarande.

   
   

©. Solnedgång över Fulltofta strand.

Källor:
Bilder/text med symbolen © har upphovsrätt och får inte användas utan fotografens/författarens medgivande.
Författare till berättelsen stenhuset i Fulltofta - Historier från förr Karin Nyman och Lisa Malmberg födda Schuster. Fotograf Carl Martinsson foto i privat ägo Ingegärd Olofsson. Privata foto av familjen Schuster tillhörande Karin Nyman. Foto från interiör i kyrkan från Lennart Perssons samling (postum). Foto: Oscar Halldin. Färgfoto Roland Pedersen. Redskap lånade från Ola Ols Museum.

   
   

Arkeologisk undersökning 2013
av Bo Bondesson Hvid.pdf

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna på denna sida Tillbaka till menyn gamla bilder

 

 

   Esbjörnssons

Vid ingången det som är kvar efter torpet Slagtofta 4 kallades för Fågelsången.
Bild ID: Bilder-BP_2090w. Foto © Bodil Pedersen.

Bild ID: Bilder-BP_2088w.
Foto © Bodil Pedersen.

   
   

På Slagtofta 4 fanns breda stengärdsgårdar detta i öppningen in mot en av åkrarna.
Bild ID: Bilder-BP_2086w.
Foto © Bodil Pedersen.

 
   
   

Bakre raden från vänster:
Sven Sjöland född 1874
Tilda Persson född 1878
Maria Andersson född 1880
Nils Esbjörnsson född 1886
Bild ID: E-son_04

Främre raden från vänster:
Olof Esbjörnsson född 1871
Anette Nilsson född 1876
   
   

Bild ID: E-son_02

Från vänster bakre raden:
Rut Olsson, Arvid Esbjörnsson, Anna Andersson (Eslöv), Gunnar Esbjörnsson,  Rut Nyrop 

 

Från vänster främre raden:
Axel Esbjörnsson (Eslöv), farmor Ella och farfar Nils Esbjörnsson, Elsa Nickolajsson (Köpenhamn), Ebba Esbjörnsson (Hörby) 
Fotot är tagit i Boddahus.
Utlånat av barnbarnet Monika Esbjörnsson.

   
   

Husförhörslängd torpare Nils Esbjörnssons familj när de bodde på Slagtofta 4.
Bild ID: E-son_06

   

Till toppen av sidan

   

Slagtofta 4 Fågelsången
Ägare: hemmansägare/ landstingsman
Nils Andersson Slagtofta nr 7.

Kanske har detta torp fått sitt namn Fågelsången av att det ligger på en höjd och där är ett rikt kvitter i buskarna av små fåglar. Här flyttade familjen Esbjörnsson dit den 2/1 1919

Torpare: Nils Esbjörnsson född den 18/6 år 1886 i Ö. Kärrstorp död den 24/1 1970
gift den 20/10 år 1911
med Ella Svärd född den 29/7 år 1893 i Hörby
barnen:
Elsa Linnéa född den 17/12 år 1911 Hörby
Anna Gunhild född den 2/1 år 1913 Hörby
Axel Uno född den 30/11 år 1915 Hörby
Arvid Arnold född den 2/11 år 1917 Hörby
Ebba Gunborg född den 2/3 år 1922 Hörby
Nils Gunnar född den 18/4 år 1924 Lunds lasarett
Rut Asta född den 28/9 år 1930 Lunds lasarett
Ella Ragnhild född den 8/3 1934 Lunds lasarett

Slagtofta 4 Fågelsången
Familjen flyttade till Boddahus i Fulltofta den 19/3 år 1937 står det i husförhörslängden
men i boken kulturhistorisk inventering står det år 1939
Yngsta dottern är inte medtagen i husförhörslängder förrän familjen bor på Boddahus
Karin Anne Marie född den 14/5 år 1938 Lunds lasarett

Arbete i vuxen ålder:
Anna Gunhild hemmadotter stannade kvar i hemmet
Axel jordbruksarbetare
Arvid chaufför
Gunnar lantbrukare i Köinge samt brandman i Hörby brandkår

Källor Arkiv digital
Alla: 12 1917-1933, Alla: 3 1930-1942. Dagsverksarbetarna vid sekelskiftet på Slagtoftagården Mellersta Skåne.
Monika Esbjörnsson dotter till Gunnar har berättat och lånat ut foto på släkten. Malmöhus läns landstings byggnader ”En kulturhistorisk inventering”. Gunnar som brandman.

   
   

Dagsverksarbetare på Slagtofta gård. Från vänster: tredje personen är Nils Esbjörnsson.
Källa Mellersta Skåne. Bild ID: E-son_13

   
   

Bild ID: E-son_18
Källa: Gods & Gårdar 1944.

Bild ID: E-son_19

   
   

Boddahus.
Bild ID: E-son_05

1=Boningshus. 2,3 och 4 olika uthus.
Bild ID: E-son_08

   
   

Boddahus ägdes av Malmöhus läns landsting och arrenderades av Gunnar Johansson år 1927-1937. Fotot är tagit på 1930-talet.
Bild ID: lud_173a

Boddahus Fulltofta 31:1
På 1970-talet består gården av ett boningshus stall och uthus där av ett modernt garage. Huset ägs av Malmöhus läns landsting. Vägen gick genom gårdsplanen.
Men gården är äldre än så den omnämns redan på en karta från år 1707 men stavningen är då Buddehuset. Omkring 1772 bestod gården av två oregelbundet formade sammanbyggda längor och ett litet friliggande hus. Boningslängan var till fram på tidigt 1900-talet enligt ekonomiska kartan 1914-15 sammanbyggd med stall och lolängan. Den senare ersattes förmodligen på 1930-talet med den nuvarande. Övriga byggnader är förmodligen från senare 1800-talet.
 

Det finns en sägen om Boddahus att detta kom till under den tiden då området i det närmsta var obrukat. Två personer försökte hitta lyckan och flyttade till platsen och började odla jorden. stället kom då att kallas för ”de bådas hus ” och förvanskats till Boddahus.
En annan tradition säger att Boddahus är kommet från ett mansnamn Budde som i Tyskland i forna tider var Bode. Det sägs även att Bodda-huset är antecknat redan på 1300-1400-talet.
Man får tro vad man vill.
Men i alla fall är gården idag i privata ägo

Bodil Pedersen

Källa: Malmöhus läns landstingsbyggnader - En kulturhistorisk inventering

   

Till toppen av sidan

   

Systrarna Majken och Gunnel Hansson i He, i likadana klänningar.
Bild ID: E-son_17. Foto: Monika Esbjörnsson.

 

 

 
 
   

Systrarna Agnes (Edqvist) och Majken (Esbjörnsson) på gården i Köinge.  Bild ID: E-son_01

Majken och Gunnar i Köinge.
Bild ID: E-son_03

 

 

   

Boddahus  Fulltofta 31:1

Boddahus består av ett boningshus (1) och tre uthus (2,3,4) samt ett modernt garage med fasader i dels röd panel och dels i rött tegel. En grusväg går igenom gårdsplanen. Gården står omnämnd som Buddehuset på en karta från år 1707. Omkring 70 år senare 1772 bestod gården av två oregelbundet formade sammanbyggda längor och ett litet friliggande hus. Boningslängan var till fram på tidigt 1900-talet enligt ekonomisk karta från 1914-15 sammanbyggd med stall och lolängan. Den senare ersattes förmodligen på 1930-talet med den nuvarande. Övriga byggnader är förmodligen från senare delen av 1800-talet.


Enligt en lokal sägen ska namnet Boddahus ha uppkommit under den tid då området i det närmaste var obrukat. Två personer försökte hitta lyckan och flyttade till platsen för att uppodla jorden. Stället kom då att kallas för ”de bådas hus ” vilket senare ska ha förvanskats till Boddahus.

En annan tradition säger att Buddahus är kommet från ett mansnamn Budde som i Tyskland i forna tider var Bode. I medeltida svensk historia finns ett mansnamn Buhde. Det finns andra belägg för namnet Budda-huset som är antecknat redan på 1300-1400-talet.
Man får tro vad man vill. Men i alla fall är gården idag i privata ägo

Bodil Pedersen

Källa: Malmöhus läns landstingsbyggnader En kulturhistorisk inventering 1979

Majken och Gunnar gifte sig 8/2-1947.
Bild ID: E-son_09

   
   

Majken och Gunnar vid gaveln till gamla boningshuset på Mjälaströgård denna gård arrenderade Majkens far Gottfrid Hansson i Hee.
Bild ID: E-son_10

.

Bild ID: E-son_10a. Delförstoring av vänster bild.

   
   

Gunnar med sonen Lennart på en filt i gräset på sin gård i Köinge.
Foto tillhör Monika Esbjörnsson.
Bild ID: E-son_11

Bild ID: E-son_22

   

Till toppen av sidan

   

Bild ID: E-son_21

Bild ID: E-son_20

Farmor Ella med häst, samt hästen Lizette med sitt föl i någon hage vid Boddahus
   
   

Nils Esbjörnsson ca 28 år i Fulltofta kör i vagnen fröken Klara med en väninna.
Bild ID: E-son_22

Tre generationer hästar på Boddahus.
Lizette med sitt hingstföl och bakom hennes mor Jenny. Fotot är taget på fäladen vid Boddahus.
Fotot tillhör Monika Esbjörnsson.
Bild ID: E-son_16

   
   

Utflykt för torpare runt 1937 någonstans i Fulltofta eller Slagtofta

Från vänster bakre raden:
3:e person är Lars Persson Svalekull
5:e person är Karl Karlsson Skiljehus
7:e person är Nils Esbjörnsson Boddahus

Från vänster: främre raden:
3:e personen damen med stor hatt är Ella Esbjörnsson Boddahus
Bild ID: E-son_24_Esbjornsson. Foto Monika Esbjörnsson

Från vänster bakre raden tredje personen är Lars Persson kallad Lasse i backen med bandage över vänster öga. Han blev ovän med en granne som slog skållhett kaffe i ansiktet på honom. Olyckan gjorde honom blind på vänster öga resten av livet. Dramat utspelades i Hästäng med ett par kaffegökar för mycket.
Bild ID: E-son_25_Esbjornsson

   
   

Brandmansgrupp 1981.
Från vänster bakre raden.
Gunnar Carlsson, Lasse Håkansson, Kjell Andersson, Staffan Samuelsson och Erik Borgström.
Från vänster främre raden: Gunnar Esbjörnsson och Jonny Andersson.
Bild ID: E-son_14 Foto: © Roland Pedersen

   

Till toppen av sidan

   

Branmännen i Hörby år 1981.
Bild ID: E-son_15. Foto © Roland Pedersen

Alla svartvita foto där inget annat anges har ställts till vårt förfogande av Monika Esbjörnsson.
   

Till toppen av sidan

 

 

 

   Fulltofta ålderdomshem och Donationshuset

Du kan läsa och se fler bilder av Fulltofta ålderdomshem och Donationshuset under länken Sjukvårdsinrättningar

   

Nedan länkar sänder dig till mer information om ämnet/personen

Trädgårdsmästare
Herman Linde

i Fulltofta

     
       

Till toppen av sidan

 

 

Bild ID:  Fulltofta-Plantering_02_170.
Tillbaka till den mindre bilder

Till toppen av sidan

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Till menyn Hörby tätort  Kontakt Uppdateringarna

Till menyn presentation av lokala företag/verksamheter från förr

Diverse länkar som inte passar in på, orter eller branscher

 

 

 

 

 

Till toppen av sidan