Gamla bilder från Fulltofta

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Senaste uppdateringarna
 

Snabblänkar till denna sida

Arbete Gäddängen Lagnehus Övrigt
Bondemölla Jägarhyddan Prästgården  
Berättelser från Fulltofta Järnvägsstationen Skolan Smeder  
Ekebacken Kyrkan och "sånt" Smedjan i Fulltofta  
Fulltofta gård   Schusters torp  
Fulltofta strand      

 

Arbete  

Skörd med avläggare hos Nils Månsson i Nunnäs.

Per Svensson Fulltofta 33:5 fader till Fritz.

   
   

Nils Persson, Torshill i början av 1940-talet.

Omkring 1930-1950. Johan Svensson kör fram mjölken till Nunnäsvägen.  Lombergstorpet.

   
   

Potatisplockning hos Emil Eskilssons fader i Häggenäs år 1912.

Granplantering.

   
   

Brobygge å vägen Fulltofta – Osbyholm.

Plantering på Malmöhus läns landstings skogar i Fulltofta, år 1929.

   
   

Huggning av bokskog i Hästängskroken.

Omkring 1918-1920 i Fulltofta gamla plantskola vid "Mörkret". Plantupptagning av granplantor för vidare transport ut för plantering i skogarna. Den unge mannen, 3.e från höger är Edvin Månsson, Ramstorp. De andra är okända, troligtvis s. k. nödhjälpsarbetare från Malmö.

   
   

1920. Fiskarstuga å allmänningen Sätofta – Höör. Per Carlsson i Åviken (vid Jägersbo) reder upp garn tillsammans med hemmadottern Beata. Per Carlsson här på bilden 80 år var en av dom tre sista fiskarna i Ö Ringsjön och dom två andra var Sven Göransson vid Häggenäset och Oskar Adolfsson i Fiskarehuset på Fulltofta stranden. Fiskarehuset är numera fritidsbostäder.

 
   

Till toppen av sidan

 

Ekebacken  

Ekbacken omkring 1903.

   
   

Ekbacken, Fulltofta, år okänt.

Ekbacken 2013. Som synes ingen större skillnad och träden runt huset verkar har klarat alla stormar.  Verandan har fått en ny inbyggd formgivning. Foto: © Roland Pedersen.

   

Till toppen av sidan

 

Fulltofta gård  

Fulltofta gård.

Fulltofta gård.

   
   

Befäl och manskap utanför tegelhuset på andra sidan vägen mitt emot herrgården. Foto Lennart Perssons samling

   
   

Beredskapsåren befäl och manskap samlad i herrgårdens park. Foto Lennart Perssons samling

   
   

Fulltofta gård någon gång på . 1920-talet.

Kördrängarna på Fulltofta gård i början av 1920-talet.

   
   

Omkring 1920-1930-talet. Ragnar Persson, Blossehusen, kör självbindare å Fulltofta gård med trespann.

Skördearbete 1929. Fulltofta gårds första traktor inspekteras av ladufogden Otto Nilsson. Det var en Mccormick järnhjulstraktor förspänd en självbindare. Ynglingen på självbindaren är Gösta Persson. Bakom bindaren ses Anton Svensson.

   
   

Skördefest i parken på Fulltofta herrgård. Omkring 1920

Skördefest i herrgårdsparken i Fulltofta.

   
   

Vårförberedelserna på Fulltofta gård har börjat, året är 1931. Åkerjorden bearbetas med fjäderharv. Gösta Persson som kör första paret är då 21 år.

Radsåning på Fulltofta gård. Från vänster Bröderna Svante, Ragnar Persson och Gunnar Olsson Kör såmaskin

   

Till toppen av sidan

 

Fulltofta strand - Gäddängen, och sommarstugorna som försvann

Soluppgång över Gäddängen. Foto: © Roland Pedersen.

   
   

 

 

 

 

Stugorna var rödmålade med vita knutar, ett måste enligt kontraktet att ha denna färg.
Samtliga foton av stugorna tagna av postum: © Lennart Persson.

 

Vi uppskattar verkligen att vi postumt får använda Lennart Perssons bilder och material, det är han värd. På så sätt förs ännu en del av Fulltoftas histora vidare.
Bilderna publiceras i samråd med arvingarna. Bilderna har fortfarande upphovsrätt, vilket innebär att upphovsrätten gäller även om fotografen är avliden.

Fulltoftastrand är ett härligt rekreationsområde att vandra i, avstressande och tyst från all biltrafik. Med ett livligt och aktivt fågelliv som drar till sig all fågelskådning, kanske ett av de bästa i mellersta Skåne.
Rekreationsområdet blev färdigt i juni 2006 och är ca 1 km i långt och 200-300 meter brett. I söder finns stora vassområden, i väster och öster buskridåer och gles lövskog med mycket ekträd.
I våtmarkerna finns både häckande och rastande fåglar. Exempelvis smådopping, gråhakedopping, trana, strandpipare, kungsfiskare, hackspett m.fl.
2007 hade en lokal fågelskådare inventerat 123 olika arter. En plattform i trä för att beskåda fåglarna finns i Gäddängen. Området har för övrigt ett antal grillstäder och bord att förtära sin medhavda matsäck på.

Så här har det inte alltid sett ut.
Redan på 1700-talet var Gäddängen en stor våtmark med slåtter i kanterna. Ringsjön var då 1 meter högre än idag. Strandvallen bildades av de tre bäckar som rinner ut i sjön vid detta ställe och finns fortfarande kvar. År 1883 sänktes vattenytan i Ringsjön med 1,5 meter och den stora strandvallen frilades. Samtidigt dikades Gäddängen ut och blev åkermark. Detta för att få mer jordbruksmark.

År 1952 byggdes sju sommarstugor i trä, röda med vita knutar, men ingen el. eller vatten fanns. Marken under husen hade 49 års arrende. Vid varje tillfälle en stuga såldes blev det inskrivet hos arrendenämnden att när de 49 åren var slut skulle stugorna flyttas. De revs 2002.

Carmen och Bertil Persson, mer känd som B. P. hade en av stugorna. Bertil hade ett stort intresse för arkeologi och hur människor verkade i forna tider. Det var en stor oas för honom att tillbringa sin fritid vid Ringsjöns stränder. De stenar och benbitar han hittade delade han gärna med sig av att föreläsa för både vuxna och skolbarn. Han dukade upp långbord på sin tomt och lade sina alster på borden, så besökarna fick undersöka föremålen.
Sitt intresse delade han med hustrun Carmen som också var mycket kunnig om Vikingatiden, inte minst i textiler och dräkter från denna tid. Bertil var slaktare till yrket och amatörarkeolog och hade BP Kött vid Gamla torg i Hörby.

Badplats vid Ringsjön fanns redan under 1920-talet vid denna strand, då mest folk som bodde i närheten gick dit och badade. På 1950-talet blomstrade stranden upp för många personer som tog sig från Hörby. Sjön är mycket långgrund och lämplig för småbarnsfamiljer och även hundbad förekommer här.

1967 köpte ”Stiftelsen för fritidsområden i Skåne” området av Fulltofta gods av familjen Trolle. 1980 då Skåneleden grundades, byggde man ett vindskydd med eldstad, ungefär där utkiksplatsen mot dammen finns. Detta flyttades emellertid då sträckningen av skåneleden flyttades närmare Ringsjöstrand eftersom markägare inte ville ha ner folk till sjön.
Alldeles i närheten av området i väster om parkeringsplatsen finns det gamla fisketorpet ”Adolfssons” där sex generationer fiskare i samma släkt bott. En av fiskarna stod på ”lit de parade” i huset då ett åsknedslag inträffade och familjen var på gudstjänst i kyrkan vid olyckstillfället. Där har tidigare i närheten funnits en husgrund från medeltiden.

Källor: Ringsjöbygdens fågelskådare och
Södra skogsägarna: Anders Ekstrand.
Av © Bodil Pedersen

   
   

Gäddängen. Foto: © Roland Pedersen.

Före detta stugområdet vid Fulltoftastrand.
Foto: © Roland Pedersen.

Minnessten från en av sommarstugornas tomt vid Fulltoftastrand. Foto: © Bodil Pedersen.

   
   

Tidig morgon vid Gäddängen.  Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Konstverket är gjord med färgkritor och är enligt konstnären Heribert Torsson gjord vid Fulltoftastranden omkring 1950.
Tavlan finns idag i Göran Perssons privat ägo.

   

Till toppen av sidan

 

Jägarhyddan

Jägarhyddan i Fulltofta. Foto: Edvard Nilsson

Erica, Erik, Märta och Jöns Paulsson framför Jägarhyddan. Huset byggdes av Anders Kleen Ludvigsborg.

   
   

1937 gjorde kronprins Gustav Adolf ett besök på Jägarhyddan. I främre raden är kronprinsen tillsammans med andra ”högdjur”.

Detalj av karta som visar var Jägarhyddan ligger.

Komplett översiktskarta © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   

Till toppen av sidan

 

Järnvägsstationen

Fulltofta järnvägsstation 1920.

Fulltofta järnvägsstation 1890.

   

Till toppen av sidan

 

Kyrkan och "sånt"

Fulltofta kyrka 1904. Foto: Oscar Halldin.

Fulltofta kyrka 1904. Foto: Oscar Halldin.

   
   

Fulltofta prästgård omkring 1903.

Fulltofta kyrka. Årtal okänt. Se att arkitekturen inte är samma som på bilden ovan vid gaveln.

   
   

Fulltofta klockaregård brann natten mellan 31 okt. – 1 nov. 1931

Fulltofta prästgård.

   
   

Husen och vägen ned till kyrkan. Foto: Edvard Nilsson

 
   
   

Rädda barnens julmärke 1982 var av Fulltofta kyrka. 

   

Till toppen av sidan

 

Lagnehus
Lagnehus ligger vid Lagnebäcken (Krudarebäcken) och förleden kommer från ett mycket gammalt ord, LAGH, som betyder vattendrag.

Brobygge vid Lagnehus, omkring 1920-talet.

Lagnehus, med en okänd person

   
   

Fotot tagit efter renoveringen 1947.

Lagnehus. Boningshuset sett från Fulltoftavägen före renoveringen 1947. Foto: Edvard Nilsson

   
   

Siste arrendatorn Nils Andersson. Här på sin åker med kultivatorn.

Lagnehus. Bilden från Gods och Gårdar 1944

   
   

Lagnehus geografiska läge. Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815-1820. Uppmätt av fältmätningsbrigaden.
Originalet är handritad, och i skala 1:20 000 och finns på Krigsarkivet i Stockholm.

   

Till toppen av sidan

 

Prästgården
Fulltofta Prästgård/församlingshem  

Detta vackra hus och församlingshem inrymde på 1980 /1990- talet både verksamhet som kyrkans barntimme, privat bostad och till församlingsmedlemmar som hade studiecirklar. Det var så tanken på att forska i Fulltofta historia en gång började för ett gäng som väl kunde sin historia och de flesta som var barnfödda i församlingen. Arbetsgruppen kallade sig för Fulltofta hembygdgrupp de träffades en gång i månaden för gemensam träff och skulle då redovisa vad de kommit fram till gången innan med det uppdrag de fått med sig. Jag hade själv glädjen att få vara med några gånger bara för att lyssna av dessa personer som verkligen kunde sin historia. Den första Fulltofta sockenbok kom ut år1999 och den andra 2012.

Prästgården såldes i maj 2001 till Lars Andersson som då drev Malmborgs Livs i Lund. Han gjorde en stor renovering invändigt av huset. Många minns nog inför julen då han gjorde ett stort arrangemang med ljus utanför huset och runt hela trädgården.

Detta lyste upp långt ifrån platsen, folk vallfärdades dit i bil för att se arrangemanget. Uppsättningen av dessa ljus arrangemang lär ha tagit 3 dagar för ett par arbetare fullt sysselsatta. Det var ovanligt men rätt häftigt!

Interiör bilder hur det var möblerat i de olika rummen då det fortfarande var Fulltofta prästgård/församlingshem kan vi tacka Lennart Persson som var en flitig fotograf.

Möblerna i prästgården såldes eller avyttrades på annat sätt. Men fortfarande finns en vinröd karmstol i församlingshemmet i Hörby, två blå karmstolar och två bokskåp i Fulltofta kyrka.

Bodil Pedersen

Källor:
Alla foton i färg: in memoriam,
hembygdsforskaren Lennart Persson. Fulltofta socken bok år1999. Svenska kyrkan /Susanne K Lindgren.

   

Fulltofta Prästgård/församlingshem såld i maj 2001.

   
   

Utanför Lundgrens smedja i Fulltofta, delar av hembygdsgruppen för Fulltofta Socken böcker.
Fr.v. Nils-Arne & Inga Jönsson, Lennart Persson, Brita Örnberg, Agda Lundgren, Gunvor Wendsjö och Åke Gunsten.
Från Lennart Perssons samling. Foto:2001 Okänd.

Öppna spisen.

   
   

Interiör en av de två soffgrupperna i dagrummet.

Den andra soffgruppen i dagrummet.

   
   

Nattvardskalk och oblatfat, i silver ev. nysilver.

Nattvardsbägare oblatfat i keramik.

   
   

Kakelugnen i stora samlingssalen samma rum som den blå soffgruppen med gammal rosa karmstolar och runt bord.

Nattvardskalkar och oblatfat i tenn.

   

Till toppen av sidan

 

Skolan

INFORMATION OM SKOLFOTON OCH SKOLOR

En sammanställning av alla skolfoton från Hörby  kommuns olika orter
finns under länken "
Skolfoton i kommunen".

   

Till toppen av sidan

 

Smedjan i Fulltofta  nr 13 även kallad Prästasmedjan eller Steilesmedjan.

Tre generationer smeder Fulltofta Smedjan Nr 13

På 1860-talet skulle det byggas en ny prästgård. På initiativ av kyrkoherden kom Äspinge smeden dit. Bengt Lundgren 1813-1873. Han var en händig man som skulle hjälpa till med bygget. Det visade sig att han efter några år med egen smedja i Äspinge flyttade till Fulltofta med sin familj hustru Bengta Svensdotter och fem barn det blev fyra barn till men två dog i spädbarnsålder. Sme-Bejnten som han kallades för hade flyttat in till Prästasmedjan den kallades även för Steilesmedjan eftersom den låg intill en plats som heter Steilelien. Det var en gång i tiden en avrättningsplats de dödsdömda brottslingarna ”stejlats”, betyder steglats. Det fanns ytterligare Herrgårdssmedjan som redan fanns på Fulltoftagården.

En olycksam söndagsmorgon hängde mor Bengta några nyskördade knippe böner över illdaren för att sedan bege sig till kyrkan. Emellertid fattade dessa eld och stugan brann ner under gudstjänsten. Ny stuga fick byggas i enklare slag den bestod av kök med öppen härd och ett rum med jordgolv. Härden användes både för matlagning och som ässja. Sme-Bejnten dog den 13 juli 1873 och begravdes den 22 juli han blev 60 år 6 månader och 21 dagar. Dödsorsaken var maginflamation.

Anders Lundgren 1844-1930
Han var äldsta sonen och tog över smedjan 1873 efter sin far. Han hade då bildat familj men fick ansvar även för modern och två yngre syskon. Mor Bengta var inte så lätt att tas med då hon hade ett svängande humör var arg bitter och full av krämpor. Smedyrket var självlärt hemifrån men han hade också praktiserat hos andra smeder. Även varit husar vid Ystads Dragoner åren 1870-1887. Anders gifte sig år 1870 med soldatdottern Bengta Persdotter Lind fadern var soldat Pehr Lind på Hagahus ett annat torp i Fulltofta. Barnaskaran bestod av fyra flickor och fem pojkar. Tre av pojkarna emigrerade i unga år till Amerika. Kanske i sällskap med Kronkvista ungdomarna på Nunnäs nr 9 torpet låg nära smedjan och familjerna umgicks.

Efter soldat tiden tog Anders med stor iver tag att odla upp marken sidan om smedjan. Han la breda stengärdsgårdar runt åkerlappar och delade in odlingarna som små have, dessa syns även idag. Familjen fick det gott ställt tack vare hårt arbete barnen fick som brukligt för den tiden också hjälpa till i hushållet. På gården hade man också ett par kor grisar höns förutom hund och katter.

På äldre dagar när Anders lämnade smedyrket till sin son arbetade han vid en hyvelbänk och tillverkade bruksföremål som uppskattades av bygdens folk. Han hade en stor berättarförmåga och ansågs vara synsk han trodde själv på alla sina berättelser om spökerier och allt okynt i naturen. Anders var en hängiven nykterhetsvän och hade ett stort engagemang med nykterhetsrörelsen.

August Lundgren 1882-1961 Han var yngst i syskonskaran äldsta brodern Nils hade skaffat gård i Häggenäs dessutom sysslade han med vagnmakeri och var inte intresserad av smedjan. August tog 1911 över smedjan med redskap för en summa av 500 kronor. Samma år gifte han sig med Clara Ståhl och de flyttade in i den nyare delen av stugan med tiden skulle de få fyra barn. Augusts föräldrar hade kvar jordbruket och bodde kvar i den gamla delen av stugan där en gång den argsinta farmodern Bengta bott. Två generationer bodde samtidigt under samma tak om än trångboddhet var stämningen god. Barnen hade en trygghet i farmors stua.

År 1919 tog Prästasmedjan över allt smides arbete från Herrgårdssmedjan. Då blev det mer arbete och en utlärd gesäll fick anställas. Till smedjan tillkom skostall där hästar skoddes och broddades vintertid. August byggde till boningshuset snarlikt till utseendet med det som finns idag. Allt arbete skötte han själv tillsammans med sin anställde. Boningshuset fick ha kvar sitt halmtak in på 1950-talet medan det byttes till plåt på smedjan med tanke på brandfara.
På 1930-talet kom den dagen efter många års förhandlingar kunde äntligen August friköpa marken från kyrkan. Han hade god hjälp av kyrkoherden Arvid Bengtsson som var känd att vara en mycket sympatisk person och hjälpte gärna byborna till rätta med göromål. Han tyckte att Lundgrenarna hade släpat slitit och röjt på stället under tre generationer och hade all rätt att få köpa marken till sin egen. August hade kommunala uppdrag som skolråd kyrkoråd kyrkovärd m.m.

När det var glädjestunder som fester och gille i bygden tog gärna August fram fiolen och spelade ibland tillsammans med Fritz Schuster som var mycket musikbegåvad och båda var skickliga violinister. Men med åren hade hårt arbete tagit ut sin roll på smidiga fingrar och det blev inte lätt för August att spela på sin fiol mer till stor besvikelse.

Bygdens folk uppskattade honom som en hjälpsam man mot alla inte minst till grannar och nära vänner han hade en stor portion humor.

August dog 1961 och Clara fem år senare de fick 50 lyckliga år tillsammans.

Text © Bodil Pedersen

Källor:
Fulltofta Sockenbok 1999.
Arkiv Digital AI:3 1840-1848 .
Död och begravningsbok FI:1 1862-1894.
Intervjuer med Fulltoftapersone
r.

 

Borrmaskin

 

Bandsåg

 

Inne i ässjan.

   
   

Slipmaskin

Inne i ässjan.

 

Fönsterinteriör

   

Rullebörar i haven kanske tillverkade av Anders Lundgren

Översättning för ickeskåningar.
Rullebör = Skottkärra och haven = trädgården.

 

Skorstensstock

Bild ID: Bilder-Fulltofta/Smedjan_lud_158.jpg.

F.d. Dragon, torpare, smed, smedmästare Anders Lundgren född I Espinge år 1844-1930.
Hustru Bengta Persdotter född i Fulltofta år 1848-1945, dotter Emma född i Fulltofta år 1887-1976 (?)
Fotot är tagit 1897.

Svänghjul hjälpmedel för syresättning av ässjan.

Alla färgbilder ovan färgbilder av smedjan.
Foto: Roland Pedersen.

   
   

År 1897. Smed Anders Lundgren med hustru Bengta Persdotter  och dottern Emma.

Smeden August Lundgren med dottern Evy.

   
   

Omkring 1930. Smeden Anders Lundgrens bostad i Fulltofta.

Omkring 1930. Utanför smeden August Lundgren.

   
   

Bild ID: Bilder-Fulltofta/Smedjan_lud_159w.jpg.

Fulltofta Smedja Nr: 13. Smeden August Lundgrens familj. Från vänster hustru Klara, Kjell, August, Bengta stående Alvie, Evy och Agda.

   
   

Bild ID: Bilder-Fulltofta/Smedja_lud_1128w.jpg.

Första gänget som arbetade med Fulltofta Sockenbok 1999, utanför Smedjan i Fulltofta.
Från vänster: Nils-Arne & Inga Jönsson, Lennart Persson, Brita Örnberg, Agda Lundgren, och damen längst till höger i grön kappa är oidentifierad.. Foto 2001. Foto: Postum Åke Gunsten.

   

 

 

Övrigt

Alfrida Nilssons gård. Nuvarande ägare Inga och John Dahlkvist. Fotot visa gårdssidan.

Anders Hansson med fru Johanna framför bostadshuset. Antingen har man klätt upp sig för fotografen eller är det helgdag. Huset låg några hundra meter från Fulltofta herrgård mot Osbyholm. Huset brann ner 1925.

   
   

Villa Solhem Olof Nilsson med hustru Kristina.

Villa Solhem.

   
   

Nils Måns i Nunnäs, omkring 1920

Fulltofta 33:5

 

   
   

Sätoftagården

Anna och Per Fredriksson, barnen Marta, Bertil och Greta, farfar Fredrik Jönsson. (Nyhus). Foto: Edvard Nilsson

   
   

Omkring 1928. Foto: Edvard Nilsson

Regina och Axel Andersson. Omkring 1928. Foto: Edvard Nilsson

   
   

Nils-Malte Sjögren född 1921. Ester Sjögren. Barn till trädgårdsmästare Anna och Anders Sjögren.

Sjötorp Sätofta. Ägdes fram till 1917 av Per Hederströms farfar, Lars Hederström, som tidigare arrenderat Klinta och Bosjöklosters gårdar. Har även varit pensionat.

   
   

Emil Eskilsson Häggenäs. Foto: Edvard Nilsson

 

Nyhus, Fulltofta. Malmöhus Landsting äger gården. Per Fredriksson har varit arrendator, efter honom sonen Bertil Fredriksson. Han dog 1978. Nyhus fick sedan en ny arrendator.

   
   

F.d. Tage Offerssons gård, nuvarande Lars Svensson (36an). Foto: Edvard Nilsson

F.d. Sätoftahemmet. Foto: Edvard Nilsson

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna på denna sida Tillbaka till menyn gamla bilder

 

Berättelser från Fulltofta
Många av texterna är skrivna på gammelsvenska, vilket betyder att "konstiga" ord inte är felstavade.
   
Hedvig Persson berätterska från Ludvigsborg Fulltofta. 1845-1934

År 1929 var fru Hedvig Persson från Ludvigsborg en flitig och anlitad informatör. Berättelser som vi idag kan läsa.

Folklivsarkivet i Lund grundades 1913 folkminne samlades in för att bevara kunskapen om den gamla bondekulturen. Studenter fick till uppgift att bege sig ut på landsbygden, att söka upp duktig berättare för att få berättelserna nedtecknade. Så också uppgiftslämnaren Albert Nilsson som tog kontakt med Hedvig, hon berättade sina historier om seder och bruk och folket i sin by Fulltofta.

Hedvig Persson född Persdotter den 20/10 1845 i Munkarp
Maken skräddare Johan Persson född den 24/11 1828 i Gudmunstorp
Fosterbarn var: Paulina¸ Gerda, Dagny och Harry, han blev också skräddare. Samtliga barn flyttade till andra orter. Gerda emigrerade till N. Amerika.

Familjen bodde på Häggenäs nr 6 men flyttade år 1910 till Häggenäs nr 3. Detta var samma år som Johan dog den 3/8 1910 Han blev 82 år.

Äldre Fulltoftabor har ibland förväxlat foto på Hedvig Persson och Anna Larsdotter gift Svensson och mor till Fritz Persson som även hade betydande kommunala uppdrag.

Källor: Arkiv Digital Fulltofta
Al:9 1889-1894,
Alla:1 1895-1909
Alla:2 1910-1929
http://www.gravar.se

 

   
   

Johan och Hedvig Perssons gravsten på "nya" kyrkogården i Fulltofta. Namnen kan nästan inte tydas på stenen
källa: gravar.se
Foto: © Bodil Pedersen.

 
   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   
Berättare fru Hedvig Persson från Ludvigsborg
Upptecknare: Albert Nilsson. Lunds Universitets Folklivsarkiv 1929.
   
Fiske
Fisket vid Nyby. Förr i världen var det mycket vanligt, att man fiskade med bloss. Och så hade man ljuster, som man tog fisken med. Det var mest gäddor, som man tog på det viset.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.
Fiske

Man fiskade även med nät på sina ställen. Här en fiskarstuga från 1920.

   
   
Dans
Man dansade alltid ute på bara marken på sommaren förr i världen. Nere vid Ringsjön vid den norra stranden, där nu Karl Pers ligger fanns för innan sjön var sänkt en liten slätt som kallades Holmen, där hade vi vår dansplats hela sommaren och då hade vi också majstång.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Dans

Foto: Matmammans_CC0_creativ-Commons.

   
   
Majstång
Majstången, som man hade här på orten, var en stång med ett tvärtrå. Den var klädd med grönt och blommor och på tvärträt hängde två kransar, en i varje ända och sen hängde det en krans opp i toppen, men den hängde inte som de andra två rätt ned, utan var fäst så, att den hängde jäms med marken.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Foto: CorinaSelberg_CC0_creativ-C.

Majstång
   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   
Straff
Nere i Hörby låg ett litet hus, ute mot fäladen, där det knappt fanns några hus på den tiden. Där nere bodde ”profåssen”, som skulle piska dem, som blevo straffade med pisk. Han hette Rask. Och där vid huset stod det en påle, där man band dem, som skulle piskas. På pålen var det fyra pinnar, som de straffade skulle kliva opp på.
Straff

Foto: Baike_CC0_creativ-Commons.

   
   
Marknadsliv
Hörby marknad var då som nu det största marknadet i trakten och dit samlades folk från alla håll. Göingarna kommo dit med sina slöjdade saker och folk här från trakten kom med andra saker med bastrep och annat. Min man var mösseskräddare och vi brukade alltid ta dit och hålla och sälja mössor.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Marknadsliv

Hörby marknad från Oxtorget . Under medeltiden fanns det en  Den första marknaden i Hörby hölls den den 29 juli 1748. Efter ansökan i riksdagen om två årliga marknader en i februari och en i juni blev detta möjligt 1796. Från början av 1880-talet hålls den stora marknaden första torsdagen i juli månad.

   
   
Marknad vid kyrkan
När jag var omkring tio år brukte alltid far och mor om söndagarna fara till Höörs kyrka. Då var det alltid sed, att folk, som hade grönsaker att sälja foro dit och sålde och folket kunde köpa sina förnödenheter, då de kommo från kyrkan. Men det var bara grönsaker, som folk hade att sälja. De höllo på gröningen söder om kyrkan.
Kyrkan låg på backen och nedanför låg ju gästgivaregården.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.
Marknad vid kyrkan

Höörs kyrka, förmodligen i början av 1900-talet.

   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   

Bröllop
Brudparet vigdes mest hemma. Placeringen i högtidsrummet var vanligen så att gästerna satt kring mer än ett bord, men då satt de viktigaste kring ett långt bord. Brudtärnan satt alltid opptill bruden. Så var där talesman på alla bröllop och det var mest min far, som var det.
Han skulle läsa till bords och från bords och sen sjöng man tillsammans en psalmvers. Efter det var det dans och man roade sig vad man kunde. Och sen var det en måltid igen. Detta var måltiderna den första dagen.

 

Hämtning av brudgum
Om brudgummen före bröllopet skulle hämtas så red man omkring två och två och hämtade och spelade.

 

”skänkning”
Andra dagen då gästerna skulle samlas till gillesgården gick det först två män omkring och ”skänkte”, som det hette. Man hade beskt brännevin med tilltugg. Då folket samlades till middagen den dagen togs det opp gåva.

 

Brudgåva
Talesmannen gick omkring till var och en och tog upp gåvorna på en tallrik av alla dem, som sutto kring bordet. Först gick han omkring till dem, som sutto vid det långa och förnämare bordet. Gåvan brukade ofta vara inlagd i något konstigt t.ex. en träsko eller något ditåt. Talesmannen fick sedan, då han hade samlat ihop gåvorna kakor tillbaka av bruden, och dem gick han sedan tillbaka med och bjöd ut.

 

Sista måltiden
Tredje dagen om förmiddagen gick alla byns töser med mjölk till bröllopsgården. Det skulle vara till gröt. Och då blev också flickorna bjudna på middag den tredje dan och voro där och roade sig till det blev den sista måltiden.
Då gingo de hem. Denna gröt, som var den sista måltiden i bröllopsgården gick runt kring bordet. Man åt fyra och fyra i taget.

 

Dansa kronan av bruden. Följa brudparet i säng.
Man hade en del seder på bröllop för i tiden. Man skulle t.ex. som man sade ”dansa kronan av bruden”
Och man brukade också följa brudparet i säng, då de skulle ut och lägga sig den första natten, men oftast försökte de att smyga sig undan, så att ingen skulle märka, när de försvunno.
Källor: Folklivsarkivet i Lund

Bröllop

 

 

Bilderna visar olika bröllop i bygden, på olika (okända) orter.

   
   

Förning till bröllop

Förningen
Till en förning var det en hel massa mat. Det var 4-5 fina, runda brödkakor och en kopp smör. Somliga hade så en vacker, slaktad gris, andra hade en gås. Så var det alltid regel, att var och en skulle ha ett stort tennfat fullt med risgröt.
Talesmannen skulle hämta fram de olika förningarna. Då gick han alltid till brudparet och hälsade från den och den, som hade förningen med sig, Brudparet hade då alltid något hemvävt, en näsduk eller annat och skickade tillbaka. När sen förningarna skulle tagas fram och ätas, tog man alltid den mest ärade gästens förning först och var och en var hedersgäst vid sin förning.

Flyttning
Flyttningen till det nya hemmet skedde omedelbart sen den sista måltiden var hållen. Då hade man alltid en del av förningarna över till den s.l. ”välkomman” som man hade då bruparet hade kommit hem till sitt nya hem.

Tydor
Katten hade man alltid med sig till den nya gården. Och han skulle alltid släppas in först. Visade han då tecken till att han skulle trivas, skulle det bli trivsle i gården. Framförallt var det av vikt, att man inte hade några höns med på färden till det nya hemmet.
En sed, som brukas i trakten nu för tiden vid bröllop, seden att gå till bröllopsgården och ”ropa fram” brudparet var förr inte vanlig. Man har börjat med den på de sista 30 åren.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Förning till bröllop

Förningen

Katten hade man alltid med sig till den nya gården. Och han skulle alltid släppas in först.
Foto: © Fred Lundberg.

Foto: © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Tillbaka till menyn gamla bilder
   
Berättelser från Fulltofta
berättare okänd
 
   
Sista kärven
I trakten av Fulltofta brukade man binda tre band om den sista kärven, som man högg på ett åkerfält och den hängdes sedan bak på lasset då man åkte hem dem. Den kallades alltid ”kärringen”
Källor: Folklivsarkivet i Lund.
Sista kärven

Foto: Hans. Creativ Commons. CC0.

   
   

Skatter-ormskatten
Jag tjänte en gång hos en gammal fiskare vid västra sjön. Och en gång var jag ute och gick och fick se en hel del med ormar i ett stenrös. Och då sprang jag hem till gubben och talade om, vad jag hade sett. Och då följde gubben med mej bort till stenröset, och så tog han någonting ur fickan och slängde mitt in bland ormarna.
Och sen sprang han mot hemmet allt vad han kunde. Och i stenröset rök det och small det till så fasligt så, och sen kom det opp en alldeles vit orm, som bet sej i svansen och rullade efter gubben allt vad han kunde. Men gubben sprang hem och smällde köksdörren i efter sej, och precis som han hade stängt dörren, var ormen på trappan, och då small det till och sen blev det bara en liten fläck kvar av ormen.

Men sen var det gubben, som tog mej med sej och så gingo vi dit och började gräva efter pengar. Och gubben hittade en stor kista alldeles full med pengar och så fick jag 2 kronor för att jag var med och för att jag skulle tiga stilla med att vi hade hittat pengar.
Då var jag ju liten och brydde mej inte omét och jag begrep ju ingenting heller, men sen har jag ofta tänkt, att jag skulle gå till gubben och säga till honom,  att han kunde gott ge mej lite mer, när han hade fått så mycket med pengar själv.
Källor: Folklivsarkivet i Lund.

Skatter-ormskatten

Brun Huggorm där man tydligt ser de zig-zag formade bandet.
Foto: © Fred Lundberg.

Svart Huggorm där det zig-zag färgade bandet är osynligt.
Foto: © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna på denna sida Tillbaka till menyn gamla bilder

 

 

Schusterstorp, Fulltofta 22

Inledning.

En dag bestämde sig två systrar att skriva ner sina barndomsminne från Fulltofta. Sagt och gjort! Lisa berättade tillsammans med Karin som fattade pennan och skrev! Detta blev lagom klart till en släktträff där alla fick ett häfte som uppskattades av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och många fler. Vi är innerligt glada att få ta del av berättelserna och sprida vidare till våra läsare på hemsidan. Ett Fulltofta som inte var så längesen men ändå så olikt idag.
Stort tack till Lisa Malmberg och Karin Nyman ”flickorna Schuster” . 
Tack för att ni finns!
Bodil Pedersen


Barnen Schuster: Från vänster Ines, Bror, Lisa, Nils utanför stenhuset Fulltofta 22.

 

   
   

I den röda rutan: Statarhuset där Anna och Fritz hyrde en lägenhet när de kom till Fulltofta.

   
   

Delförstoring av vykortet nedan.

Tegelhuset var Statarhuset som Anna och Fritz hyrde en lägenhet när de kom till Fulltofta. Lilla huset i förgrunden är dassen som tillhörde de fyra lägenheterna.

Fulltofta nya skola där barnen gick. Vägen dit var rak men lång.

 

 

   
   

Berättelsen börjar här.

Lisa och jag tyckte att vi skulle skriva ner det som hände när far och mor flyttade till stenhuset. Lisa är 92 år och hon kan komma ihåg allt som det såg ut. Nästan otroligt idag hur våra liv har förändrats.

Roligt för alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn, för det finns många!
Höör, September 2016

Mor & Far flyttade till Fulltofta i början av 1920-talet. Far blev hästskötare, det fanns många hästar på den stora gården.

Mor skulle mjölka kor morgon och kväll varje dag. Det var 4 mjölkerskor, de hade 20 kor vardera som skulle mjölkas för hand. - Jobbigt!

Barnen fick så sköta sig själv hemma, de minsta tog en snäll grannfru hand om. De hade lägenhet i ”statarhuset” som det kallades, vilket finns kvar än i dag, nu som ett familjehus. Mor trivdes aldrig där, bråk och fylleri och inte en lugn stund.

Så när far fick lov att hyra ”stentorpet” 1927, så tvekade de aldrig. Även om huset var i mycket dåligt skick. Där var stampade jordgolv överallt utom i köket, där de fick bo. Mycket trångt och besvärligt. Familjen bestod av sex personer: Mor, far, Ines, Bror, Lisa och Nils.

I utdragssoffan sov mor och far, de fyra barnen låg ”skaföttes” i en dragspelssäng. Ett stort klaffbord fanns också, några stolar, köksspis, vedlår och i ena hörnet stod ett ”tvättställ” med tvättfat. Det var allt som fick plats. Samma år föddes Bertil.

Vatten fanns i en brunn på gården, där var bara ett löst lock, så det var en fara för barnen, men mor hade då bot på detta. Hon tog dem med sig till brunnen så de fick se ned, såg så spegelbilder av sig själv. Men vattnet var ju rörligt, blev så konstiga saker som dom fick se. Mor talade så om att det var  ”brunnakärringen” som bodde där nere och hon tog dem om de gick för nära brunnen själva. Det behövdes inte mer än så när de var små. Det blev en rejäl pump sedan och likaså ett tungt brunnslock.

Far och hans halvbröder Tage och Einar satte igång att gräva ut i alla tre rummen och bottna med sten för att göra ny grund. Allt gjordes på kvällarna, de arbetade ju på dagarna.

Sten hämtades på den breda stengärdsgården kring huset. Lisa och Nils fick hjälpa så gott de kunde. Far satte rep på en bred bräda eller liknande så kunde de dra hem mindre stenar, och var då stolta över att få hjälpa till. Sand hämtades nere vid sjön.

Ines och Bror gick i skolan, men när de kom hem fick de passa barn. Mor började mjölka kl. 05.00 på morgonen, hon matade Bertil först, sedan fick Ines och Bror sköta om honom tills mor kom hem kl. 07.00 igen. De fick då gå till skolan som började kl. 08.00. Lång väg att gå också vilket var mycket jobbigt för dem, men de fick alla hjälpa till, för det var viktigt att huset blev klart.

Far blev samtidigt kyrkovaktmästare, men då var det en del av huset som var klart. Ett stort rum bredvid köket, allt blev ju lättare då. Efter en tid var det färdigt inomhus. Det blev kök, 3 rum, stor förstuga mot vägen. Uthuset blev nästa bygge, kostall, loge och ”utedass” som det hette då! Stallet fick plats till två kossor, ett bås till grisen och ett till fåren.

Dasset byggdes först för det som fanns var livsfarligt. Man fick balansera på en bräda när det behövdes gå dit, men ändå så ynkligt och dåligt. Kung Oskar II och hans drottning skulle vara med, två stora porträtt som hängde på väggen bredvid en gammal tidning som var toapapper – Helt otroligt!

Ny toalett blev klar i hörnan på ladugården, nära huset. Sedan en loge för skörden och ett höloft över stallet, där vi hade hö till våra kossor.

Sedan blev det ännu en bit som byggdes till, det blev en vedbod, ett hönshus och ett ”brygghus” som det kallades. Där fick mor en inbyggd tvättgryta med vedeldning, varmt och skönt för henne att tvätta inomhus. Förut stod hon ute i kylan. – Hemskt!

Vi barn fick nu bada en gång i veckan, 2 stora träkar eller ”baljor” som de också kallades fanns. Där blev vi skrubbade riktigt ordentligt, men vi tyckte det var skönt alla! – Riktigt lyxigt sa mor!

Far som nu hade kyrkan också fick ju mera att sköta, det fick göras på fritid och kvällar, så mor fick rycka in och hjälpa till när det behövdes. Städa kyrkan, sköta kyrkogården och gravplatser. På lördag efter helgmålsringning, fick vi bära in 6 stora korgar med ved för att elda i den stora spisen på kvällen. Far gjorde upp eld så det brann rikligt sedan fick vi barn stanna över natten till kl. 08.00 på morgonen för att hålla elden vid liv.

Vi var två åt gången, då sov vi i skift. Spännande, men varmt och gott vid spisen. Vi var aldrig rädda trots att vi bara var 10-11 år gamla. Vi sov på vedlåren, så ”lånade” vi Trolles stoppade sittdynor. (de hade egen bänk i kyrkan) Vi fick inte lov att ta dem, men det talade vi inte om, så hade vi det tills det blev elvärme där. – Det är många roliga minnen

Far hade gravöppningar också. Han grävde för hand och då han kom på stora stenar fick han spränga med dynamit. –Jobbigt och farligt.

Vid sådana tillfällen fick vi barn hjälpa till, stod då på vägen och stoppade folk som kom körandes. Vi viftade med röd flagga för att stoppa dem, det var bara gående och hästvagnar, men de fick stanna tills far hade sprängt.

När det sedan var begravning satt vi på kyrkogårdsmuren och signalerade med en vit flagga när gravföljet kommit fram. Far ringde i kyrkklockorna hela tiden då man gick till fots efter likvagnen. Han såg då inte när han skulle sluta ringa eftersom gårdshusen skymde sikten. Vi stod så att han kunde se oss vifta.– Vad vi var stolta över att det funkade!

Vi fick sedan hjälpa till att hölja igen, det blev ju så fint med granris och blommor på kullen, vi grubblade aldrig över det som hände, det skulle vara så, det var naturligt för oss.

När Ines blev 14 år började hon som piga hos Brogrens. Han var chef för skogsförvaltningen. Där var hon ett par år tills hon började på Alnarps hushållsskola. Denna skola finns än idag utanför Malmö. Hon bodde på skolan så vi blev en mindre i familjen. Lisa blev nu som vi sa ”extramor”. Lisa var 12 år. På sommaren var hon ”diskpiga” på

Ludvigsborgs pensionat. Det var lång väg att gå varje dag, utom när far cyklade dit med henne. Hon var så liten till växten, så hon fick stå på en ölback för att nå upp till diskbänken. – Men det gick bra.

Bror blev dräng hos en bonde i Häggenäs, så han flyttade också. Nils blev dräng i Nunnäs. Han bodde där också så nu hade tre barn flyttat, men Bertil, Sven, Karin, Inga och Kjell som kom till världen i slutet av 20-och 30-talet bodde kvar så det var ”full rulle” ändå som de sa.

Mor var nu hemma mera, så hon tog hand om allt på förmiddagen. Lisa fick rycka in när skolan var slut. Mor behövde inte mjölka mer på gården. Mjölkmaskin var inköpt, så det var bara en karl och en ”mjölktant” som behövdes nu. Trots det jobbade mor hela tiden med huset, djuren och familjen.

– Jag har aldrig lagt mig en kväll utan att se min mor sitta vid symaskinen. Hon lappade och lagade till sent varje kväll.

Det blev istället i kyrkan där vi barn fick följa med och hjälpa till. Lisa tog då hand om oss minsta, de andra fick klippa gräs, skyffla gångar och räfsa.

Morgon och kväll hade mor våra egna kor att mjölka. På sommaren betade korna i skogen och nere vid sjön. Då var vi små barn med, vi kunde ju inte göra så mycket, men vi viftade bort flugor och bromsar som irriterade kossorna. Vi var så glada och rädda om djuren. – Det var så viktigt för oss alla!

Far var en duktig och framåt karl. Han skaffade en så kallad ”vindsmotor” som  sattes på en hög stolpe i trädgården. När det blåste så alstrades ström som gick till stora batterier på vinden. På så vis fick vi ”el-ström” i huset. –Jättebra! Man skrotade karbidslamporna och det var skönt!

De skaffade en ”tandemcykel” – Så roligt! För nu gjorde vi utfärder, tog med ”färdkost”, åkte till olika ställen, inte så långa utfärder, men det var roligt och skönt för hela familjen. Sven och jag cyklade på mor och fars gamla cyklar, Kjell åkte med mor och far på pakethållaren. Sven hade Inga bak på sin cykel, det var så roligt. – Fin avkoppling för oss alla!

Vi barn hade egentligen en härlig barndom som förenade nytta med nöje, inget överflöd. Vi hämtade hem ved från skogen, far hade lov att hålla efter och rensa upp där, blev annars igenvuxet av sly och ris.

Vi släpade hem det som var nedhugget, inga stora träd utan torrved som var bra att elda med. Vi tog så mycket vi orkade, det var så roligt.– Lite tävlan mellan oss så klart!

När allt var hemma skulle det sågas och huggas. Sven som var äldst högg sönder de tunna grenarna med yxa, sedan sågade han de stora tjocka delarna, då fick Inga och jag rycka in. Det fanns en enkel grej som vi kallade för "sågebock". Man lade grenen i klykorna, sen fick vi töser skiftas åt att sitta på grenen medan Sven sågade. Så höll vi på tills vi var ömma i baken, inga långbyxor då inte, vi hade ju långa strumpor och klänning. Mycket ont i baken. Roligt samtidigt som vi gjorde nytta.

Bertil började som snickarlärling i Hörby och Sven fick jobb på en fabrik i Ludvigsborg. Lisa flyttade också hemifrån, fick jobb på ett pensionat i Ludvigsborg, så nu var vi bara tre barn hemma.

Jag som var äldst fick nu se till mina yngre syskon, mor fick hjälpa till med skörden hela hösten, det var brödsäd som höggs. Då fick tanterna ta upp "nekern´d" som de kallades. Man satte upp dem i "skylar" Man satte två neker mot varann. Detta för att torkas innan man åkte hem att tröska dem.

Senare på hösten blev det potatisplockning, ett tungt arbete. Jag var med mor då så vi gick i par och skulle "rafsa" i årderfåran och plocka potatisen i en korg som mor och jag hade mellan oss. När den blev full fick vi en ny, så var det hela dagen. Frestande för oss alla som var med. Jag var bara 8-9 år och det var långa dagar. Vi hade ju "potatislov" en hel vecka. Min rygg var så stel och öm varje dag, men det var ingen idé att gnälla. Mor sa bara – "Du har ingen rygg än, bara en sena som baken hänger i" punkt och slut, hårda bud.

Vi hade ju sysslor som skulle skötas som exempel diska, städa, bära in ved, rensa grönsaksland och dylikt  Mycket noga att det blev gjort.

Lördag-söndag var vi grindvakter. Det kom många badgäster till Fulltofta badstrand på den tiden. Det betade kor i skogen och vid sjön och grinden fanns vid vårt hus. Vi fick en slant då och då, cyklister kom det många. Bara två bilar, det var Trolles bil och fiskarens. Vi turades om att sitta där, roliga minnen.

Vi var med överallt och lärde oss mycket om livet redan då. Så roligt när korna fick kalvar, grisarna fick kultingar, hönsen fick kycklingar och katten fick ungar. Allt fick vi vara med om och djuren blev så tama. Ibland fick vi ta hand om en liten gris som inte fick mat av sin mamma. Den låg och sov i en låda i köket och matades med nappflaska, – Vad det var roligt! Vi var så rädda om allt levande! Detta är bara några få saker som vi var med om, det hände ju alltid något, en fin uppväxt!

Julen firades alltid med mycket pyssel och glädje. Först en gran, en julkärve som var sparat från att tröskas, det var till fåglarna. Det bakades vetebröd och pepparkakor, vi fick göra gubbar och gummor som vi garnerade med glasyr, de skulle hänga i granen.

Julklappar fick vi aldrig. Det blev en "godispåse" till oss alltid, så vi längtade efter sen! Det fanns ett äpple, pepparkakor, någon gång ett par kolor och mors hemmagjorda karameller, så hårda och söta, men de var toppen!

God mat blev det alltid. Skinka, sill, brunkål, köttbullar och korv. Sist den goda risgrynsgröten.

Granen kläddes med girlanger som vi gjorde själv, äpplen putsades, så de blänkte, smällkarameller med sockerbitar i och ett bokmärke som höll ihop dem.

Efter maten tände far ljusen i toppen på granen för då skulle vi dansa. Far tog fram dragspelet, ett gammalt magdeburgerspel, vi dansade och sjöng så gott vi kunde, så festligt vi hade och roligt.

Vi pratade också om leksaker, men det var inte så många. Lisa fick en docka som mor själv hade gjort av ett vedträ. Hon ritade ögon och mun med penna, en knut bands om ”huvudet” och en tygbit till kjol. Det var allt hon kom ihåg av leksaker, för hon bar den alltid med sig. Den var svår att slita ut. Hon glömmer den aldrig!

Jag fick en hemmagjord docka, stickad av svart garn, knappar till ögon och en röd mun. Hon var mitt allt och jag hade också den med mig natt och dag. Vad våra syskon hade, det minns vi inte. Men de hade slangbellor som de tillverkade själva. De var påhittiga så de roade sig nog när de fick tid till det.

Det vi skrivit här är ju en liten del av vad som hände. Men ändå en bild från en tid som många idag inte har en aning om. Men vi beundrar och är så stolta över våra föräldrar som trots tungt arbete varje dag och hela veckan, ändå tog sig tid för oss barn. Far tog fram sitt lilla dragspel. Det blev sång och dans och mor bjöd på våfflor och ”hastkakor” som hon kallade de. Då var det fest. Enkelt men så uppskattat av oss alla.

Det blev nio barn i familjen så när vi idag tänker tillbaka och pratar om det, när vi syskon samlas. Vi som har allt vi önskar och kanske vill ha mer ändå ska tänka på hur bra vi har det nu egentligen.

Vi är så glada att vårt gamla hem finns kvar, det enda av många sådana stenhus som fanns på Fulltoftas ägor.

© Lisa & Karin

Vägen från Schusterstorp till Fulltofta strand med den dåvarande gamla 1000-åriga eken som skulle visa sig var 500 år gammal

Schusters torp eller Fulltofta 22 som ägdes av Fulltoftagården. På bilden syns den långa stolpen i trädgården som Fritz byggde en "vindsmotor". Det blev det första torpet i Fulltofta som hade elektricitet i huset.

 

Stenhuset sett från vägen mellan Fiskarehuset och kyrkan som syns mitt på bilden.

 

Fritz Schuster född den 24/4 1899.
Anna född Augustsson den 16/1 1897.

 

©. Pumpen som blev utbytt mot brunnen.

 

©. Brunnen där Brunnakärringen så som i sägnen bodde i brunnen och lockade till sig barnen om de gick för nära.

 

 

Yngsta sonen Kjell var inte alls pigg denna dagen att bli fotograferad utan sprang och gömde sig bakom stallet.

 

Storasyster Lisa med lillebror Kjell på trappan till torpet. Lisa är den andra systern som är författare till barndomsberättelsen om stenhuset i Fulltofta.

 

Utanför Schusters torp från vänster sonen Bror, svärsonen Harald gift med Ines samt Fritz Schuster året är 1942.

 

Utanför torpet. Från vänster Inga, Bror och Karin Schuster, hon är en av systrarna som är författare till barndomsberättelsen på torpet.

 

I farstun är det Hilda Martinsson som håller armen om Inga, dotter till Fritz Schuster.

 

 När familjen Schusters hade en ledighet från arbetet gick utflykterna oftast till Fulltofta strand där vattnet var varmt och väldigt grunt. Många har sökt sig till denna strand även så Stellan och Kim på 1980-talet. Det skulle visa sig nästan 35 år efter blev de släkt med Karin genom giftermål med Karins barnbarn Elin och brödernas lillebror Måns.
Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Främre raden från vänster: Inga, föräldrarna Anna och Fritz, Karin, Sven.
Bakre raden från vänster Inez, Lisa, Bertil, Bror, Nils. Dagen till ära gifte Inez sig i Prästgården i Fulltofta.

   
   

©. Altartavlan i Fulltofta kyrkan.

©. Den vackra ljuskronan i kyrkan.

   
   

©. Epitafiet över ”Den välborna Fru Anna-Maria Waxmuth patronessa till Fulltofta. Född den 24 november 1635 död den 21 juni 1712.

©. Epitafiet över Niclas Cronacker kyrkans ”Patronus” år 1860-1899.

   
   

Till vänster den stora järnkaminen kallad ”Dockan” av dess runda former. Denna fick barnen Schuster elda i för kyrkans uppvärmning. År 1953 ersattes den av eluppvärmning samtidigt som kyrkbänkarna renoverades. Trappan ner till gravkoret under kyrkan grävdes igen, den fanns ungefär där dopfunten finns idag.

©. Familjen Trolles vapensköld utskuren på familjens kyrkobänk,
den enda bänk i kyrkan där det finns stoppade dynor.

   
   

©. Redskap som kallas Krafsa .

©. Krafsa som användes till att krafsa upp potatis.

©. Bethacka

   
   

©. Vägen från Schusterstorp upp till kyrkan.

Fulltoftakyrka på 1950-talet.

Fulltofta kyrka 1904.

   
   

©. Schusterstorp som det fortfarande kallas och finns fortfarande.

   
   

©. Solnedgång över Fulltofta strand.

   
   

Källor:
Bilder/text med symbolen © har upphovsrätt och får inte användas utan fotografens/författarens medgivande.
Författare till berättelsen Stenhuset i Fulltofta - Historier från förr Karin Nyman och Lisa Malmberg födda Schuster. Fotograf Carl Martinsson foto i privat ägo Ingegärd Olofsson. Privata foto av familjen Schuster tillhörande Karin Nyman. Foto från interiör i kyrkan från Lennart Perssons samling (postum). Foto: Oscar Halldin. Färgfoto Roland Pedersen. Redskap lånade från Ola Ols Museum.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna på denna sida Tillbaka till menyn gamla bilder

 

 

 

 

 

 

Till startsidan Till menyn gamla bilder Senaste uppdateringarna